DN rapporterar om att HRF skall sätta fyra stycken salladsbarer i göteborg i blokad då kedjan "Paprika salladsbar" vägrar teckna kollektivavtal. De berörda salladsbarerna har till den 28 maj att teckna kollektivavtal enligt HRFs tidning Hotelrevyn.
Inget uppseendeväckande i denna händelse, stridsåtgärder mot företag som vägrar teckna kollektivavtal är en grundpelare i den svenska modellen. Det intressanta är hur borgarblaskan DN väljer att vinkla det "Till skillnad från salladsbaren Wild n Fresh har de här barerna anställd personal, sammanlagt ett femtontal personer, och flertalet är medlemmar i Hotell och Restaurang." För det första hade även Wild n Fresh anställd personal, att påstå något annat är bara löjligt.
Att arbetsplatserna i detta fall har medlemmar i HRF är bra, men helt irrelevant vad det gäller fackets rätt att vidta stridsåtgärder eller rätt att kräva kollektivavtal. Alla arbetsplatser där folk arbetar för löner under kollektivavtalsnivån hotar nämligen lönerna för löntagarna. Kollektivavtalet fungerar som en kartell där säljarna på arbetsmarknaden kommer överens om ett lägsta pris för varan arbete. På så viss slipper arbetssäljarna konkurera med pris, alltså det blir ingen lågelönekonkurens om jobben, vilket gynnar alla arbetssäljare då priset på den enda vara de har att sälja, arbete, hålls uppe.
DNs borgerliga pravdajournalistik, DN, Facket, HRF, Arbetsmarknad
torsdag 17 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Fredde här. Liknelsen med kartell är ju mycket upplysande, men inte helt korrekt. En kartell kan ju inte hindra en konkurrent från att agera, alltså någon som står utanför kartellen. I detta sammanhang vad vänstern brukar beteckna som svartfot. Däremot kan ju kartellen ägna sig åt sabotage, om de vill vara kriminella.
Karteller är i Sverige sedan många år förbjudna.
"Att arbetsplatserna i detta fall har medlemmar i HRF är bra, men helt irrelevant vad det gäller fackets rätt att vidta stridsåtgärder eller rätt att kräva kollektivavtal."
Fackföreningarna är alltså inte organisationer som skall företräda sina medlemmar, utan myndigheter som bestämmer över alla arbetare?
erik: nej, fackföreningarna är inga myndigheter, det är det som är poängen med den svenska modellen, att staten inte lägger sig i lönebildningen. De "Bestämmer" inte heller över någon, de ställer krav och sätter styrka bakom dessa. Självklart företräder de sina medlemmar och en del i detta är att se till att lönerna för dessa medlemmar inte pressas ner, vilket de oundvikligen gör om ett företag sätter lägre löner än avtalet. Då ställs arbetstagare mot arbetstagare och man tvingas konkurrera med lönenivå (i förlängningen möjligheten att klara sig ekonomisk) istället för att konkurrera med utbildningsnivå eller arbetslivserfarenhet.
Abetssäljarna har inte bara en vara att sälja. Det är en stor skillnad mellan de olika sorters arbeten de kan sälja. Om arbetaren vidareutbildar sig, skaffar en ny kunskap, är intresserad och lär sig om nya maträtter (på restaurangen han jobbar på alltså) så kan han åstadkomma ett mer värdefullt arbete som således kan säljas för ett högre pris.
Fredde sa ovanstående.
Fredde:
Vad du talar om är en klassisk facklig strategi, på ekonomspråk talar man arbetarnas utbytbarhet. En strategi för att höja sina löner är att begänsa tillgången av kvalitativt arbete. Om utbildning krävs för att utföra ett yrke(sälja arbete) undviker man till viss del konkurens bland arbetsäljare, helt enkelt för att det då finns färre arbetssäljare.
Men alla kan inte höja utbytbarheten, vissa yrken blir svåra att hävda att det krävs långa utbildningar för att klara tex. Men att man råkar arbeta inom ett yrke med hög utbytbarhet betyder ju inte det att man skall tjäna en pisslön, då bildar man kartell genom ett fackförbund istället.
Fredde här. Hm,,,,"råkar" arbeta inom ett yrke med hög utbytbarhet? Har man bokstavligen halkat in på ett bananskal? Kan man inte byta jobb?
Jag pratar heller inte om långa utbildningar. Man kan bli bättre inom sitt yrke genom erfarenhet och att vara med på ganska korta kurser. Intresse räcker långt.
Lön betalas för att någon annan är intresserad av resultatet av ditt arbete.
Skicka en kommentar