"-Vad hände med det suburbana storstads-proletariatet?" och andra frågor i eftervalsdebatten.

Så har bloggosfärens eftervalsanalyser börjat att sippra fram. Dock så har det uppståt en olycklig trend, där proffstyckare från hela landet ska diktera villkoren för hur vi ska arbeta och lägga upp vår politik här i Stockholms Arbetarekommun nästa år. Att människor med noll lokalkännedom skulle ha någon som helst insikt om den sociala dynamiken här i stan, är inget annat än skrattretande. Ljuset i mörkret kommer just från bloggar skrivna av lokala kamrater - Fredrik Jansson och Dag Larsson skriver bra ur ett Stockholmskt perspektiv. För nog är det så, att årets valrörelse kanske var den centralistiska valkampanjens sista suck? Kanske är det så, att det inte gör något att Miljöpartiet går hem hos medelinkomsttagarna, då vi ändå ska regera tillsammans med dem?

Det tycks vara så, att man från partitoppens sida, först och främst vill göra två saker inför nästa år. Dels, så ska tjänstemännen på partihögkvarteret försöka sig på någon sorts specialsatsning, där man från centralt håll ska lägga upp arbetarekommunens egen valrörelse i något sorts samförstånd. Dels, anpassa politiken, i populistisk anda, till den såkallade "medelklassen" i innerstan. Således glömmer man bort både alla vi proletärer i förorten, och vårt partis själva existensberättigande - kampen mellan arbete och kapital. Detta skriver chefsideologen bra om.

På något sätt är det här vi måste börja. I Stockholms Stad. Inte i Karlstad, Växjö eller Östersund. Inte i Solna, Huddinge eller Upplands-Väsby. I Stockholm. Inte i Gamla Stan eller på Söder. I Rinkeby eller Skärholmen. Det är där valsegern 2010 ligger. Ligger där och väntar på oss - vågar vi plocka upp den och kolla?

Socialdemokraterna, Stockholm, Eu-valet,Val 2010, Politik, Socialism, Anne-Marie Lindgren