Ett bra initiativ, en demokratisk socialist och en ö...

Snubbladde över en riktigt bra sida för en stund sedan.
Det är Malmö's Arbetarekommun som har en liten sida med olika tal och skrifter från några av Socialdemokratins största.
Mest sprängkraft har dom två tal av Olof Palme som har laddats upp.
Det ena, "Därför är jag demokratisk socialist", är taget från en debatt mot Torbjörn Fälldin. I detta tal så visar Palme ständigt på det kapitalistiska samhällets orättvisor, och fastställer varför socialismen är den enda ideologin för Socialdemokraterna. "Visst är jag demokratisk socialist; som Branting, när han genomförde rösträtten; som Per-Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om Folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan."

Det andra talet är på sätt och vis historiskt, inte bara arbetarrörelsen, utan även för Sverige som nation. Det är ett tal som Palme höll på Kuba under statsbesöket 1975. Detta var det första svenska statsbesöket i ett latinamerikanskt land någonsin. Talet innehåller mängder med jämförelser mellan den svenska arbetarrörelsen och den kubanska revolutionens utveckling. Palme uttalar ett stöd till Kuba och det kubanska folket, och avslutar med att säga; "Detta är första gången en svensk regeringschef besöker Latinamerika. Jag har mött en kontinent där kraven på en förändring ljuder starka. Vad dessa länder begär är något ganska självklart: att själva få forma sin framtid, att skapa välstånd för sina folk på grundval av egen förmåga och egna naturresurser. I denna världsdel finns omätliga rikedomar i form av mänskliga och materiella resurser. Att frigöra dessa slumrande resurser är en väldig uppgift. En grundläggande förutsättning är att de används för de egna folkens välfärd. Det program för en ny ekonomisk världsordning, som FN:s generalförsamling antagit, är ett viktigt steg på väg mot ett världsomfattande samarbete mellan stater på rättvisa villkor. I Latinamerika tillhör Kuba de länder som länge gått i bräschen för sådana krav, och för en strävan till ekonomisk frigörelse, "la segunda independencia”.
Kära vänner, jag kan försäkra er att en växande svensk opinion med intresse och sympati följer denna strävan till interamerikansk solidaritet och oberoende. Det är en utveckling som borde välkomnas i alla länder, inte motarbetas. Ty så länge orättvisor, utsugning och misär råder kan ingen verklig fred och avspänning i världen uppnås.
Får jag sluta med att tacka för att ha fått detta tillfälle att tala till Er, tillsammans med Fidel Castro, på denna historiska plats.
Leve vänskapen mellan Sverige och Kuba!
Leve solidariteten mellan folken!
Viva Cuba independiente!"

Vad vill jag då ha sagt med det här?
Sverige och Socialdemokraterna har sedan mitten av 70-talet övergett den solidariteten som vi en gång hade med Kuba. Det finns flera skäl till detta, men idag så har detta gått överstyr inom arbetarrörelsen.
Idag så kräver man inte bara ett mer demokratiskt Kuba, nej, det finns krafter som vill se en liberalisering av den kubanska ekonomin, ett återinförande av kapitalismen. Hur hjälper det Kubas folk? Att man återinför ett system som vi alla kan se endast är ett destruktivt system? Att man ska låta extremistiska krafter bland exil-kubaner i Florida få makt, och komma och kräva tillbaka plantagerna deras förfäder ägde från ättlingarna till dom slavar som en gång arbetade på dom? Att man rustar ner den välfärd som man sedan revolutionen har byggt upp? Är det verkligen en vettig utveckling?
Nej, vi måste se tillbaka på det som Olof Palme såg. Att Kuba på många sätt hade kommit långt på vägen mot en bättre värld. Nu har mycket ändrats sedan dess, men Socialdemokraternas ställningstaganden gentemot Kuba kan inte inrikta sig på att avkaffa de socialistiska dragen i den kubanska ekonomin. Det Socialdemokraterna, i sin politik gentemot Kuba, måste fokusera på, är de områden där Kuba brister utifrån vår ideologi.
Och vi vet nog alla att det handlar om demokratin på ön, inte det statliga ägandet...

Men kära läsare, stirra er inte blinda på det kubanska talet. Det viktigaste för arbetarrörelsen idag, det är ändå Palme's tal om den demokratiska socialismen. För er som fortfarande ivrigt och envist insisterar på, att Socialdemokratin inte ska vara en socialistisk rörelse, ni borde helt enkelt ta en riktigt ordentlig funderare. "Är det här verkligen partiet för mig?". Kon ihåg, tillskillnad från Kuba så lever vi inte i någon enpartistat, man är inte tvungen att vara sosse. Så om man nu inte kan skriva under på den demokratiskt socialistiska ideologin, då kan jag rekomendera er denna hemsida. Dom är ju också för "solidaritet"...

Socialdemokraterna, Olof Palme, Socialism , Kuba , Ideologi, Solidaritet Imperialism