"-Många partikamrater känner en frustration när de inte finner stöd i idéologin när de ska fatta praktiska beslut i kommuner och landsting. ". Men är det verkligen därför vi behöver mer ideologisk förankring? En ideologi är inte någon uppslagsbok som inkompetenta kommunalpolitiker kan slå upp då och då. Ideologi är något man läser in sig på, något man fortlöpande diskuterar. Synen på att vi skulle behöva mer ideologi för att kommunpolitiker ska ha en handbok är förrädisk. Ideologin behöver vi för att överhuvudtaget veta vad det är som vi vill i det långa loppet. Vilket samhälle vill vi ha på lång sikt, och hur ska vi nå dit?
Andersson bidrar med en, något haltande, analys av de olika ideologiska strömningarna inom partiet de senaste 40-50 åren. Men om man jämför med vad han skrev mindre än ett år sen så ser man en "vänstervridning" av Andersson's inställning till de olika ideologiska "falangerna". Då så handlade det om ett motstånd emot socio-liberalismen i funktionssocialismens namn. Idag tycks Andersson tillochmed ta avstånd ifrån den funktionssocialism. Såldes ett stort steg till vänster. Kanske är det idédebatten på bloggarna som har lett till denna förändring? Är Andersson's blog representativ för strömningarna hos en större grupp av medlemmar? Isåfall så får jag ett helt annat hopp för bloggosfärens betydelse för vårt parti.
Men det jag saknar, hos Andersson men framförallt, hos en större skara av de socialdemokratiska bloggarna, är en diskussion angående makt och ägande! För vi kan alla konstatera att funktionssocialismen har varit ett misslyckande. Den är en fungerande metod för att bygga upp ett socialt välstånd för det stora folkflertalet under "goda tider" av stark tillväxt för kapitalismen. Detta kan vi inte förneka, det svenska 50 och 60-talet är om något ett bevis. Men hur blir det sen? Funktionssocialismen har visat sig inte kunna hantera lågkonjunkturer. Det är under lågkonjunkturerna som funktionssocialismen har visat sitt sanna ansikte; det är under svåra tider, tider av motvind, som funktions"socialismen" har visat sig vara inget annat än socioliberalism i lite radikalare kläder! Sammanfattat, funktions"socialismen" flyttar fram positionerna, men misslyckas fatalt med att behålla dessa positioner!
Detta, i kombination med den enorma makt över historieskrivningen, som högern inom partiet har, ger oss en klar och tydlig bild av varför vi behöver en ordentlig diskussion angående vår maktanalys och vår ägandeanalys. Då Ingvar Carlsson och chefen för "vår" tankesmedja, Anne-Marie Lindgren, skriver en bok som "Vad är socialdemokrati?", och man kan läsa saker som
- För socialdemokrater är det centralt att bestämmanderätten är det väsentliga, inte äganderätten, sade Anne-Marie Lindgren. I dag håller den politiska bestämmanderätten på att trängas tillbaka, anser hon.så inser man att det är något som är fel.
Kan vi verkligen upprätthålla "välfärd" utan att påverka kapitalets makt, och ägandeformerna i samhället? Kan man verkligen nå socialismen utan att förändra ägandeförhållandena i vårt samhälle?
För att säga det igen! Det socialdemokratin behöver, rent ideologiskt, är ett gäng nya analyser. Vi behöver en maktanalys, en ägandeanalys, ja en helt ny ekonomisk analys, om vi nu överhuvudtaget har någon sådan idag!?
Socialdemokraterna, Socialism, Ideologi, Analys, Bloggosfären, Kapitalism, Äganderätt
Annat intressant...
2 kommentarer:
en analys som behöver göras handlar om skillnaden mellan "ägande" och "makt".
landsting och kommuner "ägs" av oss alla, men kan man därför säga att vi har "makt" över verksamheterna, att vi känner oss mer delaktiga där än i närbutiken runt hörnet?
eller ta den demokratiska apparaten, med partier och fullmäktigen, valrörelser och riksdagar, kan vi säga att den ligger genuint i hela folkets händer, eller ser vi att maktstrukturer med över- och underordning skapas även där, trots att "ägandet" är så soicaliserat som det någonsin kan bli, med 1 person 1 röst?
där är det dilemma som funktionssocialisterna försökt ta i.
mvh
Stig-Björn Ljunggren
Nog för att det behövs göras en analys över dilemmat du beskriver, men du bevisar samtidigt att funktionssocialism inte blir något annat än ett analytiskt verktyg. Man ska granska sjukdomen, men sen bara ta hand om symptomen. En riktig "soppa-skiten-under-mattan" mentalitet. "-Hur 'oskadliggör' vi kapitalismen så mycket som möjligt, utan att vi behöver ta kål på den?" Den är ju inte isåfall, ett verktyg för en socialistisk rörelse att använda i ett kapitalistiskt samhälle, utan snarare ett verktyg att använda i ett socialistiskt samhälle!
För nog är det vettigt med ett analytiskt verktyg om relationen mellan "ägande" och "makt", men funktionssocialismen blir inget annat än ett plåster på ett hajbett, då man inte vill ta tag i den strukturen, det kapitalistiska klassamhället, som skapar klyftor, splittrar människor, försätter folk i misär och orsakar denna enorma utsugning av mänskligheten! Frihet, Jämlikhet, Solidaritet/"Fraternité", handlar inte bara om makt, det handlar om dina levnadsförhållanden, om dina möjligheter och om relationen människor emellan. Detta är inget vi uppnår endast med att folk känner sig "delaktiga", det krävs mer än så!
Skicka en kommentar