lördag 27 december 2008

Jultal...

Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Palestina är en form av tortyr.
Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk.

Därför är bombningarna illdåd.

Därav finns det många i moderns historia.
De förbinds ofta med namn. Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidicie, Sharpville och Treblinka.
Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hårt mot dem som burit ansvaret.

Nu finns ytterligare ett namn att foga till raden.
Gaza - julen 2008


, , , , , , ,

Fler intressanta bloggar...

lördag 13 december 2008

"Globen" är visst inte "Globen" längre...

Läste att man ska bytta namn på ett av Stockholms största landmärken. Detta är en del av den våg av urspårad företagssponsring i vårt land, där idrotten är tvungen att låta arenor döpas efter dom som håller i pengarna, nämligen (dom kapitalistiska) sponsorerna. Ska man verkligen kunna "köpa" landmärken och centrala byggnader på det här sättet? Är inte detta ett tecken på att samhället idag inte ställer upp för folks fritid?

Men det handlar inte bara om principen att offentliga byggnader och landmärken inte ska bli gigantiska reklampelare. Det finns också en nypa prestige. Att småstäder och hålor på landsorten låter sponsorerna döpa sina arenor är delvis förståeligt, idag finns inga statliga millionprogram att luta sig mot då man som liten kommun vill bygga ut fritidens infrastruktur. Men här i Stockholm har vi faktiskt en tradition av att låta saker heta det dom faktiskt är. Vi är en stad som inte har varit tvungna att ge saker namn, som sen ändå inte kan användas under t.ex. internationella evenemang i TV. Och staden har urstarka finanser, så det är inte en fråga om pengar. Det är borgarna som än en gång vill göra vår stad till ett kommersialismens skyltfönster. Den här gången ska vi inte låta dom göra det.
Skriv under protestlistan nu!

Skriv under protestlistan här...

, , ,

onsdag 10 december 2008

DN håller på att spåra ur helt och hållet!

Läste gårdagens (mån 8/12-08) DN angående det röd-gröna samarbetet, och jag kunde inte annat än att hålla mig för skratt. Allvarligt, DN har börjat att konkurrera med KTH's blaska "Blandaren" om vad som är den mest studentikosa buskisunderhållningen i Decembermörkret. Ledarsidan är, som så många gånger förr, helt jävla bananas. Men först lite om dom komiska citat, som högt uppsatta personer i regeringen bidrog med.

Jan Björklund, vår kära utbildningsminister, larvar sig. Han snackar om Lars Ohly att han (L.O.) "[...]kommer att vara alliansens bäste valarbetare, han kommer att vrida vänsterkartellen åt vänster.". Jaså? Och vad skulle va så konstigt med det. Vitsen med en "vänsterkartell" är väll att den ska vara just vänster, inte sant? Och sen angående utrikespolitiken; "-Det får mig att rysa. Lars Ohly är kommunist. Nu ska han få utforma socialdemokraternas nya utrikespolitik". Jaså? Sen när har Ohly blivit sosse med uppdraget att vara våra utrikespolitiska talesman? Har någon informerat Jan Eliasson om att han har blivit petad? Och dessa "rysningar". Jag tror nog att Björklund har orsakat mer rysningar med sin skolpolitik än Ohly med sin "kommunism" (om nu Ohly verkligen är en kommunist i ordets rätta bemärkelse?). Det är oroande att vi har en semi-fascistisk utbildningsminister som är inspirerad av militarism, och som vill föra en auktoritär och liberalt totalitär politik.
Och statsminister Reinfeldt. Ja han har ju totalt missuppfattat om vad det här med politik och politiska partier handlar om, vilket han än en gäng visar. "Förnyelse av socialdemokratin" snackar han om, vad nu det skulle innebära? Reinfeldt visar oss att högeralliansen blott handlar om makt. Dom ser det inte som att dom har ett uppdrag att föra politik, utan att deras uppgift är att bryta en socialdemokratisk hegemoni inom den svenska politiken. Är det inte dags att sluta med dom makthungriga sandlådefasonerna och börja att prata om sin egen politik istället för hur mycket andra partier skulle behöva "förnyelse"? Och är det inte varje partis medlemmars ensak ifall man överhuvudtaget vill ha "förnyelse" eller inte? Och är inte denna påstådda "vänstervridning" en form av "förnyelse"?

Men ledarsidan då? Ja där oroar man sig för att vi går tillbaka mot mer blockpolitik igen. Hur mycket kontakt med verkligheten har dom egentligen? Det svenska folket vill ha är en tydligare politik, rakare rör. Detta kommer inte att kunna uppnås i dagens populistiska, konflikträdda och mittencentrerade politiska klimat. En mer utpräglad blockpolitik kommer däremot att tvinga fram tydliga alternativ, något som kommer att sätta fart på den politiska debatten. Och dom flesta partisympatisörerna för (S) vill ha en "kantring åt vänsterkanten". Att man sedan kanske förlorar några "medelklassröster" på detta spelar inte så stor roll, då man vinner minst lika många "soffliggare", blankröstare och förstagångsväljare, för att inte säga fler. Om vi dessutom kan presentera rätt sorts tolkning av samtiden, så kommer vi inte förlora många medelklassväljare då dessa påminns om att även dom förtrycks i det kapitalistiska samhället, att även en TCO-medlem är en "arbetare" i det klassbegreppet som Marx och många andra tänkare har använt genom tiderna. Ledarsidans totala distans från verkligheten (vilket ju inte är något positivt i detta sammanhang) fortsätter i analysen av det röd-gröna samarbetet.

Henrik Brors haltande analys om att det skulle vara någon "traditionalist-falang" som skulle ha drivit fram inkluderandet av (V) är fel. För det första så är denna uppdelning mellan "traditionalist" och "förnyare" en borgerlig tolkning av hur det ideologiska spektrat ser ut inom socialdemokratin. Jag antar att han syftar på "vänster-falangen" eller något liknande, vilket ju också blir lite fel då det egentligen inte finns någon helt enad "vänster-falang" heller för den delen. För det andra så antyder han genom användandet av detta begrepp, liksom många högerspöken och dumliberaler, att det skulle vara en fråga om gamla "gråsossar" mot "dom nya unga krafterna". Detta är ju också helt fel. Om det är några som skulle betraktas som "gråsossar" och "betonghäckar" idag så är det ju snarare den brokiga skara av garderobsliberaler och EU-fanatiker som står för "gammal" politik. "Vänster-falangen" är en falang bestående av ungdomar, fackligt engagerade och, förstås, en stor grupp av äldre medlemmar, som gick med under folkrörelsernas "guldålder" kring "rekordåren" (40,50,60,70-tal alltså). Förstås så har Brors noll koll på historien hos en rörelse han inte ens är en del av.

Ibland funderar man på att sluta att läsa denna blaska, men efter måndagens utgåva så är jag övertygad om att DN nog ändå är rätt bra ändå, för vi behöver alla få oss ett gott skratt då och då...

P.S. Detta inlägg är alltså inte sponsrat av Bonnier.

, , , , , ,

söndag 7 december 2008

Fler författare på barrikaderna, tack.

Nobelpristagaren i litteratur, Jean-Marie Le Clézio, uttalade sig igår under en presskonferens i minst sagt smickrande ordalag.
"- Svenskarna är trogna sitt politiska arv och de är öppna mot immigranter. Vad det gäller socialism är de en förebild för resten av världen." sa han.
Något som är glädjande, att Sverige ändå har en bild utomlands som baseras på socialism fortfarande.
T.ex. så uttalade sig Bob Dylan på liknande sätt tidigare i år då han fick frågor om kandidaterna i det amerikanska presidentvalet.
Dock blir jag lite ledsen då Le Clézio under samma presskonferens säger
"- Jag skriver inte för att förändra något. Jag skriver för att jag har en historia att berätta och för att jag har ett behov av att skriva, som kommer inifrån."
.
Uppenbarligen så har han politiska åsikter, och en vilja att förändra.
Men ändå väljer han att inte använda denna kraft i hans konstnärliga arbete, och han är inte ensam. Idag så har kulturen blivit så avpolitiserad att man närmast skulle kunna tro att författare, konstnärer, musiker, dramatiker och andra helt enkelt har gått och blivit helt apatiska...
Kanske ni säger emot mig, t.ex. så gjordes ju en uppsättning av "Kommunistiska Manifestet"Teater Tribunalen i höstas, men den är nog bara ett undantag (eller förhoppningsvis början på en nya våg).

Men i stora drag så tar inte kulturen ställningen idag. Och då den gör det så blir det lite mer allmänt och flummigt, man vågar inte riktigt precisera vad det är man tycker eller vill.
Kulturen skulle må bra av att kunna vara delaktig i en förändring av samhället. För säga vad man vill om plakat- och agitatorskultur, men den är så mycket mer skarp en vanlig protestkultur. Då protestkulturen bara sprider/bekräftar ett missnöje, och lätt blir gnällig, så har en mer agitatorisk kultur en engagerande effekt. Den får oss inte bara att tända till, den får oss att fundera och aktivera oss på ett väldigt konstruktivt sätt. Inspirera till förändring!
Den är helt enkelt lite mer smart, tillskillnad från protestkultur som är mer hjärndöd och talar till aphjärnan.

Och varje generation måste skapa något eget, något nytt!
Göra sin egen analys av sin värld och sätta nya definitioner.
Det bör vara en utgångspunkt för en ny våg av "revolutionär" kultur, både politiskt och konstnärligt.
För behövs det inte lite mer konstnärer på barrikaderna?
Behövs det inte en mer politiserad kultur idag?

Låt oss inspireras, låt oss inspirera varandra.
Börja att använda kulturen för att förändra samhället igen!

, , , ,

Lyssna på de äldre!

Före detta kulturministern, Bengt Göransson, kommer än en gång med en skarp analys av vår värld.
Denna gång i LO-tidningen och på ämnet "Marknadsekonomins sammanbrott". Mycket intressant, inspirerande och glädjande läsning!
För visst är det väll ändå dags för en socialdemokrati som gör den där nödvändiga analysen av vad det var som gick åt skogen? En socialdemokrati som återigen gör en analys av vårt kapitalistiska samhälle?

Och sen detta med Obama som han tar upp. Det är kanske dags att sluta låsa in oss i tänket att vi "måste leverera". Obama kommer knappt att kunna leverera ens en bråkdel av allt han lovar, men vad spelar det för roll? Han lyckas åtminstone att engagera människor, och det måste ju som bekant socialdemokratin börja göra igen.

Bengt Göransson verkar vara väldigt aktiv. Han är årligen med på minst ett seminarium på Socialistiskt Forum, där han delar med sig av sin visdom. Och det får mig att tänka på en sak. Hur många andra pensionerade partikamrater finns det därute med massa vettiga saker att säga? När lyssnade vi på nån av dom gråhåriga i S-föreningen senast? Dessa människor har massor med kunskap att dela med sig! Öppna upp öronen för dom äldre!

, , , , ,

fredag 5 december 2008

Mona, mona, mona...

Den senaste veckan så har debatten i den "socialdemokratiska bloggsfären" om Mona Sahlin blåst upp i nya rekordnivåer. Detta efter att "Debatt" med Janne Josefsson ägnade en hel halvtimme åt att diskutera den senaste tidens opinionsras för partiet och påstådda, patriarkala "Mosa Mona"-kampanjer. I grund och botten så är ju detta ett både intressant och angeläget ämne, men jag blir besviken då man jämnt och ständigt, så även denna gång, försöker att vifta bort kritiken emot Mona med att påstå att det är det beryktade "patriarkatet" och en samling makthungriga gubbar som står bakom kritiken, som i själva verket är en hetskampanj i syfte att underminera Mona's ställning.
Att inta en sådan ställning i denna fråga är nonchalant. För visst, det finns vissa drag "häxjakt" i diskussionen därute. Och nog så är det så att vissa av Mona's högljudaste kritiker kritiserar henne för att hon är en kvinna som hotar deras egna maktpositioner. Men i grund och botten, för den "stora massan", så handlar detta ytterst lite om personen Mona Sahlin. Det handlar faktiskt om vilka politiska förslag som har lagts fram, vilka strategier inför valrörelsen 2010 som har presenterats, och framförallt om dom förväntningar och förhoppningar som ännu inte har realiserats. Förhoppningar om ett rödare, radikalare, reformivrigt parti.

I ovannämnda TV-program så bjöds vi tittare bara på ett riktigt skarpt uttalande. Det var Lotta Gröning som påpekade att Mona internt ibland får stå för mycket av det "onda" som hände inom socialdemokratin under 90-talet. "Under krisåren blev hon liksom högervridningens ansikte" säger Gröning. Och det är kanske där vi kan nosa på kärnan i "problematiken". Det är nog inte Mona som person vi inte gillar. Hon ger ju ett sympatiskt intryck, har en rent organisatoriskt en stark tro på kollektivet, och hon är framförallt en bra talare. Hon kan liksom snacka med människor, utan att det uppstår hierarkier i samtalet. Detta är väldigt positivt, inte minst efter vår förra partiordförandens framfart. Men Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, kommer med ett vettigt konstaterande. I Sverige så röstar man på politik och inte på person. Alltså, det är inte Mona's personlighet som orsakar raset, det borde ju då vara folks inställning till den förda oppositionspolitiken, och förslagen inför valet 2010. Jag kommer ihåg valnatten 2006. Både Marita Ulvskog och LO-Wanja utlovade "en hård oppositionspolitik". Man gav intrycket av att denna skulle vara fräck, vågad och lite hänsynslös. Har det blivit så? Nej. Sossar i media verkar ju mest göra uttalanden som går ut på att regeringens politik är på rätt spår, men att den skulle behöva några "sossiga" modifikationer. Kanske är det detta som folk nu reagerar på?
Och kanske är det som "gammelsossen Gösta" påpekar i programmet, många inom partiet som har kämpat för arbetsrätten under 1900-talet har inget förtroende för Miljöpartiet som gång på gång visar sin fientliga inställning till arbetsrätten. Denna vettiga analys dribblas sen bort på att "Gösta" inte har koll på vad en "feminist" är, för att vinna billiga komiska poänger på bekostnad av viktig kritik. Och sen har vi SSU's medverkan (en ombudsman och en "vanlig medlem"), som gav ett ytterst mesigt intryck. Vi framställdes som inställsamma strebers, och på det kan vi inte skylla en eventuell vinkling från SVT's sida.


Men låt oss inte stanna där. Ute i bloggsfären så görs en mängd uttalanden om ovannämnda TV-debatt. Jag ska ta ett exempel här. Det är S-bloggaren Jan Andersson som skriver om den osmakliga kampanjen som drivs emot Mona inom partiet. Det enda denne man gör, är att komma draggandes med en några riktiga bottennapp till teser i kategorin "Därför är Mona's politik så bra". Bland annat så gör han sig skyldig till ett helt okritiskt hyllande av Miljöpartiet, för att senare i samma mening peka på att (mp) mer än gärna skulle vilja samarbeta med högeralliansen (vilket dom väll iofs nog redan har gjort vid några tillfällen). Han gör sig även skyldig till den värsta sortens "förvaltarmentalitet", där vi bland annat får höra detta uttjatade mantra om "grundfundamenten i den ekonomiska politiken" en gång till. Och han påsåtr att vi för att nästa val måste få med oss "lättrörliga väljare i våra storstadsområden", och undervärderar således två stora grupper. "Soffliggare" och unga. Dessa två grupper nämns mycket sällan i diskussioner om vilka väljargrupper partiet måste knyta till sig, dom anses helt enkelt inte vara av något större värde. Detta underminerar ju bara förtroendet för demokratin, och spär på politikerföraktet ännu mer! Och då har jag inte ens nämnt hur man hela tiden vänder ryggen åt dom unga inom politiken i stort... Nej, Jan Andersson's inlägg får nog ses som ett typiskt exempel på hur vissa högersossar desperat försöker motarbeta de radikaliserings strävanden som förtroendetappet för Mona är ett utlopp för.

Jag träder härmed fram. Jag är från och med nu emot Mona! Men inte Mona som person, utan Mona som representant och symbol för en politisk kurs jag inte ställer mig bakom. Ja, jan Andersson, jag ger dig rätt i att vi måste ha en öppen debatt om politikens innehåll. Men att blunda för "Mona-kalabaliken" och avfärda den som ett uttryck för "mansgriseri", det är att döda en diskussion om politikens innehåll!

, , , , , , ,

söndag 30 november 2008

Ett bra initiativ, en demokratisk socialist och en ö...

Snubbladde över en riktigt bra sida för en stund sedan.
Det är Malmö's Arbetarekommun som har en liten sida med olika tal och skrifter från några av Socialdemokratins största.
Mest sprängkraft har dom två tal av Olof Palme som har laddats upp.
Det ena, "Därför är jag demokratisk socialist", är taget från en debatt mot Torbjörn Fälldin. I detta tal så visar Palme ständigt på det kapitalistiska samhällets orättvisor, och fastställer varför socialismen är den enda ideologin för Socialdemokraterna. "Visst är jag demokratisk socialist; som Branting, när han genomförde rösträtten; som Per-Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om Folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan."

Det andra talet är på sätt och vis historiskt, inte bara arbetarrörelsen, utan även för Sverige som nation. Det är ett tal som Palme höll på Kuba under statsbesöket 1975. Detta var det första svenska statsbesöket i ett latinamerikanskt land någonsin. Talet innehåller mängder med jämförelser mellan den svenska arbetarrörelsen och den kubanska revolutionens utveckling. Palme uttalar ett stöd till Kuba och det kubanska folket, och avslutar med att säga; "Detta är första gången en svensk regeringschef besöker Latinamerika. Jag har mött en kontinent där kraven på en förändring ljuder starka. Vad dessa länder begär är något ganska självklart: att själva få forma sin framtid, att skapa välstånd för sina folk på grundval av egen förmåga och egna naturresurser. I denna världsdel finns omätliga rikedomar i form av mänskliga och materiella resurser. Att frigöra dessa slumrande resurser är en väldig uppgift. En grundläggande förutsättning är att de används för de egna folkens välfärd. Det program för en ny ekonomisk världsordning, som FN:s generalförsamling antagit, är ett viktigt steg på väg mot ett världsomfattande samarbete mellan stater på rättvisa villkor. I Latinamerika tillhör Kuba de länder som länge gått i bräschen för sådana krav, och för en strävan till ekonomisk frigörelse, "la segunda independencia”.
Kära vänner, jag kan försäkra er att en växande svensk opinion med intresse och sympati följer denna strävan till interamerikansk solidaritet och oberoende. Det är en utveckling som borde välkomnas i alla länder, inte motarbetas. Ty så länge orättvisor, utsugning och misär råder kan ingen verklig fred och avspänning i världen uppnås.
Får jag sluta med att tacka för att ha fått detta tillfälle att tala till Er, tillsammans med Fidel Castro, på denna historiska plats.
Leve vänskapen mellan Sverige och Kuba!
Leve solidariteten mellan folken!
Viva Cuba independiente!"


Vad vill jag då ha sagt med det här?
Sverige och Socialdemokraterna har sedan mitten av 70-talet övergett den solidariteten som vi en gång hade med Kuba. Det finns flera skäl till detta, men idag så har detta gått överstyr inom arbetarrörelsen.
Idag så kräver man inte bara ett mer demokratiskt Kuba, nej, det finns krafter som vill se en liberalisering av den kubanska ekonomin, ett återinförande av kapitalismen. Hur hjälper det Kubas folk? Att man återinför ett system som vi alla kan se endast är ett destruktivt system? Att man ska låta extremistiska krafter bland exil-kubaner i Florida få makt, och komma och kräva tillbaka plantagerna deras förfäder ägde från ättlingarna till dom slavar som en gång arbetade på dom? Att man rustar ner den välfärd som man sedan revolutionen har byggt upp? Är det verkligen en vettig utveckling?
Nej, vi måste se tillbaka på det som Olof Palme såg. Att Kuba på många sätt hade kommit långt på vägen mot en bättre värld. Nu har mycket ändrats sedan dess, men Socialdemokraternas ställningstaganden gentemot Kuba kan inte inrikta sig på att avkaffa de socialistiska dragen i den kubanska ekonomin. Det Socialdemokraterna, i sin politik gentemot Kuba, måste fokusera på, är de områden där Kuba brister utifrån vår ideologi.
Och vi vet nog alla att det handlar om demokratin på ön, inte det statliga ägandet...

Men kära läsare, stirra er inte blinda på det kubanska talet. Det viktigaste för arbetarrörelsen idag, det är ändå Palme's tal om den demokratiska socialismen. För er som fortfarande ivrigt och envist insisterar på, att Socialdemokratin inte ska vara en socialistisk rörelse, ni borde helt enkelt ta en riktigt ordentlig funderare. "Är det här verkligen partiet för mig?". Kon ihåg, tillskillnad från Kuba så lever vi inte i någon enpartistat, man är inte tvungen att vara sosse. Så om man nu inte kan skriva under på den demokratiskt socialistiska ideologin, då kan jag rekomendera er denna hemsida. Dom är ju också för "solidaritet"...

, , , , ,

måndag 24 november 2008

Ideologin smyger sig på...

Så har då den interna debatten om "höger" och "vänster"-sossar dragit igång igen.
Och denna gång så är den (äntligen!) lite ideologiskt inriktad!
Man börjar att höra ord som "socialist" och "reformism" igen!

I centrum står dom två "S-bloggarna"Erik Laakso och före detta riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand.
Bland annat så har Erik Laakso påståt att socialdemokrati, per definition, inte är socialism, vilket har fått Silfverstrand att kontra med löntagarfonder och Palme-citat.

Men det som på något sätt har blivit kärnan i denna debatt är ändå Laakso's kommentar till Silfverstrand's inlägg."[...]men när goda partikamrater låter mer som vänsterpartister än som socialdemokrater är det konstigt att inte fler reagerar.".
Ja du, varför är det konstigt att ingen reagerar.
Kanske för att den ideologiska gränsen mellan (V) och SAP är mycket tunnare än man tror?
Kanske för att vi är så vana vid att "goda partikamrater" låter mer som folkpartister, centerpartister, ja rentav moderater, än som socialdemokrater?
Det är väl det som är lite konstigt, att ingen reagerar?

Fast samtidigt så reagerar folk, men reaktionen sker på ett splittrat och okonstruktivt sätt.
Vissa blir passiva, vissa lägger sig på sofflocket på valdagen, vissa blir förvirrade och ansluter sig till allehanda skumma sidogrupperingar, vissa lägger klasskamp och socialistiska strävanden på hyllan för att istället ägna sig åt tandlösa identitetsfrågor. Det är problemet.
I kombination med en på under många år obefintlig interndiskussion så blir detta något destruktivt för inte bara vår politik, utan på sikt även vår framtidstro!

Socialdemokrati står för Socialism och Demokrati.
Det är vår ideologi, demokratisk socialism.
Medlemmar som inte vill inse detta, måste helt enkelt bli insatta i vad socialism egentligen är, och vad som menas med att genom en reformistisk strategi uppnå ett demokratiskt socialistiskt samhälle!
För kanske är det problemet, att det finns så otroligt många sossar som har gått på dom borgerliga lögnerna om att socialism skulle vara detsamma som totalitär Stalinism!

Fortsättning följer...

, , , , ,

fredag 21 november 2008

Konstruktivt...

Läser på debattsidan i Dagens(höger)Nyheter, att Carin Jämtin och Sossarna i Stadshuset kommer med sex konkreta förslag på åtgärder för att lösa problematiken med allmännyttan.
Bland annat så är man så djärv att man överväger återinköp av sålda hyresrätter. Jävligt bra! Om det nu leder till en förd politik.
Och sen så har vi ett krav på att staten ska stödja byggandet av bostäder, förhoppningsvis hyresrätter.

Jag hoppas innerligt att man vid ett maktövertagande gör dessa förslag till en verklighet. Mer sånt, tack!

, , , , ,

torsdag 20 november 2008

Välfärdsstaten R.I.P?

Klockan 23:23 ikväll röstades det tillslut igenom.
Det där "fördraget", det från Lisabon.
Det blev ingen folkomröstning, det blev inget uppskjutande av belsutet tills efter den där utredningen, den som skulle säga vad som skulle hända med saker som vår strejkrätt och rätten för utländska arbetare att ta del av vår princip om en solidarisk lönepolitik.
Det känns väl inte så jättebra precis.

Men det som tar emot mest, det är nog ändå det att företrädare från arbetarrörelsen, helt utan pardon har röstat igenom detta.
Utan att ta hänsyn till konsekvenserna för vad beslutet faktiskt innebär, helt utan hänsyn till vad LO-kongressen tyckte i frågan, helt utan hänsyn till den utbreda EU-skepsisen bland både partimedlemmar och väljare.
Om man hanterar det här ärendet på detta vis, hur hanterar dom andra ärenden?
Det är den frågan vi måste ställa oss.

Så vad göra?
Vi borde ställa krav på riksdagsledamöterna, både konkret vad dom ska rösta i olika förslag, men även på att dom måste få en bättre kontakt med vi som befinner oss långt borta från rikspolitiken. Föra dialoger, lyssna, "förankra".

Och vi, som medlemmar, måste ta upp frågor om hur vi egentligen nominerar kandidaterna till riksdagslistan. Väljer vi politik eller person?

Och sen har vi ju förstås frågan om EU-medlemskapets framtid...

, , , , , ,

söndag 16 november 2008

Puckade låtar...

Är det bara jag som tycker att den nya "ljudloggan" är en jävligt puckad idé?
Jag skulle kunna babbla om reklamakarens förflutna, jag skulle kunna babbla om den skumma texten, jag skulle kunna klaga på låtens musikaliska kvalitéer. Men det tänker jag inte göra.
För det är inte så att den är dåligt gjord. Den är väldigt "kompetent" gjord, all respekt åt hantverkarna bakom den.
Men är inte själva idén med att låta ett stycke musik representera SSU, fundamentalt fel?

För det första; musiken och dess roll för ungdomar, SSU's (och SSU-kampanjers) målgrupp.
Idag så är musiken, mer än någonsin, den kanske viktigaste faktorn för fastställandet av en personlig identitet bland unga. Är jag en "hip-hopare", är jag en "EMO", är jag en "Metalhead", eller är jag bara en som gillar "all musik"? Valet av musik säger inte bara vad för sorts musik man gillar, den säger även i viss mån vem man är eller vill vara. Valet av musik är också ett val av grupptillhörighet. Detta har varit ett faktum så länge det har funnits en ungdoms- och populärkultur (vilket är sedan 1930-talet). Raggare, knuttar och spisare på 50-talet, mods och jazzpjattar på 60-talet, syntare mot hårdrockare på 80-talet. På samma sätt som man inom marxismen snackar om motsättningar klasser emellan, så har det historiskt sett funnits motsättningar subkulturer emellan. Nu så kan man ju dock inte jämföra dom motsättningarna gällande makt, ekonomi och socialstatus som råder emellan proletariatet och kapitalisterna, med dom "motsättningar" som finns emellan olika subkulturer (även om man kan se vissa tendenser vad det gäller klasstillhörighet även där). Vad har då detta med den lilla trevliga låten att göra? Jo, om det är så att musiken spelar en sådan roll för ungdomars identitet, gör inte det att vi riskerar att stänga ute eller alienera stora grupper ungdomar?

Låten är en hiphop-låt i "modern" stil, med inslag av det som idag kallas för "R'n'B" och lite "salsa". Betyder detta att vi bara vänder oss till ungdomar som gillar hip-hop, R'n'B och salsa? Betyder det att vi inte vänder oss till ungdomar med annan smak, som identifierar sig med andra subkulturer? Och vad händer om man tycker att låten är dålig som hiphop-låt? Vi måste vara försiktiga med att väva in den sortens kulturella vattendelare som musiken är i vår yttre identitet! Vi vänder ju oss till ungdomar, med "hjärtat till vänster", som vill förändra världen. Vad folk sen lyssnar på ska vi fullständigt skita i!
Sen skulle jag också vilja spekulera i att valet av just denna specifika genre (hip-hop) beror på att att man från förbundsledningens sida (och reklambyrån för den delen) har haft en, väldigt fördomsfull, uppfattning om att just denna musikstil på något sätt skulle vara extra populär bland "vänster-kidsen", och att gamla unkna svenneklyshor om att hip-hopen skulle gå hem på något speciellt sätt hos invandrare och "ute i förorten" har haft inverkan (man kanske ville skapa en "urban" känsla). Detta ska vi akta oss för. Det är, förutsatt att det är som jag tror, verklighetsfrånvänt och diskriminerande att generalisera på detta sätt.

För det andra; kan den här sortens kampanjer verkligen öka antalet medlemmar/engagera "ungdomen"?
Jag vill hävda att så inte är fallet.
Att ha en liten snutt som spelas då Jytte (och andra representanter) åker omkring på skolor, kommer inte att locka någon. Ingen kommer att tycka "-Fan vilken bra känsla det här med SSU ger mig! " p.g.a den här låten. Den kommer att kunna skrämma iväg ungdomar som inte gillar hip-hop, R'n'B och salsa, och för den delen ungdomar som gillar hip-hop, R'n'B och salsa men som kanske tycker att låten är dålig/töntig.

Vi sysslar med idéer och engagemang. Det vi försöker att "sälja" är dom värderingar som arbetarrörelsen står för och skapa det engagemang som krävs för att uppnå vårt slutgiltiga mål om socialismens införande. Detta är alltså inte fredagskyckling eller dåliga hamburgare som vi ska kränga, vår "produkt" (och det tar mig emot att referera till den som en produkt) är betydligt mer komplex och flyktig än så. Vi sysslar med något som handlar om vad man tycker och tänker, vilken människosyn man har, vad man har för tankar om samhällets utveckling. Det är inget som vi ska använda den hjärndödaste av reklam till att försöka pracka på folk.
Det är något som vi endast kan "sälja" genom ömsesidiga, respektfulla och förtroendeingivande samtal, genom att vissa upp att vi är en organisations för kamp, genom att sända ut signalen att ett engagemang i SSU rent praktiskt faktiskt förändrar samhället man lever i. Det kommer att ge oss medlemmar, det kommer att ge oss medlemmar som aktiverar sig i kampen, medlemmar som blir en del av arbetarrörelsens kärna. Det är ju det här, att behandla unga människor som människor, som gör att ett ungdomsförbund lyckas! På samma sätt som man inom LO och SAP har kämpat för att proletärerna ska känna människovärde, på samma sätt måste SSU kämpa för att ungdomar ska känna ett människovärde! Detta låter kanske extremt torrt, tråkigt och osexigt, men vi måste hoppa av det här "hipstertåget" som SSU tillsammans med en del andra ungdomsförbund (läs: MUF & co) har hoppat på. Kampen om nya medlemmar, kommer inte att att vinnas av den som är "hippast" och ballast. Den kommer att vinnas av den som behandlar ungdomar som människor, den vinner förtroende, den kommer ungdomen att ha en positiv bild av.
Kampen om ungdomars värderingar och ideologi, kampen om stödet för den egna organisationen, det är kampen ungdomars människovärde!

,
,
, , ,

lördag 25 oktober 2008

En tanke om en bank.

Jag skulle lösa in en utländsk lönecheck på en bank häromveckan.
På den banken var reglerna sådana att de tar en extra avgift för utländska checkar.
140 kronor per check om du redan är god för beloppet.
Annars 1500 kronor, eftersom banken då ser dig som "osäker kund" och måste skicka checken på inkasso för att kontrollera om den är äkta.

Summan av kardemumman 1: Ju mer pengar du har, desto mindre avgift behöver du betala.
Summan av kardemumman 2: Ju mer pengar du har, desto mer litar banken på att du inte blåser dem på pengar.
Fråga: Vilken är medelinkomsten bland de som blåser bankväsendet på pengar?

fredag 24 oktober 2008

Supertystnaden under superveckan!

Så var då "superveckan" över!
En vecka fullspäckad med partiledardebatter. En vecka i början av en växande finnanskris. En vecka för att sätta upp viktiga frågor på dagordningen. En vecka för att vissa upp sitt partis ideologiska särställning.
Men var det verkligen det som vi fick se?
För att ställa frågan ur ett Socialdemokratiskt perspektiv; Lyckades Mona att bevisa att vi inte kommer att föra samma politik som Högeralliansen?

Visserligen så får man väll säga att på vissa punkter så framkom att det finns två alternativ. Ett borgerligt som syftar till att öka klyftor och orättvisor (i syfte att "skapa jobb"), och ett "vänster" som vill värna om det som återstår av välfärdsstaten. I frågor om sjukvård, familjepolitik och "jobben" så lyckades Mona åtminstone utmåla ett alternativ till den borgerliga politiken.
Men ändå fattas det något, något som borde vara självklart för varje Socialdemokratiskt partiordförande, speciellt i en tid då vi ytterligare en gång får se världen sjunka in i en destruktiv, ekonomisk kris.
Vad är det då som fattas?
Kritik emot kapitalismen.

Denna kris är ju kapitalismens kris. Den har orsakats av spekulation och belåning, typiskt kapitalistiska företeelser. Detta har kunnat ske tack vare att det har varit fritt fram för "marknaden" att göra som dom vill, typiskt nyliberala företeelser.
I en sådan situation så skulle man kanske tro att ledaren för ett socialistiskt parti ska ställa sig upp och ge en rejäl kritik till den nuvarande ekonomiska ordningen och kapitalismen som sådan. Så har inte varit fallet.
Inte i någon av debatterna under "superveckan" kunde vi höra hur Mona ens överväger att kritisera kapitalismen. Istället för att påtala att det faktiskt är så att krisen har uppståt tack vare det kapitalistiska systemet, så väljer Mona att fortsätta tala om hur vi ska torka upp skiten efter kapitalisterna. Istället för att föreslå förändringar av själva systemet, mot ett mer demokratiskt, sansat och rättvist system.
Just nu är kapitalismen som ett pokerbord där ingen vinner något (och där dom flesta har gått "all in"). Freidrich Engels beskrev redan 1881, kapitalismen som ett enda stort hasardspel (i artikeln "Nödvändiga och överflödiga samhälssklasser"), och nyare begrep som "Kasinoekonomin" vittnar om kapitalismens tendenser till spekulation och våghalsigt slöseri med resurser. Är det verkligen något att värna om? Är det verkligen en bra grund att bygga upp en välfärdsstat på? Och är det förenligt med "ordning och reda i finanserna", egentligen?

Såklart det inte är så, i själva verket så är ju kritiken emot kapitalismen något centralt för socialdemokratin, utan den så får man ju fråga sig om partiet överhuvudtaget har något existensberättigande? För att citera vårt senaste partiprogram; "Mot detta maktmonopol (kapitalismen, för.anm) sätter socialdemokratin en eknomi styrd av folkliga intressen. Vi strävar efter en ekonmisk ordning där varje människa har rätt och möjlighet att som medborgare, löntagare och konsument påverka produktionens inriktning och fördelning, arbetslivets organisation och arbetslivets villkor.[...] I konflikten mellan kapital och arbete företräder socialdemokratin alltid arbetets intressen. Socialdemokratin är och förblir ett antikapitalistiskt parti, som alltid byggt motkrafter mot kapitalets anspråk på makt över ekonomi och samhälle"
Detta är alltså en text som till och med mittenextremister ställer sig bakom. Varför kan vi då inte höra Mona framföra budskapet om denna demokratisering av ekonomin? Vi kan inte hoppas alltför mycket på Sahlin (och ses ju som en "höger-sosse"), men vi borde åtminstone kräva att hon kritiserar kapitalismen istället för att omfamna den. Och hålla sig till vår antikapitalistiska, ideologiska grund.

Kritiken mot kapitalismen måste komma upp på tapeten igen! Det har inte varit ett ämna i den stora, breda debatten på tjugotalet år.
Någon måste ta initiativet, och det borde vara SSU och Socialdemokratin!

/NiMA


, , , , , ,

lördag 11 oktober 2008

Rädda oss från mittenextremismen!

Dom senaste dagarna har det varit en hel del rabalder angående "koalitionen" mellan SAP och Miljöpartiet, där man har "fryst ut" Vänsterpartiet. Mona Sahlin har motiverat beslutet att stänga ute Vänstern med att dom inte ska ha accepterat budgetregler, budgettak och överskottsmål i dom statliga finanserna. Detta har utvecklats till en liten såpopera, och fortsättningen följer, varför jag lämnar den sidan av saken åt sidan.
För i denna lilla såpa så har en hel del kritiska röster höjts emot förslaget. Fackförbund, (S)-bloggare och flera SSU-distrikt har kritiserat partiets agerande i frågan. Detta är mycket bra, men det känns som att många har undvikit att ta in diskussionen på områden som rör vilken ekonomiska politik som vi socialdemokrater verkligen vill föra, och hur vi inom partiet beslutar om denna politik. Rätta mig om jag har fel, men är det inte så att dom flesta gräsrötter inom partiet, och dom flesta medlemmar inom LO-förbunden, skulle vilja se att SAP tar och går "åt vänster"?
Vill vi inte gå bort från nutidens nyliberalism, eller ska vi verkligen rösta bort alliansregeringen för att ersätta den med samma mittenpolitik fast med en lite mer röd-grön nyans? Om problemet med vänstern är att dom vill föra en "dålig" ekonomisk politik, vad är det då för politik som partiledningen säger sig vilja föra?

Problemet är att partiledningarna i åratal har vridit oss högerut. Något som oftast gjorts mer eller mindre ovanför medlemmarnas huvuden. Ibland så har det hetat att vridningen har varit "förnuftigt", ibland så har det sagts att någonting annat skulle vara en "omöjlighet". Men som vi alla vet så finns det ju inte mycket som är "förnuftigt" med en nyliberal eknomisk politik, det kan vi ju konstatera då vi står i ytterligare en av kapitalismens destruktiva kriser. Och nyliberal politik, det är vad partiet har fört på det ekonomiska området dom senaste tjugo åren, det måste vi vara självkritiska nog för att erkänna! Vad är det då som skulle göra det omöjligt med att gå i en annan, socialistisk, riktning i den ekonomiska politiken?
Är partitopparna en samling pessimister, är dom cyniska, rädda eller är dom bara genuint onda?
Mittenextremisterna inom partiet försöker bygga upp en bild av att SAP's ideologi skulle vara någon sorts "realism" med ett (imaginärt) hjärta till vänster och med kompromisserna som ett evigt mantra. Visst, Socialdemokratiska regeringar har kompromissat en hel del under 1900-talets folkhemsbyggande, och ibland har dom t.o.m. satt sig i knät på kapitalismen, det ska inte förnekas. Men det man försöker lura i folk idag, är att dessa kompromisser inte skulle vara pragmatiska produkter av utdragna politiska strider och svåra motsättningar, utan att dom skulle vara en del av den ideologiska grund varpå vårt parti vilar. Inget kunde vara mer fel. Inte bara är det ett arrogant sätt att fly från potentiellt upphettade interndebatter inom vårt parti, det är också ett tecken på att dessa mittenextremister helt ignorerar partiets och arbetarrörelsens historia och ideologiska utveckling genom åren. Helt ignorerar dom stora konflikterna, dom hetaste debatterna, dom hårdaste motsättningarna. Eller är dom bara jävligt dåliga på vår gemensamma historia?

Framförallt så handlar det om den avdemokratiseringen av partiet som har pågått ända sedan 70-talet. Man har gått mer och mer ifrån det folkrörelseideal som byggt upp partiet, mot ett elitistiskt, teknokratiskt karriärparti med proffspolitiker. En gång i tiden så var halva LO representerat i regeringarna sett till yrkena som ministrarna hade varit verksamma inom innan dom hade blivit politiker på heltid. I senaste regeringen hade väll hälften bara haft nått sommarjobb som inte hade varit inom politiken? Nu drar jag saker mot sin spets, och spekulerar dessutom lite grann, men det kan inte förnekas att makten inom SAP har flyttats nerifrån och upp. Samtidigt så har vi sett den "högervridning" som mittenextremisterna är ett uttryck för. Denna högervridning har från utomparlamentariskt håll setts som en ond konspiration i syfte att suga blodet ur arbetarrörelsen. Jag vill inte vara så dogmatisk i min egen analys, men mittenextremisterna har ändock fungerat som en sorts vampyrer som har dränerat SAP på kämparglöd, optimism och vilja att förändra samhället, för att istället lägga en tung väv av pessimism utklädd till realism, stelhet och en självbild som ett parti som ska förvalta ett färdigbyggt samhälle. Och då har jag inte ens nämnt Kjell-Olof Feldt's rent nyliberala avregleringspolitik i slutet på 80-talet (en man som föresten numera syns oftare i nån soffa på TV8 än på ABF-huset), en politik som faktiskt var en av orsakerna till den förra ekonomiska krisen (1990-1993). Så låt oss nu bränna denna tunga väv så att vi kan andas igen! Låt oss ta upp debatten inom partiet igen! Låt det inte bli en stillsam diskussion där vi blir överkörda av partiledning ytterligare en gång! Låt det bli en en våldsam storm, en tyfon som kan dra in över öknar plågade av torka! Låt oss "sätta hårt emot hårt"! För det handlar inte bara om den enskilda frågan om Vänstern ska sitta med i en Socialdemokratiskt regering eller inte. Det handlar om hur demokratiskt vi ska vara som parti, och vilken ideologi som vi egentligen utformar vår politik efter. Vi måste sluta stoppa fingret i vädret, och istället för handen mot hjärtat för att känna efter vad VI känner.
En annan ekonomisk ordning är möjlig! Det är svårt, men möjligt!

, , , , , ,

måndag 4 augusti 2008

Islamofobin Växer


Islamofobin har idag vuxit enormt. Människor bär på rädsla, människor bär på ilska, människor bär på hat. Det som sägs om muslimer, den bild människor har om islam och muslimer om att det är en religion som könsdiskriminerar, som förtrycker, som endast för med sig hat, kommer självklart föra med sig islamofobi.




Massmedias framställning i västvärlden av islam och muslimer är en enorm orsak till den växande islamofobin. På grund av att massmedian visar islam som terrorister, som könsdiskriminerare kommer detta för med sig en enorm islamofobi.
Ja! givetvis kommer detta påverka massor av muslimer och det de kommer påverkas av är att de inte har lika lätt att komma in arbetsmarkanden, de har väldigt svårt att accepteras i samhället för massor med människor har sätt det vissa muslimer gör och har helt enkelt svårt att acceptera de.




Tydligen är beskrivningen av en terrorist en person med långt grovt svart skägg, bruna ögon, svart hår. Ser man ut på detta sätt stämplas man omedelbart som en terrorist eller fundamentalist. Detta gör man på grund av att det är sådana människor som man idag ser som terrorister, det är dessa människor som man ser som det onda, människor som man ser är bakom dessa konflikter och problematik som råder i vår värld. Men då undrar jag men vad är idéen bakom det långa skägget? Inom Koranen står det att det långa grova skägget är en symbol för människan som inte bryr sig om livet, det är ingen människor som är utseendefixerade, utan det är människor som lever enkelt, som är väldigt troende, som lever för guds ord vilket innebär att de är äkta muslimer, muslimer som endast lever för islam. Jag blir väldigt chockad när jag läser och hör detta för anser man inte en person som bryr sig om sitt utseende, som bryr sig om sitt liv, som bryr sig om sin framtid till en troende människa och då undrar jag varför? En troende person får väl se ut precis som den vill utan att någon skall kommentera detta. Vad har det för betydelse hur en person ser ut det kommer ändå inte förändra personens tro.




Idag är det många muslimer i västvärlden som känner sig trakasserade på grund av att massor med människor kollar snett på de på grund av att de bär slöja eller att de inte kan få jobb på grund av religionens bakgrund. Då inser jag att det verkligen råder en tydlig
islamofobi. Jag kan också förstå deras rädsla, om jag nu inte var muslim och hade hört om islam hur massor med terrorister som dödar oskyldiga människor, så hade jag nog också burit på en rädsla. Det är precis som det gamla goda uttrycket som man dagligen fick höra av sina föräldrar ”prata inte med främlingar” .Detta är precis så det är för människor idag för dem är islam främlingen. Därför menar många muslimer att det förs en propaganda emot muslimer och människor som representerar islam. Jag anser att det
här är väldigt farligt för på grund av detta kommer hat bland massor av muslimer att spridas. När detta sker är det klart att fundamentalisterna stärks för att om västvärlden hatar muslimer så kan fundamentalisterna ha det som deras argument till varför muslimer bör skydda sig och varför dem bör kriga emot västvälden.




Det som hände år 2005 när den danska dagstidningen Jyllandsposten publicerade den muslimiska profeten Mohammed och när vissa av dessa bilder antydde samband mellan islam, terrorism och kvinnoförtryck så väckte det till häftiga protester från muslimiska grupper och länder som hävdade att dessa bilder var kränkande, rasistiska och ett uttryck för islamofobi.
Då frågar jag mig själv varför gjorde de det här? Enligt tidningen var syftet att väcka debatt kring yttrandefrihet. Men då undrar jag om det verkligen var bra att göra det? Tack vare dessa bilder har fundamentalisterna vuxit mer än nånsin på grund av att mer muslimer började stödja de för att för många kom beviset att västvärlden verkligen hatar muslimer att det inte var en lögn och på så sätt gynnade man fundamentalisterna istället för att kämpa emot de så hjälpte man de. Jag kan verkligen konstatera att det de gjorde var helt fel. Det bakomliggande skället var det verkligen att väcka debatt kring yttrandefrihet för det såg man att det ändå inte gick och med tanke på hur oroligt det var just då i vissa muslimiska länder så som Irak med mera så borde de absolut inte ha publicerat bilden. Jag tror man publicerade bilden för viss del på grund av yttrandefriheten men också på grund av att man ville skapa hat, skapa ett islamofobi, skapa ilska, skapa konflikter. De som gjorde detta vet att det är ytterst förbjudet att vissa bilder på Mohammed så visst var det lite på grund av att reta upp muslimer också.




Självfallet stärks rasismen när man ser det som händer i andra länder, ser hur man förtrycker kvinnor, hur man terroriserar massor med länder, hur man måste gå klädd med mera. Vissa
människor som då bor i till exempel Sverige kommer tycka att denna invandrar grupp borde inte få komma hit till Sverige för vem vet va de kommer göra här, förtrycka våra kvinnor, förtycka vårt samhälle eller kanske terrorisera vårt land. Massor med människor kommer helt enkelt bli oroliga vilket är en självklarhet med tanke på vad de har hört om denna religion och om vissa inom denna religion som tar till sig våld så är det en självklarhet att de blir oroliga.
Då kommer många människor att få en lite rasistisk bakgrund på grund av den oro de bär på, rädslan som sveper över de. Vissa av de kanske går så långt att de till och med går med i rasistiska organisationer och de kommer då att kämpa emot invandrare. Den
ökningen vi ser idag av rasister är på grund av dessa saker vi ser idag som mycket har med religion att göra. För mig att Sverigedemokraterna idag växer har mycket med den rädsla människor bär på idag, rädslan som man bär på grund av religion, på grund av det som händer idag i vår värld. Allt detta anser jag är bidragande till det ökade rasistiska samhället vi ser idag. Sverigedemokraterna som bara växer och växer och som till och med kanske kommer in i riksdagen valet år 2010 som många fruktar idag. För kommer de in i riksdagen kan man konstatera att samhället kommer förändras väldigt mycket. Det kommer bli oroligt över hela Sverige, människor kommer börja dela upp sig, landet kommer delas svenskar för sig och invandrare för sig. Inträffar detta kan vi förvänta oss det värsta.




Därför måste regeringen ta ett mycket större ansvar än vad de gör idag. Regeringen måste satsa på att ge en mycket bredare kunskap om islam och denna kunskap för man genom skolor runt om i Sverige både grundskolor och vuxenskolor. Kunskapen om religionen skall framföras på ett sannenligt sätt. För skall vi verkligen kämpa emot Sverigedemokraterna (Sd) så måste stora åtgärder ske idag och dessa är några av dem. Vill verkligen regeringen göra något åt detta så skall de börja ta sitt ansvar på allvar innan det är alltför sent.
För jag vill inte se Sverige som ett rasistiskt land, utan jag vill se Sverige som det land som delar på kultur, religion och jämställdhet.
Låt oss tillsammans kämpa för detta.


Tamim Alamneddine

onsdag 25 juni 2008

Några tankar om... klimatet.


Det har talats om en hel del om klimat, om växthuseffekter, om utsläpp och liknande på sistone (vilket ju ingen har undgått). Det har framförallt börjat att snackats en hel del om dom utsläpp som orsakas av våra kära vänner kossorna. Det har utbrutit någon sorts häxjakt på kossorna som ras.
Detta p.g.a att det har visat sig att en kossa, genom andning och flatulation (prutt), släpper ut lika mycket ”växthusgaser” (ett av alla dessa luddiga begrepp som kastas på oss nuförtiden) på ett år som en genomsnittlig bil har gjort efter 1000 mil. Sammanlagt så ska boskapssektorn släppa ut 18 % av dom mänskliga växthusgasutsläppen per år, och detta ska då vara mer än bilarna, flygplanen och båtarna (transportsektorn) tillsammans.
Dessa fakta leder till att fokus flyttas ytterligare en bit bort från dom verkligt stora bovarna.
För trotts allt så måste man i en sansad klimatdebatt ha några grundläggande ståndpunkter som alla kan skriva under på, nämligen:

1.”Klimatproblemet” är i realiteten slutsatsen av ett antal beräkningar och prognoser för temperaturförändringar på jorden i den närmsta framtiden (ett hundratal år). Slutsatsen är i själva verket en prognos som konstaterar, att om ökningen av växthuseffektens nivåer håller i sig så kommer detta att leda till en höjning av medeltemperaturen, som i sin tur leder till stora förändringar i ekosystem, havsnivåer o.dyl.

2.”Växthuseffekten” är INTE något dåligt eller onaturligt. I själva verket så är effekten en förutsättning för liv på denna planet. Växthuseffekten är namnet på det fenomen som stänger inne värmestrålning från både solen och själva jordklotet. Fenomenet orsakas av att molekyler i atmosfären bildar ett ”tak” som håller inne en del av värmen. Fenomenet definieras av ett antal naturlagar.

3.Utsläpp av ”växthusgaser” är en del av kretsloppet. Dessa existerade innan vi människor gick omkring på jorden, och kommer att finnas kvar då vi människor har dött ut.

4.Problemet är att vi människor, utöver dom naturliga utsläppen, bidrar med en rad ”artificiella”-utsläpp, många av dessa förekom inte före den industriella revolutionen. Detta kallas för ”antropogen påverkan” av vetenskapshennen (genus/PK översättning av ”vetenskapsmännen”) och är alltså alla utsläpp av växthusgaser som är direkt orsakade av ”civilisationen” och det männskliga levernet. Några exempel är transporter, energiproduktion, förädling av naturresurser m.m.

5.Målet med dom förändringar vi måste genomföra är INTE att stoppa ALLA utsläpp. För det första fysiskt omöjligt just p.g.a att utsläppen faktiskt förekommer i det naturliga kretsloppet, för det andra så är även vissa ”antropogena” utsläpp nödvändiga p.g.a diverse faktorer. T.ex. så skulle det bara vara dumt att förbjuda alla sorters eldning med ved.

Detta är ju förstås inte alla grundläggande ståndpunkter man bör enas om, men dom räcker för att bevisa att det är något ruttet med klimatdebatten idag.

För om det är så att det är den ”antropgena påverkan” som är problemet, varför börjar folk plötsligt att tala om att kossorna är ett så pass stort problem?
För även om ”boskapssektorn” står för 18 % av dom antropogena utsläppen, så är den största boven fortfarande energiproduktionen (21,3%). Och tillsammans med transportsektorn (14%), industrin som helhet (16,8%) så får man mer än hälften av dom antropogen utsläppen. Och kossors pruttar är ju en fullständigt naturlig process, och bör således räknas till dom naturliga utsläppen. Och att börja tala om kossor, grisar, hönor och andra djur som om dom vore dom största bovarna (och att veganism är det bästa sättet att ”rädda klimatet”) är bara ytterligare ett sätt att göra klimatfrågan till en liten privat angelägenhet, istället för det stora strukturella problemet det faktiskt är.
Man vill ytterligare passivisera mänskligheten till att tro att lampor, resekalkyler, veggomat (produktionen av sojabönor är ju jättemiljövänlig) och annat kommer att ”rädda” jorden, istället för att få folk att ifrågasätta den rådande ordningen och dom strukturer som upprätthåller och tjänar på ett system som är så våldsamt mot vår planet.


Jag motsätter mig inte att vi alla drar vårt står till stacken, men det är naivt av att tro att vi åstadkommer förändring endast genom att ändra vår konsumtion. Framförallt så verkar det grundläggande budskapet från ”överhetens” sida (företagen, kommersen, media, politikerna) i runda slängar gå ut på att man fortfarande ska kunna konsumera lika mycket som förut, för man behöver bara ”tänka” på vad du köper, så du väljer ”rätt” produkter och är ”klimatsmart”.
Men att vara ”klimatsmart” är inte att köpa den och den lampan eller att ladda upp med ekologiskt i kylen. Nej, att vara klimatsmart handlar om att komma till insikt om orsakerna bakom den globala uppvärmningen, om människans delaktighet i den och om att kunna komma med en analys om hur vi faktiskt ska ta itu med dessa problem. Då kan väll inte bibehållen (eller t.o.m. ökad) konsumtion vara lösningen?
Det ska inte krävas mycket eftertanke för att komma fram till att ”konsumtionssamhället” är en av dom största orsakerna till dom ständigt ökande antropgena utsläppen. Det är allt skit och krims-krams som ska tvingas på oss hela tiden. Det är slit-och-släng-mentaliteten. Det är kulten kring konsumtion och statussymboler kopplade till den. Det är framförallt själva produktionen av allt som vi ska köpa, fast vi egentligen inte behöver det. Där har vi verkliga orsaker till dom antropogena utsläppen, och tunga sådana.
Ja, detta är mycket mycket värre än kossorna någonsin har varit, är eller kommer att vara.
Du bidrar mer till klimatet genom att gå och kolla på ”Sex and the City”-filmen än att käka plankstek till frukost, lunch och middag resten av året!

För att minska den globala uppvärmningen så måste vi börja kämpa för att ändra på systemet i sig. Vi måste strukturera om hela energiproduktionen, hela utvinningen av resurser, hela produktionen. Ja, jag vill påstå att en omstrukturering av det ekonomiska systemet iväg från kapitalismen, i en socialistisk riktning, skulle vara en utmärkt lösning. Den nuvarande ordningen och logiken, både inom ekonomi och politik, är ju en direkt orsak till ett samhälle byggt på konsumtion och ”evig” strävan efter högsta möjliga profit, som i sin tur är en orsakar att dom antropogena utsläppen har galopperat iväg. Förstås så brinner det i knutarna, och det stora och komplicerade projekt som införandet av en socialistisk världsordning är kommer att ta lång tid. Därför så kommer ju många av förändringarna behöva komma innan socialismen, men vi bör i vårt agerande för klimatet också väva in ett ”socialistiskt agerande”. T.ex. så måste vi sossar (och andra socialistiska grupperingar för den delen) inte låta oss bli överkörda av den ”överhet” som jag nämnde tidigare. Det ligger inte i näringslivets intresse att minska konsumtionen, det ligger inte i deras intresse att vara mer sparsamma med resurserna. Detta går emot hela det kapitalistiska systemet och dess underliggande logik. Därför kan vi inte i vårt agerande i klimatfrågorna ta hänsyn till ”kapitalisterna” och deras ”intressen”. Deras intressen är vinstmaximering, profit och alla andra klyschor vi alla har hört så många gånger förut. Dom har redan visat att deras världsordning har lett till denna miljöförstöring, så nu är det dags för ett icke-kapitalistiskt agerande!

Sedan så bör vi förstås också påpeka att det inte är kossornas pruttar som är förödande, det är kolkraftverken, oljekraftverken och alla fabrikers pruttar som förstör vår jord! Och vara progressiva i vårt tankesätt, ”hitta nya lösningar” och allt annat som redan har sagts. Kanske jag bara har sparkat in öppna dörrar med detta lilla inlägg? Men vi måste ställa oss frågan om inte den här klimatproblematiken i själva verket, än en gång, visar oss att detta ständiga begär efter tillväxt varken är hållbart för planeten eller förenligt med en rättvis fördelning av resurser och annat.

Och ja, jag är en socialist som lite opportunistiskt försöker dra nytta av klimatdebatten för ”egen” vinning.
Men jag ser hellre att opportunistiska socialister utnyttjar klimatdebatten för att få till stånd en förändring av samhället i en riktning som skänker rättvisa och jämlikhet åt mänskligheten, än att opportunistiska veganer och kapitalister sumpar hela debatten genom lura i folk att tro att det är våra fyrfotade vänners fel!

/NiMA

P.S. Föresten, lite trivial fakta. ”Carrie” ska i ovannämnda film, enligt uppgifter, byta outfit efter (i genomsnitt) 1,7 minuter, det blir 309 388 outfits på ett år. Att käka plankstek ett skottår som detta blir 1098 stekar på ett år. Vad är mest slösaktigt egentligen?

, , , ,
,

måndag 11 februari 2008

Jonas, du är så söt när du är arg

Den intellektuellt högtstående socialdemokratiske samhällsdebattören, krönikören, ledarskribenten och bloggaren Jonas Morian har gjort det igen!

Han har riktat skarp och välformulerad kritik mot mig och mina politiska uppfattningar.

Debattvirtuosen Morian har denna gång fastslagigt i en hänförande argumentation, att jag har fel för att jag är ”dum i huvudet!”.

Jadu, att vara socialdemokrat med en annan åsikt en Morian har nog aldrig känts svårare.

Denna gång verkar dock Jonasponken för en gångs skull fattat poängen, han skriver ” Det må vara behjärtansvärt att efterfråga en lite grundligare analys om framförallt unga förortskillars känsla av utanförskap i samhället. Möjligen är det också motiverat att ställa frågan om klasstillhörighetens betydelse för vilka dödsmisshandelsfall som uppmärksammas i medier och samhällsdebatt.” precis Jonas, det är motiverat att ställa dessa frågor och politisera en apolitiserad fråga.

Jonas:

Egentligen hatar jag personangrepp. Egentligen vill jag bara diskutera politik. Men nu blev jag faktiskt ledsen på dig. Om du inte håller med mig, snälla du, debattera, visst var kvick, raljant , ful i din debattstil. Det hör saken till.

Men när din argumentation går ut på att jag är ”dum i huvudet” och hela ditt inlägg syftar till att förlöjliga och förminska mig är det bara pinsamt.

Jag förstår inte varför du känner behovet att kränka min person.

Jag vädjar till dig: om du vill fortsätta diskutera gör det seriöst. Om ditt svar på detta blir ett patetiskt försök att legitimera ditt dåliga uppförande tänker jag inte svara. Då ger jag dig gladeligen det sista ordet, då jag inte ser något värde i löjlig pajkastning. Jag diggar djup och analys. Så puss och kram på dig sötnos!

För er som vill läsa den ledare Jonas kommenterar i sitt inlägg publicerar jag den nedan.

”/…/ Jag kan inte skriva en ledare utan att kommentera stormen kring ett visst blogginlägg. Jag skrev ett väldigt provokativt inlägg på ungmeningredaktionens blogg. ”Lite gatuvåld har väl ingen dött av” var rubriken och jag problematiserade uppståndelsen kring fenomenet gatuvåld den senaste tiden. Helt plötsligt blir gatuvåldet det största samhällsproblemet och vi alla skall engagera oss i frågan, vi skall dock inte engagera oss för fler fritidsgårdar och aktiviteter för unga, vi skall inte aktivera oss mot narkotika- och alkoholbruket bland unga, vi skall inte ifrågasätta varför vi skapat den perverterade formen av människan, mannen. Nä, vi ska vara emot gatuvåld, inte diskutera hur det uppkommer. Ett sådant avståndstagande från våld som sker på gatan är inte politiskt, men det ger privilegierade grupper en god chans att föra ut sina budskap. Borgerliga ledarskribenter börjar skrika efter fler poliser och mer kontroll.

Självklart är poliser i sig inte något dåligt, en kompetent polismakt som gör sitt jobb på ett bra sätt är en förutsättning för en fungerande demokrati. Men vi skall inte behöva hamna i en situation där ett ökat behov av poliser finns. Att kämpa emot våld måste handla om att kämpa för ungas rätt till en meningsfull fritid, mot narkotika och alkohol samt mot genussytemet.

Och hur blev hypen kring gatuvåldet plötsligt så stor? Jo för att en ung person från samhällets privilegierade skikt tragiskt dog efter en misshandel. Det är här vi måste våga vara klarsynta och tala om klass. Det var inte för att händelsen var tragisk (vilket den självklart var) som den blev uppmärksammad, det var för att den avlidne tillhörde överklassen. Vi måste våga se och ifrågasätta detta, klassamhället är skit och klasshatet är vår ideologi.

Den storm av kritik som riktades mot mig på diverse högerinriktade bloggar och i expressens nätupplaga var helt osaklig, ingen ville prata om sakfrågorna, vem som får plats i media och varför, samt bakgrunderna till våldet. Alla ville prata om vilken hemsk organisation SSU är som har företrädare som Anton Bergsmark som ”hånar” ett dödsmisshandelsoffer. Jag har tydligen hånat någon, ingen har dock förklarat för mig på vilket sätt någon blivit hånad.

Såhär i efterhand tycker jag trotts allt det var en bra grej att publicera inlägget. Högern kommer alltid att hata oss, oavsett vad vi skriver på våra bloggar, för att vi vill, till skillnad från dem, skapa ett jämlikt samhälle. Och det blev även en hel del positiva reaktioner på inlägget, i form av kommentarer och reaktioner på andra bloggar. Jag har också lärt mig en del om mediahantering, den hårda vägen. Och vår blogg har nu fler besökare än någonsin.

Men en blogg är bara en blogg. Expressen ringde till mig när typ 170 personer läst inlägget jag skrivit. Vi som är aktivister och har delat ut flygblad, deltagit i demonstrationer och knackat dörr vet att 170 pers inte är någonting. Och vår kamp kommer alltid främst vara på gator och torg där vi möter riktiga människor, inte på internet där vita medelålders medelklassmän sitter och bloggar till varandra och tror att de gör skillnad.

/…/”

,