Saknad: den tredje statsmakten

Efter september förra året är det inte bara regeringen i Sverige som blev sprillans ny, de stora tidningarnas ledarsidor genomgick en makeover de med. Efter glatt ha angripit allt vad sosseregering hette har ledarsidorna snarare vänt sin blick mot fackföreningsrörelsen än att granska den nya moderatledda regeringen med samma lupp. Detta är kanske inte ett så bra betyg för tidningarna, men ändå förståeligt med tanke på att färgen på dem i princip varierar från blå till mörkblå och alltså matchar den nya majoriteten.

Det som dock är än värre är att färgen inte verkar stanna där utan sipprar över till resten av tidningen, ett fenomen som är började breda ut sig tidigare än de nya moderaterna. Svensk media brukar ibland hänvisas till som den tredje statsmakten, ett uttryck lånat från de anglosaxiska länderna och som hänvisar till medias uppgift att granska den första och andra statsmakten, den lagstiftande riksdagen och den verkställande regeringen. Nu verkar det dock som att framförallt de större tidningarna helt har släppt detta perspektiv. När vår statsminister Fredrik Reinfeldt förra veckan var på sitt första statsbesök i USA hos mannen som nog kan kallas väldens mäktigaste politiker, George W Bush, ger sveriges största morgontidning DN sina läsare inte mer än en upprapning av Fredriks och Georges förehavanden.

"George W Bush och Fredrik Reinfeldt trivdes utmärkt tillsammans när de för första gången träffade varandra i Vita huset på tisdagen. De hyllade varandra för gott och starkt ledarskap, inte minst i klimatfrågor."

Så inleds artikeln, gott så, och man börjar nästan hoppas på att den hajpade klimatfrågan ska behandlas på något sätt. Istället får man i resten av artikeln bland annat veta saker som att:

"Vita husets trädgårdar doftade av nyutslagna blommor, fåglar kvittrade och ekorrar sprang mellan gräsmattorna och den numera bilfria Pennsylvania Avenue.

President Bush tog emot i det Ovala rummet som varit amerikanska presidenters arbetsrum sedan 1800. /.../Rummet domineras av en gul nästan heltäckande matta med solstrålar som ritats av presidentens hustru Laura."

Himla spännande. Det som sedan nämns om klimatfrågan är att "det är dags att världen enas och gör något" och att Bush är optimistisk om att minska bensinproduktionen. Inte ett ord om att USA fortfarande vägrar att delta i gemensamma åtgärder som t.ex. kyotoprotokollet och att de subventionerar sina bensinpriser genom höga handelsmurar, eller att statsminister Reinfeldt tycker att det är onödigt att Sverige behåller sin framskjutna position inom miljöarbete och är ett land som går före.

Media ska vara oberoende och de ska vara granskande. Deras uppgift är att visa på att det finns två sidor av saken, inte att glatt följa efter politiker som de gillar med svansen viftandes. Det är nästan så att jag inte vet om man ska skratta eller gråta. Pravdajournalistik någon?