Det blev inget bloggkrig.
Folk hann räkna till tio, och nu diskuteras ideologi
på riktigt istället.
Både
Erik Laakso och
Stig-Björn Ljunggren har nappat, och diskussion har startat bland kommentarerna till dessa två inlägg.
Men hur är det med vår
syn på vad ideologi
är?
Jag anser, att vår situation idag beror på att den överhängande trenden har varit att ideologin är något som bara "poppar upp" ibland. Ideologiska diskussioner dyker upp kring partiprogramsskrivningar och vid valförluster.
Men ideologi är inget fast och beständigt. Det är inte heller en fråga om
"orsak och verkan", ideologi måste vara en ständigt pågående process. Att säga
"-Vi behöver ideologisk förnyelse" är alltså att vara ute och cykla, det tyder på en snedvriden syn på vad ideologi överhuvudtaget ska
vara! Vår ideologin utgår från ett antal fasta värden. Tre
"hörnstenar" om man vill...
Den första är de tre värdeorden vi "fick" från den franska revolutionen: "FRIHET, JÄMLIKHET, BRODERSKAP". "Broderskap" har sedan ersatts av det könsneutrala "SOLIDARITET". Båda orden beskriver dock samma sak, en ömsesidig handling och en syn på alla människor som likar.
Den andra är socialismen, som blev själva födelsen för den internationella arbetarrörelsen. Marx och Engel's verk, inte minst "Kommunistiska Manifestet", "Kapitalet" och deras materialistiska historiesyn blev en teoretisk ryggrad åt den "utopiska" socialism som redan existerade. Man insåg att socialismen, inte skulle införas av sig själv på grund av att den var "ett fint ideal". Nej, det behövdes en aktiv kamp för att komma någonvart, "Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk" Vi är socialister, för att vi tror på, och har som slutligt mål, ett klasslöst samhälle. Detta för att vi ser ett socialistiskt samhälle, till skillnad från dagens kapitalistiska, som nödvändigt för att alla människor, som enskilda individer, ska kunna uppnå FRIHET, JÄMLIKHET och SOLIDARITET. Det är socialismen som är den centrala tanken inom socialdemokratin.
Den tredje är vår demokratisyn. Arbetarrörelsen insåg tidigt att själva ordet "demokrati" var vagt och flummigt, det kunde betyda i stort sett vad som helst. Därför utvecklade man ett fyrdelat demokratibegrepp. Vi socialdemokrater anser att det inte bara finns "demokrati", vi har delat upp demokratin i "Politisk demokrati", "Social demokrati", "Ekonomisk demokrati" samt "Kulturell demokrati". Det är just detta sätt att se på flera olika sorters "demokratier", som gör oss till "demokratiska socialister".
Tillsammans så bildar dessa
tre hörnstenar:
de tre värdeorden, socialismen och demokratin; vår ideologi,
den demokratiska socialismen. Det som skiljer vår socialism ifrån annan socialism är just vårt demokratibegrepp. I övrigt så lämnar vår ideologi, utrymme för många tolkningar och inriktningar. Det är detta som vi ska syfta på då talar om att vi är
"en bred rörelse" och att vi
"har högt i tak".
Man skulle även kunna se de tre hörnstenarna som en "trestegsraket", där varje ny "sten" särskiljer oss som rörelse, gentemot andra rörelser.
Den första stenen delar vi socialister med t.ex. liberaler. Den andra delar vi med andra socialistiska inriktningar, som t.ex. kommunism och syndikalism. Det är dock den tredje, vårt demokratibegrepp, som gör oss till "demokratiska socialister".
Liberalerna gör dock en helt analys gällande hur människan ska nå
"Frihet, Jämlikhet, Solidaritet", och läger ofta tyngdpunkten på friheten helt allena. Andra socialistiska inriktningar har en annan syn på själva
organisationen, dess roll och hur den ska utformas.
Kommunister (
av den leninistiska skolan) tror på
avantgarde-partiet, en partiorganisation med en medveten "elit" av arbetarklassens som ska leda frigörelsen, och har en vurm för
demokratisk centralism, även om den demokratiska centralismen inte är något som förekommer endast hos leninistiska organisationer, det finns strömningar i vårt eget moderparti som skriker efter
"lojalitet" med ledningen.
Syndikalister ratar hela den hierarkiska formen av organisationsstrukturer, och tar även avstånd från kamp inom parlament. Syndikalisterna ser arbetsmarknaden som den viktigaste arenan för kamp, och de syndikalistiska organisationerna är i själva verket fackföreningar. Man tillämpar olika former av direkt demokrati och ser sig själva som
federalister, det autonoma inslaget är också centralt inom syndikalismen. Syndikalismen kan ses som en hybrid av socialdemokrati och anarkism, och syndikalistiska idéer har även påverkat socialdemokratiska idéströmningar som
gillesocialismen.
Vi socialdemokrater har alltså en annan syn på de tre värdeorden än liberalerna, och vi tror på att byggandet en bred folkrörelse som grundbulten i kampen för ett annat samhälle. Vi misstror inte den parlamentariska vägen, parlamenten är en viktig arena för kamp, men vi begränsar oss inte heller till endast en ren reformism. LO och ABF är två exempel på utomparlamentariska kamporganisationer.
Då vi talar om att ideologin ska vara en ständigt fortgående process, så är det
inte en process gällande våra tre hörnstenar, utan en process gällande tillämpningen av dem: både i samhället idag (s
om en politik för att forma vår nutid), men också som
"kompassriktning" (
medlen för att nå vårt mål, det socialistiska samhället). Således så kan inte
"förnyelse" innebära
förändringar av våra tre hörnstenar, utan
endast förändringar gällande vilken politik som ska forma vår nutid och vilka våra medel för att nå ett socialistiskt samhälle är.
Och om vi är konsekventa med att se ideologin som något som behöver bearbetas i en ständig process, så kan vi heller inte tro att vi kan
"förnya oss" nu, för att sedan vänta tills nästa partiprogram eller valförlust,
"förnyelsen" pågår ständigt. Således så kan man inte heller gjuta ideologin i sten, och påstå att vissa ståndpunkter skulle vara "omöjliga" och oförenliga med den
demokratiska socialismen, allt kan omvärderas.
Undantaget är just
de tre hörnstenarna. Vår ideologi är alltså av en dubbel karaktär. Den har
å ena sidan en stadig grund,
de tre hörnstenarna, men har
å andra sidan en flexibilitet och ett omätligt antal möjligheter gällande tillämpning och medel.
Är det så idag? Har jag beskrivit en bild av verkligheten, eller har jag bara beskrivit ett ideal?
Idag så talas det mycket om att det behövs
"mer ideologi". Det har tyvärr blivit så att vi har tappat bort den. Vi använder den inte som ett stöd eller ett vapen, och vi gör den inte till något tillgängligt och vitalt då vi ser den som något statiskt. Därför är själva ideologin något som inte uppträder på ett självklart sätt (
varken till beteende eller betydelse), därav alla konstiga tolkningar och den högervridning som har skett, och som tycks vilja fortsätta.
Vi måste alltså ändra själva
synen på vad vår ideologi
är, hur den
fungerar, samt vilken
funktion den ska ha för oss.
En ny bild träder fram då. Idag så råder det ingen tvekan om att
de tre värdeorden är något som alla socialdemokrater måste skriva under på. Men hur är det med
socialismen, som mål och ideal, och hur är det med
vårt demokratibegrepp? Det är dessa två hörnstenar, som debatteras vilt. Det är dessa två hörnstenar som vissa vill förändra, ja till och med göra sig av med.
Frågan är alltså, behöver vi
en helt ny ideologi, eller behöver vi
en ny syn på ideologin?Socialdemokraterna,
Ideologi,
Socialism,
Demokrati,
Socialism,
KampAnnat instressant