tisdag 10 februari 2009

"-Socialdemokratin behöver en makt och ägandeanalys!" Del 2: Ekonomisk demokrati - den privata egendomens död

Det är lustigt hur vissa partikamrater tycks tro, att socialdemokratin utmärker sig från andra socialistiska rörelser för att "-Socialdemokratin bejakar den privata äganderätten!", något som är helt fel.
"Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål. [...] Denna jämlikhet förutsätter rätten att välja och utvecklas olika, utan att olikheterna leder till underordning och klyftor i makt och inflytande över vardag och samhälle. Frihet och jämlikhet handlar både om individuella rättigheter och kollektiva lösningar för att skapa det gemensamma bästa, som utgöra grunden för den enskildes liv och möjligheter"
Så börjar vårt partiprogram. Det framgår tydligt i vilken riktning socialdemokratin vänder sig, i frågan om hur ett samhälle ska se ut. Men hur är det då med äganderätten?

Vi måste först reda ut begreppen. Det är skillnad på ägodelar och egendom. En ägodel kan vara t.ex. en tandborste eller en bok. Att vi alla ska dela tandborstar med varandra, såkallad "tandborsts-socialism" är inte, och har aldrig varit, någon seriös socialistisk rörelses mål. Men egendomen? Vissa skulle hävda att ägodelar är en sorts egendom, så låt oss förtydliga lite grann. Den äganderätten vi vill inskränka är den privata rätten att äga produktionsmedel/realkapital. I dagens samhälle så uppstår klyftor, "över och underordning", till stora delar på grund av det faktum att vissa människor äger produktionsmedlen, och således dels ensamt bestämmer över produktionen i sig och kontrollerar vinsterna från produktionen, dels inskränker andra människors frihet genom att som köpare av deras arbetskraft försätta dem i lönearbete. Det är alltså den privata egendomsrätten vi vill avskaffa, då vi anser att det behövs "kollektiva lösningar för att skapa det gemensamma bästa".

Men låt oss se på saken ur ett annat perspektiv. Föreställ dig ett samhälle med ekonomisk demokrati. I ett tillstånd av ekonomisk demokrati, där makten över den enskilda verksamheten /produktionsmedlen, företaget, ligger i händerna på dem som arbetar där och av de som direkt påverkas av verksamheten. Där vinsterna fördelas ut i samhället och/eller återinvesteras i verksamheten för dess utveckling. I ett sådant samhälle så har de två viktigaste grundbultarna i äganderätten, makten över produktionen och makten över produktionsresultatens fördelning, flyttats. Flyttats från den enskilde, den privata sfären, till kollektivet, den samhälleliga sfären. I ett sådant samhälle har det privata ägandet helt spelat ut sin roll.

I ett sådant läge, då makten inte innehas av enskilda "ägare", där vinsten inte sätts i fickor utan disponeras ut över hela samhället, där ledarskapet och ansvaret inte innehavs av några "solens döttrar och söner" utan av alla, där kvarstår "ägandet" endast som en juridisk status. Således trampar man inte på så många tår, således trampar man inte ens särskilt hårt, ifall man avskaffar den privata egendomsrätten. Det finns alltså inget egentligt samband mellan privat äganderätt och ekonomisk demokrati. Därför vill jag säga, att motståndarna till ekonomisk demokrati, är motståndare till demokrati och solidaritet överlag. Hur socialdemokratiskt är då detta, egentligen?

Socialdemokraterna, Ideologi, Socialism, Äganderätt, Ekonomisk demokrati, Makt, Jämlikhet,

Annat intressant...

10 kommentarer:

Stig-Björn Ljunggren sa...

Du tycks inte ha någon större respekt för andras egendom. När du börjat plocka i korgen, var ska det sluta? Och om det inte är någon som tydligt äger det "privata", vad ska vi då säga om den offentliga sektorn? Kan man inte plocka åt sig av skolans och sjukvårdens egendom och ge åt "andra hållet"?
Ja, det är exakt detta argument som används bland medvetna borgare när de säljer ut allmännyttan!

Inse att all planering, all samverkan, all organisation för med sig begränsningar och band. Statens makt kan brukas för att skapa likriktning och underkastelse, när syftet är att vara medel för att stimulera de mångas självverksamhet, ge människor den frihet det innebär att vara med och bestämma över sitt eget öde, dra upp gränserna för den omkrets där den enskilde, i hägn av den trygghet organisationen skänker, kan fritt utveckla sin personliga egenart! Det är socialdemokratins mål med politiken. Ekonomisk planering är endast ETT av de tekniska verktyg den mänskliga uppfinningsförmågan frambragt. Likt all teknik kan de brukas till förstörelse av människan och hennes verk likaväl som till deras uppbyggnad. Socialdemokratin vill samla medborgarna kring uppgiften att behärska tekniken, inte låta sig behärskas av den. Ekonomisk planering skall inte vara en planering av förtryck utan av frigörelse. Eller känns inte det resonemanget igen? Är det socialdemokratiskt nog för att passera som arbetarrörelsekoscher?

Nima D-T sa...

Vad yrar du om?
Har jag tillbet statssocialism och planekonomi?
Som sagt, i ett samhälle med ekonomisk demokrati så blir privat ägande av produktionsmedel reducerat till endast en juridisk status, därav så blir den överflödig.
Du pekar på en del problematik, men då är det väl snarare något man måste utforma lösningar för. Att privat ägande kvarstår som några ord på ett papper är inte en någon lösning...

Stig-Björn Ljunggren sa...

Vad vill du då? Marknadsekonomi alltså! Välkommen till klubben! Då kommer du att få småborgare, kriser, företagsomvandlingar, fondbörser och fan och hans moster också. Och gråssossarnas församling växer med ytterligare en själ.
Att äganderätten bara är en juridisk finess har du en poäng i. Det är de längsta käpparna som vinner. Och om du nu är överéns om att det inte ska finnas en överintelligens som planerar och dirigerar den ekonomiska utvecklingen så befinner vi oss alltså någonstans mitt i dagens jämmerdal.

Nima D-T sa...

Stäng börsen! Det är min första åtgärd. Den fyller inga som helst konstruktiva funktioner nuförtiden! Så kan man göra kulturhus och studentbostäder av den istället, något konstruktivt och givande...

Och Stockholmsbörsen ligger ju mittemot Stadsmissionens lokaler i Gamla Stan, så man kanske kan bygga bostäder åt alla hemlösa, så slipper vi Stadsmissionen också!

Stig-Björn Ljunggren sa...

Stänga börsen? Det är DIN första åtgärd alltså. Eller "min" som du skriver.

Ok, käre presumtive ledare, är du seriös?

Ingår det i socialdemokratins framtida planer att stänga just detta börshus, menar du, eller är det ett generellt förbud mot handel med aktier?

Kanske är det aktier överhuvud som ska avskaffas? Alltså förbjudas?

Nima D-T sa...

Jag önsketänker, för envåldshärskare varken vill eller lär jag bli.
Men börsen har spårat ur, det måste du ändå hålla med om. Det har gått från att i huvudsak vara ett forum där huvudägare kunde byta ägarskap med varandra. Idag har det blivit ett uppblåst casino. Spekulationen, sen när är den konstruktiv i det långa loppet?

Att stänga börsen är väl lite väl drastiskt, men varför inte en riktig hårdreglering? Börsen klarar inte av att sköta sig på egen hand, den spekulerar bort tillgångar och förstör hundratusentals människors arbeten, och sen så har den magen att komma krälande och be om hjälp från "den onda staten".
Och varför ska så stora delar av den offentliga sektorn sylta sig in i den där skiten?

Stig-Björn Ljunggren sa...

Din tanke är då en reglerad börs som inte tillåter att företag förändras, att vi får ett näringsliv baserat på stabilitet, att företag som är illa skötta och går mot konkurs inte ska tillåtas få sämre kurser, att de som går bra inte ska tillåtas få fler som vill investera.

Alltså längtar du efter ett permanent näringsliv, utan konjunkturer och andra förändringar.

Vilken ideologisk grund utgår du från i denna längtan efter en icke-föränderlig tillvaro?

Socialdemokratin har bejakat en kraftfull utveckling av produktivkrafterna, har inriktat sin politik på att snarare öka takten, med exempelvis "solidarisk lönepolitik" och arbetsmarknadspolitik.

Och poängen med börsen är just att den ska klappa ihop ibland och låta värden omfördelas. Adjöss SAAB och välkommen, ja vadå?

Nima D-T sa...

Även företag som inte är börsnoterade kan gå i konkurs. Visste du inte det? Att göra kopplingen att en negativ inställning till dagens börs skulle innebära att man vill "permanentera" samhället, är minst sagt lite lustig.

Börsen ska regleras, för att vissa delar av dess verksamhet idag, kan skötas på ett mycket bättre sätt på andra sätt. Detta med investeringar. Det kan skötas på mycket bättre sätt än börsspekulation. Detta med ägarbyten av företag, även det kan skötas på bättre sätt än genom spekulation.

Är man ute efter att spela bort tillgångar, då kan man åka till Las Vegas, Monaco eller ditt lokala Casino Cosmopol...

Stig-Björn Ljunggren sa...

OK, så du vill att det ska vara tillåtet att ha casinoverksamhet, men reglera börsen?

Det är ju ingenting som hindrar att du sätter upp en sådan fin fantastisk börs som du eftersträvar, om du nu hittat på ett sätt att göra allt mycket bättre. Sätt i gång bara! Det finns väl ingenting som hindrar?

Men bara för att du har en bättre idé än andra är inte det ett skäl att förbjuda dem som har dåliga idéer att hålla på med sitt. Det är just detta som är så fantastiskt med friheten, att det inte inskränker andra människors möjligheter att pröva sina tankar ohc hugskott. Då får vi variation, urval och ständiga förbättringar av samhället. Genom att lyckade - och misslyckade! - idéer får tävla mot varandra.

Men du vet redan på förväg vad som är bra och dåligt. Och i ett samhälle där företag, organisationer och medborgare inte får en signal om vad som är bra eller dåligt, kommer det att på sikt bli mer dåligt än bra.

Nima D-T sa...

Casinoverksamheternas vara eller inte vara är en annan diskussion, däremot så anser jag som sagt att den sortens beteende som man ser på börserna idag snarare hör hemma just på ett casino, och inte i en miljö som - enligt din beskrivning - ska fungera som något sorts konstruktivt forum, där innovationer och framåtanda kan få en extra skjuts.

Resten av det du säger är paradoxalt flum.
Å ena sidan så är det inte bra att jag har en uppfattning om vad som är rätt och fel, å andra sidan så är det fel att man "inte får en signal om vad som är bra eller dåligt".
Vad är det du vill ha sagt egentligen?

Du pekar på sakers dubellnatur, och det är just detta som blir så beklämligt då du snackar om "frihet". Du värnar om att man till stora delar ska ha en oinskränkt frihet - framförallt den privata äganderätten är viktig - men tycks inte förstå den ofrihet för andra detta innebär. Det är ett mynt med två sidor. Vilken sida väger tyngst?
Den enskildas "frihet", eller de mångas frihet?

Det du i grunden gör, är att förkasta hela idén, idealet, om ett klasslöst samhälle.

Vad hände med jämlikheten och solidariteten?
Medmänskligheten? Humanismen?

För även ett "kollektiv", består av individer. Bara för att man tillåter sig att tänka på gruppen, bara för att man tillåter sig att se saker och ting i "fågelperspektiv", så har man inte glömt bort individen.