När sex slutar vara sex

I dagens svenska rättsväsende är det uppenbarligen en merit att vara korkad, eller i alla fall att påstå att man är det. I det uppmärksammade våldtäktsbrottet med "stureplansprofilerna" har nu de två männen friats för grov våldtäkt på en kvinna, trots att tingsrätten skriver i sin dom att kvinnan "i vart fall med visst våld tvingats till samlag". Detta skriver DN om här. Men tyvärr, att vuxna och fullt normalintelligenta människor i tingsrätten gör denna bedömning spelar uppenbarligen ingen roll, för man kan inte vara säker på att männen i fråga har uppfattat kvinnans vilja. Dom fattade inte riktigt.

Enligt utsago har kvinnan skrikit, gråtit och sagt nej. Enligt männen så har hon varit med på det hela. Och visst, det är ju bara hennes ord, som står mot deras och ingen vet ju egentligen vad som hände. Det man vet är dock: kvinnan gjorde polisanmälan mycket snart efter själva händelsen, hon var uppriven och fortfarande mycket berusad. Hon var alltså ännu mer berusad vid själva tillfället. Och männen hade följande sms-växling: "Vi berättar inte det med (nn) för någon. Men fan va Gött det är med förnödering (nn) är vår gängHora och så ska det vara" "tyst som i graven ha ha. ja hon är underbar."

Frågan grundar sig i vem man ska tro på. I det väger rätten in att kvinnan tidigare har haft sex med männen, sex som minsann involverat våldshandlingar och att kvinnan var berusad och inte kunde återge hädelseförloppet helt. Man verkar inte väga in att männen självklart har något att vinna på att hävda sig oskuld, och även sin oförståelse. Eller att ett tillstånd av kraftig berusning också är ett tillstånd av hjälplöshet.

Om jag skulle gå och stjäla min kompis bil, så skulle jag med allra största sannolikhet bli dömd för just stöld, hur mycket jag än hävdar att jag inte förstod att han inte ville att jag skulle ta bilen. Simpel och ofullständig jämförelse kanske, men det ligger något i den. Om de normalbegåvade medlemmarna i tingsrätten kunde se att detta var ett övergrepp, vad hindrade förövarna från att inse detta? Jo, detta bottnar i vårt samhälles syn på kvinnor som tillgängliga för att tillfredsställa mäns sexualitet, och det bottnar i detta faktums totala självklarhet. Det är på grundval av detta som tingsrätten ursäktar männens handlande, för dom hade ju knullat förut, så då måste hon ju vilja knulla nu, eller man kan i alla fall fatta att männen antog detta.

Det bottnar i att vi har en sexualbrottslagstiftning där en kvinna är sexuellt tillgänglig för sin omgivning tills det att hon säger nej. Och då bedöms det i rättens ögon inte efter just det faktum att hon inte velat, utan på hur mycket motstånd hon har gjort (läs: hur många blåmärken hon har på rätt ställen). Män frias också på detta sätt från att ta ansvar för sitt eget handlande, att tänka ett steg längre till vad detta handlande innebär för en annan part, därför att det blir kvinnans ansvar att se till att männen har förstått.

När man talar om sådant här så är det många som hävdar att det är en fråga om attityder, att människor är för gamla, för gubbiga, från fel generation, för unga, för omogna, för hormonstinna etc. etc. för att kunna realisera tanken att ett nej är ett nej när de gör sin bedömning, i rättssalen eller i sovrummet. Jag hävdar att det är fel på systemet. Och då behövs stora systematiska förändringar. Ett steg på en sådan väg borde vara att föra in krav på samtycke i sexualbrottslagen. Med enkla ord, allt före ett ja är ett nej.

Det är ingen snabb lösning på alla problem, men att få ha sin kropp ifred tills man säger att det är okej att någon annan närmar sig borde vi ha kunnat slå fast för länge sedan.