Jonas, du är så söt när du är arg

Den intellektuellt högtstående socialdemokratiske samhällsdebattören, krönikören, ledarskribenten och bloggaren Jonas Morian har gjort det igen!

Han har riktat skarp och välformulerad kritik mot mig och mina politiska uppfattningar.

Debattvirtuosen Morian har denna gång fastslagigt i en hänförande argumentation, att jag har fel för att jag är ”dum i huvudet!”.

Jadu, att vara socialdemokrat med en annan åsikt en Morian har nog aldrig känts svårare.

Denna gång verkar dock Jonasponken för en gångs skull fattat poängen, han skriver ” Det må vara behjärtansvärt att efterfråga en lite grundligare analys om framförallt unga förortskillars känsla av utanförskap i samhället. Möjligen är det också motiverat att ställa frågan om klasstillhörighetens betydelse för vilka dödsmisshandelsfall som uppmärksammas i medier och samhällsdebatt.” precis Jonas, det är motiverat att ställa dessa frågor och politisera en apolitiserad fråga.

Jonas:

Egentligen hatar jag personangrepp. Egentligen vill jag bara diskutera politik. Men nu blev jag faktiskt ledsen på dig. Om du inte håller med mig, snälla du, debattera, visst var kvick, raljant , ful i din debattstil. Det hör saken till.

Men när din argumentation går ut på att jag är ”dum i huvudet” och hela ditt inlägg syftar till att förlöjliga och förminska mig är det bara pinsamt.

Jag förstår inte varför du känner behovet att kränka min person.

Jag vädjar till dig: om du vill fortsätta diskutera gör det seriöst. Om ditt svar på detta blir ett patetiskt försök att legitimera ditt dåliga uppförande tänker jag inte svara. Då ger jag dig gladeligen det sista ordet, då jag inte ser något värde i löjlig pajkastning. Jag diggar djup och analys. Så puss och kram på dig sötnos!

För er som vill läsa den ledare Jonas kommenterar i sitt inlägg publicerar jag den nedan.

”/…/ Jag kan inte skriva en ledare utan att kommentera stormen kring ett visst blogginlägg. Jag skrev ett väldigt provokativt inlägg på ungmeningredaktionens blogg. ”Lite gatuvåld har väl ingen dött av” var rubriken och jag problematiserade uppståndelsen kring fenomenet gatuvåld den senaste tiden. Helt plötsligt blir gatuvåldet det största samhällsproblemet och vi alla skall engagera oss i frågan, vi skall dock inte engagera oss för fler fritidsgårdar och aktiviteter för unga, vi skall inte aktivera oss mot narkotika- och alkoholbruket bland unga, vi skall inte ifrågasätta varför vi skapat den perverterade formen av människan, mannen. Nä, vi ska vara emot gatuvåld, inte diskutera hur det uppkommer. Ett sådant avståndstagande från våld som sker på gatan är inte politiskt, men det ger privilegierade grupper en god chans att föra ut sina budskap. Borgerliga ledarskribenter börjar skrika efter fler poliser och mer kontroll.

Självklart är poliser i sig inte något dåligt, en kompetent polismakt som gör sitt jobb på ett bra sätt är en förutsättning för en fungerande demokrati. Men vi skall inte behöva hamna i en situation där ett ökat behov av poliser finns. Att kämpa emot våld måste handla om att kämpa för ungas rätt till en meningsfull fritid, mot narkotika och alkohol samt mot genussytemet.

Och hur blev hypen kring gatuvåldet plötsligt så stor? Jo för att en ung person från samhällets privilegierade skikt tragiskt dog efter en misshandel. Det är här vi måste våga vara klarsynta och tala om klass. Det var inte för att händelsen var tragisk (vilket den självklart var) som den blev uppmärksammad, det var för att den avlidne tillhörde överklassen. Vi måste våga se och ifrågasätta detta, klassamhället är skit och klasshatet är vår ideologi.

Den storm av kritik som riktades mot mig på diverse högerinriktade bloggar och i expressens nätupplaga var helt osaklig, ingen ville prata om sakfrågorna, vem som får plats i media och varför, samt bakgrunderna till våldet. Alla ville prata om vilken hemsk organisation SSU är som har företrädare som Anton Bergsmark som ”hånar” ett dödsmisshandelsoffer. Jag har tydligen hånat någon, ingen har dock förklarat för mig på vilket sätt någon blivit hånad.

Såhär i efterhand tycker jag trotts allt det var en bra grej att publicera inlägget. Högern kommer alltid att hata oss, oavsett vad vi skriver på våra bloggar, för att vi vill, till skillnad från dem, skapa ett jämlikt samhälle. Och det blev även en hel del positiva reaktioner på inlägget, i form av kommentarer och reaktioner på andra bloggar. Jag har också lärt mig en del om mediahantering, den hårda vägen. Och vår blogg har nu fler besökare än någonsin.

Men en blogg är bara en blogg. Expressen ringde till mig när typ 170 personer läst inlägget jag skrivit. Vi som är aktivister och har delat ut flygblad, deltagit i demonstrationer och knackat dörr vet att 170 pers inte är någonting. Och vår kamp kommer alltid främst vara på gator och torg där vi möter riktiga människor, inte på internet där vita medelålders medelklassmän sitter och bloggar till varandra och tror att de gör skillnad.

/…/”

Jonas Morian, politik

Dn journalistik i ett nötskal

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3005&a=727232

Asså, seriöst!?

någon jävla ambition att vara en seriös dagstidning kan man väl ha på DN redaktionen.

Whatdafuck?!

Jag hörde på nyheterna imorse att svenskarna beräknas spendera en sisådär 60 miljarder på julklappar i år. Alltså, 60 MILJARDER!

Är det bara jag, eller är inte det lite stört?

Ett försök att förvränga verkligheten?

Efter den senaste tidens debatt kring moderater som vägrar betala skatt, råkar nu finansdepartementet släppa en studie som visar på hur mycket bidragsfusket kostar. Som DN tidigare rapporterat så kostar svartarbetet betydligt mer än bidragsfusket. Lägger man till de kostnader som den ekonomiska brottslighet som man tror att t.ex. krogbranschen ägnar sig åt så är det ännu mer tydligt. Skattefusk kostar samhället mycket mer än bidragsfusk, trotts detta är det bidragsfuskarna vi skall jaga. Alliansen ville tillsätta en fuskminister, istället tillsatte de flera. Varför denna snedvridna debatt då?
Jo, det är ju självklart, skattefusket begås i huvudsak av de mer välbemedlade lagern av samhället. Bidragsfusket begås av de mindre välbemedlade. Det handlar om klass.

skattefusk, moderaterna, klass

Rättvisan har segrat

Videomix, en videouthyrningskedja i södra Sverige, har efter stridsåtgärder valt att teckna kollektivavtal med handelsanställdas förbund. Det är en konflikt som pågått sedan den 13 september.
Videomix försöker propagera för en mer arbetarfientlig arbetsmarknad i det pressmeddelande man skickar ut "av det skälet att vi anser att vi har nått en överenskommelse, tvärtom, utan för att vi känner oss tvingade, då vi attackerats med metoder som inte på något sätt står i proportion till syftet", skriver man. Ytterligare ett försök från det privata näringslivet att attackera den svenska modellen. Stridsåtgärder för att få fram ett kollektivavtal är alltid proportionerliga. Utan möjlighet till stridsåtgärder faller hela den svenska modellen.
Enligt Sydsvenskan anser sig Videomix inte ovilligt att teckna kollektivavtal. Det är dags för näringslivet och högern att bestämma sig, antingen vill man fortsätta med den goda kompromiss mellan arbete och kapital som kollektivavtalen innebär eller så är man motståndare av den. Det finns inget mellanting, tal om proportionalitet är bara bullshit.

Kollektivavtal, Propotionalitet, Handels, Videomix, Arbetsmarknad

Bloggen är död, eller vänta, den har aldrig levt! Alt. hur urspårad socialdemokratiska partiledningen börjar bli…

För det flesta av oss är det ingen nyhet hur övervärderat bloggfenomenet faktiskt är. En gång skrev jag ett provocerande inlägg på en blogg, efter att ca 170 människor läst det ringer det en journalist från expressen. 170 personer är ingenting, det vi aktivister, vi som åtskiljliga gånger har knackat dörr, delat ut flygblad eller deltagigt i demonstrationer.

Med det klarlagt säger jag dock inte att vi inom vänstern borde sluta blogga. För det är en speciell grupp som gör övervärderandet av bloggen, journalisterna. Denna grupp av vita medelklassmän ser hur andra vita medelklassmän kommenterar samhället och får för sig at detta är ”folket”. Hela svenska folket bloggar ju. Att ca 20 % av sveriges befolkning ej har tillgång till dator i hemmet glömmer de nog.

Men media har en enorm makt, nu har media bestämt att bloggen är ett viktigt samhälleligt fenomen, det skrivs mer om saker som händer på bloggar som en handfull människor läst än demonstrationer som samlar tusentals. Men detta måste vi inom vänstern utnyttja. Vi måste ta över bloggosfären. Kommentera det ständiga högerbloggandet med bloggsvar på våra bloggar. Så när federley säger att facket har för mycket makt skall inte 5-10 bloggare säga att han har fel, utan 150 – 200. Det är fullt möjligt, det finns fler vänsterbloggare än så. Grejen är att då kommer de inte allt för intelligenta journalisterna se det som att det existerar en folkstorm mot Federley och inte en mot facket. Trotts att det i verkligheten inte existerar en folkstorm mot endera av företeelserna.

Ett annat exempel på journalisternas övervärderingar är facebook. Några vettiga människor startade facebook-gruppen ”stoppa SLs vardagsmord” då de ville stoppa SLs förslag att sluta med tågtrafiken tidigare på vardagar. När gruppen hade nått cirka tusentalet medlemmar började media skriva om det, som om det rådde folkstorm mot förslaget. Att stå på sergels torg och samla tusen underskrifter för en fråga av den typen är knappast svårt, det är ingen större bedrift, det är ingen folkstorm. Men media beskriver det så. Det är bra exempel på hur man om man är lite smart kan lura media, och SL backade också tillslut från förslaget.

Det är därför alla dessa blogginlägg där vi skriver våra egna åsikter inte leder någon vart, antingen skall man se till att skapa snedvriden bild av opinionen, eller så får man vara provokativ. För annars bryr sig ingen.

Det är därför partiet centralt är korkade som skapar sin jävla pingtjänst, partikulära åsikter av kreti och pleti om vafan som helst kommer aldrig leda någonvart, det skall vara organiserat bloggande om det skall vara. Det som partiet inte förstår är att man med denna övervärdering av bloggandet bara ger vita medelklassmän ännu mer utrymme att tolka och förstå verkligheten utifrån deras perspektiv, och hur det kan gynna våra ideologier socialismen och feminismen förstår jag inte. ( Andra bloggar som kommenterarping tjänsten 1, 2, 3 )

Bloggandet är inte något som förändrar demokratin, eller förändrar någonting överhuvudtaget. Mellanskiktets vita män kopplar greppet om tolkningsföreträdet även på nätet. Och paritet borde syssla med oppositionspolitik istället för dessa jävla rådslag, bloggar, konferenser, verksamhetsupptackter och gud vet allt. Alla sådana initiativ skulle antyda att våra stadgereglerande demokratiska institutioner inte är tillräckliga. Nä, Mona, dissa pingtjänsten och rådslagen och berätta för folket om vårt budskap, det som antas på partikongresserna.

Socialdemokraterna, bloggosfären, bloggar, media, journalisters dumhet

Undrar du vad SSU Stockholm har för ståndpunkt i diskussionen som varit?

Läs det här.

Människovärdet vi fordra tillbaka

Med anledning av det hätska debatt som uppstått efter publicerandet av mina tidigare blogginlägg har jag nu valt att ta bort dem. Det var aldrig min mening att håna någon eller att förminska den tragiska händelse som mordet på den 16-åriga pojken innebär.

Jag ville skapa debatt, och använde mig därför av hårda ordalag. Jag inser att de inte var särskilt lämpliga i sammanhangen och tar därför bort dem.

Jag tar däremot inte avstånd från det som skulle vara min poäng med inläggen: en kritik mot media och den bild av samhället de visar upp. Alla människor har självklart lika värde, men vems tragedi får plats i media, och hur gör man denna värdering? Varje år mördas i snitt 16 kvinnor i sina hem av närstående män. Det är toppen på en uppsjö av kvinnor som misshandlas av , en del i ett strukturellt förtryck, och varför uppmuntrar inte dagspressen oss att gå ut och demonstrera för deras rättigheter?

Varje dag svälter barn ihjäl på grund av ett orättvist ekonomiskt system. Det finns tillräckligt mycket mat i världen för att mätta alla, men vi i väst gör inte tillräckligt för att fördela det.Varje dag dödas människor i de krig som kapitalismen skapar. Irakkriget är ett aktuellt exempel där USA för att fortsätta med sin oljekonsumtion behövde ta kontroll i ett oljerikt område och säkra sin tillgång. I sammanhang som dessa blir krig en lönsam affär för vissa av de inblandade.

Vi måste hela tiden ställa oss dessa frågor, eftersom media lika lite som någon annan instans i samhället står helt neutrala inför våra samhällstrukturer. Felet är inte att det omskrivna mordet uppmärksammas, felet är att så många andra inte gör det, och på vilket sätt man väljer detta.

Vad gäller citaten i expressens artikel så återger dessa felaktigt vad jag sade till journalisten, min mening var att nyansera det jag tidigare skrivit. Jag försökte förklara för journalisten hur jag anser att media vurmar för de enkla lösningarna, inte skapar en intelektuell debatt. Hur vårt samhälle faktiskt acepterar de våld som används för att uppräthålla förtrycket av halva befolkningen, och acepterar dödandet som sker varje dag i krigen som kapitalismen skapar. Men journalisten förvrängde det jag sagt, det är rena felcitat. Jag kommer aldrig mer våga tala med media.

. .

SSU: Den hetrosexuella kärnfamiljen ett antifeministiskt projekt

Jag har precis för första gången fått sova ut efter kongressen, kollar media om vad som skrivits, en uppseendeväckande sak är att DN har en ren politisk nyhet, som jag tyvärr inte kan länka i skrivande stund då Dn.se ligger nere, men det handlade om att SSU numera vill aveckla sveriges vapenexport. Politikerbloggen skriver tusen inlägg om wahlbäck grejen, jag lyckades själv missa festen, då jag sov, men vad jag vet så var walhbäck inte så poppis i salen, men så är han ju intelektuellt överstående som han sade till Studio Ett.
Ordförandevalet är väl det som fått mest medieuppmärksamhet. Aftonbladets snälla hyllning av organisationen på ledarsidan var värmande. Monas tal har också fått onödigt mycket publicitet, Wanjas tal var betydligt bättre.
I bloggosfären skriver Jinge om Jytte och är otroligt oinsatt, han verkar tro att der är ordföranden och inte kongressen som fastlägger SSUs politiska program, jag skulle vilja råda jinge att läsa det politiska handlingsprogrammet i sin helhet så fort det är färdigjusterat och tillgängligt för allmänheten. Att vi tagit radikala program om Feminism, ekonomisk demokrati och förespråkar ett nytt pensionsystem kan han då läsa.
Igår vid 11 tiden antog SSU kongressen ett nytt radikalt familjepolitiskt stycke att föra in under Feminism. Detta var något som drevs av oss i SSU Stockholm och nog det som jag personligen tycker är det häftigaste vi fått under kongressveckan. Numera står det att "den hetrosexuella kärnfamiljen är ett antifeministiskt projekt" i SSUs politiska handlingsprogram. Det nya stycket i sin helhet:

”Befria familjen

För SSU är det självklart att kärlek är något var och en själv väljer om och hur man vill manifestera. En familj behöver inte nödvändigtvis vara något man väljer att ingå i på grund av romantisk kärlek, eller som involverar barn. För vissa kan den traditionella kärnfamiljen, , med konstellationen mamma – pappa – barn byggd på en heterosexuell kärleksrelation, vara ett alternativ, medan andra väljer andra former. Oavsett hur man väljer att leva ska det vara ett eget val. För många har valet att leva i en traditionell kärnfamilj inte varit frivilligt, utan snarare en effekt av hur samhällets normer ser ut. Detta har lett till att den traditionella familjen som institution till stor del varit, och fortfarande är, en kvinnofälla. Kvinnor kan av ekonomiska och sociala skäl bindas fast i ett äktenskap som de mår dåligt av. Samtidigt är normen om kärnfamiljen ett mycket tydligt uttryck för heteronormen som råder i samhället då man i ett utgångsläge förutsätter att familjebildning är förbehållet heterosexuella, och när viss acceptans för samkönade familjebildningar uppstår är det begränsat till en mycket snäv ram. Den heterosexuella kärnfamiljen är ett antifeministiskt projekt. SSU kräver att kärnfamiljen som norm krossas.

I familjen läggs grunden för många av de normer som sedan följer oss genom livet och det är därför viktigt att denna arena är så jämställd som möjligt. Det är oacceptabelt att huvudansvaret för barnen ligger på en förälder, mamman. Barn har lika rätt till sina föräldrar och dessa ska ta sitt ansvar i lika stor utsträckning. Den ojämna uppdelning av det oavlönade arbetet i hemmet som sker idag får negativa effekter även utanför hemmet. Kvinnor har lägre lön och sämre anställningar på grund av att arbetsmarknaden ser dem som en ”osäker grupp”, och detta bidrar starkt till kvinnors underordning i samhället. SSU kräver därför att föräldraförsäkringen individualiseras.

• Kärnfamiljen som norm ska krossas.

• Föräldraförsäkringen ska delas lika mellan vårdnadshavarna utan möjlighet att skriva över någon del till den andra.”

SSU, SSU Kongressen, Jytte Guteland, Mona Sahlin, Jinge, Feminism, Hetronorm, Familjepolitik

Kapitulation för kapitalet, tjänstemännen radikalare än arbetarna..?

Läste i DN något som verkar vara ett förvirrat utalande från LOs ordförande Wanja Lundby Wedin, hon ger i artikelln Svenskt Näringsliv rätt i deras konstanta hävdande att facket har för stor makt. Hon säger att hon är beredd att diskutera konflikträtten.
Det är mycket tråkigt, Wanja kapitulerar för kapitalets mediestrategier. Det lustiga i sammanhanget är att PTKs (Privata Tjänstemanna Kartellen, samverkansorganisation mellan en rad SACO och TCO förbund) ordförande Mari-Ann Krantz är betydligt klarare över konflikträttens självklara position i den svenska modellen "Men konflikträtten behövs för balansen på arbetsmarknaden. Svenskt Näringslivs budskap är mest ett mantra utan substans. Vi tar ansvar och missbrukar inte reglerna. Ska vi diskutera måste de bli tydligare om vad som är problemet".
En av det grundläggande principerna i den svenska modellen är att arbetarna säljer fredsplikt mot shyssta löner och goda arbetsförhållanden. Detta regleras i kollektivavtal, att strejka mellan avtalen är just det vapen som arbetarna besitter för att kunna utveckla och förbättra avtalen.
Och att maktförhållandet mellan facket och arbetsköparna skulle vara snedvridet är inget annat än tom retorik. En lockout skulle svida hårt i de flesta förbunds konfliktkassor.
Konflikträtten skall inte diskuteras med kapitalet. Kapitulera inte Wanja!

Facket, LO, Wanja Lundy-Wedin, Almedalen, Svenskt Näringsliv, PTK