fredag 30 januari 2009

Karl Marx bryr sig inte om "Medusa's flotte".

Att den ekonomiska krisen har fött ett nytt intresse för Karl Marx' ekonomikritik har väll inte undgått politiskt intresserade "på vänsterkanten". Men för en del borgerliga nationalekonomer tycks detta vara plågsamt. Trots allt är den borgerliga nationalekonomin som vetenskap, en skola där verkligheten är imperfekt medans teorin är "skapelsens krona". Då blir det jobbigt att se hur kapitalismen återigen klantar till sig, med förödande destruktivitet som följd.

Att detta skulle smitta av sig i bloggosfären är förstås inget konstigt. Bland de värsta är bloggaren Danne Nordling, som i ett inlägg på sin blogg, försöker att dra några mysko paralleller. Marx' kritik av kapitalismens struktur och natur, sägs grundas på "Hegels dunkla filosofi", och Nordling drar slutsatsen att Marx har fel om att kapitalismen kommer att orsaka dess egen undergång, eftersom det har förekommit revolutioner som inte har sin grund i materialistiska förhållanden.

För det första så är inlägget baserat på en rad faktafel. Den materialistiska historiesynen, en rent filosofisk teori, är inte den samma som Marx' kritik och analys av det kapitalistiska samhället. Detta är något som Nordling tycks påstå. Och det där med att ekonomikritiken skulle vara en fortsättning på Hegel? Marx var visserligen influerad av Hegels filosofi, men det han gjorde, var att "ställa den på huvudet". I själva verket så var han starkt kritisk till Hegel, och Marx' filosofiska verk kan inte ses som annat än en reaktion, i direkt polemik, emot Hegel's slutsatser. Och någon "Unghegelian" var han heller inte! Även dessa var han starkt kritisk emot, ta t.ex. "Teser om Feuerbach".

Men värst blir det ändå då Nordling försöker att skicka Marx ner i källaren, genom att komma med, det i och för sig helt korrekta, påpekandet att Julirevolutionen i Frankrike 1830 inte var en revolution sprungen ur motsättningar produktivkrafterna emellan, att den inte var ett klimax i en kamp om produktionsförhållandena. Men resonemanget håller helt enkelt inte. Marx har aldrig påstått att endast produktionsförhållandena, eller ekonomin överhuvudtaget, är den enda möjliga orsaken till revolutioner! Det enda Marx menade, var att den revolution, eller rättare sagt "revolutionära samhällsomdaningen", som skulle fälla det kapitalistiska produktionssättet och klassamhället, i huvudsak skulle orsakas av utvecklingen av de "materiella ekonomiska förhållandena"! Det är en helt annan sorts "revolution", än den under Juli 1830, som var en revolution emot en enskild regim och en bestämd samling förordningar. Julirevolution var inte en revolution emot ett helt samhällssystem!

Så slutstycket, där Nordling säger:
"Varför skulle dagens vänstersympatisörer kunna sätta någon tilltro till verket Kapitalet från 1867 när själva huvudtesen formulerats på grundval av Hegels dunkla filosofi 22 år tidigare? Hur kan man tro att Marx ens kan bidra till förståelsen av 1800-talets nationalekonomi när han hade så förutfattade utgångspunkter?"
är inget annat än rent jävla struntprat! Jag kan hålla med om att själva slutsatsen, att revolutionära samhällsomdaningar skulle drivas av endast materiella förhållanden, är bristfällig. Det är ju därför dagens "unga vänster" läser t.ex. den italienska marxisten Antonio Gramsci, och hans teorier om kulturen och tankens roll i samhällskonstruktionen.

Och då vi ändå snackar om Gramsci, så kan vi ju konstatera att hans teori om "hegemonin" lätt kan appliceras på en grå nationalekonom som Danne Nordling. Av flera andra inlägg på hans blogg, så får man bilden av en läsare, som inte har läst Marx med öppna ögon, utan med en redan på förhand dragen slutsats, om nu Nordling har läst Marx överhuvudtaget?

Nej, Nordling hör till den skara av nationalekonomer som inte vill förklara, utan endast bortförklara världen. Att kapitalismen gång på gång visar sig ohållbar, inte bara för människan utan även för naturen, tycks inte Nordling förstå. Enligt honom så är den ledande kritiken av kapitalismen och dess brister(Marx' ekonomiska verk, som "Kapitalet" och "Till kritiken av den politiska ekonomin"), felaktig, eftersom den föregåtts av en teori som grundar sig i en kritik av Hegel's tänkande (den materialistiska historiesynen). Detta är ju en helt irrelevant sort av argumentation. Bespara oss sådant strunt i fortsättningen, tack! Och nej, Marx brydde sig inte ett smack om någon tavla, även om historien bakom "Medusa's flotte" bara bekräftar att vi lever i ett oacceptabelt klassamhälle...


, , , , , ,
Andra intressanta bloggar...

2 kommentarer:

Danne Nordling sa...

Det var ett välskrivet och engagerat försvar av Marx' relevans för dagens förhållanden. Dessvärre är det fel. Marx har inte visat varför kapitalismen oböhörligt utveckas mot sin egen undergång.

1) Marx' grundtes är den dialektiska utveckilingen som han hämtade från Hegel innan han blev kommunist (som unghegelian). Därefter (sommaren 1843) "ställde han Hegel på huvudet" genom att anta att den dialektiska processen drevs av de materiella förhållandena och inte de andliga. Men dialektiken finns kvar och är grundförutsättningen för att kapitalismen måste gå under.

2) Kapitalismens undergång måste bli våldsam. Revolutioner och oroligheter redan på Marx' egen tid tolkade han som att undergången kunde vara förestående. Det var den inte - lika litet som i juli 1830. Där hade Marx facit så den ordade han inte mycket om. Vad jag saknar är en analys av vad som skiljde 1830 från 1870 vad gäller de materialistiska förutsättningarna.

3) Hänvisningen till Antonio Gramski passar utmärkt som en anakronistisk kommentar till julirevolutionen. Gramski skriver om bolsjevikernas statskupp 1917 följande:

"Bolsjevikerna förkastar Karl Marx. Deras uttryckliga handlingar och erövringar vittnar om att historiematerialismens präster inte är så pålitliga som de kan ha varit och som man har trott." (1917)

Om vi sätter tilltro till Gramsci har Marx ingenting att säga om kapitalismens inneboende tendens att krisa ihop med en våldsam omvälvning som följd. I så fall är vi överens i den fundamentala frågan.

4) Marx' böcker som Kapitalet m fl bygger på teorin om den historiska materialismen. Det är de flesta marxister klara över. Eftersom den teorin är fel, viket vi är överens om, så måste Kapitalet också vara fel. Det är ju det Gramsci påtalar.
/DNg

Nima D-T sa...

Den grundläggande problematiken, är att vi inte alls är överens om att den historiska materialismen är fel. Ditt resonemang bygger på att den är det, eftersom den är dialektisk, men bryter med Hegel's princip om dialektiken som en rent andlig företeelse. Jag vill bestämt hävda, att man inte kan döma ut Marx's tillämpning av dialektiken, endast på grund av, att han har applicerat den på materiella förhållanden, istället för att begränsa sig till endast andliga. Jag vill påminna dig om, att dialektiken inte alls var Hegel's påhitt. Dialektiken har funnits som ett begrepp för processer, och motsättningars pådrivande kraft i dessa processer, ända sedan filosofin i det antika Grekland. Och just eftersom dialektiken är ett begrepp tillhörande filosofin, så kan det heller aldrig stå "hugget i sten" vad som är dialektik, och hur denna dialektik tar sig i uttryck i verkligen. Något annat vore att bryta mot själva filosofins väsen!

Skillnaden mellan 1830 och 1870, eller egentligen skillnaden mellan 1800-talets revolutionära händelser och de revolutionära händelser socialister eftersträvar, är att det är två olika sorters revolutioner. Enligt en historiematerialistisk syn, så är 1800-talets revolutioner de politiska revolutioner i syftet att införa en borgerlig demokrati (parlamentarism), som blir konsekvensen av att produktionen har övergått från det feodala sättet till det kapitalistiska. Revolutionerna du talar om, är alltså inte revolutioner med syftet att införa socialism, utan revolutioner med syftet att införa parlamentarism. De är således revolutioner på ett helt annat stadium än de som Marx strävar efter, och skänker lite teoretiskt "kött på benen" i och med hela hans samlade verk.

Den historiska materialismen är inte fel, och "Kapitalet" är inte ett filosofiskt verk, det är ett ekonomiskt verk. Att blanda in Marx person, och personhistoria, i själva verket, är att begå stora misstag. Du måste skilja på person och tanke, och "Kapitalet" i sig självt, med sin kritiska granskning av kapitalismen, kan inte hållas ansvarigt för din kritik av Marx's filosofiska arbeten. För den problematik du pekar på, och som Gramsci brottades med, är en problematik gällande revolutionär praxis. Men "Kapitalet" är inte en bruksanvisning för den revolutionära omdaningen av samhället, för "Kapitalet" är en analys och kritik av dagens samhälle. Och jag tror att det är där, som skon klämmer för dig, och dina kollegor...