
Låt oss läsa lite mer! Den här gången är det från en artikel i denna bloggs "modertidning", UngMening, och det peppande valnumret , #3 1970, där Wigforss skrev en artikel med rubriken "Ett socialistiskt Sverige":
"Vi kommer också ihåg svängningen från valnederlaget 1966 till framgången 1968. Den ovissa maktställningen och den därav följande ovilligheten att ta oberäkneliga risker är antagligen vad som väger tyngst när man inom partiets ledande kretsar avböjer eller underlåter att ta del i diskussionen om vad det är som verkligen skiljer socialdemokratins samhällssyn från de borgerligas"Saker och ting har inte ändrat sig sedan dess, kan man nog säga. Socialismen skrämmer inte bara borgerliga, den tycks även skrämma ledningen i vårt parti. Förhoppningsvis av andra anledningar än borgarna...
"Hela den här återblicken på hur välfärdspolitiken vuxit fram har varit avsedd att klart understryka dess ursprung. Den (välfärdsstaten, föfr anm) har aldrig vuxit fram ur en önskan att slippa undan en strid om grundvalarna för den ekonomiska organisationen. Aldrig heller ur en önskan att i välfärdsstaten söka en ersättning för socialismen. Det har i stället gället att göra de arbetande bättre rustade att själva överta ledningen. Det är väl ingen som tror att Gustav Möller under alla sina år i medelpunkten för arbetet med de sociala reformerna trodde att det skulle komma i stället för 'socialiseringen'."Jo, vissa på ledande positioner i vårt parti tycks faktiskt tro det. Och de vill dessutom lura nya generationer av medlemmar till att tro detta också.
"Det helt avgörande kännetecknet för socialiseringen blir dess klara antikapitalistiska karaktär. Det är klart att vad jag söker är att ta fram livskraften hos den socialistiska idétraditionen. Utan att göra några gissningar kan man erinra hur starkt Tage Erlander strukit under det inflytande han rönt frön Möller. Och oron just på borgerligt håll just nu är uppenbar[...] Den som läser noga kanske också hör något av en ny ton i själva upptakten till socialdemokraternas valmanifest. 'De sociala motsättningarna lever i vardagen. Intressena bryts mot varandra på arbetsplatserna, i avtalsrörelserna och i det ekonomiska livet. Arbetarrörelsen är en folkrörelse framsprungen ur denna intressekonflikt. Samarbetet mellan socialdemokratin och fackföreningsrörelsen är ett uttryck för löntagarnas organiserade samverkan för att hävda sina intressen. De borgerliga partierna har ett annat ursprung, och en annan intresseförankring. Folkpartiet och moderaterna stöds ekonomiskt av storföretagen' Man kan nästan höra någon viska om klasskampen.Ja, man kan förstå att många medlemmar inte känner igen sig i sitt eget parti idag. Antikapitalism och klasskampen framträder tydligt! Och ändå så ska de borgerliga inte ha haft "... mycket att invända mot manifestet...".
"Den statliga välfärdspolitiken råkar i trångmål när reformtakten inte blir densamma som förut och när förbättringar inte kan infrias. Socialdemokratin kan inte helt enkelt hänvisa hela tiden till att vi inte kan dela större kaka än vi bakar. Den har talat om hur mycket orättfärdigt som finns i den nuvarande fördelningen av inkomster och ännu mer förmögenheter och kapital. För en socialdemokrat vid den politiska ledningen blir det nödvändigt att vädja till insikten om det ekonomiskt nödvändiga. Men det är en politisk omöjlighet att göra denna vädjan med effekt, om man samtidigt går ut ifrån att den rådande fördelningen av välfärden i vårt samhälle skall förbli orubbad"Detta konstaterande är mycket viktigt, än idag. Vi måste våga förändra fördelningspolitiken! Att, som partiledningen idag, inte vilja höja skatter, kommer att omöjliggöra en progressiv reformpolitik vid en seger i "det nya kosackvalet"!
"Den kris som hotar i spänningen mellan regeringsmakt och privat ekonomisk makt antyder valmanifestet genom att framhålla hur den borgerliga politiken vill lösa den. Och hoppas kunna lösa den. Under en borgerlig regering skulle spänningen försvinna eftersom en sådan regering skulle ha samma syn på den ekonomiska politiken som man har inom det privata näringslivet. Vid en regering som vuxit fram ur arbetarrörelsen och dess värderingar skulle spänningen uppstå. Hur den skulle kunna samarbeta vid en demokratisk ordning också inom de ekonomiska företagen hör definitivt till de problem som måste vara med vid en omprövning av den socialdemokratiska poltiken.[...]En politik som har vägletts av en socialistisk ideologi möter inga oöverstigliga hinder inom de dominerande delarna av vårt näringsliv. Inga hinder i deras tekniska eller ekonomiska organisation. Vad som blir avgörande för utvecklingen är människornas inställning, inriktningen av deras vilja. En socialistisk rörelse har här sin politiska uppgift, och om man så vill, moraliska uppgift. Problemen är varken nya eller plötsligt uppkomna. Det gäller möjligheten av djupgående förändringar i bestående samhällsförhållanden. Det finns inga enkla eller snabba lösningar."Märk den totala orädslan för konflikt! Spänningen mellan kapitalet och folket blir uppenbar under en regering sprungen ur arbetarerörelsen, men detta blir inte till någon nackdel, bara man har en bestämd riktning och har en hel folkrörelse i ryggen.
Men det bästa sättet att sammanfatta det hela blir ändå att citera Wigforss slut på artikeln:
"Så mycket mera skäl att inte väja för en diskussion. Att gripa tag om nässlan och utan omsvep överväga vad man nu inom socialdemokratin menar med en socialistisk politik. Hur - för att tala med partiprogramet - en på klassen uppbyggs samhällsordning ska kunna lämna plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande medborgarna. Ni SSU-are har en viktig uppgift i detta arbete"
Socialdemokraterna, Ideologi, Ernst Wigforss, Socialism, Äganderätt, UngMening, Socialisering