Förändra världen, eller styra över ett parti?

Vi har väll gått med i ett parti -
och inte i någon jävla fan-club?




Andra bloggar om: Socialdemokraterna, Mona Sahlin, SAP, Gnäll, Politik, Socialism

"-Vad hände med det suburbana storstads-proletariatet?" och andra frågor i eftervalsdebatten.

Så har bloggosfärens eftervalsanalyser börjat att sippra fram. Dock så har det uppståt en olycklig trend, där proffstyckare från hela landet ska diktera villkoren för hur vi ska arbeta och lägga upp vår politik här i Stockholms Arbetarekommun nästa år. Att människor med noll lokalkännedom skulle ha någon som helst insikt om den sociala dynamiken här i stan, är inget annat än skrattretande. Ljuset i mörkret kommer just från bloggar skrivna av lokala kamrater - Fredrik Jansson och Dag Larsson skriver bra ur ett Stockholmskt perspektiv. För nog är det så, att årets valrörelse kanske var den centralistiska valkampanjens sista suck? Kanske är det så, att det inte gör något att Miljöpartiet går hem hos medelinkomsttagarna, då vi ändå ska regera tillsammans med dem?

Det tycks vara så, att man från partitoppens sida, först och främst vill göra två saker inför nästa år. Dels, så ska tjänstemännen på partihögkvarteret försöka sig på någon sorts specialsatsning, där man från centralt håll ska lägga upp arbetarekommunens egen valrörelse i något sorts samförstånd. Dels, anpassa politiken, i populistisk anda, till den såkallade "medelklassen" i innerstan. Således glömmer man bort både alla vi proletärer i förorten, och vårt partis själva existensberättigande - kampen mellan arbete och kapital. Detta skriver chefsideologen bra om.

På något sätt är det här vi måste börja. I Stockholms Stad. Inte i Karlstad, Växjö eller Östersund. Inte i Solna, Huddinge eller Upplands-Väsby. I Stockholm. Inte i Gamla Stan eller på Söder. I Rinkeby eller Skärholmen. Det är där valsegern 2010 ligger. Ligger där och väntar på oss - vågar vi plocka upp den och kolla?

Socialdemokraterna, Stockholm, Eu-valet,Val 2010, Politik, Socialism, Anne-Marie Lindgren

Liten valnattsanalys...

Ja, att sluta på ett valresultat där man ligger på +-0 jämfört med förra valet, är ju förstås inte så roligt. Det kommer behövas göras en ordentlig eftervalsanalys. Kamraterna på Tvärdrag har redan kommit med sitt första bidrag till diskussionen som kommer att blossa upp, mer har utlovats. Själv väljer jag att såhär på valnatten spontant spotta ur mig några punkter på saker vi borde fundera över:

- Vår politik på Europa-området stämmer inte överens med våra väljares åsikter om det. Vi måste på allvar ställa oss frågan på vilket sätt EU förbättrar saker för löntagarna, på vilket sätt EU flyttar fram arbetarklassens position i samhället? Detta behöver vi en ordentlig diskussion om, och här måste vi våga tänka nytt, och låta oss radikaliseras. Om vi kommer fram till att EU inte är positivt för arbetarklassen, då ska vi kanske fundera över villkoren för vårt medlemskap.

- Vi måste inse att federalismen är svår att kombinera: dels med arbetarerörelsens princip om "alla folks frihet, hela världens fred", principer om nationell suveränitet som en förutsättning för demokrati - dels arbetarerörelsens internationalism. Federalismen är ingen lösning, då den blir en geografiskt förstorad nationalstat till sin form. Partiet behöver således en tydligare EU-kritisk ton, och man måste tillåta sig tydligt anti-federalistiska inslag!

- Det kan konstateras att på många sätt så drivs valrörelsen av partiernas toppkandidater. Att då efter en mandatperiod, då våra väljare har sett sina fackliga rättigheter sättas på spel, sin lönebilding hotad - allt detta på grund av EU's nuvarande borgerliga agenda. Att i en sådan situation låta fyra av fem toppkandidater uttala sig positivt om det starkt federalistiska Lissabonfördraget, är ytterst tvivelaktigt. Visserligen har två av våra toppkandidater sorterats som "EU-kritiker", men frågan är om plats 1 och plats 5 räcker? Här ser vi att makten inom rörelsens inställning inte stämmer överens med väljarna och sympatisörernas uppfattning om EU. En lösnings skulle ju förstås vara fler tydligt anti-federalistiska toppkandidater, så att vår valrörelse präglas av en berättigad kritisk ton.

- Fokusera inte på partiordföranden och andra högt uppsatta företrädare som inte är valbara, i den utåtriktade kommunikationen. Partiets kandidatneutrala material har präglats av en sönder-retuscherad bild av Mona Sahlin - och en vanlig fråga jag själv har fått ute i valrörelsen har varit "-Varför finns inte Mona med på listan, då det ju är henne vi ser på alla flygblad och affischer?" Dessutom så har det väll inte undgått någon att Mona har varit en kontroversiell person de senaste åtta månaderna, hur tänker då alla strateger om man låter en så pass kontroversiell person få en så pass central roll i valkampanjen? Fokusera på politiken, ideologiska skillnader och frågorna istället!

- Snacket om att kampanja våra "kommunikativa målgrupper" kan ha visat sig vara ett misstag. Visserligen så gäller dessa målgrupper i första hand riksdagsvalet, så man ska kanske inte lockas att dra allt för förhastade slutsatser, men som helhet så kan vi se att i de områden där (S) visade sig ha potential, var i förorten - med en väljarbas långt ifrån de kommunikativa målgrupperna. Satsa på att mobilisera soffliggande arbetarväljare istället!


Och nej, vi ska inte nöja oss med glädjen över att Moderaterna inte blev störst, att valdeltagandet gick upp, och att Sverigedemokraterna inte kom in - detta tänk är bara små plåster på såren. Resultatmässigt så blev det här ett jävla skitval!


Socialdemokraterna, EU, EU-valet, Federalism, Internationalism, Socialism

Annat intressant...

Wigforss och ägandet, del 2

Låt oss läsa lite mer! Den här gången är det från en artikel i denna bloggs "modertidning", UngMening, och det peppande valnumret , #3 1970, där Wigforss skrev en artikel med rubriken "Ett socialistiskt Sverige":

"Vi kommer också ihåg svängningen från valnederlaget 1966 till framgången 1968. Den ovissa maktställningen och den därav följande ovilligheten att ta oberäkneliga risker är antagligen vad som väger tyngst när man inom partiets ledande kretsar avböjer eller underlåter att ta del i diskussionen om vad det är som verkligen skiljer socialdemokratins samhällssyn från de borgerligas"

Saker och ting har inte ändrat sig sedan dess, kan man nog säga. Socialismen skrämmer inte bara borgerliga, den tycks även skrämma ledningen i vårt parti. Förhoppningsvis av andra anledningar än borgarna...

"Hela den här återblicken på hur välfärdspolitiken vuxit fram har varit avsedd att klart understryka dess ursprung. Den (välfärdsstaten, föfr anm) har aldrig vuxit fram ur en önskan att slippa undan en strid om grundvalarna för den ekonomiska organisationen. Aldrig heller ur en önskan att i välfärdsstaten söka en ersättning för socialismen. Det har i stället gället att göra de arbetande bättre rustade att själva överta ledningen. Det är väl ingen som tror att Gustav Möller under alla sina år i medelpunkten för arbetet med de sociala reformerna trodde att det skulle komma i stället för 'socialiseringen'."

Jo, vissa på ledande positioner i vårt parti tycks faktiskt tro det. Och de vill dessutom lura nya generationer av medlemmar till att tro detta också.

"Det helt avgörande kännetecknet för socialiseringen blir dess klara antikapitalistiska karaktär. Det är klart att vad jag söker är att ta fram livskraften hos den socialistiska idétraditionen. Utan att göra några gissningar kan man erinra hur starkt Tage Erlander strukit under det inflytande han rönt frön Möller. Och oron just på borgerligt håll just nu är uppenbar[...] Den som läser noga kanske också hör något av en ny ton i själva upptakten till socialdemokraternas valmanifest. 'De sociala motsättningarna lever i vardagen. Intressena bryts mot varandra på arbetsplatserna, i avtalsrörelserna och i det ekonomiska livet. Arbetarrörelsen är en folkrörelse framsprungen ur denna intressekonflikt. Samarbetet mellan socialdemokratin och fackföreningsrörelsen är ett uttryck för löntagarnas organiserade samverkan för att hävda sina intressen. De borgerliga partierna har ett annat ursprung, och en annan intresseförankring. Folkpartiet och moderaterna stöds ekonomiskt av storföretagen' Man kan nästan höra någon viska om klasskampen.

Ja, man kan förstå att många medlemmar inte känner igen sig i sitt eget parti idag. Antikapitalism och klasskampen framträder tydligt! Och ändå så ska de borgerliga inte ha haft "... mycket att invända mot manifestet...".

"Den statliga välfärdspolitiken råkar i trångmål när reformtakten inte blir densamma som förut och när förbättringar inte kan infrias. Socialdemokratin kan inte helt enkelt hänvisa hela tiden till att vi inte kan dela större kaka än vi bakar. Den har talat om hur mycket orättfärdigt som finns i den nuvarande fördelningen av inkomster och ännu mer förmögenheter och kapital. För en socialdemokrat vid den politiska ledningen blir det nödvändigt att vädja till insikten om det ekonomiskt nödvändiga. Men det är en politisk omöjlighet att göra denna vädjan med effekt, om man samtidigt går ut ifrån att den rådande fördelningen av välfärden i vårt samhälle skall förbli orubbad"

Detta konstaterande är mycket viktigt, än idag. Vi måste våga förändra fördelningspolitiken! Att, som partiledningen idag, inte vilja höja skatter, kommer att omöjliggöra en progressiv reformpolitik vid en seger i "det nya kosackvalet"!

"Den kris som hotar i spänningen mellan regeringsmakt och privat ekonomisk makt antyder valmanifestet genom att framhålla hur den borgerliga politiken vill lösa den. Och hoppas kunna lösa den. Under en borgerlig regering skulle spänningen försvinna eftersom en sådan regering skulle ha samma syn på den ekonomiska politiken som man har inom det privata näringslivet. Vid en regering som vuxit fram ur arbetarrörelsen och dess värderingar skulle spänningen uppstå. Hur den skulle kunna samarbeta vid en demokratisk ordning också inom de ekonomiska företagen hör definitivt till de problem som måste vara med vid en omprövning av den socialdemokratiska poltiken.[...]En politik som har vägletts av en socialistisk ideologi möter inga oöverstigliga hinder inom de dominerande delarna av vårt näringsliv. Inga hinder i deras tekniska eller ekonomiska organisation. Vad som blir avgörande för utvecklingen är människornas inställning, inriktningen av deras vilja. En socialistisk rörelse har här sin politiska uppgift, och om man så vill, moraliska uppgift. Problemen är varken nya eller plötsligt uppkomna. Det gäller möjligheten av djupgående förändringar i bestående samhällsförhållanden. Det finns inga enkla eller snabba lösningar."

Märk den totala orädslan för konflikt! Spänningen mellan kapitalet och folket blir uppenbar under en regering sprungen ur arbetarerörelsen, men detta blir inte till någon nackdel, bara man har en bestämd riktning och har en hel folkrörelse i ryggen.

Men det bästa sättet att sammanfatta det hela blir ändå att citera Wigforss slut på artikeln:

"Så mycket mera skäl att inte väja för en diskussion. Att gripa tag om nässlan och utan omsvep överväga vad man nu inom socialdemokratin menar med en socialistisk politik. Hur - för att tala med partiprogramet - en på klassen uppbyggs samhällsordning ska kunna lämna plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande medborgarna. Ni SSU-are har en viktig uppgift i detta arbete"

Socialdemokraterna, Ideologi, Ernst Wigforss, Socialism, Äganderätt, UngMening, Socialisering

Wigforss och ägandet, del 1

Låt oss läsa lite Ernst Wiforss! Det sägs ju att valet 2010 kommer att bli ett nytt "kosackval", så varför inte läsa en liten pamflett på ämnet "ägande" från just Kosackvalet 1928. Där framgår det tydligt vilken äganderätt vi socialdemokrater bejakar, Wigforss kallar den för "den samfällda" äganderätten. Lite citat:

"Socialdemokraten vet att
egendomens betydelse inte bara ligger däri, att den ger större
inkomster. Han vet att den betyder större trygghet i tillvaron. Han
vet att den är en naturlig grundval för personlig frihet och
självständighet. Han vänder sig mot 'den borgerliga
samhällsordningen', därför att den icke ger alla medborgare del i
egendomen; därför att den utesluter större delen av folket från den
trygghet, frihet och självständighet, som egendom och äganderätt
skänker. "

"Socialdemokraterna erkänna öppet, att de vilja
begränsa den äganderätt, som står i vägen för andras rimliga
anspråk på att också få äga något."

"Då socialdemokraten angriper den nuvarande fördelningen av äganderätten, gör han det inte med ett färdigt förslag i hand, hur allt skall vara ordnat i ett fullkomligt framtidssamhälle. Det är bara i sagorna, som historien slutar med, att efteråt 'levde de lyckliga ända till sin död'. I verklighetens värld tvingas människorna att ständigt lösa nya problem."

"Man har med rätta sagt att i den moderna industrin är hela
arbetsprocessen redan 'socialiserad'. Ingenting är naturligare än att också äganderätten till produktionsmedlen och till de färdiga produkterna blir 'socialiserad', d. v. s. förlagd i någon 'samfällighets' hand. Denna samfällighet kan vara staten eller kommunen, den kan vara en fri sammanslutning av de arbetande i ett företag, den kan vara arbetarna inom en industri, organiserade i stora förbund. Alla dessa former ge uttryck för en strävan att gemensamt äga och förvalta."

" Socialdemokratin ledes av övertygelsen, att även produktionen
skulle kraftigt främjas, om klyftan mellan rika och fattiga fylldes
ut, om ägare och arbetare upphörde att vara två skilda och
kämpande klasser. Men det målet kan endast nås, genom att
arbetarna i en eller annan form göras till 'ägare', eller få del av den trygghet och självständighet, det ökade intresse för arbetet och för produktionen, som äganderätten varit ett medel att skapa.
Därmed är målet givet. Eller rättare sagt, därmed har
socialdemokratin. en riktlinje för sitt handlande, för sin praktiska
politik."

"Sabbaten är gjord för människans skull och inte människan för
sabbatens. Ordet gäller alla mänskliga inrättningar. Egendom och
äganderätt är till för människans skull och inte tvärtom. Det är
detta som socialdemokratin vill göra till verklighet, och på den
punkten kan man gärna kalla den revolutionär."

Så vad säger detta oss? En makt och ägandeanalys kan inte handla om "stat" och "samhälle" är samma sak eller inte. Det kan heller inte handla om privat kapitalistiska företag eller inte. Det borde ju tydligt framgå några viktiga poänger. Det är inte endast staten som ska vara ägare ifall vi tillämpar det samfälliga ägandet. Och det framgår också tydligt att "äganderätten till produktionsmedlen och till de färdiga produkterna borde bli "socialiserad", d. v. s. förlagd i någon "samfällighets" hand."


Socialdemokraterna, Ernst Wigforss, Ideologi, Äganderätt, Socialism, Kapitalism, Frihet

"-Socialdemokratin behöver en makt och ägandeanalys!" Del 2: Ekonomisk demokrati - den privata egendomens död

Det är lustigt hur vissa partikamrater tycks tro, att socialdemokratin utmärker sig från andra socialistiska rörelser för att "-Socialdemokratin bejakar den privata äganderätten!", något som är helt fel.

"Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål. [...] Denna jämlikhet förutsätter rätten att välja och utvecklas olika, utan att olikheterna leder till underordning och klyftor i makt och inflytande över vardag och samhälle. Frihet och jämlikhet handlar både om individuella rättigheter och kollektiva lösningar för att skapa det gemensamma bästa, som utgöra grunden för den enskildes liv och möjligheter"

Så börjar vårt partiprogram. Det framgår tydligt i vilken riktning socialdemokratin vänder sig, i frågan om hur ett samhälle ska se ut. Men hur är det då med äganderätten?

Vi måste först reda ut begreppen. Det är skillnad på ägodelar och egendom. En ägodel kan vara t.ex. en tandborste eller en bok. Att vi alla ska dela tandborstar med varandra, såkallad "tandborsts-socialism" är inte, och har aldrig varit, någon seriös socialistisk rörelses mål. Men egendomen? Vissa skulle hävda att ägodelar är en sorts egendom, så låt oss förtydliga lite grann. Den äganderätten vi vill inskränka är den privata rätten att äga produktionsmedel/realkapital. I dagens samhälle så uppstår klyftor, "över och underordning", till stora delar på grund av det faktum att vissa människor äger produktionsmedlen, och således dels ensamt bestämmer över produktionen i sig och kontrollerar vinsterna från produktionen, dels inskränker andra människors frihet genom att som köpare av deras arbetskraft försätta dem i lönearbete. Det är alltså den privata egendomsrätten vi vill avskaffa, då vi anser att det behövs "kollektiva lösningar för att skapa det gemensamma bästa".

Men låt oss se på saken ur ett annat perspektiv. Föreställ dig ett samhälle med ekonomisk demokrati. I ett tillstånd av ekonomisk demokrati, där makten över den enskilda verksamheten /produktionsmedlen, företaget, ligger i händerna på dem som arbetar där och av de som direkt påverkas av verksamheten. Där vinsterna fördelas ut i samhället och/eller återinvesteras i verksamheten för dess utveckling. I ett sådant samhälle så har de två viktigaste grundbultarna i äganderätten, makten över produktionen och makten över produktionsresultatens fördelning, flyttats. Flyttats från den enskilde, den privata sfären, till kollektivet, den samhälleliga sfären. I ett sådant samhälle har det privata ägandet helt spelat ut sin roll.

I ett sådant läge, då makten inte innehas av enskilda "ägare", där vinsten inte sätts i fickor utan disponeras ut över hela samhället, där ledarskapet och ansvaret inte innehavs av några "solens döttrar och söner" utan av alla, där kvarstår "ägandet" endast som en juridisk status. Således trampar man inte på så många tår, således trampar man inte ens särskilt hårt, ifall man avskaffar den privata egendomsrätten. Det finns alltså inget egentligt samband mellan privat äganderätt och ekonomisk demokrati. Därför vill jag säga, att motståndarna till ekonomisk demokrati, är motståndare till demokrati och solidaritet överlag. Hur socialdemokratiskt är då detta, egentligen?

Socialdemokraterna, Ideologi, Socialism, Äganderätt, Ekonomisk demokrati, Makt, Jämlikhet,

Annat intressant...

Pragmatismens mörka sida...

Föresten. Jag ska ge två, något extrema, exempel på pragmatism som "ideologi", och hur detta även har satt sitt avtryck i kulturen. Först ut är Josef Stalin's framgångsrika industrialisering av Sovjetunionen. Pragmatiskt som fan, men till vilket pris? Några millioner döda, och ett ordentligt svek gällande den ryska revolutionens ideal. Den totalitära statskapitalistiska staten var född. Inte konstigt att Majakovskij blev desillusionerad!

Låt äran
som en otröstlig änka
släpa sig fram
efter ryktbara genier
i dystra likprocessioner-
min dikt ska dö
som en namnlös man,
en menig soldat
framför fiendens bastioner!
Jag skiter i
all tungviktig brons
jag skiter i
den sliskiga marmorismen!
Vi ska dela äran-
vi är ju av samma sort-
och vårt
gemensamma monument ska bli
den i striden
härdade
socialismen

(ur "För full hals"December 1929-Januari 1930, tolkat och översatt till svenska av Gunnar Harding och Bengt Jangfeldt)

Mitt andra exempel på hur pragmatism som politisk strategi, och som svek emot ideal, får de mest lustiga konsekvenser, är berättelsen om den demokratiske guvernören i Arkansas, Orval Faubus. Det var Faubus som beordrade nationalgardet att blockera vägen för nio afro-amerikanska studenter under krisen i Little Rock, Arkansas hösten 1957. Varför gjorde han detta? Faktum är att Faubus egentligen inte var en rasist. Han hade gått till val på desegregation, och hade bland annat desegregerat busarna i staten. Men då den rasistiska pöbeln ville hindra nio ungdomar att gå i skolan, så handlade Faubus på ett ytterst pragmatiskt sätt. För att förhindra att kaos bröt ut bland "the rednecks" med uppror som följd, så beslöt han i en populistisk manöver, att helt enkelt sätta in soldater för att förhindra de afro-amerikanska ungdomarna sin lagstadgade rätt att gå i en icke-segrerad skola. Dessutom så fanns det drag av populistiskt opinionsbildande;

"Journalist Harry Ashmore (who won a Pulitzer Prize for his columns on the subject) portrayed the fight over Central High as a crisis manufactured by Faubus. Ashmore said that Faubus used the Guard to keep blacks out of Central High School because he was frustrated by the success his political opponents were having in using segregationist rhetoric to arouse white voters."

Hela denna härva blev senare ett stycke jazzhistoria. Monsterkompositören Charles Mingus skrev låten "Fables of Faubus" om händelsen.

först blev den dock censurerad för den kontroversiella texten

Ännu mer kuriosa är, att en av eleverna, Gloria Ray Karlmark, numera bor i Sverige. Vad tycker hon om "pragmatism"?

Pragmatism, Kultur, Poesi, Jazz, Josef Stalin, Vladimir Majakovskij, Orval Faubus,Charles Mingus, Musik, Ideologi, Historia

Annat intressant...

Vilken ko är det som är helig, egentligen?

Pragmatikerna strävar efter att saker och ting "ska gå till på rätt sätt". Man skall "se till terrängen istället för kartan" och köra ett fuktigt finger upp i skyn, för att inte riskera att gå i motvind.
Nog för att det finns en vits med att låta sitt agerande utgå från situationen runt omkring dig, men är detta förenligt med en situation då du de facto är handlingsförlamad?

Vad är det som jag försöker säga?

Den senaste veckan så har det gått en, rätt så hätsk, debatt i den socialdemokratiska bloggosfären om "pragmatismens" vara eller inte vara. Den ideologiska debatten i vår (S)-bloggosfär har utvecklats, från rop på "mer ideologi", till en diskussion om ideal kontra realism, för att slutligen bubbla upp i en diskussion som alltmer börjar handla om motsättningen mellan en socialistisk politik, och en "pragmatisk" strategi (jag väljer att kalla denna strategi för en"mittenextremistisk" sådan). Det de handlar om är först och främst hur vi ska ta makten i valet 2010. Men någonstans under ytan så finns en diskussion som snarare handlar om partiets framtida inriktning. Ska vi "göra upp med socialismen" eller ska vi "ta några kraftiga steg mot ett klasslöst samhälle"?

Vissa tycks dock tro att en ideologiskt förankrad politik, står i vägen för en seger i valet 2010. Detta ska då motivera varför man inte ska ha några ambitioner gällande samhällsomdaning och socialism. "-Det får inte bli en helig ko, är idealen viktigare än att vinna makten?" Men frågan är vilken ko det är, som är helig? För är det inte så, att då socialdemokratin har varit "pragmatisk", så har det varit under tider av maktinnehav. Och det har inte rört sig om att ha "pragmatiska" ambitioner och mål för rörelsen, våra grundläggande ideal och våra strävanden har inte ändrats i tid och otid beroende på vad som går hem hos folk eller inte! Med en stadig ideologi som grund och ryggrad, så har man sedan fört en politik, som stundtals har varit pragmatisk. För att upprepa mig själv:

"Mittenextremisterna inom partiet försöker bygga upp en bild av att SAP's ideologi skulle vara någon sorts "realism" med ett (imaginärt) hjärta till vänster och med kompromisserna som ett evigt mantra. Visst, Socialdemokratiska regeringar har kompromissat en hel del under 1900-talets folkhemsbyggande, och ibland har de t.o.m. satt sig i knät på kapitalismen, det ska inte förnekas. Men det man försöker lura i folk idag, är att dessa kompromisser inte skulle vara pragmatiska produkter av utdragna politiska strider och svåra motsättningar, utan att de skulle vara en del av den ideologiska grund varpå vårt parti vilar."

Pragmatismen är alltså ingen ideologisk inställning, pragmatismen är något annat. Den rör sig inte på det teoretiska planet, den är en praktisk företeelse. Att vara pragmatisk är en god egenskap då man sitter i en maktposition, och bör stanna vid att vara en attityd och inställning, ett arbetssätt, då man ska föra politik. Politik sprungen ur ens ideal, drömmar och känslor. Det är just detta som socialdemokratin har gjort i detta land. Då man under "revolutionen" 1917 lyckades pressa fram införandet av demokratin i landet, så var det visserligen ett pragmatiskt handlande, men detta handlande var sprunget ur ideologi, drömmar och känslor. Pragmatisk handling som del av en långsiktig kamp! Kamp, för ett socialistiskt samhälle, för ett klasslöst samhälle. Detsamma gäller andra företeelser som folkhemmet, samlingregeringen under krigsåren 1939-1945, "kohandeln" med Bondeförbundet, ATP, millionprogrammet.

Det är detta som är viktigt att komma ihåg. Pragmatism är ett sätt att handla då man har makt. Det är en sorts egenskap. Om man försöker översätta pragmatism till någon sorts politisk programförklaring, så blir produkten populism! Idag, då vårt parti inte sitter vid makten, så fyller pragmatiken helt enkelt ingen funktion! Eller ska man vara "pragmatisk i teorin"? Stå för en sorts "Utopisk pragmatism"?

Nej, det är därför vi "behöver mer ideologi". Det handlar om att man, då man slår "underifrån", inte kan göra det till en fråga om vem som är mest regeringsduglig eller kompetent. Slår man underifrån så är det idéerna, idealen, drömmarna, som är det viktiga. I opposition så måste man kunna unna sig att tänka vilt, drömma loss.

Så hur ska vi föra politik nästa mandatperiod? Ska vi ha ett långsiktigt perspektiv där drömmen om ett annat samhälle formar en politik för ett solidariskt Sverige, där klyftorna minskar, där människor känner delaktighet och värdighet? En politik för ett socialistiskt och klasslöst samhälle! Eller ska vi vara "pragmatiska" och spela ut de populistiska korten, där vi fokuserar på "medelklassen" och bevarandet av dagens samhälle? En politik för att säkra en enkel seger 2010, men som riskerar ett nederlag 2014 och ökade spänningar inom arbetarerörelsen! Bollen är hos oss medlemmar. Vilken ko är helig, egentligen?


Ideologi, Pragmatism, Socialism, Socialdemokraterna, Val2010, Arbetarerörelsen, Kor,

Annat intressant...

Sopstrejken, och Transport's obegripliga logik

Det pågår just nu en vild strejk bland sopåkarna i stan. Stockholms SSU-distrikt, vars medlemstidning UngMening är, har gått ut med ett stöduttalande .

Det är dock konstigt hur soppgubbarnas eget fackförfund, Transport, har handlat under strejken. Man har bjudit på en del uttalanden som sympatiserar med de strejkande i sak, men man vill ändå inte stödja själva strejken.

"Transport anser också att övergången till månadslön strider mot kollektivavtalet."

"Fackförbundet Transport anser att uppsägningarna är ogiltiga och att lönesänkningen strider mot kollektivavtalet och har därför stämt företaget till Arbetsdomstolen.
–För första gången har ett anbud lagts som förutsätter sänkta löner för de redan anställda, säger Transports ordförande Clas Linder.
–Det här är en ren krigsförklaring mot våra medlemmar. Arbetsgivaren kan inte ensidigt frångå avtalet när de så önskar, det skulle ju öppna våra kollektivavtal."

"Transport har stämt det aktuella företaget inför Arbetsdomstolen.
Förutom att uppsägningarna är ogiltiga, anser förbundet att det är ett solklart avtalsbrott att söka sänka utgående löner under pågående avtalsperiod.

Tyvärr visar SvD-uttalanden från arbetsgivarbasen Peter Jeppsson (inte Hans) att Biltrafikens Arbetsgivarförbund inte bara stödjer Liselotte Lööf AB:s försök att undergräva kollektivavtalet, utan också i generella ordalag anser att sänkta löner bör kunna vara en metod att säkra företags överlevnad.

I fallet Liselotte Lööf handlar det inte om överlevnad utan att genom lönesänkningar och ökad arbetsbörda vinna ett anbud mot konkurrenter som tillämpar avtalet. Tyvärr verkar ansvariga politiker instämma i att sådana metoder är godtagbara. På det sättet är man medansvarig för renhållarnas anställningsvillkor och för den uppkomna situationen.

Så trotts att arbetsgivaren uppenbart har brutit emot kollektivavtalet, och trotts att arbetsgivarorganisationen tycks arbeta medvetet för att försämra arbetarnas situation, så vägrar Transport att stödja medlemmarnas spontana initiativ till att sätta ner foten.

Varför gör Transpor såhär? Varför "köra över" sina medlemmar, då det är så uppenbart att det inte bara rör sig om orimliga krav, från både arbetsgivare och politiker, men även om brott emot kollektivavtalet?
Det tycks vara så, att Transport avdelningen #5, redan har nog med problem, inte bara med sopåkarna, man har även misslyckats med att ansluta taxichaffisarna i stan.
Om Transport fortsätter att "osynliggöra" sina medlemmar, vad kommer att hända då?

Transport, Sopstrejk, Vild strejk, Strejk, Stockholm, SSU, Kollektivavtal

Vår ideologisyn behöver "förnyas"...

Det blev inget bloggkrig.
Folk hann räkna till tio, och nu diskuteras ideologi på riktigt istället.
Både Erik Laakso och Stig-Björn Ljunggren har nappat, och diskussion har startat bland kommentarerna till dessa två inlägg.

Men hur är det med vår syn på vad ideologi är?
Jag anser, att vår situation idag beror på att den överhängande trenden har varit att ideologin är något som bara "poppar upp" ibland. Ideologiska diskussioner dyker upp kring partiprogramsskrivningar och vid valförluster.
Men ideologi är inget fast och beständigt. Det är inte heller en fråga om "orsak och verkan", ideologi måste vara en ständigt pågående process. Att säga "-Vi behöver ideologisk förnyelse" är alltså att vara ute och cykla, det tyder på en snedvriden syn på vad ideologi överhuvudtaget ska vara!

Vår ideologin utgår från ett antal fasta värden. Tre "hörnstenar" om man vill...

Den första är de tre värdeorden vi "fick" från den franska revolutionen: "FRIHET, JÄMLIKHET, BRODERSKAP". "Broderskap" har sedan ersatts av det könsneutrala "SOLIDARITET". Båda orden beskriver dock samma sak, en ömsesidig handling och en syn på alla människor som likar.

Den andra är socialismen, som blev själva födelsen för den internationella arbetarrörelsen. Marx och Engel's verk, inte minst "Kommunistiska Manifestet", "Kapitalet" och deras materialistiska historiesyn blev en teoretisk ryggrad åt den "utopiska" socialism som redan existerade. Man insåg att socialismen, inte skulle införas av sig själv på grund av att den var "ett fint ideal". Nej, det behövdes en aktiv kamp för att komma någonvart, "Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk" Vi är socialister, för att vi tror på, och har som slutligt mål, ett klasslöst samhälle. Detta för att vi ser ett socialistiskt samhälle, till skillnad från dagens kapitalistiska, som nödvändigt för att alla människor, som enskilda individer, ska kunna uppnå FRIHET, JÄMLIKHET och SOLIDARITET. Det är socialismen som är den centrala tanken inom socialdemokratin.

Den tredje är vår demokratisyn. Arbetarrörelsen insåg tidigt att själva ordet "demokrati" var vagt och flummigt, det kunde betyda i stort sett vad som helst. Därför utvecklade man ett fyrdelat demokratibegrepp. Vi socialdemokrater anser att det inte bara finns "demokrati", vi har delat upp demokratin i "Politisk demokrati", "Social demokrati", "Ekonomisk demokrati" samt "Kulturell demokrati". Det är just detta sätt att se på flera olika sorters "demokratier", som gör oss till "demokratiska socialister".

Tillsammans så bildar dessa tre hörnstenar: de tre värdeorden, socialismen och demokratin; vår ideologi, den demokratiska socialismen. Det som skiljer vår socialism ifrån annan socialism är just vårt demokratibegrepp. I övrigt så lämnar vår ideologi, utrymme för många tolkningar och inriktningar. Det är detta som vi ska syfta på då talar om att vi är "en bred rörelse" och att vi "har högt i tak".

Man skulle även kunna se de tre hörnstenarna som en "trestegsraket", där varje ny "sten" särskiljer oss som rörelse, gentemot andra rörelser.
Den första stenen delar vi socialister med t.ex. liberaler. Den andra delar vi med andra socialistiska inriktningar, som t.ex. kommunism och syndikalism. Det är dock den tredje, vårt demokratibegrepp, som gör oss till "demokratiska socialister".

Liberalerna gör dock en helt analys gällande hur människan ska nå "Frihet, Jämlikhet, Solidaritet", och läger ofta tyngdpunkten på friheten helt allena. Andra socialistiska inriktningar har en annan syn på själva organisationen, dess roll och hur den ska utformas.
Kommunister (av den leninistiska skolan) tror på avantgarde-partiet, en partiorganisation med en medveten "elit" av arbetarklassens som ska leda frigörelsen, och har en vurm för demokratisk centralism, även om den demokratiska centralismen inte är något som förekommer endast hos leninistiska organisationer, det finns strömningar i vårt eget moderparti som skriker efter "lojalitet" med ledningen.
Syndikalister ratar hela den hierarkiska formen av organisationsstrukturer, och tar även avstånd från kamp inom parlament. Syndikalisterna ser arbetsmarknaden som den viktigaste arenan för kamp, och de syndikalistiska organisationerna är i själva verket fackföreningar. Man tillämpar olika former av direkt demokrati och ser sig själva som federalister, det autonoma inslaget är också centralt inom syndikalismen. Syndikalismen kan ses som en hybrid av socialdemokrati och anarkism, och syndikalistiska idéer har även påverkat socialdemokratiska idéströmningar som gillesocialismen.
Vi socialdemokrater har alltså en annan syn på de tre värdeorden än liberalerna, och vi tror på att byggandet en bred folkrörelse som grundbulten i kampen för ett annat samhälle. Vi misstror inte den parlamentariska vägen, parlamenten är en viktig arena för kamp, men vi begränsar oss inte heller till endast en ren reformism. LO och ABF är två exempel på utomparlamentariska kamporganisationer.

Då vi talar om att ideologin ska vara en ständigt fortgående process, så är det inte en process gällande våra tre hörnstenar, utan en process gällande tillämpningen av dem: både i samhället idag (som en politik för att forma vår nutid), men också som "kompassriktning" (medlen för att nå vårt mål, det socialistiska samhället). Således så kan inte "förnyelse" innebära förändringar av våra tre hörnstenar, utan endast förändringar gällande vilken politik som ska forma vår nutid och vilka våra medel för att nå ett socialistiskt samhälle är.

Och om vi är konsekventa med att se ideologin som något som behöver bearbetas i en ständig process, så kan vi heller inte tro att vi kan "förnya oss" nu, för att sedan vänta tills nästa partiprogram eller valförlust, "förnyelsen" pågår ständigt. Således så kan man inte heller gjuta ideologin i sten, och påstå att vissa ståndpunkter skulle vara "omöjliga" och oförenliga med den demokratiska socialismen, allt kan omvärderas. Undantaget är just de tre hörnstenarna. Vår ideologi är alltså av en dubbel karaktär. Den har å ena sidan en stadig grund, de tre hörnstenarna, men har å andra sidan en flexibilitet och ett omätligt antal möjligheter gällande tillämpning och medel.

Är det så idag? Har jag beskrivit en bild av verkligheten, eller har jag bara beskrivit ett ideal?

Idag så talas det mycket om att det behövs "mer ideologi". Det har tyvärr blivit så att vi har tappat bort den. Vi använder den inte som ett stöd eller ett vapen, och vi gör den inte till något tillgängligt och vitalt då vi ser den som något statiskt. Därför är själva ideologin något som inte uppträder på ett självklart sätt (varken till beteende eller betydelse), därav alla konstiga tolkningar och den högervridning som har skett, och som tycks vilja fortsätta.
Vi måste alltså ändra själva synen på vad vår ideologi är, hur den fungerar, samt vilken funktion den ska ha för oss.

En ny bild träder fram då. Idag så råder det ingen tvekan om att de tre värdeorden är något som alla socialdemokrater måste skriva under på. Men hur är det med socialismen, som mål och ideal, och hur är det med vårt demokratibegrepp? Det är dessa två hörnstenar, som debatteras vilt. Det är dessa två hörnstenar som vissa vill förändra, ja till och med göra sig av med.

Frågan är alltså, behöver vi en helt ny ideologi, eller behöver vi en ny syn på ideologin?

Socialdemokraterna, Ideologi, Socialism, Demokrati, Socialism, Kamp

Annat instressant

Gnällvänster mot högerpragmatiker? Bloggkrig närmar sig?

Kommer vi att få ett öppet bloggkrig snart?
Kamrat Björn Andersson gick för några timmar sen ut i öppet angrepp mot pragmatiker och högerssosserier! Jonas Morian, Erik Laakso och allas vår Tv-faviss Stig-Björn Ljunggren hängdes ut. Reaktionerna i kommentators fältet trillar in för fullt just nu, men frågan är om de uthängda tar upp den kastade handsken, eller om de väljer att ignorera för att fortsätta att blogga om klassiskt socialdemokratiska ämnen som fågelkvitter, prostitutionens positiva sidor och indiska viner?


Socialdemokraterna, Bloggosfären, Björn Andersson, Jonas Morian, Erik Laakso, Stig-Björn Ljunggren, Ideologi, Pragmatism

Nej, vi ska inte röra systemet. Vi ska rasera det!

Att vi här på UngMening inte är några fans av Dagens Nyheter kan man inte ha missat. Och därför så passar jag på att basha morgonens ledarsida. Den rådande finanskrisen är ämnet för dagen (Är den inte ämnet för dagen alla dagar nuförtiden?), och idag så tar man upp krisen från ett pensionsperspektiv. Man gör sig skyldig till ett helt okritiskt försvar av det nuvarande PPM-systemet.

"Grundtanken är att pensionärer ska få del av en växande ekonomi men också bära en del av bördan under dåliga tider."

Men detta är ju helt jävla fel! Grundtanken med systemet var ju att göra oss alla till "småkapitalister". Man skulle kunna tro att detta är en fin idé, man skulle till och med kunna tro att det är någon form av "jämlikhetsreform", men så är inte fallet. Vi blir inte kapitalister bara för att staten kastar bort en del av våra pensionspengar på det hasardspel som kallas för börspekulation!

Men ger inte detta system oss mer pengar då vi går i pension då? Nej, för den pension som du kommer att få om du blir gammal, kommer att betalas av de som jobbar då, i framtiden. På samma sätt så betalas pensionerna till dagens pensionärer av dagens arbetskraft. Så är det, så kommer det alltid att vara, för pensionerna är en del av välfärden, inte nån jävla relik som man kan stoppa under madrassen tills tiden är kommen.

Nej, det nya pensionssystemet har inte varit något än ytterligare ett av alla de steg, som ska få oss att tryckas allt längre ner i kapitalismens förtryck. För att ta några citat från Dan Josefsson's utmärkta artikel på Aftonbladets kultursidor, för lite mer än ett år sedan:

"De borgerliga politiker som skapade premiepensionssystemet hade som mål att få svenskarna att göra ”aktiva val” bland hundratals fonder. De som inte kunde förmås att välja skulle få sina pengar placerade i en statligt administrerande fond särskilt skapad för icke-väljare, den så kallade Premiesparfonden. Det fanns dock en risk med arrangemanget. Om alla lät bli att välja så skulle resultatet bara bli ännu ett kollektivt system där alla sparar i en enda fond, och sedan solidariskt delar på det eventuella överskottet som fonden genererar. Detta ville man till varje pris undvika."

Och detta tycks vara den primära orsaken. Idag så är "de borgerliga politikerna" så desperata att det har uppmanat PPM att starta en intensiv reklamkampanj för att få folk att "göra aktiva val", man får helt enkelt inte ha pengarna på det ställe där de kan leda till den bästa pensionen.

Betänk att inte ens cheferna på PremiePensionsMyndigheten, tror på det här med att placera pengarna:

"Men nu vet vi att allt tal om värdet av ett ”aktivt val” var bluff. I rapporten från Institutet för framtidsstudier citeras forskning som visar att det mest rationella alternativet är att inte välja fond. PPM försöker numera tona ned sina uppmaningar till aktiva val. Man befinner sig till och med i den absurda situationen att självaste chefen för PPM:s egen fond- och finansavdelning, ekonomen Daniel Barr, tillhör de 2,4 miljoner svenskar som, med PPM:s eget språkbruk, ”skiter i allt” och låter bli att välja. I en intervju i LO-Tidningen sa han nyligen att icke-väljarnas fond har de bästa förutsättningarna för att ta hand om hans pengar."

Vi har alltså ett system som har införts med falska påståenden som grund, som inte ens de som arbetar med det tror på. Varför ska man då överhuvudtaget ha ett sådant system? För att kyssa kapitalets fötter? Ovan nämnde ekonom vill rensa rejält i den kapitalistiska fonddjungeln, och banta ner antalet fonder från dagens 767 fonder till endast fem! Varför ska vi några fonder överhuvudtaget?
Nej, vi ska inte röra pensionssystemet. I enlighet med det beslut som togs på senaste SSU-kongressen så ska vi rasera det, och göra det helt statligt igen!

För DN har fel!

"Den ekonomiska krisen har nått de svenska pensionerna. De måste sänkas, ty sådan är modellen. Och den är riktig."

Nej! Modellen är inte riktig!

"Pensionssänkning blir det likväl, ty så är det tänkt."

Tänkt? Snarare feltänkt!


Pension, Pensionssparande, PPM, DN, Kapitalism, Börsen, Finanskris, SSU

Kultur från barrikaderna!

Jag efterlyste för några månader sedan, att fler författare, och andra "kulturarbetare", bör bekänna färg, och genom sin kultur kämpa för ett annat samhälle. Jag blir då glad av att se att SSU's "idéblaska" Tvärdrag, i dagarna har tagit flera kulturpolitiska initiativ! Inte nog med att nästa nummer har ett kulturtema, man lanserar även bokmagasinet Tvärdrag Läser och arrangerar både ett seminarium och en litteraturklubbde närmsta veckorna. Det är just den här sortens initiativ som behövs, i en tid då kulturen tycks befinna sig på en färd mot galgen. Förhoppningsvis så kan en tidskrift som Tvärdrag Läser bli en språngbräda för en kommande våg av socialistiskt färgad, system och samhällskritisk litteratur!
Kör hårt!


Kultur, Kulturpolitik, Litteratur, Tvärdrag, Tidskrifter, Socialism

Då den yngre generationen talar, så slår vissa hårdare!

Det är roligt att konstatera, att sakligheten ofta brister, då partihögern ska kommentera lite "ruffigare" blogginlägg från vänstersidan.
En retoriskt ställd fråga, om att eventuellt kräva en företrädares avgång i partistyrelsen, blir plötsligt ett krav på uteslutning ur partiet!
Om man kräver ett patientperspektiv och lite socialt patos, istället för trist förvaltartänk, så spelar högern ut kommunistkortet.
Problematiseringen av införandet av prestationslöner på arbetsplatser som redan har ett pressat och stressigt klimat, och där splittringar i personalgruppen kan få förödande konsekvenser, besvaras med mångtydiga programtexter.
Kritik emot enskilda, blir plötsligt kritik av ett helt parti!

Är detta tecken på ett sunt debattklimat? Är detta tecken på att det är "högt i tak"?

Nej Anders Nilsson, jag är ingen hyenamarxist. Patientavgifterna slår faktiskt olika, beroende på vilken inkomst man har. Jag som är student har inte mycket pengar att röra mig med. Om jag, som bor i Stockholm, blir sjuk så handlar det inte "om bara 100 spänn. Om jag blir sjuk så går jag först till vårdcentralen, det kostar 100kronor. Jag har klumpkänsla i halsen, och svårt att svälja. Efter det besöket så får jag en remis till röntgen. Denna kostar 500kronor. Som ett resultat av röntgningen så blir jag skickad till en specialist, detta kostar 300kronor. 100+500+300=900 Vi är alltså uppe i niohundra kronor, det är inte "bara" en ynklig hundring! Har man bara 1955kronor i veckan att leva på, så blir hålet i plånboken stort! Och hur är det för andra grupper i samhället med låga inkomster? När ska folk som Mikael Damberg fatta att många människor inte uppsöker vården överhuvudtaget, på grund av att patientavgifterna existerar? De drabbas ju inte själva, de hör ju inte berättelserna från människorna! Därför skriver jag att Damberg är hjärtlös! För han bryr sig inte om människorna, han bryr sig endast om finansieringen, och bortförklarar detta med att "slarvig finansiering skulle vara 'osolidariskt'". Det är inte att vara nytänkande, det är att tänka så som man har tänkt de senaste tjugo åren! Jag anser att socialdemokratin inte får tappa det mänskliga perspektivet. Det är ju detta som Damberg och Nylund-Watz har gjort, då de inte förstår. Därför anser jag att de delar av deras förslag, som jag kritiserar, inte är socialdemokratiska...
För socialdemokrati måste ju alltid sätta människan först. Före vinstintressen, men även före patientavgifter. Vi kan ha en avgiftsfri vård om vi vill. Och en nolltaxa borde vara en självklarhet, om man vill tala om jämlikhet och solidaritet på allvar!

Att avskaffa de byråkratiska patientavgifterna, sen när är det att kämpa för byråkratins makt? Att vilja ha nolltaxa för att detta gör vården mer tillgänglig för alla grupper i samhället, sen när är det att kämpa för ett låglönesamhälle?

Vilket kort ska Anders Nilsson och Stig-Björn Ljunggren spela emot mig, och oss kritiker, nästa gång?

Socialdemokraterna, Sjukvård, Bloggosfären, Mikael Damberg, Anders Nilsson, Stig-Björn Ljunggren, Solidaritet, Jämlikhet

Ligger "framtidsministern" bakom pokerutbildning?

I gårdagens DN, kunde man läsa en liten ledarnotis signerad av Hanne Kjöller. Under rubriken "Genväg eller senväg?", tog hon upp den kurs i "Spelteori och poker", som finns att läsa på Högskolan i Borås. Nog för att undertecknad tycker att det är lite löjligt med akademiska utbildningar i hasardspel, men jag är, till skillnad från Kjöller, inte förvånad över utvecklingen.

"[...]det tycks ha blivit viktigare att ha kul under utbildningstiden än att skaffa adekvata kunskaper för att få ett jobb där man kan ha kul alla år därefter."

säger hon. Men detta är väl bara ett symptom på en utveckling av ökad marknadsanpassning av högskoleväsendet? Ett steg i regeringens strävan att anpassa utbildningarna till arbetsmarknaden? Jag menar, denna utbildning leder väl till jobb, som professionell "gambler", helt i anda med "framtidsministern" Lars "Stalin" Leijonborg's förslag till utökad "industrialisering" av högskolan?

Denna utbildning är kanske i själva verket beställd av onlinepoker-företagen, som har ett skrikande behov av "professionella online-pokerspelare" med "goda kunskaper i spelteori och spelarpsykologi" ? Kanske blir utbildningar av den här sorten vanliga i framtiden, om Leijonborg & c/o får bestämma?


Utbildning, Hanne Kjöller, Lars Leijonborg, Högskola, Poker, matematik

P.S. Föresten, är inte den där "pokerutbildningen" bara ett smart sätt att förpacka en utbildning, som kanske annars inte hade fått så många sökande? Utbildningen ska va kul!

Kasta ut Damberg ur partistyrelsen!?

Förhoppningsvis så har det inte gått någon förbi, att två kamrater från Stockholm Län, förre SSU-ordföranden Mikael Damberg och förra finanslandstingsrådet Ingela Nylund-Watz, skrev en debattartikel i den hemska borgarblaskan Svenska Dagbladet i Fredags.
Med tanke på den arroganta tonen i deras artikel, så har reaktionerna i bloggosfären varit relativt få. Det har för det mesta varit borgare som har gottat sig i att "...några såssar nu är för prestationslöner, avgiftsfinansiering och privat företagande i vården!". Men några bloggar har även kommenterat händelsen från socialdemokratiskt håll:
Danielssons Lakejer
Bengt Silfverstrand
Reza Javid
Röda Berget
Personligen så framkallade debattartikeln till en början inget annat än en liten suck. Men efterhand så började mitt röda hjärta att dunka, dels i ilska, dels i iver efter förändring.
För visst kan man väl diskutera hurvida Socialdemokraterna ska vara ett parti med samhällsomdaning på agendan eller inte, men en socialdemokrati utan hjärta, utan socialt patos, det kan aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, vara socialdemokrati! Har Mikael och Ingela inga jävla känslor? Hur har de egentligen resonerat? "-Prestationslöner skapar ett sådär härligt avslappnat klimat på arbetsplatserna! Låt dem konkurrera ut varandra, åt helvete med det där jävla 'fackliga löftet'! Vi måste ju vara realistiska, solidaritet arbetare emellan håller inte i längden, vi har en budget att hålla!", vare så de tänkte? Vad kommer här näst, inför ackord inom äldreomsorgen? "Försten att byta femhundra blöjor får femhundra spänn!"? Är en tilltagande industrialisering av välfärden verkligen lösningen?

Mina bloggande kamrater kommer in på en rad vettiga spår, om hur vi borde lösa problematiken inom vården. Flera är inne på att personalens situation måste förbättras. Tillskillnad från Mikael och Ingela, som vill pressa personalen mer, så talar flera av bloggarna om behovet av större personalinflytande och en rejäl lönehöjning "över hela linjen" för stora delar av, den oftast kvinnliga, personalen inom vården. En annan tydlig linje är ett patientperspektiv, där man kritiserar den snedfördelning av resurser som en privatiseringsvåg skulle innebära och påpekar att även patientavgifter är något osolidariskt, då 200 spänn inte är lika mycket för en kontorsassistent eller pizzabagare som för en direktör eller partipamp!

Partipamp, du läste rätt! För är det inte det som är problemet? Strebern Damberg och landstingsveteranen Nylund-Watz, yrkespolitikerna, har helt och hållet tappat kontakten med den verklighet som du och jag lever i. De tror att de är representativa för "medelklassväljare", men i själva verket så har de väldigt lite gemensamt med den stora majoriteten av "medelklassen". För "medelklassen" är inte proffspolitiker, som sitter med sina politikerlöner och leker att de är underbetalda landstingstjänstemän. Alla som kan sin Marx kan sin klassdefinition, det finns ingen medelklass! Och alla som kan sin Marx vet att ordbruk och resonemang i stil med:

"Vi menar att kopplingen mellan lön och prestation är central. Ofta har privata vårdgivare använt löneinstrumentet för att höja produktiviteten, medan offentliga vårdgivare inte gjort det. Det borde vara självklar socialdemokratisk politik att det inte bara är inom den privata vården som goda prestationer ska kunna rendera i bra löner."

inte är något som socialister och socialdemokrater, slänger ur sin mun. Det är ju ett kapitalistiskt språk de använder, och det är en kapitalistisk logik bakom deras resonemang. "Splittra arbetarna! Låt de konkurrera med varandra!", snart ska väll även kollektivavtal och fackförbund avskaffas, då dessa "är ett hinder i strävan att höja produktiviteten"(läs: "profiten").
Lösningen på det problemet, hur makten korrumperar och får en att tappa fotfästet, är endast den lösning som får den drabbade att komma ner på jorden igen. Ge dem kicken! Släng ut dem på arbetsmarknaden, låt de jobba som undersköterskor! Inte i en vecka, i två år! Skicka dem till någon boliviansk saltgruva! Eller för att börja någonstans, släng ut Damberg ur partistyrelsen!

Socialdemokraterna, Bloggosfären, Ingela Nylund-Watz, Mikael Damberg, Sjukvård, Arbetsmarknad, Kapitalism

Annat intressant...

Jag mår illa. Har amerikanerna tagit över?

Mona Sahlin har hållit sitt tal på Stora Torget i Västerås. Det var en pigg Mona som levererade ett par pikar till den sittande regeringen, även om jag förstås hade önskat ett lite radikalare budskap.
Men det som fångar min uppmärksamhet är i första hand inte talet eller talaren. Det är "läktaren" bakom. Där sitter en skara, antar jag, lojala partikamrater, och applåderar det som sägs framför dom. "Nytänk"? "Think outside the box"? Nej, det är bara ett gammalt trött knep från valkampanjerna i USA. Vi har alla sett dessa läktare med "supportrar", lojala fanatiker som applåderar allt som sägs och viftar med plakat/flaggor/blommor. Jag blir minst sagt illamående.
För det är ju det här:

man vill efterlikna. Inte en, utan två, delegationer, en SAP och en SSU åkte över till USA under hösten, för att bevaka Obama's presidentkampanj. Med sig har man fått käcka "(S) we can!"-slogans och just den här sortens påhitt.

Med lite efterforskning så hittar jag denna lilla film:

Det är alltså långtgående planer på att införa denna sorts "läktare". Det har varit en hel del diskussioner under hösten, om hur vårt politiska klimat alltmer närmar sig det amerikanska, med tvåparti-system och starkt fokus på person istället för politik.
Jag har inget emot att partiet har tagit initiativ till en helt ny sorts valstuga. Men de bakomliggande motiven, dem gör mig orolig. För att inte säga illamående...

Socialdemokraterna, Valkampanjer, Mona Sahlin, Barack Obama, Sarah Palin, USA,Politik

De "oberoende" liberalerna har fel! Experiment, ja tack!

Det är som sagt svårt att försvara kapitalismen under tider då vi får uppleva dess baksidor.
Och svårast verkar det vara för gänget på DN's ledarsida. I morse så gick man ut med en ledare i dogmatisk ton.

"[...]alternativen till ekonomisk frihet är och förblir sämre."

Frihet, för vem? Man kommer med en helt berättigad kritik av Kina's Wen Jiabao, och Ryssland's premiärminister Vladimir Putin, dessa despoter har högfärdigt konstaterat att de länder som har klarat sig bäst i krisen, är de länder med ett auktoritärt styre, som just Kina och Ryssland.
Men DN-gänget visar sig helt inkapabla till att se att kapitalism, här under namnet "ekonomisk frihet", och politisk demokrati, är två från varandra helt frikopplade ting.

"Hur illa det än ser ut i Washington så är läget värre i Peking och Moskva, just för att dessa regimer saknar det demokratiska systemets maktdelning och debatt."

säger dom visserligen, men de "glömmer" ju att kapitalismen, är en företeelse utan vare sig "det demokratiska systemets maktdelning" eller någon vidare öppen, och tillgänglig, debatt. Men det är ju inte något konstigt, med tanke på den liberala demokratisynen. De, liberalerna, förstår ju inte att demokratin inte stannar vid att få rösta lite grann och att kunna gnälla, om man har råd, i sin alldeles egna morgontidning! I liberalernas begreppsvärld existerar varken ekonomisk, eller kulturell, demokrati.

En poäng, och en för socialdemokratin viktig sådan, plockar dom dock.

"VÄRLDEN GENOMGÅR just nu ett skifte minst lika dramatiskt som 1930-talets eller 1970-talets. För 80 år sedan ledde en ekonomisk kris till statlig stimulanspolitik och sociala skyddsnät, förutom ett världskrig. För 30 år sedan ledde en period av oljekriser, inflation och stagnation till politisk förnyelse i motsatt riktning, genom större spelrum för marknadskrafterna."

Man bör påpeka, att det vi nu ser, inte nödvändigtvis är början på en vänstervåg, snarare så är det ett skifte i attityd gällande motsättningen politik - marknad, där man nu går mot en större tilltro till politikens, än marknadens, förmågor i samhället. Socialdemokratin, och en bredare vänster, kan inte, som nu, sitta still och tro att krisen, själva vändpunkten, automatiskt för med sig den önskade "vänstervågen". Vi kan inte fortsätta att upprepa mantrat "-Äntligen dags för keynesianism igen!" och "-Vad var det vi sa!?". Det funkade för tre månader sedan, men nu så måste vi gå vidare!

De liberala snedstegen fortsätter dock.

"Men en frihandelsfientlig spiral gör alla till förlorare.

Samma sak med politiska reaktioner mot frihet och kapitalism. Ingen ifrågasätter behovet av smartare regleringar, internationellt samarbete och tydligare varudeklaration av marknadsekonomins risker, men det gäller att inte spola ut barnet med badvattnet."

Här visar man än en gång, att man har svårt att skilja på saker och ting. Kapitalism och förekomsten av en marknad för varuutbyte är ju, också, två från varandra helt frikopplade företeelser! Allt som inte är kapitalism är inte planekonomi, och ett socialistiskt samhälle kan gott och väl organisera sig i en marknadsekonomi. Det blir då paradoxalt då man ger en ledtråd om detta, redan i stycket efter:

"Den europeiska blandekonomin med dess sociala skyddsnät framstår nu som världens mest attraktiva modell, snart kopierad av både USA och Kina. Låt oss hoppas att experimentlustan inte sträcker sig längre än så."

Blandekonomin tycks alltså vara den mest attraktiva! Men det betyder inte att kapitalismen är det. Kapitalismen är fortfarande ett djupt omänskligt och odemokratiskt system, där mänskliga fri och rättigheter inte betyder ett skit, där vi människor förfrämligas från själva jordklotet, och från varandra som människor. Är detta det liv vi vill leva?

"Ekonomisk frihet". Frihet ja, men för vem?

Kapitalism, Liberalism, DN, Frihet, Ekonomi, Demokrati, Socialism

Intressanta saker...

Karl Marx bryr sig inte om "Medusa's flotte".

Att den ekonomiska krisen har fött ett nytt intresse för Karl Marx' ekonomikritik har väll inte undgått politiskt intresserade "på vänsterkanten". Men för en del borgerliga nationalekonomer tycks detta vara plågsamt. Trots allt är den borgerliga nationalekonomin som vetenskap, en skola där verkligheten är imperfekt medans teorin är "skapelsens krona". Då blir det jobbigt att se hur kapitalismen återigen klantar till sig, med förödande destruktivitet som följd.

Att detta skulle smitta av sig i bloggosfären är förstås inget konstigt. Bland de värsta är bloggaren Danne Nordling, som i ett inlägg på sin blogg, försöker att dra några mysko paralleller. Marx' kritik av kapitalismens struktur och natur, sägs grundas på "Hegels dunkla filosofi", och Nordling drar slutsatsen att Marx har fel om att kapitalismen kommer att orsaka dess egen undergång, eftersom det har förekommit revolutioner som inte har sin grund i materialistiska förhållanden.

För det första så är inlägget baserat på en rad faktafel. Den materialistiska historiesynen, en rent filosofisk teori, är inte den samma som Marx' kritik och analys av det kapitalistiska samhället. Detta är något som Nordling tycks påstå. Och det där med att ekonomikritiken skulle vara en fortsättning på Hegel? Marx var visserligen influerad av Hegels filosofi, men det han gjorde, var att "ställa den på huvudet". I själva verket så var han starkt kritisk till Hegel, och Marx' filosofiska verk kan inte ses som annat än en reaktion, i direkt polemik, emot Hegel's slutsatser. Och någon "Unghegelian" var han heller inte! Även dessa var han starkt kritisk emot, ta t.ex. "Teser om Feuerbach".

Men värst blir det ändå då Nordling försöker att skicka Marx ner i källaren, genom att komma med, det i och för sig helt korrekta, påpekandet att Julirevolutionen i Frankrike 1830 inte var en revolution sprungen ur motsättningar produktivkrafterna emellan, att den inte var ett klimax i en kamp om produktionsförhållandena. Men resonemanget håller helt enkelt inte. Marx har aldrig påstått att endast produktionsförhållandena, eller ekonomin överhuvudtaget, är den enda möjliga orsaken till revolutioner! Det enda Marx menade, var att den revolution, eller rättare sagt "revolutionära samhällsomdaningen", som skulle fälla det kapitalistiska produktionssättet och klassamhället, i huvudsak skulle orsakas av utvecklingen av de "materiella ekonomiska förhållandena"! Det är en helt annan sorts "revolution", än den under Juli 1830, som var en revolution emot en enskild regim och en bestämd samling förordningar. Julirevolution var inte en revolution emot ett helt samhällssystem!

Så slutstycket, där Nordling säger:

"Varför skulle dagens vänstersympatisörer kunna sätta någon tilltro till verket Kapitalet från 1867 när själva huvudtesen formulerats på grundval av Hegels dunkla filosofi 22 år tidigare? Hur kan man tro att Marx ens kan bidra till förståelsen av 1800-talets nationalekonomi när han hade så förutfattade utgångspunkter?"

är inget annat än rent jävla struntprat! Jag kan hålla med om att själva slutsatsen, att revolutionära samhällsomdaningar skulle drivas av endast materiella förhållanden, är bristfällig. Det är ju därför dagens "unga vänster" läser t.ex. den italienska marxisten Antonio Gramsci, och hans teorier om kulturen och tankens roll i samhällskonstruktionen.

Och då vi ändå snackar om Gramsci, så kan vi ju konstatera att hans teori om "hegemonin" lätt kan appliceras på en grå nationalekonom som Danne Nordling. Av flera andra inlägg på hans blogg, så får man bilden av en läsare, som inte har läst Marx med öppna ögon, utan med en redan på förhand dragen slutsats, om nu Nordling har läst Marx överhuvudtaget?

Nej, Nordling hör till den skara av nationalekonomer som inte vill förklara, utan endast bortförklara världen. Att kapitalismen gång på gång visar sig ohållbar, inte bara för människan utan även för naturen, tycks inte Nordling förstå. Enligt honom så är den ledande kritiken av kapitalismen och dess brister(Marx' ekonomiska verk, som "Kapitalet" och "Till kritiken av den politiska ekonomin"), felaktig, eftersom den föregåtts av en teori som grundar sig i en kritik av Hegel's tänkande (den materialistiska historiesynen). Detta är ju en helt irrelevant sort av argumentation. Bespara oss sådant strunt i fortsättningen, tack! Och nej, Marx brydde sig inte ett smack om någon tavla, även om historien bakom "Medusa's flotte" bara bekräftar att vi lever i ett oacceptabelt klassamhälle...


Marx, Hegel, Nationalekonomi, Revolution, Kapitalism, Filosofi, Historia
Andra intressanta bloggar...

"- Socialdemokratin behöver en makt och ägandeanalys!" del 1

"Idédebatten" i den socialdemokratiska "bloggosfären" går vidare. Nu är det återigen ideologiernas vara eller inte vara som kommer upp på tapeten. Björn Andersson, har på sin blogg skrivit ett inlägg om hur vi medlemmar är rädda för ideologiska diskussioner. Men jag är kluven inför den bild av vad ideologi egentligen är, som han ger i sitt inlägg.

"-Många partikamrater känner en frustration när de inte finner stöd i idéologin när de ska fatta praktiska beslut i kommuner och landsting. "

. Men är det verkligen därför vi behöver mer ideologisk förankring? En ideologi är inte någon uppslagsbok som inkompetenta kommunalpolitiker kan slå upp då och då. Ideologi är något man läser in sig på, något man fortlöpande diskuterar. Synen på att vi skulle behöva mer ideologi för att kommunpolitiker ska ha en handbok är förrädisk. Ideologin behöver vi för att överhuvudtaget veta vad det är som vi vill i det långa loppet. Vilket samhälle vill vi ha på lång sikt, och hur ska vi nå dit?

Andersson bidrar med en, något haltande, analys av de olika ideologiska strömningarna inom partiet de senaste 40-50 åren. Men om man jämför med vad han skrev mindre än ett år sen så ser man en "vänstervridning" av Andersson's inställning till de olika ideologiska "falangerna". Då så handlade det om ett motstånd emot socio-liberalismen i funktionssocialismens namn. Idag tycks Andersson tillochmed ta avstånd ifrån den funktionssocialism. Såldes ett stort steg till vänster. Kanske är det idédebatten på bloggarna som har lett till denna förändring? Är Andersson's blog representativ för strömningarna hos en större grupp av medlemmar? Isåfall så får jag ett helt annat hopp för bloggosfärens betydelse för vårt parti.

Men det jag saknar, hos Andersson men framförallt, hos en större skara av de socialdemokratiska bloggarna, är en diskussion angående makt och ägande! För vi kan alla konstatera att funktionssocialismen har varit ett misslyckande. Den är en fungerande metod för att bygga upp ett socialt välstånd för det stora folkflertalet under "goda tider" av stark tillväxt för kapitalismen. Detta kan vi inte förneka, det svenska 50 och 60-talet är om något ett bevis. Men hur blir det sen? Funktionssocialismen har visat sig inte kunna hantera lågkonjunkturer. Det är under lågkonjunkturerna som funktionssocialismen har visat sitt sanna ansikte; det är under svåra tider, tider av motvind, som funktions"socialismen" har visat sig vara inget annat än socioliberalism i lite radikalare kläder! Sammanfattat, funktions"socialismen" flyttar fram positionerna, men misslyckas fatalt med att behålla dessa positioner!

Detta, i kombination med den enorma makt över historieskrivningen, som högern inom partiet har, ger oss en klar och tydlig bild av varför vi behöver en ordentlig diskussion angående vår maktanalys och vår ägandeanalys. Då Ingvar Carlsson och chefen för "vår" tankesmedja, Anne-Marie Lindgren, skriver en bok som "Vad är socialdemokrati?", och man kan läsa saker som

- För socialdemokrater är det centralt att bestämmanderätten är det väsentliga, inte äganderätten, sade Anne-Marie Lindgren. I dag håller den politiska bestämmanderätten på att trängas tillbaka, anser hon.

så inser man att det är något som är fel.
Kan vi verkligen upprätthålla "välfärd" utan att påverka kapitalets makt, och ägandeformerna i samhället? Kan man verkligen nå socialismen utan att förändra ägandeförhållandena i vårt samhälle?

För att säga det igen! Det socialdemokratin behöver, rent ideologiskt, är ett gäng nya analyser. Vi behöver en maktanalys, en ägandeanalys, ja en helt ny ekonomisk analys, om vi nu överhuvudtaget har någon sådan idag!?


Socialdemokraterna, Socialism, Ideologi, Analys, Bloggosfären, Kapitalism, Äganderätt

Annat intressant...

Karriäristen Morian har fått hybris

Den "borgerliga enteristen" Jonas Morian skrev för några dagar sen detta inlägg, på sin blogg "PromeMorian". Detta inlägg är inget annat än ett tecken på en tilltagande hybris från Jonas sida.
Han påstår att partiföreträdare negligerar bloggvärlden, då de inte lyssnar på den debatten som pågår medlemmar emellan där.
Jag vill bara påpeka för Jonas att detta inte är någon nyhet. I åratal har topparna fullständigt skitit den, framförallt, idépolitiska debatt som jämt och ständigt pågår därute i partiföreningar, bland gräsrötterna.

Nej, i själva verket så misstänker jag att citat som

"-Vilken partiledare blir först att citera blogginlägg från någon politisk gräsrot i ett riksdagsanförande eller på en partikongress? När samlas tänkvärda blogginlägg i olika politiska frågor samman av något parti och ges ut som inspirationsmaterial för en fortsatt idédebatt?"

egentligen handlar om att Jonas själv, vill bli citerad av Mona Sahlin eller något annat högt höns, i något stort tal.

Jonas har blivit anklagad för att vara en karriärist av det värsta slag, på flertalet blogar, genom åren.
Nu har han visat upp sina drömmar för oss alla.
Men är det verkligen vad socialdemokratin behöver?


Bloggosfären, Jonas Morian, Gräsrötter, Idepolitik, Debatt,

Solidaritet med de bolivianska barnarbetarna!

För några veckor sedan så läste jag en artikel i DagensETC om en nystartad fackförening i Bolivia.
Detta var inte den vanliga sortens fackförening, det var nämligen en fackförening för barn(!) och ungdomar.
Till en början så tyckte jag att det lät rätt så absurt, det var verkligen en stor rubrik på första sidan, "-Som om det skulle vara positivt med barnarbete, legitimerar inte ETC barnarbete genom rubriker som dessa?" tänkte jag. Men efter att ha läst ett tag så bildad jag mig en helt annan uppfattning.

Fackföreningen ASONAT bildades på initiativ från Bolivias motsvarighet till LO, Central Obrera Boliviana (COB).

" -Det är svårt för de vuxna att skaffa sig en inkomst. Och många får inte ut mer än minimilönen (motsvarande 600 kronor i månaden). Så barnen har inget val. De måste skaffa ett jobb och hjälpa till med hushållskassan. Å andra sidan hävdar arbetsgivarna att barnen egentligen inte är arbetare utan att de bara ”hjälper till”. Därför betalar de inte riktiga löner. Ibland betalar de bara hälften av minimilönen, om ens det."

säger ordföranden för ASONAT, den 18 år gammla José Luis Rodríguez.

Men vad kan vi lära oss av denna situation? På många sätt så är de bolivianska ungdomarnas situation och vardag radikalt annorlunda än den är för ungdomar här i Sverige. Men under ytan så kan vi ändå utskilja flera likheter mellan en 18 åring i Sverige och en 18 åring i Bolivia. De är båda utsatta för samma sorts hänsynslösa exploatering på arbetsmarknaden, med svartjobb och dålig arbetsmiljö. Samma otrygga tillvaro gällande anställningstrygghet. Samma drömmar om en egen framtid.

SSU's förbundsstyrelse har utropat 2009 till ett år i "den internationella solidaritetens tecken". Men förvånansvärt få av de kampanjer jag har hört talas om har handlat om traditionell arbetar och ungdoms -solidaritet, det har rört sig om diverse biståndskampanjer, reklam för rättvisemärkt kaffe och info om HIV/AIDS. Inget ont om det, men ett socialistiskt ungdomsförbund måste i sin internationella solidaritet i första hand hitta det där klass och ungdomsperspektivet.
Ja anser att fallet med ASONAT uppfyller båda kraven. Att inleda något sorts projekt med en fackförening för ungdomar är internationell solidaritet i högsta grad! Ty solidaritet är i första hand ett uttryck som beskriver en ömsesidig handling.


För trott eller ej, i själva verket så är det SSU och LO som har en hel del att lära sig av ASONAT's exempel. Hur har man i Bolivia lyckats att organisera så pass mycket ungdomar? Är ett "tvärbranschligt" fackförbund för ungdomar en lösning för den svenska arbetarrörelsen? ASONAT och COB är radikala rörelser med långtgående politiska krav. Hur kan vi ta del av deras erfarenheter i klasskampen? Och förstås så har ju vi här i Sverie 90 års samlad erfarenhet att dela med oss av. Hur kan ASONAT utveckla rörelsen? Kan vi bistå i en bredare ungdomsrörelse för ungdomens inflytande och samhällsförändring? Kan vi bistå med våra erfarenheter och kunskaper om hur man väger mellan långsiktiga krav och de mer närstående stegen framåt?
Som sagt så är solidaritet en ömsesidig handling, att som likar kämpa för vårt gemensamma bästa.

Tills SSU centralt eller Stockholm-distirktet har börjat diskutera frågan om ett projekt med ASONAT, ungdomarnas egen fackförening i Bolivia, så uppmanar jag till solidaritet med den begynnande Bolivianska fackförenings för ungdomar!


Bolivia, Facket, SSU, Internationell solidaritet, Ungdomar

Papperstigrarnas studiematerial ljuger!

Sitter och läser det häfte om "VÅR IDEOLOGI" som partiet kom ut med 2003, för användning i studier för nya medlemmar.
Jag blir upprörd efter ett tag:
"För socialdemokratin spelade ägandet inte den avgörande rollen när man väl fick makt att utöva politik efter demokratins genomförande. I stället var det tryggheten, rättvisan och omsorgen om människornas välfärd som hade en avgörande betydelse. Det jämlika samhället fick byggas inom folkhemmets ram.
Det skulle finnas en välfärd som omfattade alla. Den skulle vara av så hög kvalitet att alla samhällsgrupper efterfrågade den. ”Endast det bästa är gott nog åt folket ” sa Gustav Möller. Det låg ett egenvärde i att direktörens son skulle träffa vårdbiträdets dotter i samma skola. Det fanns stora fördelar med att grosshandlaren och lantarbetaren hamnade på samma sjuksal när
blindtarmen skulle opereras bort.
Det var den här jämlikheten som var den demokratiska socialismens mål. Den kunde uppnås med ett fritt näringsliv, men inom ramen för politiska beslut om hur produktionsresultatet skulle användas."
säger man.

Problemet är inte att man påpekar att arbetarrörelsen i Sverige, började med att bygga upp den sociala välfärden då man fick makten under Per-Albin's tid, förverkligandet av den sociala demokratin. Inte heller det att man påstår att det finns ett egenvärde med att människor från olika klasser träffas i den gemensamma välfärden. Problemet är de avslutande meningarna.
"Det var den här jämlikheten som var den
demokratiska socialismens mål. Den kunde uppnås med ett fritt närings-
liv, men inom ramen för politiska beslut om hur produktionsresultatet
skulle användas"
Undertecknad anser att detta är falsk historieskrivning. Är verkligen "jämlikheten" vi uppnår, då en grosshandlare och en lantarbetare sover i samma sjukhussal, "den demokratiska socialismens mål"? Är detta överhuvudtaget fråga om "jämlikhet"?
Det är dessa frågor jag ställer mig, då jag läser häftet.
Målet är väll en verklig jämlikhet, ett samhälle där vi alla är likar, systrar och bröder. Ett samhälle som är solidariskt i ordets rätta bemärkelse. Är dagens samhälle, med det fria näringsliv vi har, verkligen solidariskt?

Och klyftorna! Även under det tidiga 70-talet, då Sverige var som mest jämlikt, så fanns stora klyftor, och en utbred social problematik. Hade vi uppnått "jämlikheten", med ett fritt näringsliv? Varför känner sig människor maktlösa i det samhälle, som av häftet ses som "den demokratiska socialismens mål"? Där produktivkrafterna fortfarande ligger i händerna på människor med endast ett vinstintresse, profithungern? Varför har klyftor ökat i samhället, även under socialdemokratiskt maktinnehav? Varför har välfärden rustats ner, även under tider av socialdemokratiskt maktinnehav?

Trots det som påstås i häftet, att den demokratiska socialismen kan uppnås i ett kapitalistiskt samhälle med fritt företagande, så anser jag att vi måste se till systemet, vårt samhälles själva struktur. Mitt svar ät mycket enkelt. Vårt mål, den demokratiska socialismen, kan inte uppnås, uppbyggas och upprätthållas, inom ramen för det kapitalistiska samhället. Det krävs ett systemskifte i ordets rätta bemärkelse. En omfattande samhällsomdaning. För den demokratiska socialismen innefattar inte bara politisk demokrati och den begränsade form av social jämlikhet som beskrivs i ovannämnda häfte. Den demokratiska socialismen värnar även om andra former av demokrati. Ekonomisk och kulturell, där medborgarna som sanna likar även tillåts utformar de ekonomiska strukturerna, produktionen och samhällets värderingar & förhållningsätt. Demokrati där människan får verklig makt över sitt arbete och över definitionen av vad som anses vara "sunt förnuft" och "rätt och fel".

Det är då vi uppnår ett sant demokratiskt samhälle, det är då vi kan bekämpa klassklyftor. Och det är först då vi avskaffar klassamhället, som vi kan tala om demokratisk socialism i ordets rätta bemärkelse. Det häftet beskriver, det är funktionssocialismen då den är som sämst. Svag, blåögd och trist. "-Samhället är färdigbyggt!". Nej, det är det inte alls...

Socialdemokraterna, Socialism, Ideologi, Demokrati, Jämlikhet, Kapitalism, Demokratisk Socialism,

Annat intressant...