Solidaritet med de bolivianska barnarbetarna!

För några veckor sedan så läste jag en artikel i DagensETC om en nystartad fackförening i Bolivia.
Detta var inte den vanliga sortens fackförening, det var nämligen en fackförening för barn(!) och ungdomar.
Till en början så tyckte jag att det lät rätt så absurt, det var verkligen en stor rubrik på första sidan, "-Som om det skulle vara positivt med barnarbete, legitimerar inte ETC barnarbete genom rubriker som dessa?" tänkte jag. Men efter att ha läst ett tag så bildad jag mig en helt annan uppfattning.

Fackföreningen ASONAT bildades på initiativ från Bolivias motsvarighet till LO, Central Obrera Boliviana (COB).

" -Det är svårt för de vuxna att skaffa sig en inkomst. Och många får inte ut mer än minimilönen (motsvarande 600 kronor i månaden). Så barnen har inget val. De måste skaffa ett jobb och hjälpa till med hushållskassan. Å andra sidan hävdar arbetsgivarna att barnen egentligen inte är arbetare utan att de bara ”hjälper till”. Därför betalar de inte riktiga löner. Ibland betalar de bara hälften av minimilönen, om ens det."

säger ordföranden för ASONAT, den 18 år gammla José Luis Rodríguez.

Men vad kan vi lära oss av denna situation? På många sätt så är de bolivianska ungdomarnas situation och vardag radikalt annorlunda än den är för ungdomar här i Sverige. Men under ytan så kan vi ändå utskilja flera likheter mellan en 18 åring i Sverige och en 18 åring i Bolivia. De är båda utsatta för samma sorts hänsynslösa exploatering på arbetsmarknaden, med svartjobb och dålig arbetsmiljö. Samma otrygga tillvaro gällande anställningstrygghet. Samma drömmar om en egen framtid.

SSU's förbundsstyrelse har utropat 2009 till ett år i "den internationella solidaritetens tecken". Men förvånansvärt få av de kampanjer jag har hört talas om har handlat om traditionell arbetar och ungdoms -solidaritet, det har rört sig om diverse biståndskampanjer, reklam för rättvisemärkt kaffe och info om HIV/AIDS. Inget ont om det, men ett socialistiskt ungdomsförbund måste i sin internationella solidaritet i första hand hitta det där klass och ungdomsperspektivet.
Ja anser att fallet med ASONAT uppfyller båda kraven. Att inleda något sorts projekt med en fackförening för ungdomar är internationell solidaritet i högsta grad! Ty solidaritet är i första hand ett uttryck som beskriver en ömsesidig handling.


För trott eller ej, i själva verket så är det SSU och LO som har en hel del att lära sig av ASONAT's exempel. Hur har man i Bolivia lyckats att organisera så pass mycket ungdomar? Är ett "tvärbranschligt" fackförbund för ungdomar en lösning för den svenska arbetarrörelsen? ASONAT och COB är radikala rörelser med långtgående politiska krav. Hur kan vi ta del av deras erfarenheter i klasskampen? Och förstås så har ju vi här i Sverie 90 års samlad erfarenhet att dela med oss av. Hur kan ASONAT utveckla rörelsen? Kan vi bistå i en bredare ungdomsrörelse för ungdomens inflytande och samhällsförändring? Kan vi bistå med våra erfarenheter och kunskaper om hur man väger mellan långsiktiga krav och de mer närstående stegen framåt?
Som sagt så är solidaritet en ömsesidig handling, att som likar kämpa för vårt gemensamma bästa.

Tills SSU centralt eller Stockholm-distirktet har börjat diskutera frågan om ett projekt med ASONAT, ungdomarnas egen fackförening i Bolivia, så uppmanar jag till solidaritet med den begynnande Bolivianska fackförenings för ungdomar!


Bolivia, Facket, SSU, Internationell solidaritet, Ungdomar