Ett bra initiativ, en demokratisk socialist och en ö...

Snubbladde över en riktigt bra sida för en stund sedan.
Det är Malmö's Arbetarekommun som har en liten sida med olika tal och skrifter från några av Socialdemokratins största.
Mest sprängkraft har dom två tal av Olof Palme som har laddats upp.
Det ena, "Därför är jag demokratisk socialist", är taget från en debatt mot Torbjörn Fälldin. I detta tal så visar Palme ständigt på det kapitalistiska samhällets orättvisor, och fastställer varför socialismen är den enda ideologin för Socialdemokraterna. "Visst är jag demokratisk socialist; som Branting, när han genomförde rösträtten; som Per-Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om Folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan."

Det andra talet är på sätt och vis historiskt, inte bara arbetarrörelsen, utan även för Sverige som nation. Det är ett tal som Palme höll på Kuba under statsbesöket 1975. Detta var det första svenska statsbesöket i ett latinamerikanskt land någonsin. Talet innehåller mängder med jämförelser mellan den svenska arbetarrörelsen och den kubanska revolutionens utveckling. Palme uttalar ett stöd till Kuba och det kubanska folket, och avslutar med att säga; "Detta är första gången en svensk regeringschef besöker Latinamerika. Jag har mött en kontinent där kraven på en förändring ljuder starka. Vad dessa länder begär är något ganska självklart: att själva få forma sin framtid, att skapa välstånd för sina folk på grundval av egen förmåga och egna naturresurser. I denna världsdel finns omätliga rikedomar i form av mänskliga och materiella resurser. Att frigöra dessa slumrande resurser är en väldig uppgift. En grundläggande förutsättning är att de används för de egna folkens välfärd. Det program för en ny ekonomisk världsordning, som FN:s generalförsamling antagit, är ett viktigt steg på väg mot ett världsomfattande samarbete mellan stater på rättvisa villkor. I Latinamerika tillhör Kuba de länder som länge gått i bräschen för sådana krav, och för en strävan till ekonomisk frigörelse, "la segunda independencia”.
Kära vänner, jag kan försäkra er att en växande svensk opinion med intresse och sympati följer denna strävan till interamerikansk solidaritet och oberoende. Det är en utveckling som borde välkomnas i alla länder, inte motarbetas. Ty så länge orättvisor, utsugning och misär råder kan ingen verklig fred och avspänning i världen uppnås.
Får jag sluta med att tacka för att ha fått detta tillfälle att tala till Er, tillsammans med Fidel Castro, på denna historiska plats.
Leve vänskapen mellan Sverige och Kuba!
Leve solidariteten mellan folken!
Viva Cuba independiente!"

Vad vill jag då ha sagt med det här?
Sverige och Socialdemokraterna har sedan mitten av 70-talet övergett den solidariteten som vi en gång hade med Kuba. Det finns flera skäl till detta, men idag så har detta gått överstyr inom arbetarrörelsen.
Idag så kräver man inte bara ett mer demokratiskt Kuba, nej, det finns krafter som vill se en liberalisering av den kubanska ekonomin, ett återinförande av kapitalismen. Hur hjälper det Kubas folk? Att man återinför ett system som vi alla kan se endast är ett destruktivt system? Att man ska låta extremistiska krafter bland exil-kubaner i Florida få makt, och komma och kräva tillbaka plantagerna deras förfäder ägde från ättlingarna till dom slavar som en gång arbetade på dom? Att man rustar ner den välfärd som man sedan revolutionen har byggt upp? Är det verkligen en vettig utveckling?
Nej, vi måste se tillbaka på det som Olof Palme såg. Att Kuba på många sätt hade kommit långt på vägen mot en bättre värld. Nu har mycket ändrats sedan dess, men Socialdemokraternas ställningstaganden gentemot Kuba kan inte inrikta sig på att avkaffa de socialistiska dragen i den kubanska ekonomin. Det Socialdemokraterna, i sin politik gentemot Kuba, måste fokusera på, är de områden där Kuba brister utifrån vår ideologi.
Och vi vet nog alla att det handlar om demokratin på ön, inte det statliga ägandet...

Men kära läsare, stirra er inte blinda på det kubanska talet. Det viktigaste för arbetarrörelsen idag, det är ändå Palme's tal om den demokratiska socialismen. För er som fortfarande ivrigt och envist insisterar på, att Socialdemokratin inte ska vara en socialistisk rörelse, ni borde helt enkelt ta en riktigt ordentlig funderare. "Är det här verkligen partiet för mig?". Kon ihåg, tillskillnad från Kuba så lever vi inte i någon enpartistat, man är inte tvungen att vara sosse. Så om man nu inte kan skriva under på den demokratiskt socialistiska ideologin, då kan jag rekomendera er denna hemsida. Dom är ju också för "solidaritet"...

Socialdemokraterna, Olof Palme, Socialism , Kuba , Ideologi, Solidaritet Imperialism

Ideologin smyger sig på...

Så har då den interna debatten om "höger" och "vänster"-sossar dragit igång igen.
Och denna gång så är den (äntligen!) lite ideologiskt inriktad!
Man börjar att höra ord som "socialist" och "reformism" igen!

I centrum står dom två "S-bloggarna"Erik Laakso och före detta riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand.
Bland annat så har Erik Laakso påståt att socialdemokrati, per definition, inte är socialism, vilket har fått Silfverstrand att kontra med löntagarfonder och Palme-citat.

Men det som på något sätt har blivit kärnan i denna debatt är ändå Laakso's kommentar till Silfverstrand's inlägg."[...]men när goda partikamrater låter mer som vänsterpartister än som socialdemokrater är det konstigt att inte fler reagerar.".
Ja du, varför är det konstigt att ingen reagerar.
Kanske för att den ideologiska gränsen mellan (V) och SAP är mycket tunnare än man tror?
Kanske för att vi är så vana vid att "goda partikamrater" låter mer som folkpartister, centerpartister, ja rentav moderater, än som socialdemokrater?
Det är väl det som är lite konstigt, att ingen reagerar?

Fast samtidigt så reagerar folk, men reaktionen sker på ett splittrat och okonstruktivt sätt.
Vissa blir passiva, vissa lägger sig på sofflocket på valdagen, vissa blir förvirrade och ansluter sig till allehanda skumma sidogrupperingar, vissa lägger klasskamp och socialistiska strävanden på hyllan för att istället ägna sig åt tandlösa identitetsfrågor. Det är problemet.
I kombination med en på under många år obefintlig interndiskussion så blir detta något destruktivt för inte bara vår politik, utan på sikt även vår framtidstro!

Socialdemokrati står för Socialism och Demokrati.
Det är vår ideologi, demokratisk socialism.
Medlemmar som inte vill inse detta, måste helt enkelt bli insatta i vad socialism egentligen är, och vad som menas med att genom en reformistisk strategi uppnå ett demokratiskt socialistiskt samhälle!
För kanske är det problemet, att det finns så otroligt många sossar som har gått på dom borgerliga lögnerna om att socialism skulle vara detsamma som totalitär Stalinism!

Fortsättning följer...

Socialdemokraterna, Socialism, Reformism, Olof Palme, Erik Laakso, Bengt Silfverstrand

Konstruktivt...

Läser på debattsidan i Dagens(höger)Nyheter, att Carin Jämtin och Sossarna i Stadshuset kommer med sex konkreta förslag på åtgärder för att lösa problematiken med allmännyttan.
Bland annat så är man så djärv att man överväger återinköp av sålda hyresrätter. Jävligt bra! Om det nu leder till en förd politik.
Och sen så har vi ett krav på att staten ska stödja byggandet av bostäder, förhoppningsvis hyresrätter.

Jag hoppas innerligt att man vid ett maktövertagande gör dessa förslag till en verklighet. Mer sånt, tack!

Stockholm, Socialdemokraterna, Allmännyttan, Carin Jämtin, Bostäder, Hyresrätter

Välfärdsstaten R.I.P?

Klockan 23:23 ikväll röstades det tillslut igenom.
Det där "fördraget", det från Lisabon.
Det blev ingen folkomröstning, det blev inget uppskjutande av belsutet tills efter den där utredningen, den som skulle säga vad som skulle hända med saker som vår strejkrätt och rätten för utländska arbetare att ta del av vår princip om en solidarisk lönepolitik.
Det känns väl inte så jättebra precis.

Men det som tar emot mest, det är nog ändå det att företrädare från arbetarrörelsen, helt utan pardon har röstat igenom detta.
Utan att ta hänsyn till konsekvenserna för vad beslutet faktiskt innebär, helt utan hänsyn till vad LO-kongressen tyckte i frågan, helt utan hänsyn till den utbreda EU-skepsisen bland både partimedlemmar och väljare.
Om man hanterar det här ärendet på detta vis, hur hanterar dom andra ärenden?
Det är den frågan vi måste ställa oss.

Så vad göra?
Vi borde ställa krav på riksdagsledamöterna, både konkret vad dom ska rösta i olika förslag, men även på att dom måste få en bättre kontakt med vi som befinner oss långt borta från rikspolitiken. Föra dialoger, lyssna, "förankra".

Och vi, som medlemmar, måste ta upp frågor om hur vi egentligen nominerar kandidaterna till riksdagslistan. Väljer vi politik eller person?

Och sen har vi ju förstås frågan om EU-medlemskapets framtid...

EU, Lissabonfördraget, Riksdagen, Socialdemokraterna, LO, Välfärdsstaten, Arbetarrörelsen

Puckade låtar...

Är det bara jag som tycker att den nya "ljudloggan" är en jävligt puckad idé?
Jag skulle kunna babbla om reklamakarens förflutna, jag skulle kunna babbla om den skumma texten, jag skulle kunna klaga på låtens musikaliska kvalitéer. Men det tänker jag inte göra.
För det är inte så att den är dåligt gjord. Den är väldigt "kompetent" gjord, all respekt åt hantverkarna bakom den.
Men är inte själva idén med att låta ett stycke musik representera SSU, fundamentalt fel?

För det första; musiken och dess roll för ungdomar, SSU's (och SSU-kampanjers) målgrupp.
Idag så är musiken, mer än någonsin, den kanske viktigaste faktorn för fastställandet av en personlig identitet bland unga. Är jag en "hip-hopare", är jag en "EMO", är jag en "Metalhead", eller är jag bara en som gillar "all musik"? Valet av musik säger inte bara vad för sorts musik man gillar, den säger även i viss mån vem man är eller vill vara. Valet av musik är också ett val av grupptillhörighet. Detta har varit ett faktum så länge det har funnits en ungdoms- och populärkultur (vilket är sedan 1930-talet). Raggare, knuttar och spisare på 50-talet, mods och jazzpjattar på 60-talet, syntare mot hårdrockare på 80-talet. På samma sätt som man inom marxismen snackar om motsättningar klasser emellan, så har det historiskt sett funnits motsättningar subkulturer emellan. Nu så kan man ju dock inte jämföra dom motsättningarna gällande makt, ekonomi och socialstatus som råder emellan proletariatet och kapitalisterna, med dom "motsättningar" som finns emellan olika subkulturer (även om man kan se vissa tendenser vad det gäller klasstillhörighet även där). Vad har då detta med den lilla trevliga låten att göra? Jo, om det är så att musiken spelar en sådan roll för ungdomars identitet, gör inte det att vi riskerar att stänga ute eller alienera stora grupper ungdomar?

Låten är en hiphop-låt i "modern" stil, med inslag av det som idag kallas för "R'n'B" och lite "salsa". Betyder detta att vi bara vänder oss till ungdomar som gillar hip-hop, R'n'B och salsa? Betyder det att vi inte vänder oss till ungdomar med annan smak, som identifierar sig med andra subkulturer? Och vad händer om man tycker att låten är dålig som hiphop-låt? Vi måste vara försiktiga med att väva in den sortens kulturella vattendelare som musiken är i vår yttre identitet! Vi vänder ju oss till ungdomar, med "hjärtat till vänster", som vill förändra världen. Vad folk sen lyssnar på ska vi fullständigt skita i!
Sen skulle jag också vilja spekulera i att valet av just denna specifika genre (hip-hop) beror på att att man från förbundsledningens sida (och reklambyrån för den delen) har haft en, väldigt fördomsfull, uppfattning om att just denna musikstil på något sätt skulle vara extra populär bland "vänster-kidsen", och att gamla unkna svenneklyshor om att hip-hopen skulle gå hem på något speciellt sätt hos invandrare och "ute i förorten" har haft inverkan (man kanske ville skapa en "urban" känsla). Detta ska vi akta oss för. Det är, förutsatt att det är som jag tror, verklighetsfrånvänt och diskriminerande att generalisera på detta sätt.

För det andra; kan den här sortens kampanjer verkligen öka antalet medlemmar/engagera "ungdomen"?
Jag vill hävda att så inte är fallet.
Att ha en liten snutt som spelas då Jytte (och andra representanter) åker omkring på skolor, kommer inte att locka någon. Ingen kommer att tycka "-Fan vilken bra känsla det här med SSU ger mig! " p.g.a den här låten. Den kommer att kunna skrämma iväg ungdomar som inte gillar hip-hop, R'n'B och salsa, och för den delen ungdomar som gillar hip-hop, R'n'B och salsa men som kanske tycker att låten är dålig/töntig.

Vi sysslar med idéer och engagemang. Det vi försöker att "sälja" är dom värderingar som arbetarrörelsen står för och skapa det engagemang som krävs för att uppnå vårt slutgiltiga mål om socialismens införande. Detta är alltså inte fredagskyckling eller dåliga hamburgare som vi ska kränga, vår "produkt" (och det tar mig emot att referera till den som en produkt) är betydligt mer komplex och flyktig än så. Vi sysslar med något som handlar om vad man tycker och tänker, vilken människosyn man har, vad man har för tankar om samhällets utveckling. Det är inget som vi ska använda den hjärndödaste av reklam till att försöka pracka på folk.
Det är något som vi endast kan "sälja" genom ömsesidiga, respektfulla och förtroendeingivande samtal, genom att vissa upp att vi är en organisations för kamp, genom att sända ut signalen att ett engagemang i SSU rent praktiskt faktiskt förändrar samhället man lever i. Det kommer att ge oss medlemmar, det kommer att ge oss medlemmar som aktiverar sig i kampen, medlemmar som blir en del av arbetarrörelsens kärna. Det är ju det här, att behandla unga människor som människor, som gör att ett ungdomsförbund lyckas! På samma sätt som man inom LO och SAP har kämpat för att proletärerna ska känna människovärde, på samma sätt måste SSU kämpa för att ungdomar ska känna ett människovärde! Detta låter kanske extremt torrt, tråkigt och osexigt, men vi måste hoppa av det här "hipstertåget" som SSU tillsammans med en del andra ungdomsförbund (läs: MUF & co) har hoppat på. Kampen om nya medlemmar, kommer inte att att vinnas av den som är "hippast" och ballast. Den kommer att vinnas av den som behandlar ungdomar som människor, den vinner förtroende, den kommer ungdomen att ha en positiv bild av.
Kampen om ungdomars värderingar och ideologi, kampen om stödet för den egna organisationen, det är kampen ungdomars människovärde!

Musik,
Identitet,
SSU, Ungdomar, Värderingar, Subkulturer