Whatdafuck?!

Jag hörde på nyheterna imorse att svenskarna beräknas spendera en sisådär 60 miljarder på julklappar i år. Alltså, 60 MILJARDER!

Är det bara jag, eller är inte det lite stört?

Ett försök att förvränga verkligheten?

Efter den senaste tidens debatt kring moderater som vägrar betala skatt, råkar nu finansdepartementet släppa en studie som visar på hur mycket bidragsfusket kostar. Som DN tidigare rapporterat så kostar svartarbetet betydligt mer än bidragsfusket. Lägger man till de kostnader som den ekonomiska brottslighet som man tror att t.ex. krogbranschen ägnar sig åt så är det ännu mer tydligt. Skattefusk kostar samhället mycket mer än bidragsfusk, trotts detta är det bidragsfuskarna vi skall jaga. Alliansen ville tillsätta en fuskminister, istället tillsatte de flera. Varför denna snedvridna debatt då?
Jo, det är ju självklart, skattefusket begås i huvudsak av de mer välbemedlade lagern av samhället. Bidragsfusket begås av de mindre välbemedlade. Det handlar om klass.

skattefusk, moderaterna, klass

Rättvisan har segrat

Videomix, en videouthyrningskedja i södra Sverige, har efter stridsåtgärder valt att teckna kollektivavtal med handelsanställdas förbund. Det är en konflikt som pågått sedan den 13 september.
Videomix försöker propagera för en mer arbetarfientlig arbetsmarknad i det pressmeddelande man skickar ut "av det skälet att vi anser att vi har nått en överenskommelse, tvärtom, utan för att vi känner oss tvingade, då vi attackerats med metoder som inte på något sätt står i proportion till syftet", skriver man. Ytterligare ett försök från det privata näringslivet att attackera den svenska modellen. Stridsåtgärder för att få fram ett kollektivavtal är alltid proportionerliga. Utan möjlighet till stridsåtgärder faller hela den svenska modellen.
Enligt Sydsvenskan anser sig Videomix inte ovilligt att teckna kollektivavtal. Det är dags för näringslivet och högern att bestämma sig, antingen vill man fortsätta med den goda kompromiss mellan arbete och kapital som kollektivavtalen innebär eller så är man motståndare av den. Det finns inget mellanting, tal om proportionalitet är bara bullshit.

Kollektivavtal, Propotionalitet, Handels, Videomix, Arbetsmarknad

Bloggen är död, eller vänta, den har aldrig levt! Alt. hur urspårad socialdemokratiska partiledningen börjar bli…

För det flesta av oss är det ingen nyhet hur övervärderat bloggfenomenet faktiskt är. En gång skrev jag ett provocerande inlägg på en blogg, efter att ca 170 människor läst det ringer det en journalist från expressen. 170 personer är ingenting, det vi aktivister, vi som åtskiljliga gånger har knackat dörr, delat ut flygblad eller deltagigt i demonstrationer.

Med det klarlagt säger jag dock inte att vi inom vänstern borde sluta blogga. För det är en speciell grupp som gör övervärderandet av bloggen, journalisterna. Denna grupp av vita medelklassmän ser hur andra vita medelklassmän kommenterar samhället och får för sig at detta är ”folket”. Hela svenska folket bloggar ju. Att ca 20 % av sveriges befolkning ej har tillgång till dator i hemmet glömmer de nog.

Men media har en enorm makt, nu har media bestämt att bloggen är ett viktigt samhälleligt fenomen, det skrivs mer om saker som händer på bloggar som en handfull människor läst än demonstrationer som samlar tusentals. Men detta måste vi inom vänstern utnyttja. Vi måste ta över bloggosfären. Kommentera det ständiga högerbloggandet med bloggsvar på våra bloggar. Så när federley säger att facket har för mycket makt skall inte 5-10 bloggare säga att han har fel, utan 150 – 200. Det är fullt möjligt, det finns fler vänsterbloggare än så. Grejen är att då kommer de inte allt för intelligenta journalisterna se det som att det existerar en folkstorm mot Federley och inte en mot facket. Trotts att det i verkligheten inte existerar en folkstorm mot endera av företeelserna.

Ett annat exempel på journalisternas övervärderingar är facebook. Några vettiga människor startade facebook-gruppen ”stoppa SLs vardagsmord” då de ville stoppa SLs förslag att sluta med tågtrafiken tidigare på vardagar. När gruppen hade nått cirka tusentalet medlemmar började media skriva om det, som om det rådde folkstorm mot förslaget. Att stå på sergels torg och samla tusen underskrifter för en fråga av den typen är knappast svårt, det är ingen större bedrift, det är ingen folkstorm. Men media beskriver det så. Det är bra exempel på hur man om man är lite smart kan lura media, och SL backade också tillslut från förslaget.

Det är därför alla dessa blogginlägg där vi skriver våra egna åsikter inte leder någon vart, antingen skall man se till att skapa snedvriden bild av opinionen, eller så får man vara provokativ. För annars bryr sig ingen.

Det är därför partiet centralt är korkade som skapar sin jävla pingtjänst, partikulära åsikter av kreti och pleti om vafan som helst kommer aldrig leda någonvart, det skall vara organiserat bloggande om det skall vara. Det som partiet inte förstår är att man med denna övervärdering av bloggandet bara ger vita medelklassmän ännu mer utrymme att tolka och förstå verkligheten utifrån deras perspektiv, och hur det kan gynna våra ideologier socialismen och feminismen förstår jag inte. ( Andra bloggar som kommenterarping tjänsten 1, 2, 3 )

Bloggandet är inte något som förändrar demokratin, eller förändrar någonting överhuvudtaget. Mellanskiktets vita män kopplar greppet om tolkningsföreträdet även på nätet. Och paritet borde syssla med oppositionspolitik istället för dessa jävla rådslag, bloggar, konferenser, verksamhetsupptackter och gud vet allt. Alla sådana initiativ skulle antyda att våra stadgereglerande demokratiska institutioner inte är tillräckliga. Nä, Mona, dissa pingtjänsten och rådslagen och berätta för folket om vårt budskap, det som antas på partikongresserna.

Socialdemokraterna, bloggosfären, bloggar, media, journalisters dumhet

Undrar du vad SSU Stockholm har för ståndpunkt i diskussionen som varit?

Läs det här.

Människovärdet vi fordra tillbaka

Med anledning av det hätska debatt som uppstått efter publicerandet av mina tidigare blogginlägg har jag nu valt att ta bort dem. Det var aldrig min mening att håna någon eller att förminska den tragiska händelse som mordet på den 16-åriga pojken innebär.

Jag ville skapa debatt, och använde mig därför av hårda ordalag. Jag inser att de inte var särskilt lämpliga i sammanhangen och tar därför bort dem.

Jag tar däremot inte avstånd från det som skulle vara min poäng med inläggen: en kritik mot media och den bild av samhället de visar upp. Alla människor har självklart lika värde, men vems tragedi får plats i media, och hur gör man denna värdering? Varje år mördas i snitt 16 kvinnor i sina hem av närstående män. Det är toppen på en uppsjö av kvinnor som misshandlas av , en del i ett strukturellt förtryck, och varför uppmuntrar inte dagspressen oss att gå ut och demonstrera för deras rättigheter?

Varje dag svälter barn ihjäl på grund av ett orättvist ekonomiskt system. Det finns tillräckligt mycket mat i världen för att mätta alla, men vi i väst gör inte tillräckligt för att fördela det.Varje dag dödas människor i de krig som kapitalismen skapar. Irakkriget är ett aktuellt exempel där USA för att fortsätta med sin oljekonsumtion behövde ta kontroll i ett oljerikt område och säkra sin tillgång. I sammanhang som dessa blir krig en lönsam affär för vissa av de inblandade.

Vi måste hela tiden ställa oss dessa frågor, eftersom media lika lite som någon annan instans i samhället står helt neutrala inför våra samhällstrukturer. Felet är inte att det omskrivna mordet uppmärksammas, felet är att så många andra inte gör det, och på vilket sätt man väljer detta.

Vad gäller citaten i expressens artikel så återger dessa felaktigt vad jag sade till journalisten, min mening var att nyansera det jag tidigare skrivit. Jag försökte förklara för journalisten hur jag anser att media vurmar för de enkla lösningarna, inte skapar en intelektuell debatt. Hur vårt samhälle faktiskt acepterar de våld som används för att uppräthålla förtrycket av halva befolkningen, och acepterar dödandet som sker varje dag i krigen som kapitalismen skapar. Men journalisten förvrängde det jag sagt, det är rena felcitat. Jag kommer aldrig mer våga tala med media.

. .

SSU: Den hetrosexuella kärnfamiljen ett antifeministiskt projekt

Jag har precis för första gången fått sova ut efter kongressen, kollar media om vad som skrivits, en uppseendeväckande sak är att DN har en ren politisk nyhet, som jag tyvärr inte kan länka i skrivande stund då Dn.se ligger nere, men det handlade om att SSU numera vill aveckla sveriges vapenexport. Politikerbloggen skriver tusen inlägg om wahlbäck grejen, jag lyckades själv missa festen, då jag sov, men vad jag vet så var walhbäck inte så poppis i salen, men så är han ju intelektuellt överstående som han sade till Studio Ett.
Ordförandevalet är väl det som fått mest medieuppmärksamhet. Aftonbladets snälla hyllning av organisationen på ledarsidan var värmande. Monas tal har också fått onödigt mycket publicitet, Wanjas tal var betydligt bättre.
I bloggosfären skriver Jinge om Jytte och är otroligt oinsatt, han verkar tro att der är ordföranden och inte kongressen som fastlägger SSUs politiska program, jag skulle vilja råda jinge att läsa det politiska handlingsprogrammet i sin helhet så fort det är färdigjusterat och tillgängligt för allmänheten. Att vi tagit radikala program om Feminism, ekonomisk demokrati och förespråkar ett nytt pensionsystem kan han då läsa.
Igår vid 11 tiden antog SSU kongressen ett nytt radikalt familjepolitiskt stycke att föra in under Feminism. Detta var något som drevs av oss i SSU Stockholm och nog det som jag personligen tycker är det häftigaste vi fått under kongressveckan. Numera står det att "den hetrosexuella kärnfamiljen är ett antifeministiskt projekt" i SSUs politiska handlingsprogram. Det nya stycket i sin helhet:

”Befria familjen

För SSU är det självklart att kärlek är något var och en själv väljer om och hur man vill manifestera. En familj behöver inte nödvändigtvis vara något man väljer att ingå i på grund av romantisk kärlek, eller som involverar barn. För vissa kan den traditionella kärnfamiljen, , med konstellationen mamma – pappa – barn byggd på en heterosexuell kärleksrelation, vara ett alternativ, medan andra väljer andra former. Oavsett hur man väljer att leva ska det vara ett eget val. För många har valet att leva i en traditionell kärnfamilj inte varit frivilligt, utan snarare en effekt av hur samhällets normer ser ut. Detta har lett till att den traditionella familjen som institution till stor del varit, och fortfarande är, en kvinnofälla. Kvinnor kan av ekonomiska och sociala skäl bindas fast i ett äktenskap som de mår dåligt av. Samtidigt är normen om kärnfamiljen ett mycket tydligt uttryck för heteronormen som råder i samhället då man i ett utgångsläge förutsätter att familjebildning är förbehållet heterosexuella, och när viss acceptans för samkönade familjebildningar uppstår är det begränsat till en mycket snäv ram. Den heterosexuella kärnfamiljen är ett antifeministiskt projekt. SSU kräver att kärnfamiljen som norm krossas.

I familjen läggs grunden för många av de normer som sedan följer oss genom livet och det är därför viktigt att denna arena är så jämställd som möjligt. Det är oacceptabelt att huvudansvaret för barnen ligger på en förälder, mamman. Barn har lika rätt till sina föräldrar och dessa ska ta sitt ansvar i lika stor utsträckning. Den ojämna uppdelning av det oavlönade arbetet i hemmet som sker idag får negativa effekter även utanför hemmet. Kvinnor har lägre lön och sämre anställningar på grund av att arbetsmarknaden ser dem som en ”osäker grupp”, och detta bidrar starkt till kvinnors underordning i samhället. SSU kräver därför att föräldraförsäkringen individualiseras.

• Kärnfamiljen som norm ska krossas.

• Föräldraförsäkringen ska delas lika mellan vårdnadshavarna utan möjlighet att skriva över någon del till den andra.”

SSU, SSU Kongressen, Jytte Guteland, Mona Sahlin, Jinge, Feminism, Hetronorm, Familjepolitik

Kapitulation för kapitalet, tjänstemännen radikalare än arbetarna..?

Läste i DN något som verkar vara ett förvirrat utalande från LOs ordförande Wanja Lundby Wedin, hon ger i artikelln Svenskt Näringsliv rätt i deras konstanta hävdande att facket har för stor makt. Hon säger att hon är beredd att diskutera konflikträtten.
Det är mycket tråkigt, Wanja kapitulerar för kapitalets mediestrategier. Det lustiga i sammanhanget är att PTKs (Privata Tjänstemanna Kartellen, samverkansorganisation mellan en rad SACO och TCO förbund) ordförande Mari-Ann Krantz är betydligt klarare över konflikträttens självklara position i den svenska modellen "Men konflikträtten behövs för balansen på arbetsmarknaden. Svenskt Näringslivs budskap är mest ett mantra utan substans. Vi tar ansvar och missbrukar inte reglerna. Ska vi diskutera måste de bli tydligare om vad som är problemet".
En av det grundläggande principerna i den svenska modellen är att arbetarna säljer fredsplikt mot shyssta löner och goda arbetsförhållanden. Detta regleras i kollektivavtal, att strejka mellan avtalen är just det vapen som arbetarna besitter för att kunna utveckla och förbättra avtalen.
Och att maktförhållandet mellan facket och arbetsköparna skulle vara snedvridet är inget annat än tom retorik. En lockout skulle svida hårt i de flesta förbunds konfliktkassor.
Konflikträtten skall inte diskuteras med kapitalet. Kapitulera inte Wanja!

Facket, LO, Wanja Lundy-Wedin, Almedalen, Svenskt Näringsliv, PTK

Byrokrati at its best.

6000 svenskar kan få betala spritskatt i efterskott för alkohol som de har importerat privat för upp till sex år sedan. Skatteverket uppskattar att tiotusentals har importerat sprit de senaste åren, antalet som har skattat för det: fem.

DN skriver att dessa 600 svenskar kan vänta sig ett brev med rubriken "angående alkoholskatt". "I brevet står exakt vad de beställt, från vilket företag, när och hur mycket de ska betala i skatt. Med brevet följer även ett inbetalningskort."

Det är så byråkrati och det är så fint.

Niclas Rönnberg, avdelningschef på Skatteverket i Ludvika säger: Vi vill visa att vi kan hitta dem som köper alkohol på det här viset.

Småaktigt och löjligt tänker någon. Asbra säger jag. Kanske handlar många av de här 6000 fallen om människor som helt enkelt inte tänkt på att skatta för sin sprit, men nog är det ett antal som suttit hemma i stugorna och myst över att lura bolaget. Det här med att smita från diverse skatter är något som människor verkar finna en viss tillfredsställelse i. Varför är det mer okej att stjäla från den gemensamma egendomen än från någons privata? Tar någon din bil blir du skogstokig, men tar någon pengarna till din unges dagis, till vägarna du åker på eller till sjuksyrran som tar emot dig på akuten när du brutit benet så renderar det mest en axelryckning.

Att driva in spritskatt är kanske en symbolhandling, men med en så symboliskt viktig skatt så passar det bra. Heja Skatteverket.

Medborgare tvingas ofrivilligt stödja (M)

I dagarna försöker pravda DN förvränga sanningen som vanligt, DN skriver dels om arbetarrörelsens inkomster från A-lotterierna och menar att "spelmonopolet" är det som ger oss stora inkomster. A-lotterierna ger goda inkomster, men något man skall komma ihåg att det står utryckligen på tex kombilotterna att överskottet går till SSU och SAP, de hundratusentals abonenterna gör det kanske inte minst för att stödja en god sak.
Den hetsjakt DN, och resten av högern har fört mot a- lotterierna de senaste åren är inget annat än oseriöst. Inte minst hur man försöker förvränga sin retorik, man talar om ett spelmonopol trotts att något sådant inte existerar, på den svenska spelmarknaden finns dels en statlig och dels en rad folkrörelseägda lotterier(bla. travrörelsen, arbetarrörelsen har egna lotterier). Alla som gått igenom högstadiet borde känna till att en marknad där flera aktörer finns, inte är en monopolmarknad.
Det som istället är intressant är varför moderaterna inte vill redovisa vilka som stödjer dem. Det är inte en helt galen gissning att tänka sig att moderaterna får stöd från det svenska näringslivet. Det finns nog ingen som tror något annat. Samhällsdebatten skapad av högerpopulistiska projekt från timbro och DN riktar in sig på hur hemskt det är att vissa fackförbund stödjer SAP, och hur avskyvärda a-lotterierna är.
Det som skulle vara intressant att gräva i är hur mycket näringslivet stödjer de borgerliga partierna. Hur mycket tvingas jag som konsument och producent av det svenska näringslivets varor betala till moderaterna?

DNs borgeliga pravdajournalistik, DN, A-lotterierna, Moderaterna, SAP