söndag 8 februari 2009

Vår ideologisyn behöver "förnyas"...

Det blev inget bloggkrig.
Folk hann räkna till tio, och nu diskuteras ideologi på riktigt istället.
Både Erik Laakso och Stig-Björn Ljunggren har nappat, och diskussion har startat bland kommentarerna till dessa två inlägg.

Men hur är det med vår syn på vad ideologi är?
Jag anser, att vår situation idag beror på att den överhängande trenden har varit att ideologin är något som bara "poppar upp" ibland. Ideologiska diskussioner dyker upp kring partiprogramsskrivningar och vid valförluster.
Men ideologi är inget fast och beständigt. Det är inte heller en fråga om "orsak och verkan", ideologi måste vara en ständigt pågående process. Att säga "-Vi behöver ideologisk förnyelse" är alltså att vara ute och cykla, det tyder på en snedvriden syn på vad ideologi överhuvudtaget ska vara!

Vår ideologin utgår från ett antal fasta värden. Tre "hörnstenar" om man vill...
Den första är de tre värdeorden vi "fick" från den franska revolutionen: "FRIHET, JÄMLIKHET, BRODERSKAP". "Broderskap" har sedan ersatts av det könsneutrala "SOLIDARITET". Båda orden beskriver dock samma sak, en ömsesidig handling och en syn på alla människor som likar.

Den andra är socialismen, som blev själva födelsen för den internationella arbetarrörelsen. Marx och Engel's verk, inte minst "Kommunistiska Manifestet", "Kapitalet" och deras materialistiska historiesyn blev en teoretisk ryggrad åt den "utopiska" socialism som redan existerade. Man insåg att socialismen, inte skulle införas av sig själv på grund av att den var "ett fint ideal". Nej, det behövdes en aktiv kamp för att komma någonvart, "Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk" Vi är socialister, för att vi tror på, och har som slutligt mål, ett klasslöst samhälle. Detta för att vi ser ett socialistiskt samhälle, till skillnad från dagens kapitalistiska, som nödvändigt för att alla människor, som enskilda individer, ska kunna uppnå FRIHET, JÄMLIKHET och SOLIDARITET. Det är socialismen som är den centrala tanken inom socialdemokratin.

Den tredje är vår demokratisyn. Arbetarrörelsen insåg tidigt att själva ordet "demokrati" var vagt och flummigt, det kunde betyda i stort sett vad som helst. Därför utvecklade man ett fyrdelat demokratibegrepp. Vi socialdemokrater anser att det inte bara finns "demokrati", vi har delat upp demokratin i "Politisk demokrati", "Social demokrati", "Ekonomisk demokrati" samt "Kulturell demokrati". Det är just detta sätt att se på flera olika sorters "demokratier", som gör oss till "demokratiska socialister".


Tillsammans så bildar dessa tre hörnstenar: de tre värdeorden, socialismen och demokratin; vår ideologi, den demokratiska socialismen. Det som skiljer vår socialism ifrån annan socialism är just vårt demokratibegrepp. I övrigt så lämnar vår ideologi, utrymme för många tolkningar och inriktningar. Det är detta som vi ska syfta på då talar om att vi är "en bred rörelse" och att vi "har högt i tak".

Man skulle även kunna se de tre hörnstenarna som en "trestegsraket", där varje ny "sten" särskiljer oss som rörelse, gentemot andra rörelser.
Den första stenen delar vi socialister med t.ex. liberaler. Den andra delar vi med andra socialistiska inriktningar, som t.ex. kommunism och syndikalism. Det är dock den tredje, vårt demokratibegrepp, som gör oss till "demokratiska socialister".

Liberalerna gör dock en helt analys gällande hur människan ska nå "Frihet, Jämlikhet, Solidaritet", och läger ofta tyngdpunkten på friheten helt allena. Andra socialistiska inriktningar har en annan syn på själva organisationen, dess roll och hur den ska utformas.
Kommunister (av den leninistiska skolan) tror på avantgarde-partiet, en partiorganisation med en medveten "elit" av arbetarklassens som ska leda frigörelsen, och har en vurm för demokratisk centralism, även om den demokratiska centralismen inte är något som förekommer endast hos leninistiska organisationer, det finns strömningar i vårt eget moderparti som skriker efter "lojalitet" med ledningen.
Syndikalister ratar hela den hierarkiska formen av organisationsstrukturer, och tar även avstånd från kamp inom parlament. Syndikalisterna ser arbetsmarknaden som den viktigaste arenan för kamp, och de syndikalistiska organisationerna är i själva verket fackföreningar. Man tillämpar olika former av direkt demokrati och ser sig själva som federalister, det autonoma inslaget är också centralt inom syndikalismen. Syndikalismen kan ses som en hybrid av socialdemokrati och anarkism, och syndikalistiska idéer har även påverkat socialdemokratiska idéströmningar som gillesocialismen.
Vi socialdemokrater har alltså en annan syn på de tre värdeorden än liberalerna, och vi tror på att byggandet en bred folkrörelse som grundbulten i kampen för ett annat samhälle. Vi misstror inte den parlamentariska vägen, parlamenten är en viktig arena för kamp, men vi begränsar oss inte heller till endast en ren reformism. LO och ABF är två exempel på utomparlamentariska kamporganisationer.

Då vi talar om att ideologin ska vara en ständigt fortgående process, så är det inte en process gällande våra tre hörnstenar, utan en process gällande tillämpningen av dem: både i samhället idag (som en politik för att forma vår nutid), men också som "kompassriktning" (medlen för att nå vårt mål, det socialistiska samhället). Således så kan inte "förnyelse" innebära förändringar av våra tre hörnstenar, utan endast förändringar gällande vilken politik som ska forma vår nutid och vilka våra medel för att nå ett socialistiskt samhälle är.

Och om vi är konsekventa med att se ideologin som något som behöver bearbetas i en ständig process, så kan vi heller inte tro att vi kan "förnya oss" nu, för att sedan vänta tills nästa partiprogram eller valförlust, "förnyelsen" pågår ständigt. Således så kan man inte heller gjuta ideologin i sten, och påstå att vissa ståndpunkter skulle vara "omöjliga" och oförenliga med den demokratiska socialismen, allt kan omvärderas. Undantaget är just de tre hörnstenarna. Vår ideologi är alltså av en dubbel karaktär. Den har å ena sidan en stadig grund, de tre hörnstenarna, men har å andra sidan en flexibilitet och ett omätligt antal möjligheter gällande tillämpning och medel.

Är det så idag? Har jag beskrivit en bild av verkligheten, eller har jag bara beskrivit ett ideal?

Idag så talas det mycket om att det behövs "mer ideologi". Det har tyvärr blivit så att vi har tappat bort den. Vi använder den inte som ett stöd eller ett vapen, och vi gör den inte till något tillgängligt och vitalt då vi ser den som något statiskt. Därför är själva ideologin något som inte uppträder på ett självklart sätt (varken till beteende eller betydelse), därav alla konstiga tolkningar och den högervridning som har skett, och som tycks vilja fortsätta.
Vi måste alltså ändra själva synen på vad vår ideologi är, hur den fungerar, samt vilken funktion den ska ha för oss.

En ny bild träder fram då. Idag så råder det ingen tvekan om att de tre värdeorden är något som alla socialdemokrater måste skriva under på. Men hur är det med socialismen, som mål och ideal, och hur är det med vårt demokratibegrepp? Det är dessa två hörnstenar, som debatteras vilt. Det är dessa två hörnstenar som vissa vill förändra, ja till och med göra sig av med.

Frågan är alltså, behöver vi en helt ny ideologi, eller behöver vi en ny syn på ideologin?

Socialdemokraterna, Ideologi, Socialism, Demokrati, Socialism, Kamp

Annat instressant

3 kommentarer:

Stig-Björn Ljunggren sa...

Någonstans läste jag att det finns 256 definitioner på vad "socialism" är.

För egen del definierar jag det så här: Socialism är det som är bra för vanligt folk. Och det som är bra varierar över tid. Även det som är "vanligt folk" varierar.

Någon annan har citerat en anglosax som sagt något i stil med:

Socialism is a fair chance for an ordinary bloke

Mer avancerat än så blir det inte. Men om det ska ingå att socialism innebär att staten ska äga alla telecomverksamheter så är jag inte med.

Nima D-T sa...

För egen del så definerar jag det som största möjliga jämlikhet människor emellan, att vi alla är födda likar och därför skall behandlas som likar. Den största åtskillnaden av människor idag är klassamhället (80% i underordning), därefter kommer t.ex. genussytemet (ca 50% i underordning).

Din definition på socialism är totalt intetsägande. Det du säger, skulle lika gärna en liberal eller fascist kunna säga. Därför ska man ifrågasätta ifall det verkligen är socialism du beskriver. Som sagt, det är intetsägande, din definition är ju bara ett sätt att berättiga sin egen ståndpunkt, vilken den nu är...

Stig-Björn Ljunggren sa...

Kan du konkretisera vad du menar med "största möjliga jämlikhet människor emellan"?

Det låter som du är inriktad på att vilja skapa ett samhälle där alla HAR det lika, lever likartade liv.

Men sen skriver du:

"alla är födda likar och därför skall behandlas som likar"

Vilket är vad liberalerna säger, vi ska behandlas lika, men i livets fria lopp få chansen att bli olika som samhälleliga slutprodukter.

Som jag uppfattar hur den socialdemokratiska likhetstanken ser ut, så betyder jämlikhet likställighet och inte likformighet, att alla har likartade rättigheter och möjligheter, men inte att vi anser att dessa chanser ska användas på samma sätt.

Om alla människor i vårt land får möjlighet att tillgodose sina rimliga basbehov, så är det en rimlig plattform för att själv kunna bestämma över sitt liv och forma det efter egna förutsättningar och önskningar. Socialdemokratins idé är inte att alla ska få lika stora stycken av kakan. Det handlar om att ge NOG åt alla.

Eller som en av profeterna sade: "Jämlikheten skall icke leda till jämnstrukenhet, den skall i stället låta allting växa efter sin egenart."