måndag 8 juni 2009

Liten valnattsanalys...

Ja, att sluta på ett valresultat där man ligger på +-0 jämfört med förra valet, är ju förstås inte så roligt. Det kommer behövas göras en ordentlig eftervalsanalys. Kamraterna på Tvärdrag har redan kommit med sitt första bidrag till diskussionen som kommer att blossa upp, mer har utlovats. Själv väljer jag att såhär på valnatten spontant spotta ur mig några punkter på saker vi borde fundera över:

- Vår politik på Europa-området stämmer inte överens med våra väljares åsikter om det. Vi måste på allvar ställa oss frågan på vilket sätt EU förbättrar saker för löntagarna, på vilket sätt EU flyttar fram arbetarklassens position i samhället? Detta behöver vi en ordentlig diskussion om, och här måste vi våga tänka nytt, och låta oss radikaliseras. Om vi kommer fram till att EU inte är positivt för arbetarklassen, då ska vi kanske fundera över villkoren för vårt medlemskap.

- Vi måste inse att federalismen är svår att kombinera: dels med arbetarerörelsens princip om "alla folks frihet, hela världens fred", principer om nationell suveränitet som en förutsättning för demokrati - dels arbetarerörelsens internationalism. Federalismen är ingen lösning, då den blir en geografiskt förstorad nationalstat till sin form. Partiet behöver således en tydligare EU-kritisk ton, och man måste tillåta sig tydligt anti-federalistiska inslag!

- Det kan konstateras att på många sätt så drivs valrörelsen av partiernas toppkandidater. Att då efter en mandatperiod, då våra väljare har sett sina fackliga rättigheter sättas på spel, sin lönebilding hotad - allt detta på grund av EU's nuvarande borgerliga agenda. Att i en sådan situation låta fyra av fem toppkandidater uttala sig positivt om det starkt federalistiska Lissabonfördraget, är ytterst tvivelaktigt. Visserligen har två av våra toppkandidater sorterats som "EU-kritiker", men frågan är om plats 1 och plats 5 räcker? Här ser vi att makten inom rörelsens inställning inte stämmer överens med väljarna och sympatisörernas uppfattning om EU. En lösnings skulle ju förstås vara fler tydligt anti-federalistiska toppkandidater, så att vår valrörelse präglas av en berättigad kritisk ton.

- Fokusera inte på partiordföranden och andra högt uppsatta företrädare som inte är valbara, i den utåtriktade kommunikationen. Partiets kandidatneutrala material har präglats av en sönder-retuscherad bild av Mona Sahlin - och en vanlig fråga jag själv har fått ute i valrörelsen har varit "-Varför finns inte Mona med på listan, då det ju är henne vi ser på alla flygblad och affischer?" Dessutom så har det väll inte undgått någon att Mona har varit en kontroversiell person de senaste åtta månaderna, hur tänker då alla strateger om man låter en så pass kontroversiell person få en så pass central roll i valkampanjen? Fokusera på politiken, ideologiska skillnader och frågorna istället!

- Snacket om att kampanja våra "kommunikativa målgrupper" kan ha visat sig vara ett misstag. Visserligen så gäller dessa målgrupper i första hand riksdagsvalet, så man ska kanske inte lockas att dra allt för förhastade slutsatser, men som helhet så kan vi se att i de områden där (S) visade sig ha potential, var i förorten - med en väljarbas långt ifrån de kommunikativa målgrupperna. Satsa på att mobilisera soffliggande arbetarväljare istället!


Och nej, vi ska inte nöja oss med glädjen över att Moderaterna inte blev störst, att valdeltagandet gick upp, och att Sverigedemokraterna inte kom in - detta tänk är bara små plåster på såren. Resultatmässigt så blev det här ett jävla skitval!


, , , , ,

Annat intressant...

Inga kommentarer: