tisdag 10 februari 2009

Vilken ko är det som är helig, egentligen?

Pragmatikerna strävar efter att saker och ting "ska gå till på rätt sätt". Man skall "se till terrängen istället för kartan" och köra ett fuktigt finger upp i skyn, för att inte riskera att gå i motvind.
Nog för att det finns en vits med att låta sitt agerande utgå från situationen runt omkring dig, men är detta förenligt med en situation då du de facto är handlingsförlamad?

Vad är det som jag försöker säga?

Den senaste veckan så har det gått en, rätt så hätsk, debatt i den socialdemokratiska bloggosfären om "pragmatismens" vara eller inte vara. Den ideologiska debatten i vår (S)-bloggosfär har utvecklats, från rop på "mer ideologi", till en diskussion om ideal kontra realism, för att slutligen bubbla upp i en diskussion som alltmer börjar handla om motsättningen mellan en socialistisk politik, och en "pragmatisk" strategi (jag väljer att kalla denna strategi för en"mittenextremistisk" sådan). Det de handlar om är först och främst hur vi ska ta makten i valet 2010. Men någonstans under ytan så finns en diskussion som snarare handlar om partiets framtida inriktning. Ska vi "göra upp med socialismen" eller ska vi "ta några kraftiga steg mot ett klasslöst samhälle"?

Vissa tycks dock tro att en ideologiskt förankrad politik, står i vägen för en seger i valet 2010. Detta ska då motivera varför man inte ska ha några ambitioner gällande samhällsomdaning och socialism. "-Det får inte bli en helig ko, är idealen viktigare än att vinna makten?" Men frågan är vilken ko det är, som är helig? För är det inte så, att då socialdemokratin har varit "pragmatisk", så har det varit under tider av maktinnehav. Och det har inte rört sig om att ha "pragmatiska" ambitioner och mål för rörelsen, våra grundläggande ideal och våra strävanden har inte ändrats i tid och otid beroende på vad som går hem hos folk eller inte! Med en stadig ideologi som grund och ryggrad, så har man sedan fört en politik, som stundtals har varit pragmatisk. För att upprepa mig själv:
"Mittenextremisterna inom partiet försöker bygga upp en bild av att SAP's ideologi skulle vara någon sorts "realism" med ett (imaginärt) hjärta till vänster och med kompromisserna som ett evigt mantra. Visst, Socialdemokratiska regeringar har kompromissat en hel del under 1900-talets folkhemsbyggande, och ibland har de t.o.m. satt sig i knät på kapitalismen, det ska inte förnekas. Men det man försöker lura i folk idag, är att dessa kompromisser inte skulle vara pragmatiska produkter av utdragna politiska strider och svåra motsättningar, utan att de skulle vara en del av den ideologiska grund varpå vårt parti vilar."

Pragmatismen är alltså ingen ideologisk inställning, pragmatismen är något annat. Den rör sig inte på det teoretiska planet, den är en praktisk företeelse. Att vara pragmatisk är en god egenskap då man sitter i en maktposition, och bör stanna vid att vara en attityd och inställning, ett arbetssätt, då man ska föra politik. Politik sprungen ur ens ideal, drömmar och känslor. Det är just detta som socialdemokratin har gjort i detta land. Då man under "revolutionen" 1917 lyckades pressa fram införandet av demokratin i landet, så var det visserligen ett pragmatiskt handlande, men detta handlande var sprunget ur ideologi, drömmar och känslor. Pragmatisk handling som del av en långsiktig kamp! Kamp, för ett socialistiskt samhälle, för ett klasslöst samhälle. Detsamma gäller andra företeelser som folkhemmet, samlingregeringen under krigsåren 1939-1945, "kohandeln" med Bondeförbundet, ATP, millionprogrammet.

Det är detta som är viktigt att komma ihåg. Pragmatism är ett sätt att handla då man har makt. Det är en sorts egenskap. Om man försöker översätta pragmatism till någon sorts politisk programförklaring, så blir produkten populism! Idag, då vårt parti inte sitter vid makten, så fyller pragmatiken helt enkelt ingen funktion! Eller ska man vara "pragmatisk i teorin"? Stå för en sorts "Utopisk pragmatism"?

Nej, det är därför vi "behöver mer ideologi". Det handlar om att man, då man slår "underifrån", inte kan göra det till en fråga om vem som är mest regeringsduglig eller kompetent. Slår man underifrån så är det idéerna, idealen, drömmarna, som är det viktiga. I opposition så måste man kunna unna sig att tänka vilt, drömma loss.

Så hur ska vi föra politik nästa mandatperiod? Ska vi ha ett långsiktigt perspektiv där drömmen om ett annat samhälle formar en politik för ett solidariskt Sverige, där klyftorna minskar, där människor känner delaktighet och värdighet? En politik för ett socialistiskt och klasslöst samhälle! Eller ska vi vara "pragmatiska" och spela ut de populistiska korten, där vi fokuserar på "medelklassen" och bevarandet av dagens samhälle? En politik för att säkra en enkel seger 2010, men som riskerar ett nederlag 2014 och ökade spänningar inom arbetarerörelsen! Bollen är hos oss medlemmar. Vilken ko är helig, egentligen?


Ideologi, Pragmatism, Socialism, Socialdemokraterna, Val2010, Arbetarerörelsen, Kor,

Annat intressant...

2 kommentarer:

Stig-Björn Ljunggren sa...

Du behöver inte oroa dig för att socialdemokratin ska göra upp med socialismen, den processen inleddes på 20-talet, fick sin höjdpunkt när den konservativa parollen om "folkhemmet" gjordes till arbetarrörelsens credo kopplat till det sociala reformprogrammet, och sedan försågs med etiketten "demokratisk" socialism för att klara konfrontationen med vanligt folks misstänksamhet mot allt som luktar kommuniststyre och annat elände.

Idealen om ett rättvist samhälle finns kvar, men kampen betraktas som ett evighetsarbete och det är inte målet utan processen som står i centrum. Socialism är, om det finns kvar, inte en målsättning utan en evig politisk ambition.

Du verkar ha svårt att sätta ner foten. Du nämner gång på gång socialdemokratiska kompromisser och pragmatiska överenskommelser, men allt detta, hävdar du, ska nu lösas av i ett katarsis, där vi tar det slutliga språnget mot det utlovade himmelriket.

Eskatologi kallas det.

Allt verkar koka ner till att du rekommenderar en valförlust för (s) 2010 genom att de ger medelklassen på käften, för att sedan, ur askan 2014, kunna ta det slutgiltiga steget mot det klasslösa samhället?

Är det rätt begripet?

Nima D-T sa...

Du har, som sagt, missuppfattat allt.
Det finns stora möjligheter till radikalisering av "medelklassen". Denna radikalisering handlar om ett ökat klassmedvetande, där man inser att uttrycket "medelklass" är något som den borgerliga hegemonin använder för att splittra folk. Det borde även du inse.

Poängen med hela mitt inlägg är, att pragmatism är ett sätt att handla, inte någon sorts "ideologi" vari man kan hämta politiska manifest eller dra en röd tråd genom ens tilltänkta politik. Pragmatism förutsätter att man redan har en idé/dröm om vad man vill göra.

De överenskommelser och kompromisser jag nämner är exempel på pragmatiskt handlande, där socialdemokratin, med socialistiska mål i bakhuvet, har fört smart politik, där själva handlingen har varit ett medel för att uppnå ett mål, ett klasslöst socialistiskt samhälle.

Du har helt fel då du yrar om att partiet "gjorde upp med socialismen" redan på 20-talet, att det skulle ha varit en medveten process av "nedrustning" av de socialistiska delarna av våra partiprogram. Det är din egna tolkning, det där att socialismen bara skulle vara en liten ambition, en förebild. För en stor del, jag skulle säga mer än hälften, av medlemmarna i detta parti är socialismen ett mål, inte endast något fint att se upp till.


Och folkhemmet, det var bara en fräck stöld av ett ord. Det socialdemokratiska folkhemmet var något helt annat än det som borgarna hade snackat om. Det socialistiska folkhemmet var ett medel för att nå vårt mål, det klasslösa samhället!