fredag 1 juni 2007

Homofobi, same same but different

Det känns lite som att det här har varit homohatveckan, i alla fall om man ser på vad som återgivits i media. Veckan började med en skrämmande rapportering om en kvinna som blivit huggen i huvudet av en man med en yxa på RFSLs huvudkontor i Stockholm och fortsatte med en närmast skrattretande favorit i repris i anti-homo-svängen där polska barnombudsmannen attackerade teletubbies tinky winky som depraverande och ledande till moraliskt förfall hos barnen (alltså, den lila barnprogramsfiguren som bär på en väska gör ungarna homo).

Idag följer ett gäng svenska välkända och etablerade politiker trenden med Alf Svensson och Thorbjörn Fälldin i spetsen och går ut på DN-debatt under rubriken "Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel” .

I debattartikeln menar man att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion, och att det därför måste förbehållas tvåkönade par. Man uttrycker sig som: "Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion." Man talar om att äktenskapet som en grund för trygghet för barnen, till och med som ett sätt att efterleva barnkonventionen och det hävdas på fullaste allvar att en könsneutral äktenskapsbalk skulle försvåra integrationsarbetet i Sverige. Det blir löjligt redan vid barnkonventionen. Och anledningen till att det blir löjligt är att det är fabricerade, inkonsekventa argument.

Om vi har ett äktenskap för att främja reproduktionen (vilket jag inte tror att man får som svar om man frågar människor varför dom gifter sig), vad gör vi av dom äktenskap som är barnlösa, frivilligt eller ofrivilligt. Hur rimmar äktenskapets stabilitet för barnens uppväxt med att hälften av alla äktenskap slutar i, ofta uppslitande, skiljsmässor? Det behandlar inte artikeln, såklart, därför att det inte är det underliggande huvudargumentet.

Det underliggande huvudargumentet är precis samma som orsaken till varför yxmannen högg, eller varför polska tanten gjorde ett tokigt utspel. Man gör skillnad på människor och människor. I olika utsträckning måhända, men på precis samma sätt. Heteros ska ha andra saker än homos, bara därför att de är heteros. Om det är rätt att leva sitt liv utan att bli våldsförd på, eller att gifta sig med en man älskar, spelar ingen roll, det är samma mekanism som styr.

Antingen så erkänner man att alla människor har lika värde och rätt till jämlik lagstiftning, och då spelar det ingen roll hur gamla anor något har. Eller så säger man helt enkelt att man tycker att homos kan få leva sitt homoliv, men inte ska talla på dom gamla fina heteroanorna. Det går liksom inte att göra både och.

Basta.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Fredde här. Äntligen tar socialisterna upp de många skilsmässorna. Det vore bra om banden mellan makarna kunde stärkas.

erik sa...

Som jag ser äktenskapet är det en ekonomisk gemenskap som är juridiskt reglerad och det inte enbart vid separation eller dödsfall. Hade Fälldin haft ett barn som var homosexuellt och som ville ha samma juridiska status på sin samlevnad som heterosexuella kan erhålla så hade han kanske haft en annan uppfattning. Han åsikt var ju att äktenskapet var till för barnen :-)