Ung Mening

Förändra världen, eller styra över ett parti?

2009-06-15T13:43:00.003+02:00

Vi har väll gått med i ett parti -
och inte i någon jävla fan-club?

Andra bloggar om: Socialdemokraterna, Mona Sahlin, SAP, Gnäll, Politik, Socialism

"-Vad hände med det suburbana storstads-proletariatet?" och andra frågor i eftervalsdebatten.

2009-06-10T20:49:00.006+02:00

Så har bloggosfärens eftervalsanalyser börjat att sippra fram. Dock så har det uppståt en olycklig trend, där proffstyckare från hela landet ska diktera villkoren för hur vi ska arbeta och lägga upp vår politik här i Stockholms Arbetarekommun nästa år. Att människor med noll lokalkännedom skulle ha någon som helst insikt om den sociala dynamiken här i stan, är inget annat än skrattretande. Ljuset i mörkret kommer just från bloggar skrivna av lokala kamrater - Fredrik Jansson och Dag Larsson skriver bra ur ett Stockholmskt perspektiv. För nog är det så, att årets valrörelse kanske var den centralistiska valkampanjens sista suck? Kanske är det så, att det inte gör något att Miljöpartiet går hem hos medelinkomsttagarna, då vi ändå ska regera tillsammans med dem?

Det tycks vara så, att man från partitoppens sida, först och främst vill göra två saker inför nästa år. Dels, så ska tjänstemännen på partihögkvarteret försöka sig på någon sorts specialsatsning, där man från centralt håll ska lägga upp arbetarekommunens egen valrörelse i något sorts samförstånd. Dels, anpassa politiken, i populistisk anda, till den såkallade "medelklassen" i innerstan. Således glömmer man bort både alla vi proletärer i förorten, och vårt partis själva existensberättigande - kampen mellan arbete och kapital. Detta skriver chefsideologen bra om.

På något sätt är det här vi måste börja. I Stockholms Stad. Inte i Karlstad, Växjö eller Östersund. Inte i Solna, Huddinge eller Upplands-Väsby. I Stockholm. Inte i Gamla Stan eller på Söder. I Rinkeby eller Skärholmen. Det är där valsegern 2010 ligger. Ligger där och väntar på oss - vågar vi plocka upp den och kolla?

Socialdemokraterna, Stockholm, Eu-valet,Val 2010, Politik, Socialism, Anne-Marie Lindgren

Liten valnattsanalys...

2009-06-08T02:21:00.004+02:00

Ja, att sluta på ett valresultat där man ligger på +-0 jämfört med förra valet, är ju förstås inte så roligt. Det kommer behövas göras en ordentlig eftervalsanalys. Kamraterna på Tvärdrag har redan kommit med sitt första bidrag till diskussionen som kommer att blossa upp, mer har utlovats. Själv väljer jag att såhär på valnatten spontant spotta ur mig några punkter på saker vi borde fundera över:

- Vår politik på Europa-området stämmer inte överens med våra väljares åsikter om det. Vi måste på allvar ställa oss frågan på vilket sätt EU förbättrar saker för löntagarna, på vilket sätt EU flyttar fram arbetarklassens position i samhället? Detta behöver vi en ordentlig diskussion om, och här måste vi våga tänka nytt, och låta oss radikaliseras. Om vi kommer fram till att EU inte är positivt för arbetarklassen, då ska vi kanske fundera över villkoren för vårt medlemskap.

- Vi måste inse att federalismen är svår att kombinera: dels med arbetarerörelsens princip om "alla folks frihet, hela världens fred", principer om nationell suveränitet som en förutsättning för demokrati - dels arbetarerörelsens internationalism. Federalismen är ingen lösning, då den blir en geografiskt förstorad nationalstat till sin form. Partiet behöver således en tydligare EU-kritisk ton, och man måste tillåta sig tydligt anti-federalistiska inslag!

- Det kan konstateras att på många sätt så drivs valrörelsen av partiernas toppkandidater. Att då efter en mandatperiod, då våra väljare har sett sina fackliga rättigheter sättas på spel, sin lönebilding hotad - allt detta på grund av EU's nuvarande borgerliga agenda. Att i en sådan situation låta fyra av fem toppkandidater uttala sig positivt om det starkt federalistiska Lissabonfördraget, är ytterst tvivelaktigt. Visserligen har två av våra toppkandidater sorterats som "EU-kritiker", men frågan är om plats 1 och plats 5 räcker? Här ser vi att makten inom rörelsens inställning inte stämmer överens med väljarna och sympatisörernas uppfattning om EU. En lösnings skulle ju förstås vara fler tydligt anti-federalistiska toppkandidater, så att vår valrörelse präglas av en berättigad kritisk ton.

- Fokusera inte på partiordföranden och andra högt uppsatta företrädare som inte är valbara, i den utåtriktade kommunikationen. Partiets kandidatneutrala material har präglats av en sönder-retuscherad bild av Mona Sahlin - och en vanlig fråga jag själv har fått ute i valrörelsen har varit "-Varför finns inte Mona med på listan, då det ju är henne vi ser på alla flygblad och affischer?" Dessutom så har det väll inte undgått någon att Mona har varit en kontroversiell person de senaste åtta månaderna, hur tänker då alla strateger om man låter en så pass kontroversiell person få en så pass central roll i valkampanjen? Fokusera på politiken, ideologiska skillnader och frågorna istället!

- Snacket om att kampanja våra "kommunikativa målgrupper" kan ha visat sig vara ett misstag. Visserligen så gäller dessa målgrupper i första hand riksdagsvalet, så man ska kanske inte lockas att dra allt för förhastade slutsatser, men som helhet så kan vi se att i de områden där (S) visade sig ha potential, var i förorten - med en väljarbas långt ifrån de kommunikativa målgrupperna. Satsa på att mobilisera soffliggande arbetarväljare istället!

Och nej, vi ska inte nöja oss med glädjen över att Moderaterna inte blev störst, att valdeltagandet gick upp, och att Sverigedemokraterna inte kom in - detta tänk är bara små plåster på såren. Resultatmässigt så blev det här ett jävla skitval!

Socialdemokraterna, EU, EU-valet, Federalism, Internationalism, Socialism

Annat intressant...

Wigforss och ägandet, del 2

2009-02-11T00:47:00.002+01:00

Låt oss läsa lite mer! Den här gången är det från en artikel i denna bloggs "modertidning", UngMening, och det peppande valnumret , #3 1970, där Wigforss skrev en artikel med rubriken "Ett socialistiskt Sverige":

"Vi kommer också ihåg svängningen från valnederlaget 1966 till framgången 1968. Den ovissa maktställningen och den därav följande ovilligheten att ta oberäkneliga risker är antagligen vad som väger tyngst när man inom partiets ledande kretsar avböjer eller underlåter att ta del i diskussionen om vad det är som verkligen skiljer socialdemokratins samhällssyn från de borgerligas"

Saker och ting har inte ändrat sig sedan dess, kan man nog säga. Socialismen skrämmer inte bara borgerliga, den tycks även skrämma ledningen i vårt parti. Förhoppningsvis av andra anledningar än borgarna...

"Hela den här återblicken på hur välfärdspolitiken vuxit fram har varit avsedd att klart understryka dess ursprung. Den (välfärdsstaten, föfr anm) har aldrig vuxit fram ur en önskan att slippa undan en strid om grundvalarna för den ekonomiska organisationen. Aldrig heller ur en önskan att i välfärdsstaten söka en ersättning för socialismen. Det har i stället gället att göra de arbetande bättre rustade att själva överta ledningen. Det är väl ingen som tror att Gustav Möller under alla sina år i medelpunkten för arbetet med de sociala reformerna trodde att det skulle komma i stället för 'socialiseringen'."

Jo, vissa på ledande positioner i vårt parti tycks faktiskt tro det. Och de vill dessutom lura nya generationer av medlemmar till att tro detta också.

"Det helt avgörande kännetecknet för socialiseringen blir dess klara antikapitalistiska karaktär. Det är klart att vad jag söker är att ta fram livskraften hos den socialistiska idétraditionen. Utan att göra några gissningar kan man erinra hur starkt Tage Erlander strukit under det inflytande han rönt frön Möller. Och oron just på borgerligt håll just nu är uppenbar[...] Den som läser noga kanske också hör något av en ny ton i själva upptakten till socialdemokraternas valmanifest. 'De sociala motsättningarna lever i vardagen. Intressena bryts mot varandra på arbetsplatserna, i avtalsrörelserna och i det ekonomiska livet. Arbetarrörelsen är en folkrörelse framsprungen ur denna intressekonflikt. Samarbetet mellan socialdemokratin och fackföreningsrörelsen är ett uttryck för löntagarnas organiserade samverkan för att hävda sina intressen. De borgerliga partierna har ett annat ursprung, och en annan intresseförankring. Folkpartiet och moderaterna stöds ekonomiskt av storföretagen' Man kan nästan höra någon viska om klasskampen.

Ja, man kan förstå att många medlemmar inte känner igen sig i sitt eget parti idag. Antikapitalism och klasskampen framträder tydligt! Och ändå så ska de borgerliga inte ha haft "... mycket att invända mot manifestet...".

"Den statliga välfärdspolitiken råkar i trångmål när reformtakten inte blir densamma som förut och när förbättringar inte kan infrias. Socialdemokratin kan inte helt enkelt hänvisa hela tiden till att vi inte kan dela större kaka än vi bakar. Den har talat om hur mycket orättfärdigt som finns i den nuvarande fördelningen av inkomster och ännu mer förmögenheter och kapital. För en socialdemokrat vid den politiska ledningen blir det nödvändigt att vädja till insikten om det ekonomiskt nödvändiga. Men det är en politisk omöjlighet att göra denna vädjan med effekt, om man samtidigt går ut ifrån att den rådande fördelningen av välfärden i vårt samhälle skall förbli orubbad"

Detta konstaterande är mycket viktigt, än idag. Vi måste våga förändra fördelningspolitiken! Att, som partiledningen idag, inte vilja höja skatter, kommer att omöjliggöra en progressiv reformpolitik vid en seger i "det nya kosackvalet"!

"Den kris som hotar i spänningen mellan regeringsmakt och privat ekonomisk makt antyder valmanifestet genom att framhålla hur den borgerliga politiken vill lösa den. Och hoppas kunna lösa den. Under en borgerlig regering skulle spänningen försvinna eftersom en sådan regering skulle ha samma syn på den ekonomiska politiken som man har inom det privata näringslivet. Vid en regering som vuxit fram ur arbetarrörelsen och dess värderingar skulle spänningen uppstå. Hur den skulle kunna samarbeta vid en demokratisk ordning också inom de ekonomiska företagen hör definitivt till de problem som måste vara med vid en omprövning av den socialdemokratiska poltiken.[...]En politik som har vägletts av en socialistisk ideologi möter inga oöverstigliga hinder inom de dominerande delarna av vårt näringsliv. Inga hinder i deras tekniska eller ekonomiska organisation. Vad som blir avgörande för utvecklingen är människornas inställning, inriktningen av deras vilja. En socialistisk rörelse har här sin politiska uppgift, och om man så vill, moraliska uppgift. Problemen är varken nya eller plötsligt uppkomna. Det gäller möjligheten av djupgående förändringar i bestående samhällsförhållanden. Det finns inga enkla eller snabba lösningar."

Märk den totala orädslan för konflikt! Spänningen mellan kapitalet och folket blir uppenbar under en regering sprungen ur arbetarerörelsen, men detta blir inte till någon nackdel, bara man har en bestämd riktning och har en hel folkrörelse i ryggen.

Men det bästa sättet att sammanfatta det hela blir ändå att citera Wigforss slut på artikeln:

"Så mycket mera skäl att inte väja för en diskussion. Att gripa tag om nässlan och utan omsvep överväga vad man nu inom socialdemokratin menar med en socialistisk politik. Hur - för att tala med partiprogramet - en på klassen uppbyggs samhällsordning ska kunna lämna plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande medborgarna. Ni SSU-are har en viktig uppgift i detta arbete"

Socialdemokraterna, Ideologi, Ernst Wigforss, Socialism, Äganderätt, UngMening, Socialisering

Wigforss och ägandet, del 1

2009-02-10T23:11:00.004+01:00

Låt oss läsa lite Ernst Wiforss! Det sägs ju att valet 2010 kommer att bli ett nytt "kosackval", så varför inte läsa en liten pamflett på ämnet "ägande" från just Kosackvalet 1928. Där framgår det tydligt vilken äganderätt vi socialdemokrater bejakar, Wigforss kallar den för "den samfällda" äganderätten. Lite citat:

"Socialdemokraten vet att
egendomens betydelse inte bara ligger däri, att den ger större
inkomster. Han vet att den betyder större trygghet i tillvaron. Han
vet att den är en naturlig grundval för personlig frihet och
självständighet. Han vänder sig mot 'den borgerliga
samhällsordningen', därför att den icke ger alla medborgare del i
egendomen; därför att den utesluter större delen av folket från den
trygghet, frihet och självständighet, som egendom och äganderätt
skänker. "

"Socialdemokraterna erkänna öppet, att de vilja
begränsa den äganderätt, som står i vägen för andras rimliga
anspråk på att också få äga något."

"Då socialdemokraten angriper den nuvarande fördelningen av äganderätten, gör han det inte med ett färdigt förslag i hand, hur allt skall vara ordnat i ett fullkomligt framtidssamhälle. Det är bara i sagorna, som historien slutar med, att efteråt 'levde de lyckliga ända till sin död'. I verklighetens värld tvingas människorna att ständigt lösa nya problem."

"Man har med rätta sagt att i den moderna industrin är hela
arbetsprocessen redan 'socialiserad'. Ingenting är naturligare än att också äganderätten till produktionsmedlen och till de färdiga produkterna blir 'socialiserad', d. v. s. förlagd i någon 'samfällighets' hand. Denna samfällighet kan vara staten eller kommunen, den kan vara en fri sammanslutning av de arbetande i ett företag, den kan vara arbetarna inom en industri, organiserade i stora förbund. Alla dessa former ge uttryck för en strävan att gemensamt äga och förvalta."

" Socialdemokratin ledes av övertygelsen, att även produktionen
skulle kraftigt främjas, om klyftan mellan rika och fattiga fylldes
ut, om ägare och arbetare upphörde att vara två skilda och
kämpande klasser. Men det målet kan endast nås, genom att
arbetarna i en eller annan form göras till 'ägare', eller få del av den trygghet och självständighet, det ökade intresse för arbetet och för produktionen, som äganderätten varit ett medel att skapa.
Därmed är målet givet. Eller rättare sagt, därmed har
socialdemokratin. en riktlinje för sitt handlande, för sin praktiska
politik."

"Sabbaten är gjord för människans skull och inte människan för
sabbatens. Ordet gäller alla mänskliga inrättningar. Egendom och
äganderätt är till för människans skull och inte tvärtom. Det är
detta som socialdemokratin vill göra till verklighet, och på den
punkten kan man gärna kalla den revolutionär."

Så vad säger detta oss? En makt och ägandeanalys kan inte handla om "stat" och "samhälle" är samma sak eller inte. Det kan heller inte handla om privat kapitalistiska företag eller inte. Det borde ju tydligt framgå några viktiga poänger. Det är inte endast staten som ska vara ägare ifall vi tillämpar det samfälliga ägandet. Och det framgår också tydligt att "äganderätten till produktionsmedlen och till de färdiga produkterna borde bli "socialiserad", d. v. s. förlagd i någon "samfällighets" hand."

Socialdemokraterna, Ernst Wigforss, Ideologi, Äganderätt, Socialism, Kapitalism, Frihet

"-Socialdemokratin behöver en makt och ägandeanalys!" Del 2: Ekonomisk demokrati - den privata egendomens död

2009-02-10T18:39:00.002+01:00

Det är lustigt hur vissa partikamrater tycks tro, att socialdemokratin utmärker sig från andra socialistiska rörelser för att "-Socialdemokratin bejakar den privata äganderätten!", något som är helt fel.

"Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål. [...] Denna jämlikhet förutsätter rätten att välja och utvecklas olika, utan att olikheterna leder till underordning och klyftor i makt och inflytande över vardag och samhälle. Frihet och jämlikhet handlar både om individuella rättigheter och kollektiva lösningar för att skapa det gemensamma bästa, som utgöra grunden för den enskildes liv och möjligheter"

Så börjar vårt partiprogram. Det framgår tydligt i vilken riktning socialdemokratin vänder sig, i frågan om hur ett samhälle ska se ut. Men hur är det då med äganderätten?

Vi måste först reda ut begreppen. Det är skillnad på ägodelar och egendom. En ägodel kan vara t.ex. en tandborste eller en bok. Att vi alla ska dela tandborstar med varandra, såkallad "tandborsts-socialism" är inte, och har aldrig varit, någon seriös socialistisk rörelses mål. Men egendomen? Vissa skulle hävda att ägodelar är en sorts egendom, så låt oss förtydliga lite grann. Den äganderätten vi vill inskränka är den privata rätten att äga produktionsmedel/realkapital. I dagens samhälle så uppstår klyftor, "över och underordning", till stora delar på grund av det faktum att vissa människor äger produktionsmedlen, och således dels ensamt bestämmer över produktionen i sig och kontrollerar vinsterna från produktionen, dels inskränker andra människors frihet genom att som köpare av deras arbetskraft försätta dem i lönearbete. Det är alltså den privata egendomsrätten vi vill avskaffa, då vi anser att det behövs "kollektiva lösningar för att skapa det gemensamma bästa".

Men låt oss se på saken ur ett annat perspektiv. Föreställ dig ett samhälle med ekonomisk demokrati. I ett tillstånd av ekonomisk demokrati, där makten över den enskilda verksamheten /produktionsmedlen, företaget, ligger i händerna på dem som arbetar där och av de som direkt påverkas av verksamheten. Där vinsterna fördelas ut i samhället och/eller återinvesteras i verksamheten för dess utveckling. I ett sådant samhälle så har de två viktigaste grundbultarna i äganderätten, makten över produktionen och makten över produktionsresultatens fördelning, flyttats. Flyttats från den enskilde, den privata sfären, till kollektivet, den samhälleliga sfären. I ett sådant samhälle har det privata ägandet helt spelat ut sin roll.

I ett sådant läge, då makten inte innehas av enskilda "ägare", där vinsten inte sätts i fickor utan disponeras ut över hela samhället, där ledarskapet och ansvaret inte innehavs av några "solens döttrar och söner" utan av alla, där kvarstår "ägandet" endast som en juridisk status. Således trampar man inte på så många tår, således trampar man inte ens särskilt hårt, ifall man avskaffar den privata egendomsrätten. Det finns alltså inget egentligt samband mellan privat äganderätt och ekonomisk demokrati. Därför vill jag säga, att motståndarna till ekonomisk demokrati, är motståndare till demokrati och solidaritet överlag. Hur socialdemokratiskt är då detta, egentligen?

Socialdemokraterna, Ideologi, Socialism, Äganderätt, Ekonomisk demokrati, Makt, Jämlikhet,

Annat intressant...

Pragmatismens mörka sida...

2009-02-10T03:00:00.002+01:00

Föresten. Jag ska ge två, något extrema, exempel på pragmatism som "ideologi", och hur detta även har satt sitt avtryck i kulturen. Först ut är Josef Stalin's framgångsrika industrialisering av Sovjetunionen. Pragmatiskt som fan, men till vilket pris? Några millioner döda, och ett ordentligt svek gällande den ryska revolutionens ideal. Den totalitära statskapitalistiska staten var född. Inte konstigt att Majakovskij blev desillusionerad!

Låt äran
som en otröstlig änka
släpa sig fram
efter ryktbara genier
i dystra likprocessioner-
min dikt ska dö
som en namnlös man,
en menig soldat
framför fiendens bastioner!
Jag skiter i
all tungviktig brons
jag skiter i
den sliskiga marmorismen!
Vi ska dela äran-
vi är ju av samma sort-
och vårt
gemensamma monument ska bli
den i striden
härdade
socialismen

(ur "För full hals"December 1929-Januari 1930, tolkat och översatt till svenska av Gunnar Harding och Bengt Jangfeldt)

Mitt andra exempel på hur pragmatism som politisk strategi, och som svek emot ideal, får de mest lustiga konsekvenser, är berättelsen om den demokratiske guvernören i Arkansas, Orval Faubus. Det var Faubus som beordrade nationalgardet att blockera vägen för nio afro-amerikanska studenter under krisen i Little Rock, Arkansas hösten 1957. Varför gjorde han detta? Faktum är att Faubus egentligen inte var en rasist. Han hade gått till val på desegregation, och hade bland annat desegregerat busarna i staten. Men då den rasistiska pöbeln ville hindra nio ungdomar att gå i skolan, så handlade Faubus på ett ytterst pragmatiskt sätt. För att förhindra att kaos bröt ut bland "the rednecks" med uppror som följd, så beslöt han i en populistisk manöver, att helt enkelt sätta in soldater för att förhindra de afro-amerikanska ungdomarna sin lagstadgade rätt att gå i en icke-segrerad skola. Dessutom så fanns det drag av populistiskt opinionsbildande;

"Journalist Harry Ashmore (who won a Pulitzer Prize for his columns on the subject) portrayed the fight over Central High as a crisis manufactured by Faubus. Ashmore said that Faubus used the Guard to keep blacks out of Central High School because he was frustrated by the success his political opponents were having in using segregationist rhetoric to arouse white voters."

Hela denna härva blev senare ett stycke jazzhistoria. Monsterkompositören Charles Mingus skrev låten "Fables of Faubus" om händelsen.

först blev den dock censurerad för den kontroversiella texten

Ännu mer kuriosa är, att en av eleverna, Gloria Ray Karlmark, numera bor i Sverige. Vad tycker hon om "pragmatism"?

Pragmatism, Kultur, Poesi, Jazz, Josef Stalin, Vladimir Majakovskij, Orval Faubus,Charles Mingus, Musik, Ideologi, Historia

Annat intressant...

Vilken ko är det som är helig, egentligen?

2009-02-10T01:33:00.002+01:00

Pragmatikerna strävar efter att saker och ting "ska gå till på rätt sätt". Man skall "se till terrängen istället för kartan" och köra ett fuktigt finger upp i skyn, för att inte riskera att gå i motvind.
Nog för att det finns en vits med att låta sitt agerande utgå från situationen runt omkring dig, men är detta förenligt med en situation då du de facto är handlingsförlamad?

Vad är det som jag försöker säga?

Den senaste veckan så har det gått en, rätt så hätsk, debatt i den socialdemokratiska bloggosfären om "pragmatismens" vara eller inte vara. Den ideologiska debatten i vår (S)-bloggosfär har utvecklats, från rop på "mer ideologi", till en diskussion om ideal kontra realism, för att slutligen bubbla upp i en diskussion som alltmer börjar handla om motsättningen mellan en socialistisk politik, och en "pragmatisk" strategi (jag väljer att kalla denna strategi för en"mittenextremistisk" sådan). Det de handlar om är först och främst hur vi ska ta makten i valet 2010. Men någonstans under ytan så finns en diskussion som snarare handlar om partiets framtida inriktning. Ska vi "göra upp med socialismen" eller ska vi "ta några kraftiga steg mot ett klasslöst samhälle"?

Vissa tycks dock tro att en ideologiskt förankrad politik, står i vägen för en seger i valet 2010. Detta ska då motivera varför man inte ska ha några ambitioner gällande samhällsomdaning och socialism. "-Det får inte bli en helig ko, är idealen viktigare än att vinna makten?" Men frågan är vilken ko det är, som är helig? För är det inte så, att då socialdemokratin har varit "pragmatisk", så har det varit under tider av maktinnehav. Och det har inte rört sig om att ha "pragmatiska" ambitioner och mål för rörelsen, våra grundläggande ideal och våra strävanden har inte ändrats i tid och otid beroende på vad som går hem hos folk eller inte! Med en stadig ideologi som grund och ryggrad, så har man sedan fört en politik, som stundtals har varit pragmatisk. För att upprepa mig själv:

"Mittenextremisterna inom partiet försöker bygga upp en bild av att SAP's ideologi skulle vara någon sorts "realism" med ett (imaginärt) hjärta till vänster och med kompromisserna som ett evigt mantra. Visst, Socialdemokratiska regeringar har kompromissat en hel del under 1900-talets folkhemsbyggande, och ibland har de t.o.m. satt sig i knät på kapitalismen, det ska inte förnekas. Men det man försöker lura i folk idag, är att dessa kompromisser inte skulle vara pragmatiska produkter av utdragna politiska strider och svåra motsättningar, utan att de skulle vara en del av den ideologiska grund varpå vårt parti vilar."

Pragmatismen är alltså ingen ideologisk inställning, pragmatismen är något annat. Den rör sig inte på det teoretiska planet, den är en praktisk företeelse. Att vara pragmatisk är en god egenskap då man sitter i en maktposition, och bör stanna vid att vara en attityd och inställning, ett arbetssätt, då man ska föra politik. Politik sprungen ur ens ideal, drömmar och känslor. Det är just detta som socialdemokratin har gjort i detta land. Då man under "revolutionen" 1917 lyckades pressa fram införandet av demokratin i landet, så var det visserligen ett pragmatiskt handlande, men detta handlande var sprunget ur ideologi, drömmar och känslor. Pragmatisk handling som del av en långsiktig kamp! Kamp, för ett socialistiskt samhälle, för ett klasslöst samhälle. Detsamma gäller andra företeelser som folkhemmet, samlingregeringen under krigsåren 1939-1945, "kohandeln" med Bondeförbundet, ATP, millionprogrammet.

Det är detta som är viktigt att komma ihåg. Pragmatism är ett sätt att handla då man har makt. Det är en sorts egenskap. Om man försöker översätta pragmatism till någon sorts politisk programförklaring, så blir produkten populism! Idag, då vårt parti inte sitter vid makten, så fyller pragmatiken helt enkelt ingen funktion! Eller ska man vara "pragmatisk i teorin"? Stå för en sorts "Utopisk pragmatism"?

Nej, det är därför vi "behöver mer ideologi". Det handlar om att man, då man slår "underifrån", inte kan göra det till en fråga om vem som är mest regeringsduglig eller kompetent. Slår man underifrån så är det idéerna, idealen, drömmarna, som är det viktiga. I opposition så måste man kunna unna sig att tänka vilt, drömma loss.

Så hur ska vi föra politik nästa mandatperiod? Ska vi ha ett långsiktigt perspektiv där drömmen om ett annat samhälle formar en politik för ett solidariskt Sverige, där klyftorna minskar, där människor känner delaktighet och värdighet? En politik för ett socialistiskt och klasslöst samhälle! Eller ska vi vara "pragmatiska" och spela ut de populistiska korten, där vi fokuserar på "medelklassen" och bevarandet av dagens samhälle? En politik för att säkra en enkel seger 2010, men som riskerar ett nederlag 2014 och ökade spänningar inom arbetarerörelsen! Bollen är hos oss medlemmar. Vilken ko är helig, egentligen?

Ideologi, Pragmatism, Socialism, Socialdemokraterna, Val2010, Arbetarerörelsen, Kor,

Annat intressant...

Sopstrejken, och Transport's obegripliga logik

2009-02-08T23:47:00.003+01:00

Det pågår just nu en vild strejk bland sopåkarna i stan. Stockholms SSU-distrikt, vars medlemstidning UngMening är, har gått ut med ett stöduttalande .

Det är dock konstigt hur soppgubbarnas eget fackförfund, Transport, har handlat under strejken. Man har bjudit på en del uttalanden som sympatiserar med de strejkande i sak, men man vill ändå inte stödja själva strejken.

"Transport anser också att övergången till månadslön strider mot kollektivavtalet."

"Fackförbundet Transport anser att uppsägningarna är ogiltiga och att lönesänkningen strider mot kollektivavtalet och har därför stämt företaget till Arbetsdomstolen.
–För första gången har ett anbud lagts som förutsätter sänkta löner för de redan anställda, säger Transports ordförande Clas Linder.
–Det här är en ren krigsförklaring mot våra medlemmar. Arbetsgivaren kan inte ensidigt frångå avtalet när de så önskar, det skulle ju öppna våra kollektivavtal."

"Transport har stämt det aktuella företaget inför Arbetsdomstolen.
Förutom att uppsägningarna är ogiltiga, anser förbundet att det är ett solklart avtalsbrott att söka sänka utgående löner under pågående avtalsperiod.

Tyvärr visar SvD-uttalanden från arbetsgivarbasen Peter Jeppsson (inte Hans) att Biltrafikens Arbetsgivarförbund inte bara stödjer Liselotte Lööf AB:s försök att undergräva kollektivavtalet, utan också i generella ordalag anser att sänkta löner bör kunna vara en metod att säkra företags överlevnad.

I fallet Liselotte Lööf handlar det inte om överlevnad utan att genom lönesänkningar och ökad arbetsbörda vinna ett anbud mot konkurrenter som tillämpar avtalet. Tyvärr verkar ansvariga politiker instämma i att sådana metoder är godtagbara. På det sättet är man medansvarig för renhållarnas anställningsvillkor och för den uppkomna situationen.

Så trotts att arbetsgivaren uppenbart har brutit emot kollektivavtalet, och trotts att arbetsgivarorganisationen tycks arbeta medvetet för att försämra arbetarnas situation, så vägrar Transport att stödja medlemmarnas spontana initiativ till att sätta ner foten.

Varför gör Transpor såhär? Varför "köra över" sina medlemmar, då det är så uppenbart att det inte bara rör sig om orimliga krav, från både arbetsgivare och politiker, men även om brott emot kollektivavtalet?
Det tycks vara så, att Transport avdelningen #5, redan har nog med problem, inte bara med sopåkarna, man har även misslyckats med att ansluta taxichaffisarna i stan.
Om Transport fortsätter att "osynliggöra" sina medlemmar, vad kommer att hända då?

Transport, Sopstrejk, Vild strejk, Strejk, Stockholm, SSU, Kollektivavtal

Vår ideologisyn behöver "förnyas"...

2009-02-08T20:45:00.003+01:00

Det blev inget bloggkrig.
Folk hann räkna till tio, och nu diskuteras ideologi på riktigt istället.
Både Erik Laakso och Stig-Björn Ljunggren har nappat, och diskussion har startat bland kommentarerna till dessa två inlägg.

Men hur är det med vår syn på vad ideologi är?
Jag anser, att vår situation idag beror på att den överhängande trenden har varit att ideologin är något som bara "poppar upp" ibland. Ideologiska diskussioner dyker upp kring partiprogramsskrivningar och vid valförluster.
Men ideologi är inget fast och beständigt. Det är inte heller en fråga om "orsak och verkan", ideologi måste vara en ständigt pågående process. Att säga "-Vi behöver ideologisk förnyelse" är alltså att vara ute och cykla, det tyder på en snedvriden syn på vad ideologi överhuvudtaget ska vara!

Vår ideologin utgår från ett antal fasta värden. Tre "hörnstenar" om man vill...

Den första är de tre värdeorden vi "fick" från den franska revolutionen: "FRIHET, JÄMLIKHET, BRODERSKAP". "Broderskap" har sedan ersatts av det könsneutrala "SOLIDARITET". Båda orden beskriver dock samma sak, en ömsesidig handling och en syn på alla människor som likar.

Den andra är socialismen, som blev själva födelsen för den internationella arbetarrörelsen. Marx och Engel's verk, inte minst "Kommunistiska Manifestet", "Kapitalet" och deras materialistiska historiesyn blev en teoretisk ryggrad åt den "utopiska" socialism som redan existerade. Man insåg att socialismen, inte skulle införas av sig själv på grund av att den var "ett fint ideal". Nej, det behövdes en aktiv kamp för att komma någonvart, "Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk" Vi är socialister, för att vi tror på, och har som slutligt mål, ett klasslöst samhälle. Detta för att vi ser ett socialistiskt samhälle, till skillnad från dagens kapitalistiska, som nödvändigt för att alla människor, som enskilda individer, ska kunna uppnå FRIHET, JÄMLIKHET och SOLIDARITET. Det är socialismen som är den centrala tanken inom socialdemokratin.

Den tredje är vår demokratisyn. Arbetarrörelsen insåg tidigt att själva ordet "demokrati" var vagt och flummigt, det kunde betyda i stort sett vad som helst. Därför utvecklade man ett fyrdelat demokratibegrepp. Vi socialdemokrater anser att det inte bara finns "demokrati", vi har delat upp demokratin i "Politisk demokrati", "Social demokrati", "Ekonomisk demokrati" samt "Kulturell demokrati". Det är just detta sätt att se på flera olika sorters "demokratier", som gör oss till "demokratiska socialister".

Tillsammans så bildar dessa tre hörnstenar: de tre värdeorden, socialismen och demokratin; vår ideologi, den demokratiska socialismen. Det som skiljer vår socialism ifrån annan socialism är just vårt demokratibegrepp. I övrigt så lämnar vår ideologi, utrymme för många tolkningar och inriktningar. Det är detta som vi ska syfta på då talar om att vi är "en bred rörelse" och att vi "har högt i tak".

Man skulle även kunna se de tre hörnstenarna som en "trestegsraket", där varje ny "sten" särskiljer oss som rörelse, gentemot andra rörelser.
Den första stenen delar vi socialister med t.ex. liberaler. Den andra delar vi med andra socialistiska inriktningar, som t.ex. kommunism och syndikalism. Det är dock den tredje, vårt demokratibegrepp, som gör oss till "demokratiska socialister".

Liberalerna gör dock en helt analys gällande hur människan ska nå "Frihet, Jämlikhet, Solidaritet", och läger ofta tyngdpunkten på friheten helt allena. Andra socialistiska inriktningar har en annan syn på själva organisationen, dess roll och hur den ska utformas.
Kommunister (av den leninistiska skolan) tror på avantgarde-partiet, en partiorganisation med en medveten "elit" av arbetarklassens som ska leda frigörelsen, och har en vurm för demokratisk centralism, även om den demokratiska centralismen inte är något som förekommer endast hos leninistiska organisationer, det finns strömningar i vårt eget moderparti som skriker efter "lojalitet" med ledningen.
Syndikalister ratar hela den hierarkiska formen av organisationsstrukturer, och tar även avstånd från kamp inom parlament. Syndikalisterna ser arbetsmarknaden som den viktigaste arenan för kamp, och de syndikalistiska organisationerna är i själva verket fackföreningar. Man tillämpar olika former av direkt demokrati och ser sig själva som federalister, det autonoma inslaget är också centralt inom syndikalismen. Syndikalismen kan ses som en hybrid av socialdemokrati och anarkism, och syndikalistiska idéer har även påverkat socialdemokratiska idéströmningar som gillesocialismen.
Vi socialdemokrater har alltså en annan syn på de tre värdeorden än liberalerna, och vi tror på att byggandet en bred folkrörelse som grundbulten i kampen för ett annat samhälle. Vi misstror inte den parlamentariska vägen, parlamenten är en viktig arena för kamp, men vi begränsar oss inte heller till endast en ren reformism. LO och ABF är två exempel på utomparlamentariska kamporganisationer.

Då vi talar om att ideologin ska vara en ständigt fortgående process, så är det inte en process gällande våra tre hörnstenar, utan en process gällande tillämpningen av dem: både i samhället idag (som en politik för att forma vår nutid), men också som "kompassriktning" (medlen för att nå vårt mål, det socialistiska samhället). Således så kan inte "förnyelse" innebära förändringar av våra tre hörnstenar, utan endast förändringar gällande vilken politik som ska forma vår nutid och vilka våra medel för att nå ett socialistiskt samhälle är.

Och om vi är konsekventa med att se ideologin som något som behöver bearbetas i en ständig process, så kan vi heller inte tro att vi kan "förnya oss" nu, för att sedan vänta tills nästa partiprogram eller valförlust, "förnyelsen" pågår ständigt. Således så kan man inte heller gjuta ideologin i sten, och påstå att vissa ståndpunkter skulle vara "omöjliga" och oförenliga med den demokratiska socialismen, allt kan omvärderas. Undantaget är just de tre hörnstenarna. Vår ideologi är alltså av en dubbel karaktär. Den har å ena sidan en stadig grund, de tre hörnstenarna, men har å andra sidan en flexibilitet och ett omätligt antal möjligheter gällande tillämpning och medel.

Är det så idag? Har jag beskrivit en bild av verkligheten, eller har jag bara beskrivit ett ideal?

Idag så talas det mycket om att det behövs "mer ideologi". Det har tyvärr blivit så att vi har tappat bort den. Vi använder den inte som ett stöd eller ett vapen, och vi gör den inte till något tillgängligt och vitalt då vi ser den som något statiskt. Därför är själva ideologin något som inte uppträder på ett självklart sätt (varken till beteende eller betydelse), därav alla konstiga tolkningar och den högervridning som har skett, och som tycks vilja fortsätta.
Vi måste alltså ändra själva synen på vad vår ideologi är, hur den fungerar, samt vilken funktion den ska ha för oss.

En ny bild träder fram då. Idag så råder det ingen tvekan om att de tre värdeorden är något som alla socialdemokrater måste skriva under på. Men hur är det med socialismen, som mål och ideal, och hur är det med vårt demokratibegrepp? Det är dessa två hörnstenar, som debatteras vilt. Det är dessa två hörnstenar som vissa vill förändra, ja till och med göra sig av med.

Frågan är alltså, behöver vi en helt ny ideologi, eller behöver vi en ny syn på ideologin?

Socialdemokraterna, Ideologi, Socialism, Demokrati, Socialism, Kamp

Annat instressant

Gnällvänster mot högerpragmatiker? Bloggkrig närmar sig?

2009-02-05T23:27:00.003+01:00

Kommer vi att få ett öppet bloggkrig snart?
Kamrat Björn Andersson gick för några timmar sen ut i öppet angrepp mot pragmatiker och högerssosserier! Jonas Morian, Erik Laakso och allas vår Tv-faviss Stig-Björn Ljunggren hängdes ut. Reaktionerna i kommentators fältet trillar in för fullt just nu, men frågan är om de uthängda tar upp den kastade handsken, eller om de väljer att ignorera för att fortsätta att blogga om klassiskt socialdemokratiska ämnen som fågelkvitter, prostitutionens positiva sidor och indiska viner?

Socialdemokraterna, Bloggosfären, Björn Andersson, Jonas Morian, Erik Laakso, Stig-Björn Ljunggren, Ideologi, Pragmatism

Nej, vi ska inte röra systemet. Vi ska rasera det!

2009-02-05T08:36:00.002+01:00

Att vi här på UngMening inte är några fans av Dagens Nyheter kan man inte ha missat. Och därför så passar jag på att basha morgonens ledarsida. Den rådande finanskrisen är ämnet för dagen (Är den inte ämnet för dagen alla dagar nuförtiden?), och idag så tar man upp krisen från ett pensionsperspektiv. Man gör sig skyldig till ett helt okritiskt försvar av det nuvarande PPM-systemet.

"Grundtanken är att pensionärer ska få del av en växande ekonomi men också bära en del av bördan under dåliga tider."

Men detta är ju helt jävla fel! Grundtanken med systemet var ju att göra oss alla till "småkapitalister". Man skulle kunna tro att detta är en fin idé, man skulle till och med kunna tro att det är någon form av "jämlikhetsreform", men så är inte fallet. Vi blir inte kapitalister bara för att staten kastar bort en del av våra pensionspengar på det hasardspel som kallas för börspekulation!

Men ger inte detta system oss mer pengar då vi går i pension då? Nej, för den pension som du kommer att få om du blir gammal, kommer att betalas av de som jobbar då, i framtiden. På samma sätt så betalas pensionerna till dagens pensionärer av dagens arbetskraft. Så är det, så kommer det alltid att vara, för pensionerna är en del av välfärden, inte nån jävla relik som man kan stoppa under madrassen tills tiden är kommen.

Nej, det nya pensionssystemet har inte varit något än ytterligare ett av alla de steg, som ska få oss att tryckas allt längre ner i kapitalismens förtryck. För att ta några citat från Dan Josefsson's utmärkta artikel på Aftonbladets kultursidor, för lite mer än ett år sedan:

"De borgerliga politiker som skapade premiepensionssystemet hade som mål att få svenskarna att göra ”aktiva val” bland hundratals fonder. De som inte kunde förmås att välja skulle få sina pengar placerade i en statligt administrerande fond särskilt skapad för icke-väljare, den så kallade Premiesparfonden. Det fanns dock en risk med arrangemanget. Om alla lät bli att välja så skulle resultatet bara bli ännu ett kollektivt system där alla sparar i en enda fond, och sedan solidariskt delar på det eventuella överskottet som fonden genererar. Detta ville man till varje pris undvika."

Och detta tycks vara den primära orsaken. Idag så är "de borgerliga politikerna" så desperata att det har uppmanat PPM att starta en intensiv reklamkampanj för att få folk att "göra aktiva val", man får helt enkelt inte ha pengarna på det ställe där de kan leda till den bästa pensionen.

Betänk att inte ens cheferna på PremiePensionsMyndigheten, tror på det här med att placera pengarna:

"Men nu vet vi att allt tal om värdet av ett ”aktivt val” var bluff. I rapporten från Institutet för framtidsstudier citeras forskning som visar att det mest rationella alternativet är att inte välja fond. PPM försöker numera tona ned sina uppmaningar till aktiva val. Man befinner sig till och med i den absurda situationen att självaste chefen för PPM:s egen fond- och finansavdelning, ekonomen Daniel Barr, tillhör de 2,4 miljoner svenskar som, med PPM:s eget språkbruk, ”skiter i allt” och låter bli att välja. I en intervju i LO-Tidningen sa han nyligen att icke-väljarnas fond har de bästa förutsättningarna för att ta hand om hans pengar."

Vi har alltså ett system som har införts med falska påståenden som grund, som inte ens de som arbetar med det tror på. Varför ska man då överhuvudtaget ha ett sådant system? För att kyssa kapitalets fötter? Ovan nämnde ekonom vill rensa rejält i den kapitalistiska fonddjungeln, och banta ner antalet fonder från dagens 767 fonder till endast fem! Varför ska vi några fonder överhuvudtaget?
Nej, vi ska inte röra pensionssystemet. I enlighet med det beslut som togs på senaste SSU-kongressen så ska vi rasera det, och göra det helt statligt igen!

För DN har fel!

"Den ekonomiska krisen har nått de svenska pensionerna. De måste sänkas, ty sådan är modellen. Och den är riktig."

Nej! Modellen är inte riktig!

"Pensionssänkning blir det likväl, ty så är det tänkt."

Tänkt? Snarare feltänkt!

Pension, Pensionssparande, PPM, DN, Kapitalism, Börsen, Finanskris, SSU

Kultur från barrikaderna!

2009-02-04T01:10:00.004+01:00

Jag efterlyste för några månader sedan, att fler författare, och andra "kulturarbetare", bör bekänna färg, och genom sin kultur kämpa för ett annat samhälle. Jag blir då glad av att se att SSU's "idéblaska" Tvärdrag, i dagarna har tagit flera kulturpolitiska initiativ! Inte nog med att nästa nummer har ett kulturtema, man lanserar även bokmagasinet Tvärdrag Läser och arrangerar både ett seminarium och en litteraturklubbde närmsta veckorna. Det är just den här sortens initiativ som behövs, i en tid då kulturen tycks befinna sig på en färd mot galgen. Förhoppningsvis så kan en tidskrift som Tvärdrag Läser bli en språngbräda för en kommande våg av socialistiskt färgad, system och samhällskritisk litteratur!
Kör hårt!

Kultur, Kulturpolitik, Litteratur, Tvärdrag, Tidskrifter, Socialism

Då den yngre generationen talar, så slår vissa hårdare!

2009-02-03T23:25:00.006+01:00

Det är roligt att konstatera, att sakligheten ofta brister, då partihögern ska kommentera lite "ruffigare" blogginlägg från vänstersidan.
En retoriskt ställd fråga, om att eventuellt kräva en företrädares avgång i partistyrelsen, blir plötsligt ett krav på uteslutning ur partiet!
Om man kräver ett patientperspektiv och lite socialt patos, istället för trist förvaltartänk, så spelar högern ut kommunistkortet.
Problematiseringen av införandet av prestationslöner på arbetsplatser som redan har ett pressat och stressigt klimat, och där splittringar i personalgruppen kan få förödande konsekvenser, besvaras med mångtydiga programtexter.
Kritik emot enskilda, blir plötsligt kritik av ett helt parti!

Är detta tecken på ett sunt debattklimat? Är detta tecken på att det är "högt i tak"?

Nej Anders Nilsson, jag är ingen hyenamarxist. Patientavgifterna slår faktiskt olika, beroende på vilken inkomst man har. Jag som är student har inte mycket pengar att röra mig med. Om jag, som bor i Stockholm, blir sjuk så handlar det inte "om bara 100 spänn. Om jag blir sjuk så går jag först till vårdcentralen, det kostar 100kronor. Jag har klumpkänsla i halsen, och svårt att svälja. Efter det besöket så får jag en remis till röntgen. Denna kostar 500kronor. Som ett resultat av röntgningen så blir jag skickad till en specialist, detta kostar 300kronor. 100+500+300=900 Vi är alltså uppe i niohundra kronor, det är inte "bara" en ynklig hundring! Har man bara 1955kronor i veckan att leva på, så blir hålet i plånboken stort! Och hur är det för andra grupper i samhället med låga inkomster? När ska folk som Mikael Damberg fatta att många människor inte uppsöker vården överhuvudtaget, på grund av att patientavgifterna existerar? De drabbas ju inte själva, de hör ju inte berättelserna från människorna! Därför skriver jag att Damberg är hjärtlös! För han bryr sig inte om människorna, han bryr sig endast om finansieringen, och bortförklarar detta med att "slarvig finansiering skulle vara 'osolidariskt'". Det är inte att vara nytänkande, det är att tänka så som man har tänkt de senaste tjugo åren! Jag anser att socialdemokratin inte får tappa det mänskliga perspektivet. Det är ju detta som Damberg och Nylund-Watz har gjort, då de inte förstår. Därför anser jag att de delar av deras förslag, som jag kritiserar, inte är socialdemokratiska...
För socialdemokrati måste ju alltid sätta människan först. Före vinstintressen, men även före patientavgifter. Vi kan ha en avgiftsfri vård om vi vill. Och en nolltaxa borde vara en självklarhet, om man vill tala om jämlikhet och solidaritet på allvar!

Att avskaffa de byråkratiska patientavgifterna, sen när är det att kämpa för byråkratins makt? Att vilja ha nolltaxa för att detta gör vården mer tillgänglig för alla grupper i samhället, sen när är det att kämpa för ett låglönesamhälle?

Vilket kort ska Anders Nilsson och Stig-Björn Ljunggren spela emot mig, och oss kritiker, nästa gång?

Socialdemokraterna, Sjukvård, Bloggosfären, Mikael Damberg, Anders Nilsson, Stig-Björn Ljunggren, Solidaritet, Jämlikhet

Ligger "framtidsministern" bakom pokerutbildning?

2009-02-03T17:43:00.002+01:00

I gårdagens DN, kunde man läsa en liten ledarnotis signerad av Hanne Kjöller. Under rubriken "Genväg eller senväg?", tog hon upp den kurs i "Spelteori och poker", som finns att läsa på Högskolan i Borås. Nog för att undertecknad tycker att det är lite löjligt med akademiska utbildningar i hasardspel, men jag är, till skillnad från Kjöller, inte förvånad över utvecklingen.

"[...]det tycks ha blivit viktigare att ha kul under utbildningstiden än att skaffa adekvata kunskaper för att få ett jobb där man kan ha kul alla år därefter."

säger hon. Men detta är väl bara ett symptom på en utveckling av ökad marknadsanpassning av högskoleväsendet? Ett steg i regeringens strävan att anpassa utbildningarna till arbetsmarknaden? Jag menar, denna utbildning leder väl till jobb, som professionell "gambler", helt i anda med "framtidsministern" Lars "Stalin" Leijonborg's förslag till utökad "industrialisering" av högskolan?

Denna utbildning är kanske i själva verket beställd av onlinepoker-företagen, som har ett skrikande behov av "professionella online-pokerspelare" med "goda kunskaper i spelteori och spelarpsykologi" ? Kanske blir utbildningar av den här sorten vanliga i framtiden, om Leijonborg & c/o får bestämma?

Utbildning, Hanne Kjöller, Lars Leijonborg, Högskola, Poker, matematik

P.S. Föresten, är inte den där "pokerutbildningen" bara ett smart sätt att förpacka en utbildning, som kanske annars inte hade fått så många sökande? Utbildningen ska va kul!

Kasta ut Damberg ur partistyrelsen!?

2009-02-02T23:02:00.003+01:00

Förhoppningsvis så har det inte gått någon förbi, att två kamrater från Stockholm Län, förre SSU-ordföranden Mikael Damberg och förra finanslandstingsrådet Ingela Nylund-Watz, skrev en debattartikel i den hemska borgarblaskan Svenska Dagbladet i Fredags.
Med tanke på den arroganta tonen i deras artikel, så har reaktionerna i bloggosfären varit relativt få. Det har för det mesta varit borgare som har gottat sig i att "...några såssar nu är för prestationslöner, avgiftsfinansiering och privat företagande i vården!". Men några bloggar har även kommenterat händelsen från socialdemokratiskt håll:
Danielssons Lakejer
Bengt Silfverstrand
Reza Javid
Röda Berget
Personligen så framkallade debattartikeln till en början inget annat än en liten suck. Men efterhand så började mitt röda hjärta att dunka, dels i ilska, dels i iver efter förändring.
För visst kan man väl diskutera hurvida Socialdemokraterna ska vara ett parti med samhällsomdaning på agendan eller inte, men en socialdemokrati utan hjärta, utan socialt patos, det kan aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, vara socialdemokrati! Har Mikael och Ingela inga jävla känslor? Hur har de egentligen resonerat? "-Prestationslöner skapar ett sådär härligt avslappnat klimat på arbetsplatserna! Låt dem konkurrera ut varandra, åt helvete med det där jävla 'fackliga löftet'! Vi måste ju vara realistiska, solidaritet arbetare emellan håller inte i längden, vi har en budget att hålla!", vare så de tänkte? Vad kommer här näst, inför ackord inom äldreomsorgen? "Försten att byta femhundra blöjor får femhundra spänn!"? Är en tilltagande industrialisering av välfärden verkligen lösningen?

Mina bloggande kamrater kommer in på en rad vettiga spår, om hur vi borde lösa problematiken inom vården. Flera är inne på att personalens situation måste förbättras. Tillskillnad från Mikael och Ingela, som vill pressa personalen mer, så talar flera av bloggarna om behovet av större personalinflytande och en rejäl lönehöjning "över hela linjen" för stora delar av, den oftast kvinnliga, personalen inom vården. En annan tydlig linje är ett patientperspektiv, där man kritiserar den snedfördelning av resurser som en privatiseringsvåg skulle innebära och påpekar att även patientavgifter är något osolidariskt, då 200 spänn inte är lika mycket för en kontorsassistent eller pizzabagare som för en direktör eller partipamp!

Partipamp, du läste rätt! För är det inte det som är problemet? Strebern Damberg och landstingsveteranen Nylund-Watz, yrkespolitikerna, har helt och hållet tappat kontakten med den verklighet som du och jag lever i. De tror att de är representativa för "medelklassväljare", men i själva verket så har de väldigt lite gemensamt med den stora majoriteten av "medelklassen". För "medelklassen" är inte proffspolitiker, som sitter med sina politikerlöner och leker att de är underbetalda landstingstjänstemän. Alla som kan sin Marx kan sin klassdefinition, det finns ingen medelklass! Och alla som kan sin Marx vet att ordbruk och resonemang i stil med:

"Vi menar att kopplingen mellan lön och prestation är central. Ofta har privata vårdgivare använt löneinstrumentet för att höja produktiviteten, medan offentliga vårdgivare inte gjort det. Det borde vara självklar socialdemokratisk politik att det inte bara är inom den privata vården som goda prestationer ska kunna rendera i bra löner."

inte är något som socialister och socialdemokrater, slänger ur sin mun. Det är ju ett kapitalistiskt språk de använder, och det är en kapitalistisk logik bakom deras resonemang. "Splittra arbetarna! Låt de konkurrera med varandra!", snart ska väll även kollektivavtal och fackförbund avskaffas, då dessa "är ett hinder i strävan att höja produktiviteten"(läs: "profiten").
Lösningen på det problemet, hur makten korrumperar och får en att tappa fotfästet, är endast den lösning som får den drabbade att komma ner på jorden igen. Ge dem kicken! Släng ut dem på arbetsmarknaden, låt de jobba som undersköterskor! Inte i en vecka, i två år! Skicka dem till någon boliviansk saltgruva! Eller för att börja någonstans, släng ut Damberg ur partistyrelsen!

Socialdemokraterna, Bloggosfären, Ingela Nylund-Watz, Mikael Damberg, Sjukvård, Arbetsmarknad, Kapitalism

Annat intressant...

Jag mår illa. Har amerikanerna tagit över?

2009-01-31T17:09:00.003+01:00

Mona Sahlin har hållit sitt tal på Stora Torget i Västerås. Det var en pigg Mona som levererade ett par pikar till den sittande regeringen, även om jag förstås hade önskat ett lite radikalare budskap.
Men det som fångar min uppmärksamhet är i första hand inte talet eller talaren. Det är "läktaren" bakom. Där sitter en skara, antar jag, lojala partikamrater, och applåderar det som sägs framför dom. "Nytänk"? "Think outside the box"? Nej, det är bara ett gammalt trött knep från valkampanjerna i USA. Vi har alla sett dessa läktare med "supportrar", lojala fanatiker som applåderar allt som sägs och viftar med plakat/flaggor/blommor. Jag blir minst sagt illamående.
För det är ju det här:

man vill efterlikna. Inte en, utan två, delegationer, en SAP och en SSU åkte över till USA under hösten, för att bevaka Obama's presidentkampanj. Med sig har man fått käcka "(S) we can!"-slogans och just den här sortens påhitt.

Med lite efterforskning så hittar jag denna lilla film:

Det är alltså långtgående planer på att införa denna sorts "läktare". Det har varit en hel del diskussioner under hösten, om hur vårt politiska klimat alltmer närmar sig det amerikanska, med tvåparti-system och starkt fokus på person istället för politik.
Jag har inget emot att partiet har tagit initiativ till en helt ny sorts valstuga. Men de bakomliggande motiven, dem gör mig orolig. För att inte säga illamående...

Socialdemokraterna, Valkampanjer, Mona Sahlin, Barack Obama, Sarah Palin, USA,Politik

De "oberoende" liberalerna har fel! Experiment, ja tack!

2009-01-30T20:52:00.003+01:00

Det är som sagt svårt att försvara kapitalismen under tider då vi får uppleva dess baksidor.
Och svårast verkar det vara för gänget på DN's ledarsida. I morse så gick man ut med en ledare i dogmatisk ton.

"[...]alternativen till ekonomisk frihet är och förblir sämre."

Frihet, för vem? Man kommer med en helt berättigad kritik av Kina's Wen Jiabao, och Ryssland's premiärminister Vladimir Putin, dessa despoter har högfärdigt konstaterat att de länder som har klarat sig bäst i krisen, är de länder med ett auktoritärt styre, som just Kina och Ryssland.
Men DN-gänget visar sig helt inkapabla till att se att kapitalism, här under namnet "ekonomisk frihet", och politisk demokrati, är två från varandra helt frikopplade ting.

"Hur illa det än ser ut i Washington så är läget värre i Peking och Moskva, just för att dessa regimer saknar det demokratiska systemets maktdelning och debatt."

säger dom visserligen, men de "glömmer" ju att kapitalismen, är en företeelse utan vare sig "det demokratiska systemets maktdelning" eller någon vidare öppen, och tillgänglig, debatt. Men det är ju inte något konstigt, med tanke på den liberala demokratisynen. De, liberalerna, förstår ju inte att demokratin inte stannar vid att få rösta lite grann och att kunna gnälla, om man har råd, i sin alldeles egna morgontidning! I liberalernas begreppsvärld existerar varken ekonomisk, eller kulturell, demokrati.

En poäng, och en för socialdemokratin viktig sådan, plockar dom dock.

"VÄRLDEN GENOMGÅR just nu ett skifte minst lika dramatiskt som 1930-talets eller 1970-talets. För 80 år sedan ledde en ekonomisk kris till statlig stimulanspolitik och sociala skyddsnät, förutom ett världskrig. För 30 år sedan ledde en period av oljekriser, inflation och stagnation till politisk förnyelse i motsatt riktning, genom större spelrum för marknadskrafterna."

Man bör påpeka, att det vi nu ser, inte nödvändigtvis är början på en vänstervåg, snarare så är det ett skifte i attityd gällande motsättningen politik - marknad, där man nu går mot en större tilltro till politikens, än marknadens, förmågor i samhället. Socialdemokratin, och en bredare vänster, kan inte, som nu, sitta still och tro att krisen, själva vändpunkten, automatiskt för med sig den önskade "vänstervågen". Vi kan inte fortsätta att upprepa mantrat "-Äntligen dags för keynesianism igen!" och "-Vad var det vi sa!?". Det funkade för tre månader sedan, men nu så måste vi gå vidare!

De liberala snedstegen fortsätter dock.

"Men en frihandelsfientlig spiral gör alla till förlorare.

Samma sak med politiska reaktioner mot frihet och kapitalism. Ingen ifrågasätter behovet av smartare regleringar, internationellt samarbete och tydligare varudeklaration av marknadsekonomins risker, men det gäller att inte spola ut barnet med badvattnet."

Här visar man än en gång, att man har svårt att skilja på saker och ting. Kapitalism och förekomsten av en marknad för varuutbyte är ju, också, två från varandra helt frikopplade företeelser! Allt som inte är kapitalism är inte planekonomi, och ett socialistiskt samhälle kan gott och väl organisera sig i en marknadsekonomi. Det blir då paradoxalt då man ger en ledtråd om detta, redan i stycket efter:

"Den europeiska blandekonomin med dess sociala skyddsnät framstår nu som världens mest attraktiva modell, snart kopierad av både USA och Kina. Låt oss hoppas att experimentlustan inte sträcker sig längre än så."

Blandekonomin tycks alltså vara den mest attraktiva! Men det betyder inte att kapitalismen är det. Kapitalismen är fortfarande ett djupt omänskligt och odemokratiskt system, där mänskliga fri och rättigheter inte betyder ett skit, där vi människor förfrämligas från själva jordklotet, och från varandra som människor. Är detta det liv vi vill leva?

"Ekonomisk frihet". Frihet ja, men för vem?

Kapitalism, Liberalism, DN, Frihet, Ekonomi, Demokrati, Socialism

Intressanta saker...

Karl Marx bryr sig inte om "Medusa's flotte".

2009-01-30T04:05:00.002+01:00

Att den ekonomiska krisen har fött ett nytt intresse för Karl Marx' ekonomikritik har väll inte undgått politiskt intresserade "på vänsterkanten". Men för en del borgerliga nationalekonomer tycks detta vara plågsamt. Trots allt är den borgerliga nationalekonomin som vetenskap, en skola där verkligheten är imperfekt medans teorin är "skapelsens krona". Då blir det jobbigt att se hur kapitalismen återigen klantar till sig, med förödande destruktivitet som följd.

Att detta skulle smitta av sig i bloggosfären är förstås inget konstigt. Bland de värsta är bloggaren Danne Nordling, som i ett inlägg på sin blogg, försöker att dra några mysko paralleller. Marx' kritik av kapitalismens struktur och natur, sägs grundas på "Hegels dunkla filosofi", och Nordling drar slutsatsen att Marx har fel om att kapitalismen kommer att orsaka dess egen undergång, eftersom det har förekommit revolutioner som inte har sin grund i materialistiska förhållanden.

För det första så är inlägget baserat på en rad faktafel. Den materialistiska historiesynen, en rent filosofisk teori, är inte den samma som Marx' kritik och analys av det kapitalistiska samhället. Detta är något som Nordling tycks påstå. Och det där med att ekonomikritiken skulle vara en fortsättning på Hegel? Marx var visserligen influerad av Hegels filosofi, men det han gjorde, var att "ställa den på huvudet". I själva verket så var han starkt kritisk till Hegel, och Marx' filosofiska verk kan inte ses som annat än en reaktion, i direkt polemik, emot Hegel's slutsatser. Och någon "Unghegelian" var han heller inte! Även dessa var han starkt kritisk emot, ta t.ex. "Teser om Feuerbach".

Men värst blir det ändå då Nordling försöker att skicka Marx ner i källaren, genom att komma med, det i och för sig helt korrekta, påpekandet att Julirevolutionen i Frankrike 1830 inte var en revolution sprungen ur motsättningar produktivkrafterna emellan, att den inte var ett klimax i en kamp om produktionsförhållandena. Men resonemanget håller helt enkelt inte. Marx har aldrig påstått att endast produktionsförhållandena, eller ekonomin överhuvudtaget, är den enda möjliga orsaken till revolutioner! Det enda Marx menade, var att den revolution, eller rättare sagt "revolutionära samhällsomdaningen", som skulle fälla det kapitalistiska produktionssättet och klassamhället, i huvudsak skulle orsakas av utvecklingen av de "materiella ekonomiska förhållandena"! Det är en helt annan sorts "revolution", än den under Juli 1830, som var en revolution emot en enskild regim och en bestämd samling förordningar. Julirevolution var inte en revolution emot ett helt samhällssystem!

Så slutstycket, där Nordling säger:

"Varför skulle dagens vänstersympatisörer kunna sätta någon tilltro till verket Kapitalet från 1867 när själva huvudtesen formulerats på grundval av Hegels dunkla filosofi 22 år tidigare? Hur kan man tro att Marx ens kan bidra till förståelsen av 1800-talets nationalekonomi när han hade så förutfattade utgångspunkter?"

är inget annat än rent jävla struntprat! Jag kan hålla med om att själva slutsatsen, att revolutionära samhällsomdaningar skulle drivas av endast materiella förhållanden, är bristfällig. Det är ju därför dagens "unga vänster" läser t.ex. den italienska marxisten Antonio Gramsci, och hans teorier om kulturen och tankens roll i samhällskonstruktionen.

Och då vi ändå snackar om Gramsci, så kan vi ju konstatera att hans teori om "hegemonin" lätt kan appliceras på en grå nationalekonom som Danne Nordling. Av flera andra inlägg på hans blogg, så får man bilden av en läsare, som inte har läst Marx med öppna ögon, utan med en redan på förhand dragen slutsats, om nu Nordling har läst Marx överhuvudtaget?

Nej, Nordling hör till den skara av nationalekonomer som inte vill förklara, utan endast bortförklara världen. Att kapitalismen gång på gång visar sig ohållbar, inte bara för människan utan även för naturen, tycks inte Nordling förstå. Enligt honom så är den ledande kritiken av kapitalismen och dess brister(Marx' ekonomiska verk, som "Kapitalet" och "Till kritiken av den politiska ekonomin"), felaktig, eftersom den föregåtts av en teori som grundar sig i en kritik av Hegel's tänkande (den materialistiska historiesynen). Detta är ju en helt irrelevant sort av argumentation. Bespara oss sådant strunt i fortsättningen, tack! Och nej, Marx brydde sig inte ett smack om någon tavla, även om historien bakom "Medusa's flotte" bara bekräftar att vi lever i ett oacceptabelt klassamhälle...

Marx, Hegel, Nationalekonomi, Revolution, Kapitalism, Filosofi, Historia
Andra intressanta bloggar...

"- Socialdemokratin behöver en makt och ägandeanalys!" del 1

2009-01-29T17:16:00.003+01:00

"Idédebatten" i den socialdemokratiska "bloggosfären" går vidare. Nu är det återigen ideologiernas vara eller inte vara som kommer upp på tapeten. Björn Andersson, har på sin blogg skrivit ett inlägg om hur vi medlemmar är rädda för ideologiska diskussioner. Men jag är kluven inför den bild av vad ideologi egentligen är, som han ger i sitt inlägg.

"-Många partikamrater känner en frustration när de inte finner stöd i idéologin när de ska fatta praktiska beslut i kommuner och landsting. "

. Men är det verkligen därför vi behöver mer ideologisk förankring? En ideologi är inte någon uppslagsbok som inkompetenta kommunalpolitiker kan slå upp då och då. Ideologi är något man läser in sig på, något man fortlöpande diskuterar. Synen på att vi skulle behöva mer ideologi för att kommunpolitiker ska ha en handbok är förrädisk. Ideologin behöver vi för att överhuvudtaget veta vad det är som vi vill i det långa loppet. Vilket samhälle vill vi ha på lång sikt, och hur ska vi nå dit?

Andersson bidrar med en, något haltande, analys av de olika ideologiska strömningarna inom partiet de senaste 40-50 åren. Men om man jämför med vad han skrev mindre än ett år sen så ser man en "vänstervridning" av Andersson's inställning till de olika ideologiska "falangerna". Då så handlade det om ett motstånd emot socio-liberalismen i funktionssocialismens namn. Idag tycks Andersson tillochmed ta avstånd ifrån den funktionssocialism. Såldes ett stort steg till vänster. Kanske är det idédebatten på bloggarna som har lett till denna förändring? Är Andersson's blog representativ för strömningarna hos en större grupp av medlemmar? Isåfall så får jag ett helt annat hopp för bloggosfärens betydelse för vårt parti.

Men det jag saknar, hos Andersson men framförallt, hos en större skara av de socialdemokratiska bloggarna, är en diskussion angående makt och ägande! För vi kan alla konstatera att funktionssocialismen har varit ett misslyckande. Den är en fungerande metod för att bygga upp ett socialt välstånd för det stora folkflertalet under "goda tider" av stark tillväxt för kapitalismen. Detta kan vi inte förneka, det svenska 50 och 60-talet är om något ett bevis. Men hur blir det sen? Funktionssocialismen har visat sig inte kunna hantera lågkonjunkturer. Det är under lågkonjunkturerna som funktionssocialismen har visat sitt sanna ansikte; det är under svåra tider, tider av motvind, som funktions"socialismen" har visat sig vara inget annat än socioliberalism i lite radikalare kläder! Sammanfattat, funktions"socialismen" flyttar fram positionerna, men misslyckas fatalt med att behålla dessa positioner!

Detta, i kombination med den enorma makt över historieskrivningen, som högern inom partiet har, ger oss en klar och tydlig bild av varför vi behöver en ordentlig diskussion angående vår maktanalys och vår ägandeanalys. Då Ingvar Carlsson och chefen för "vår" tankesmedja, Anne-Marie Lindgren, skriver en bok som "Vad är socialdemokrati?", och man kan läsa saker som

- För socialdemokrater är det centralt att bestämmanderätten är det väsentliga, inte äganderätten, sade Anne-Marie Lindgren. I dag håller den politiska bestämmanderätten på att trängas tillbaka, anser hon.

så inser man att det är något som är fel.
Kan vi verkligen upprätthålla "välfärd" utan att påverka kapitalets makt, och ägandeformerna i samhället? Kan man verkligen nå socialismen utan att förändra ägandeförhållandena i vårt samhälle?

För att säga det igen! Det socialdemokratin behöver, rent ideologiskt, är ett gäng nya analyser. Vi behöver en maktanalys, en ägandeanalys, ja en helt ny ekonomisk analys, om vi nu överhuvudtaget har någon sådan idag!?

Socialdemokraterna, Socialism, Ideologi, Analys, Bloggosfären, Kapitalism, Äganderätt

Annat intressant...

Karriäristen Morian har fått hybris

2009-01-29T16:50:00.003+01:00

Den "borgerliga enteristen" Jonas Morian skrev för några dagar sen detta inlägg, på sin blogg "PromeMorian". Detta inlägg är inget annat än ett tecken på en tilltagande hybris från Jonas sida.
Han påstår att partiföreträdare negligerar bloggvärlden, då de inte lyssnar på den debatten som pågår medlemmar emellan där.
Jag vill bara påpeka för Jonas att detta inte är någon nyhet. I åratal har topparna fullständigt skitit den, framförallt, idépolitiska debatt som jämt och ständigt pågår därute i partiföreningar, bland gräsrötterna.

Nej, i själva verket så misstänker jag att citat som

"-Vilken partiledare blir först att citera blogginlägg från någon politisk gräsrot i ett riksdagsanförande eller på en partikongress? När samlas tänkvärda blogginlägg i olika politiska frågor samman av något parti och ges ut som inspirationsmaterial för en fortsatt idédebatt?"

egentligen handlar om att Jonas själv, vill bli citerad av Mona Sahlin eller något annat högt höns, i något stort tal.

Jonas har blivit anklagad för att vara en karriärist av det värsta slag, på flertalet blogar, genom åren.
Nu har han visat upp sina drömmar för oss alla.
Men är det verkligen vad socialdemokratin behöver?

Bloggosfären, Jonas Morian, Gräsrötter, Idepolitik, Debatt,

Solidaritet med de bolivianska barnarbetarna!

2009-01-29T02:05:00.002+01:00

För några veckor sedan så läste jag en artikel i DagensETC om en nystartad fackförening i Bolivia.
Detta var inte den vanliga sortens fackförening, det var nämligen en fackförening för barn(!) och ungdomar.
Till en början så tyckte jag att det lät rätt så absurt, det var verkligen en stor rubrik på första sidan, "-Som om det skulle vara positivt med barnarbete, legitimerar inte ETC barnarbete genom rubriker som dessa?" tänkte jag. Men efter att ha läst ett tag så bildad jag mig en helt annan uppfattning.

Fackföreningen ASONAT bildades på initiativ från Bolivias motsvarighet till LO, Central Obrera Boliviana (COB).

" -Det är svårt för de vuxna att skaffa sig en inkomst. Och många får inte ut mer än minimilönen (motsvarande 600 kronor i månaden). Så barnen har inget val. De måste skaffa ett jobb och hjälpa till med hushållskassan. Å andra sidan hävdar arbetsgivarna att barnen egentligen inte är arbetare utan att de bara ”hjälper till”. Därför betalar de inte riktiga löner. Ibland betalar de bara hälften av minimilönen, om ens det."

säger ordföranden för ASONAT, den 18 år gammla José Luis Rodríguez.

Men vad kan vi lära oss av denna situation? På många sätt så är de bolivianska ungdomarnas situation och vardag radikalt annorlunda än den är för ungdomar här i Sverige. Men under ytan så kan vi ändå utskilja flera likheter mellan en 18 åring i Sverige och en 18 åring i Bolivia. De är båda utsatta för samma sorts hänsynslösa exploatering på arbetsmarknaden, med svartjobb och dålig arbetsmiljö. Samma otrygga tillvaro gällande anställningstrygghet. Samma drömmar om en egen framtid.

SSU's förbundsstyrelse har utropat 2009 till ett år i "den internationella solidaritetens tecken". Men förvånansvärt få av de kampanjer jag har hört talas om har handlat om traditionell arbetar och ungdoms -solidaritet, det har rört sig om diverse biståndskampanjer, reklam för rättvisemärkt kaffe och info om HIV/AIDS. Inget ont om det, men ett socialistiskt ungdomsförbund måste i sin internationella solidaritet i första hand hitta det där klass och ungdomsperspektivet.
Ja anser att fallet med ASONAT uppfyller båda kraven. Att inleda något sorts projekt med en fackförening för ungdomar är internationell solidaritet i högsta grad! Ty solidaritet är i första hand ett uttryck som beskriver en ömsesidig handling.

För trott eller ej, i själva verket så är det SSU och LO som har en hel del att lära sig av ASONAT's exempel. Hur har man i Bolivia lyckats att organisera så pass mycket ungdomar? Är ett "tvärbranschligt" fackförbund för ungdomar en lösning för den svenska arbetarrörelsen? ASONAT och COB är radikala rörelser med långtgående politiska krav. Hur kan vi ta del av deras erfarenheter i klasskampen? Och förstås så har ju vi här i Sverie 90 års samlad erfarenhet att dela med oss av. Hur kan ASONAT utveckla rörelsen? Kan vi bistå i en bredare ungdomsrörelse för ungdomens inflytande och samhällsförändring? Kan vi bistå med våra erfarenheter och kunskaper om hur man väger mellan långsiktiga krav och de mer närstående stegen framåt?
Som sagt så är solidaritet en ömsesidig handling, att som likar kämpa för vårt gemensamma bästa.

Tills SSU centralt eller Stockholm-distirktet har börjat diskutera frågan om ett projekt med ASONAT, ungdomarnas egen fackförening i Bolivia, så uppmanar jag till solidaritet med den begynnande Bolivianska fackförenings för ungdomar!

Bolivia, Facket, SSU, Internationell solidaritet, Ungdomar

Papperstigrarnas studiematerial ljuger!

2009-01-27T00:51:00.004+01:00

Sitter och läser det häfte om "VÅR IDEOLOGI" som partiet kom ut med 2003, för användning i studier för nya medlemmar.
Jag blir upprörd efter ett tag:
"För socialdemokratin spelade ägandet inte den avgörande rollen när man väl fick makt att utöva politik efter demokratins genomförande. I stället var det tryggheten, rättvisan och omsorgen om människornas välfärd som hade en avgörande betydelse. Det jämlika samhället fick byggas inom folkhemmets ram.
Det skulle finnas en välfärd som omfattade alla. Den skulle vara av så hög kvalitet att alla samhällsgrupper efterfrågade den. ”Endast det bästa är gott nog åt folket ” sa Gustav Möller. Det låg ett egenvärde i att direktörens son skulle träffa vårdbiträdets dotter i samma skola. Det fanns stora fördelar med att grosshandlaren och lantarbetaren hamnade på samma sjuksal när
blindtarmen skulle opereras bort.
Det var den här jämlikheten som var den demokratiska socialismens mål. Den kunde uppnås med ett fritt näringsliv, men inom ramen för politiska beslut om hur produktionsresultatet skulle användas."
säger man.

Problemet är inte att man påpekar att arbetarrörelsen i Sverige, började med att bygga upp den sociala välfärden då man fick makten under Per-Albin's tid, förverkligandet av den sociala demokratin. Inte heller det att man påstår att det finns ett egenvärde med att människor från olika klasser träffas i den gemensamma välfärden. Problemet är de avslutande meningarna.
"Det var den här jämlikheten som var den
demokratiska socialismens mål. Den kunde uppnås med ett fritt närings-
liv, men inom ramen för politiska beslut om hur produktionsresultatet
skulle användas"
Undertecknad anser att detta är falsk historieskrivning. Är verkligen "jämlikheten" vi uppnår, då en grosshandlare och en lantarbetare sover i samma sjukhussal, "den demokratiska socialismens mål"? Är detta överhuvudtaget fråga om "jämlikhet"?
Det är dessa frågor jag ställer mig, då jag läser häftet.
Målet är väll en verklig jämlikhet, ett samhälle där vi alla är likar, systrar och bröder. Ett samhälle som är solidariskt i ordets rätta bemärkelse. Är dagens samhälle, med det fria näringsliv vi har, verkligen solidariskt?

Och klyftorna! Även under det tidiga 70-talet, då Sverige var som mest jämlikt, så fanns stora klyftor, och en utbred social problematik. Hade vi uppnått "jämlikheten", med ett fritt näringsliv? Varför känner sig människor maktlösa i det samhälle, som av häftet ses som "den demokratiska socialismens mål"? Där produktivkrafterna fortfarande ligger i händerna på människor med endast ett vinstintresse, profithungern? Varför har klyftor ökat i samhället, även under socialdemokratiskt maktinnehav? Varför har välfärden rustats ner, även under tider av socialdemokratiskt maktinnehav?

Trots det som påstås i häftet, att den demokratiska socialismen kan uppnås i ett kapitalistiskt samhälle med fritt företagande, så anser jag att vi måste se till systemet, vårt samhälles själva struktur. Mitt svar ät mycket enkelt. Vårt mål, den demokratiska socialismen, kan inte uppnås, uppbyggas och upprätthållas, inom ramen för det kapitalistiska samhället. Det krävs ett systemskifte i ordets rätta bemärkelse. En omfattande samhällsomdaning. För den demokratiska socialismen innefattar inte bara politisk demokrati och den begränsade form av social jämlikhet som beskrivs i ovannämnda häfte. Den demokratiska socialismen värnar även om andra former av demokrati. Ekonomisk och kulturell, där medborgarna som sanna likar även tillåts utformar de ekonomiska strukturerna, produktionen och samhällets värderingar & förhållningsätt. Demokrati där människan får verklig makt över sitt arbete och över definitionen av vad som anses vara "sunt förnuft" och "rätt och fel".

Det är då vi uppnår ett sant demokratiskt samhälle, det är då vi kan bekämpa klassklyftor. Och det är först då vi avskaffar klassamhället, som vi kan tala om demokratisk socialism i ordets rätta bemärkelse. Det häftet beskriver, det är funktionssocialismen då den är som sämst. Svag, blåögd och trist. "-Samhället är färdigbyggt!". Nej, det är det inte alls...

Socialdemokraterna, Socialism, Ideologi, Demokrati, Jämlikhet, Kapitalism, Demokratisk Socialism,

Annat intressant...

Jultal...

2008-12-27T21:36:00.002+01:00

Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Palestina är en form av tortyr.
Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk.

Därför är bombningarna illdåd.

Därav finns det många i moderns historia.
De förbinds ofta med namn. Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidicie, Sharpville och Treblinka.
Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hårt mot dem som burit ansvaret.

Nu finns ytterligare ett namn att foga till raden.
Gaza - julen 2008

Israel, Palestina, Gaza, Våld, Jul, Olof Palme, Tortyr,

Fler intressanta bloggar...

"Globen" är visst inte "Globen" längre...

2008-12-13T14:58:00.003+01:00

Läste att man ska bytta namn på ett av Stockholms största landmärken. Detta är en del av den våg av urspårad företagssponsring i vårt land, där idrotten är tvungen att låta arenor döpas efter dom som håller i pengarna, nämligen (dom kapitalistiska) sponsorerna. Ska man verkligen kunna "köpa" landmärken och centrala byggnader på det här sättet? Är inte detta ett tecken på att samhället idag inte ställer upp för folks fritid?

Men det handlar inte bara om principen att offentliga byggnader och landmärken inte ska bli gigantiska reklampelare. Det finns också en nypa prestige. Att småstäder och hålor på landsorten låter sponsorerna döpa sina arenor är delvis förståeligt, idag finns inga statliga millionprogram att luta sig mot då man som liten kommun vill bygga ut fritidens infrastruktur. Men här i Stockholm har vi faktiskt en tradition av att låta saker heta det dom faktiskt är. Vi är en stad som inte har varit tvungna att ge saker namn, som sen ändå inte kan användas under t.ex. internationella evenemang i TV. Och staden har urstarka finanser, så det är inte en fråga om pengar. Det är borgarna som än en gång vill göra vår stad till ett kommersialismens skyltfönster. Den här gången ska vi inte låta dom göra det.
Skriv under protestlistan nu!

Skriv under protestlistan här...

Globen, Idrott, Fritid Landmärken, Kommersialism

DN håller på att spåra ur helt och hållet!

2008-12-10T03:07:00.002+01:00

Läste gårdagens (mån 8/12-08) DN angående det röd-gröna samarbetet, och jag kunde inte annat än att hålla mig för skratt. Allvarligt, DN har börjat att konkurrera med KTH's blaska "Blandaren" om vad som är den mest studentikosa buskisunderhållningen i Decembermörkret. Ledarsidan är, som så många gånger förr, helt jävla bananas. Men först lite om dom komiska citat, som högt uppsatta personer i regeringen bidrog med.

Jan Björklund, vår kära utbildningsminister, larvar sig. Han snackar om Lars Ohly att han (L.O.) "[...]kommer att vara alliansens bäste valarbetare, han kommer att vrida vänsterkartellen åt vänster.". Jaså? Och vad skulle va så konstigt med det. Vitsen med en "vänsterkartell" är väll att den ska vara just vänster, inte sant? Och sen angående utrikespolitiken; "-Det får mig att rysa. Lars Ohly är kommunist. Nu ska han få utforma socialdemokraternas nya utrikespolitik". Jaså? Sen när har Ohly blivit sosse med uppdraget att vara våra utrikespolitiska talesman? Har någon informerat Jan Eliasson om att han har blivit petad? Och dessa "rysningar". Jag tror nog att Björklund har orsakat mer rysningar med sin skolpolitik än Ohly med sin "kommunism" (om nu Ohly verkligen är en kommunist i ordets rätta bemärkelse?). Det är oroande att vi har en semi-fascistisk utbildningsminister som är inspirerad av militarism, och som vill föra en auktoritär och liberalt totalitär politik.
Och statsminister Reinfeldt. Ja han har ju totalt missuppfattat om vad det här med politik och politiska partier handlar om, vilket han än en gäng visar. "Förnyelse av socialdemokratin" snackar han om, vad nu det skulle innebära? Reinfeldt visar oss att högeralliansen blott handlar om makt. Dom ser det inte som att dom har ett uppdrag att föra politik, utan att deras uppgift är att bryta en socialdemokratisk hegemoni inom den svenska politiken. Är det inte dags att sluta med dom makthungriga sandlådefasonerna och börja att prata om sin egen politik istället för hur mycket andra partier skulle behöva "förnyelse"? Och är det inte varje partis medlemmars ensak ifall man överhuvudtaget vill ha "förnyelse" eller inte? Och är inte denna påstådda "vänstervridning" en form av "förnyelse"?

Men ledarsidan då? Ja där oroar man sig för att vi går tillbaka mot mer blockpolitik igen. Hur mycket kontakt med verkligheten har dom egentligen? Det svenska folket vill ha är en tydligare politik, rakare rör. Detta kommer inte att kunna uppnås i dagens populistiska, konflikträdda och mittencentrerade politiska klimat. En mer utpräglad blockpolitik kommer däremot att tvinga fram tydliga alternativ, något som kommer att sätta fart på den politiska debatten. Och dom flesta partisympatisörerna för (S) vill ha en "kantring åt vänsterkanten". Att man sedan kanske förlorar några "medelklassröster" på detta spelar inte så stor roll, då man vinner minst lika många "soffliggare", blankröstare och förstagångsväljare, för att inte säga fler. Om vi dessutom kan presentera rätt sorts tolkning av samtiden, så kommer vi inte förlora många medelklassväljare då dessa påminns om att även dom förtrycks i det kapitalistiska samhället, att även en TCO-medlem är en "arbetare" i det klassbegreppet som Marx och många andra tänkare har använt genom tiderna. Ledarsidans totala distans från verkligheten (vilket ju inte är något positivt i detta sammanhang) fortsätter i analysen av det röd-gröna samarbetet.

Henrik Brors haltande analys om att det skulle vara någon "traditionalist-falang" som skulle ha drivit fram inkluderandet av (V) är fel. För det första så är denna uppdelning mellan "traditionalist" och "förnyare" en borgerlig tolkning av hur det ideologiska spektrat ser ut inom socialdemokratin. Jag antar att han syftar på "vänster-falangen" eller något liknande, vilket ju också blir lite fel då det egentligen inte finns någon helt enad "vänster-falang" heller för den delen. För det andra så antyder han genom användandet av detta begrepp, liksom många högerspöken och dumliberaler, att det skulle vara en fråga om gamla "gråsossar" mot "dom nya unga krafterna". Detta är ju också helt fel. Om det är några som skulle betraktas som "gråsossar" och "betonghäckar" idag så är det ju snarare den brokiga skara av garderobsliberaler och EU-fanatiker som står för "gammal" politik. "Vänster-falangen" är en falang bestående av ungdomar, fackligt engagerade och, förstås, en stor grupp av äldre medlemmar, som gick med under folkrörelsernas "guldålder" kring "rekordåren" (40,50,60,70-tal alltså). Förstås så har Brors noll koll på historien hos en rörelse han inte ens är en del av.

Ibland funderar man på att sluta att läsa denna blaska, men efter måndagens utgåva så är jag övertygad om att DN nog ändå är rätt bra ändå, för vi behöver alla få oss ett gott skratt då och då...

P.S. Detta inlägg är alltså inte sponsrat av Bonnier.

Socialdemokraterna, DN, Jan Björklund, Fredrik Reinfeldt, Lars Ohly, Henrik Brors,Rödgrönt samarbete

Fler författare på barrikaderna, tack.

2008-12-07T23:52:00.006+01:00

Nobelpristagaren i litteratur, Jean-Marie Le Clézio, uttalade sig igår under en presskonferens i minst sagt smickrande ordalag.
"- Svenskarna är trogna sitt politiska arv och de är öppna mot immigranter. Vad det gäller socialism är de en förebild för resten av världen." sa han.
Något som är glädjande, att Sverige ändå har en bild utomlands som baseras på socialism fortfarande.
T.ex. så uttalade sig Bob Dylan på liknande sätt tidigare i år då han fick frågor om kandidaterna i det amerikanska presidentvalet.
Dock blir jag lite ledsen då Le Clézio under samma presskonferens säger
"- Jag skriver inte för att förändra något. Jag skriver för att jag har en historia att berätta och för att jag har ett behov av att skriva, som kommer inifrån.".
Uppenbarligen så har han politiska åsikter, och en vilja att förändra.
Men ändå väljer han att inte använda denna kraft i hans konstnärliga arbete, och han är inte ensam. Idag så har kulturen blivit så avpolitiserad att man närmast skulle kunna tro att författare, konstnärer, musiker, dramatiker och andra helt enkelt har gått och blivit helt apatiska...
Kanske ni säger emot mig, t.ex. så gjordes ju en uppsättning av "Kommunistiska Manifestet" på Teater Tribunalen i höstas, men den är nog bara ett undantag (eller förhoppningsvis början på en nya våg).

Men i stora drag så tar inte kulturen ställningen idag. Och då den gör det så blir det lite mer allmänt och flummigt, man vågar inte riktigt precisera vad det är man tycker eller vill.
Kulturen skulle må bra av att kunna vara delaktig i en förändring av samhället. För säga vad man vill om plakat- och agitatorskultur, men den är så mycket mer skarp en vanlig protestkultur. Då protestkulturen bara sprider/bekräftar ett missnöje, och lätt blir gnällig, så har en mer agitatorisk kultur en engagerande effekt. Den får oss inte bara att tända till, den får oss att fundera och aktivera oss på ett väldigt konstruktivt sätt. Inspirera till förändring!
Den är helt enkelt lite mer smart, tillskillnad från protestkultur som är mer hjärndöd och talar till aphjärnan.

Och varje generation måste skapa något eget, något nytt!
Göra sin egen analys av sin värld och sätta nya definitioner.
Det bör vara en utgångspunkt för en ny våg av "revolutionär" kultur, både politiskt och konstnärligt.
För behövs det inte lite mer konstnärer på barrikaderna?
Behövs det inte en mer politiserad kultur idag?

Låt oss inspireras, låt oss inspirera varandra.
Börja att använda kulturen för att förändra samhället igen!

Kultur, Nobelpriset, Politik, Jean-Marie Le Clezió, Socialism

Lyssna på de äldre!

2008-12-07T04:11:00.003+01:00

Före detta kulturministern, Bengt Göransson, kommer än en gång med en skarp analys av vår värld.
Denna gång i LO-tidningen och på ämnet "Marknadsekonomins sammanbrott". Mycket intressant, inspirerande och glädjande läsning!
För visst är det väll ändå dags för en socialdemokrati som gör den där nödvändiga analysen av vad det var som gick åt skogen? En socialdemokrati som återigen gör en analys av vårt kapitalistiska samhälle?

Och sen detta med Obama som han tar upp. Det är kanske dags att sluta låsa in oss i tänket att vi "måste leverera". Obama kommer knappt att kunna leverera ens en bråkdel av allt han lovar, men vad spelar det för roll? Han lyckas åtminstone att engagera människor, och det måste ju som bekant socialdemokratin börja göra igen.

Bengt Göransson verkar vara väldigt aktiv. Han är årligen med på minst ett seminarium på Socialistiskt Forum, där han delar med sig av sin visdom. Och det får mig att tänka på en sak. Hur många andra pensionerade partikamrater finns det därute med massa vettiga saker att säga? När lyssnade vi på nån av dom gråhåriga i S-föreningen senast? Dessa människor har massor med kunskap att dela med sig! Öppna upp öronen för dom äldre!

Socialdemokraterna, Bengt Göransson, LO-tidningen, Barack Obama, Marknadsekonomi, Pensionärer

Mona, mona, mona...

2008-12-05T01:47:00.002+01:00

Den senaste veckan så har debatten i den "socialdemokratiska bloggsfären" om Mona Sahlin blåst upp i nya rekordnivåer. Detta efter att "Debatt" med Janne Josefsson ägnade en hel halvtimme åt att diskutera den senaste tidens opinionsras för partiet och påstådda, patriarkala "Mosa Mona"-kampanjer. I grund och botten så är ju detta ett både intressant och angeläget ämne, men jag blir besviken då man jämnt och ständigt, så även denna gång, försöker att vifta bort kritiken emot Mona med att påstå att det är det beryktade "patriarkatet" och en samling makthungriga gubbar som står bakom kritiken, som i själva verket är en hetskampanj i syfte att underminera Mona's ställning.
Att inta en sådan ställning i denna fråga är nonchalant. För visst, det finns vissa drag "häxjakt" i diskussionen därute. Och nog så är det så att vissa av Mona's högljudaste kritiker kritiserar henne för att hon är en kvinna som hotar deras egna maktpositioner. Men i grund och botten, för den "stora massan", så handlar detta ytterst lite om personen Mona Sahlin. Det handlar faktiskt om vilka politiska förslag som har lagts fram, vilka strategier inför valrörelsen 2010 som har presenterats, och framförallt om dom förväntningar och förhoppningar som ännu inte har realiserats. Förhoppningar om ett rödare, radikalare, reformivrigt parti.

I ovannämnda TV-program så bjöds vi tittare bara på ett riktigt skarpt uttalande. Det var Lotta Gröning som påpekade att Mona internt ibland får stå för mycket av det "onda" som hände inom socialdemokratin under 90-talet. "Under krisåren blev hon liksom högervridningens ansikte" säger Gröning. Och det är kanske där vi kan nosa på kärnan i "problematiken". Det är nog inte Mona som person vi inte gillar. Hon ger ju ett sympatiskt intryck, har en rent organisatoriskt en stark tro på kollektivet, och hon är framförallt en bra talare. Hon kan liksom snacka med människor, utan att det uppstår hierarkier i samtalet. Detta är väldigt positivt, inte minst efter vår förra partiordförandens framfart. Men Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, kommer med ett vettigt konstaterande. I Sverige så röstar man på politik och inte på person. Alltså, det är inte Mona's personlighet som orsakar raset, det borde ju då vara folks inställning till den förda oppositionspolitiken, och förslagen inför valet 2010. Jag kommer ihåg valnatten 2006. Både Marita Ulvskog och LO-Wanja utlovade "en hård oppositionspolitik". Man gav intrycket av att denna skulle vara fräck, vågad och lite hänsynslös. Har det blivit så? Nej. Sossar i media verkar ju mest göra uttalanden som går ut på att regeringens politik är på rätt spår, men att den skulle behöva några "sossiga" modifikationer. Kanske är det detta som folk nu reagerar på?
Och kanske är det som "gammelsossen Gösta" påpekar i programmet, många inom partiet som har kämpat för arbetsrätten under 1900-talet har inget förtroende för Miljöpartiet som gång på gång visar sin fientliga inställning till arbetsrätten. Denna vettiga analys dribblas sen bort på att "Gösta" inte har koll på vad en "feminist" är, för att vinna billiga komiska poänger på bekostnad av viktig kritik. Och sen har vi SSU's medverkan (en ombudsman och en "vanlig medlem"), som gav ett ytterst mesigt intryck. Vi framställdes som inställsamma strebers, och på det kan vi inte skylla en eventuell vinkling från SVT's sida.

Men låt oss inte stanna där. Ute i bloggsfären så görs en mängd uttalanden om ovannämnda TV-debatt. Jag ska ta ett exempel här. Det är S-bloggaren Jan Andersson som skriver om den osmakliga kampanjen som drivs emot Mona inom partiet. Det enda denne man gör, är att komma draggandes med en några riktiga bottennapp till teser i kategorin "Därför är Mona's politik så bra". Bland annat så gör han sig skyldig till ett helt okritiskt hyllande av Miljöpartiet, för att senare i samma mening peka på att (mp) mer än gärna skulle vilja samarbeta med högeralliansen (vilket dom väll iofs nog redan har gjort vid några tillfällen). Han gör sig även skyldig till den värsta sortens "förvaltarmentalitet", där vi bland annat får höra detta uttjatade mantra om "grundfundamenten i den ekonomiska politiken" en gång till. Och han påsåtr att vi för att nästa val måste få med oss "lättrörliga väljare i våra storstadsområden", och undervärderar således två stora grupper. "Soffliggare" och unga. Dessa två grupper nämns mycket sällan i diskussioner om vilka väljargrupper partiet måste knyta till sig, dom anses helt enkelt inte vara av något större värde. Detta underminerar ju bara förtroendet för demokratin, och spär på politikerföraktet ännu mer! Och då har jag inte ens nämnt hur man hela tiden vänder ryggen åt dom unga inom politiken i stort... Nej, Jan Andersson's inlägg får nog ses som ett typiskt exempel på hur vissa högersossar desperat försöker motarbeta de radikaliserings strävanden som förtroendetappet för Mona är ett utlopp för.

Jag träder härmed fram. Jag är från och med nu emot Mona! Men inte Mona som person, utan Mona som representant och symbol för en politisk kurs jag inte ställer mig bakom. Ja, jan Andersson, jag ger dig rätt i att vi måste ha en öppen debatt om politikens innehåll. Men att blunda för "Mona-kalabaliken" och avfärda den som ett uttryck för "mansgriseri", det är att döda en diskussion om politikens innehåll!

Socialdemokraterna, Mona Sahlin, SVT, Lotta Gröning, Politik, Socialism, Bloggar, Kritik

Ett bra initiativ, en demokratisk socialist och en ö...

2008-11-30T00:41:00.002+01:00

Snubbladde över en riktigt bra sida för en stund sedan.
Det är Malmö's Arbetarekommun som har en liten sida med olika tal och skrifter från några av Socialdemokratins största.
Mest sprängkraft har dom två tal av Olof Palme som har laddats upp.
Det ena, "Därför är jag demokratisk socialist", är taget från en debatt mot Torbjörn Fälldin. I detta tal så visar Palme ständigt på det kapitalistiska samhällets orättvisor, och fastställer varför socialismen är den enda ideologin för Socialdemokraterna. "Visst är jag demokratisk socialist; som Branting, när han genomförde rösträtten; som Per-Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om Folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan."

Det andra talet är på sätt och vis historiskt, inte bara arbetarrörelsen, utan även för Sverige som nation. Det är ett tal som Palme höll på Kuba under statsbesöket 1975. Detta var det första svenska statsbesöket i ett latinamerikanskt land någonsin. Talet innehåller mängder med jämförelser mellan den svenska arbetarrörelsen och den kubanska revolutionens utveckling. Palme uttalar ett stöd till Kuba och det kubanska folket, och avslutar med att säga; "Detta är första gången en svensk regeringschef besöker Latinamerika. Jag har mött en kontinent där kraven på en förändring ljuder starka. Vad dessa länder begär är något ganska självklart: att själva få forma sin framtid, att skapa välstånd för sina folk på grundval av egen förmåga och egna naturresurser. I denna världsdel finns omätliga rikedomar i form av mänskliga och materiella resurser. Att frigöra dessa slumrande resurser är en väldig uppgift. En grundläggande förutsättning är att de används för de egna folkens välfärd. Det program för en ny ekonomisk världsordning, som FN:s generalförsamling antagit, är ett viktigt steg på väg mot ett världsomfattande samarbete mellan stater på rättvisa villkor. I Latinamerika tillhör Kuba de länder som länge gått i bräschen för sådana krav, och för en strävan till ekonomisk frigörelse, "la segunda independencia”.
Kära vänner, jag kan försäkra er att en växande svensk opinion med intresse och sympati följer denna strävan till interamerikansk solidaritet och oberoende. Det är en utveckling som borde välkomnas i alla länder, inte motarbetas. Ty så länge orättvisor, utsugning och misär råder kan ingen verklig fred och avspänning i världen uppnås.
Får jag sluta med att tacka för att ha fått detta tillfälle att tala till Er, tillsammans med Fidel Castro, på denna historiska plats.
Leve vänskapen mellan Sverige och Kuba!
Leve solidariteten mellan folken!
Viva Cuba independiente!"

Vad vill jag då ha sagt med det här?
Sverige och Socialdemokraterna har sedan mitten av 70-talet övergett den solidariteten som vi en gång hade med Kuba. Det finns flera skäl till detta, men idag så har detta gått överstyr inom arbetarrörelsen.
Idag så kräver man inte bara ett mer demokratiskt Kuba, nej, det finns krafter som vill se en liberalisering av den kubanska ekonomin, ett återinförande av kapitalismen. Hur hjälper det Kubas folk? Att man återinför ett system som vi alla kan se endast är ett destruktivt system? Att man ska låta extremistiska krafter bland exil-kubaner i Florida få makt, och komma och kräva tillbaka plantagerna deras förfäder ägde från ättlingarna till dom slavar som en gång arbetade på dom? Att man rustar ner den välfärd som man sedan revolutionen har byggt upp? Är det verkligen en vettig utveckling?
Nej, vi måste se tillbaka på det som Olof Palme såg. Att Kuba på många sätt hade kommit långt på vägen mot en bättre värld. Nu har mycket ändrats sedan dess, men Socialdemokraternas ställningstaganden gentemot Kuba kan inte inrikta sig på att avkaffa de socialistiska dragen i den kubanska ekonomin. Det Socialdemokraterna, i sin politik gentemot Kuba, måste fokusera på, är de områden där Kuba brister utifrån vår ideologi.
Och vi vet nog alla att det handlar om demokratin på ön, inte det statliga ägandet...

Men kära läsare, stirra er inte blinda på det kubanska talet. Det viktigaste för arbetarrörelsen idag, det är ändå Palme's tal om den demokratiska socialismen. För er som fortfarande ivrigt och envist insisterar på, att Socialdemokratin inte ska vara en socialistisk rörelse, ni borde helt enkelt ta en riktigt ordentlig funderare. "Är det här verkligen partiet för mig?". Kon ihåg, tillskillnad från Kuba så lever vi inte i någon enpartistat, man är inte tvungen att vara sosse. Så om man nu inte kan skriva under på den demokratiskt socialistiska ideologin, då kan jag rekomendera er denna hemsida. Dom är ju också för "solidaritet"...

Socialdemokraterna, Olof Palme, Socialism , Kuba , Ideologi, Solidaritet Imperialism

Ideologin smyger sig på...

2008-11-24T22:42:00.003+01:00

Så har då den interna debatten om "höger" och "vänster"-sossar dragit igång igen.
Och denna gång så är den (äntligen!) lite ideologiskt inriktad!
Man börjar att höra ord som "socialist" och "reformism" igen!

I centrum står dom två "S-bloggarna"Erik Laakso och före detta riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand.
Bland annat så har Erik Laakso påståt att socialdemokrati, per definition, inte är socialism, vilket har fått Silfverstrand att kontra med löntagarfonder och Palme-citat.

Men det som på något sätt har blivit kärnan i denna debatt är ändå Laakso's kommentar till Silfverstrand's inlägg."[...]men när goda partikamrater låter mer som vänsterpartister än som socialdemokrater är det konstigt att inte fler reagerar.".
Ja du, varför är det konstigt att ingen reagerar.
Kanske för att den ideologiska gränsen mellan (V) och SAP är mycket tunnare än man tror?
Kanske för att vi är så vana vid att "goda partikamrater" låter mer som folkpartister, centerpartister, ja rentav moderater, än som socialdemokrater?
Det är väl det som är lite konstigt, att ingen reagerar?

Fast samtidigt så reagerar folk, men reaktionen sker på ett splittrat och okonstruktivt sätt.
Vissa blir passiva, vissa lägger sig på sofflocket på valdagen, vissa blir förvirrade och ansluter sig till allehanda skumma sidogrupperingar, vissa lägger klasskamp och socialistiska strävanden på hyllan för att istället ägna sig åt tandlösa identitetsfrågor. Det är problemet.
I kombination med en på under många år obefintlig interndiskussion så blir detta något destruktivt för inte bara vår politik, utan på sikt även vår framtidstro!

Socialdemokrati står för Socialism och Demokrati.
Det är vår ideologi, demokratisk socialism.
Medlemmar som inte vill inse detta, måste helt enkelt bli insatta i vad socialism egentligen är, och vad som menas med att genom en reformistisk strategi uppnå ett demokratiskt socialistiskt samhälle!
För kanske är det problemet, att det finns så otroligt många sossar som har gått på dom borgerliga lögnerna om att socialism skulle vara detsamma som totalitär Stalinism!

Fortsättning följer...

Socialdemokraterna, Socialism, Reformism, Olof Palme, Erik Laakso, Bengt Silfverstrand

Konstruktivt...

2008-11-21T23:21:00.003+01:00

Läser på debattsidan i Dagens(höger)Nyheter, att Carin Jämtin och Sossarna i Stadshuset kommer med sex konkreta förslag på åtgärder för att lösa problematiken med allmännyttan.
Bland annat så är man så djärv att man överväger återinköp av sålda hyresrätter. Jävligt bra! Om det nu leder till en förd politik.
Och sen så har vi ett krav på att staten ska stödja byggandet av bostäder, förhoppningsvis hyresrätter.

Jag hoppas innerligt att man vid ett maktövertagande gör dessa förslag till en verklighet. Mer sånt, tack!

Stockholm, Socialdemokraterna, Allmännyttan, Carin Jämtin, Bostäder, Hyresrätter

Välfärdsstaten R.I.P?

2008-11-20T23:20:00.002+01:00

Klockan 23:23 ikväll röstades det tillslut igenom.
Det där "fördraget", det från Lisabon.
Det blev ingen folkomröstning, det blev inget uppskjutande av belsutet tills efter den där utredningen, den som skulle säga vad som skulle hända med saker som vår strejkrätt och rätten för utländska arbetare att ta del av vår princip om en solidarisk lönepolitik.
Det känns väl inte så jättebra precis.

Men det som tar emot mest, det är nog ändå det att företrädare från arbetarrörelsen, helt utan pardon har röstat igenom detta.
Utan att ta hänsyn till konsekvenserna för vad beslutet faktiskt innebär, helt utan hänsyn till vad LO-kongressen tyckte i frågan, helt utan hänsyn till den utbreda EU-skepsisen bland både partimedlemmar och väljare.
Om man hanterar det här ärendet på detta vis, hur hanterar dom andra ärenden?
Det är den frågan vi måste ställa oss.

Så vad göra?
Vi borde ställa krav på riksdagsledamöterna, både konkret vad dom ska rösta i olika förslag, men även på att dom måste få en bättre kontakt med vi som befinner oss långt borta från rikspolitiken. Föra dialoger, lyssna, "förankra".

Och vi, som medlemmar, måste ta upp frågor om hur vi egentligen nominerar kandidaterna till riksdagslistan. Väljer vi politik eller person?

Och sen har vi ju förstås frågan om EU-medlemskapets framtid...

EU, Lissabonfördraget, Riksdagen, Socialdemokraterna, LO, Välfärdsstaten, Arbetarrörelsen

Puckade låtar...

2008-11-16T01:07:00.003+01:00

Är det bara jag som tycker att den nya "ljudloggan" är en jävligt puckad idé?
Jag skulle kunna babbla om reklamakarens förflutna, jag skulle kunna babbla om den skumma texten, jag skulle kunna klaga på låtens musikaliska kvalitéer. Men det tänker jag inte göra.
För det är inte så att den är dåligt gjord. Den är väldigt "kompetent" gjord, all respekt åt hantverkarna bakom den.
Men är inte själva idén med att låta ett stycke musik representera SSU, fundamentalt fel?

För det första; musiken och dess roll för ungdomar, SSU's (och SSU-kampanjers) målgrupp.
Idag så är musiken, mer än någonsin, den kanske viktigaste faktorn för fastställandet av en personlig identitet bland unga. Är jag en "hip-hopare", är jag en "EMO", är jag en "Metalhead", eller är jag bara en som gillar "all musik"? Valet av musik säger inte bara vad för sorts musik man gillar, den säger även i viss mån vem man är eller vill vara. Valet av musik är också ett val av grupptillhörighet. Detta har varit ett faktum så länge det har funnits en ungdoms- och populärkultur (vilket är sedan 1930-talet). Raggare, knuttar och spisare på 50-talet, mods och jazzpjattar på 60-talet, syntare mot hårdrockare på 80-talet. På samma sätt som man inom marxismen snackar om motsättningar klasser emellan, så har det historiskt sett funnits motsättningar subkulturer emellan. Nu så kan man ju dock inte jämföra dom motsättningarna gällande makt, ekonomi och socialstatus som råder emellan proletariatet och kapitalisterna, med dom "motsättningar" som finns emellan olika subkulturer (även om man kan se vissa tendenser vad det gäller klasstillhörighet även där). Vad har då detta med den lilla trevliga låten att göra? Jo, om det är så att musiken spelar en sådan roll för ungdomars identitet, gör inte det att vi riskerar att stänga ute eller alienera stora grupper ungdomar?

Låten är en hiphop-låt i "modern" stil, med inslag av det som idag kallas för "R'n'B" och lite "salsa". Betyder detta att vi bara vänder oss till ungdomar som gillar hip-hop, R'n'B och salsa? Betyder det att vi inte vänder oss till ungdomar med annan smak, som identifierar sig med andra subkulturer? Och vad händer om man tycker att låten är dålig som hiphop-låt? Vi måste vara försiktiga med att väva in den sortens kulturella vattendelare som musiken är i vår yttre identitet! Vi vänder ju oss till ungdomar, med "hjärtat till vänster", som vill förändra världen. Vad folk sen lyssnar på ska vi fullständigt skita i!
Sen skulle jag också vilja spekulera i att valet av just denna specifika genre (hip-hop) beror på att att man från förbundsledningens sida (och reklambyrån för den delen) har haft en, väldigt fördomsfull, uppfattning om att just denna musikstil på något sätt skulle vara extra populär bland "vänster-kidsen", och att gamla unkna svenneklyshor om att hip-hopen skulle gå hem på något speciellt sätt hos invandrare och "ute i förorten" har haft inverkan (man kanske ville skapa en "urban" känsla). Detta ska vi akta oss för. Det är, förutsatt att det är som jag tror, verklighetsfrånvänt och diskriminerande att generalisera på detta sätt.

För det andra; kan den här sortens kampanjer verkligen öka antalet medlemmar/engagera "ungdomen"?
Jag vill hävda att så inte är fallet.
Att ha en liten snutt som spelas då Jytte (och andra representanter) åker omkring på skolor, kommer inte att locka någon. Ingen kommer att tycka "-Fan vilken bra känsla det här med SSU ger mig! " p.g.a den här låten. Den kommer att kunna skrämma iväg ungdomar som inte gillar hip-hop, R'n'B och salsa, och för den delen ungdomar som gillar hip-hop, R'n'B och salsa men som kanske tycker att låten är dålig/töntig.

Vi sysslar med idéer och engagemang. Det vi försöker att "sälja" är dom värderingar som arbetarrörelsen står för och skapa det engagemang som krävs för att uppnå vårt slutgiltiga mål om socialismens införande. Detta är alltså inte fredagskyckling eller dåliga hamburgare som vi ska kränga, vår "produkt" (och det tar mig emot att referera till den som en produkt) är betydligt mer komplex och flyktig än så. Vi sysslar med något som handlar om vad man tycker och tänker, vilken människosyn man har, vad man har för tankar om samhällets utveckling. Det är inget som vi ska använda den hjärndödaste av reklam till att försöka pracka på folk.
Det är något som vi endast kan "sälja" genom ömsesidiga, respektfulla och förtroendeingivande samtal, genom att vissa upp att vi är en organisations för kamp, genom att sända ut signalen att ett engagemang i SSU rent praktiskt faktiskt förändrar samhället man lever i. Det kommer att ge oss medlemmar, det kommer att ge oss medlemmar som aktiverar sig i kampen, medlemmar som blir en del av arbetarrörelsens kärna. Det är ju det här, att behandla unga människor som människor, som gör att ett ungdomsförbund lyckas! På samma sätt som man inom LO och SAP har kämpat för att proletärerna ska känna människovärde, på samma sätt måste SSU kämpa för att ungdomar ska känna ett människovärde! Detta låter kanske extremt torrt, tråkigt och osexigt, men vi måste hoppa av det här "hipstertåget" som SSU tillsammans med en del andra ungdomsförbund (läs: MUF & co) har hoppat på. Kampen om nya medlemmar, kommer inte att att vinnas av den som är "hippast" och ballast. Den kommer att vinnas av den som behandlar ungdomar som människor, den vinner förtroende, den kommer ungdomen att ha en positiv bild av.
Kampen om ungdomars värderingar och ideologi, kampen om stödet för den egna organisationen, det är kampen ungdomars människovärde!

Musik,
Identitet,
SSU, Ungdomar, Värderingar, Subkulturer

En tanke om en bank.

2008-10-25T20:54:00.002+02:00

Jag skulle lösa in en utländsk lönecheck på en bank häromveckan.
På den banken var reglerna sådana att de tar en extra avgift för utländska checkar.
140 kronor per check om du redan är god för beloppet.
Annars 1500 kronor, eftersom banken då ser dig som "osäker kund" och måste skicka checken på inkasso för att kontrollera om den är äkta.

Summan av kardemumman 1: Ju mer pengar du har, desto mindre avgift behöver du betala.
Summan av kardemumman 2: Ju mer pengar du har, desto mer litar banken på att du inte blåser dem på pengar.
Fråga: Vilken är medelinkomsten bland de som blåser bankväsendet på pengar?

Supertystnaden under superveckan!

2008-10-24T01:38:00.005+02:00

Så var då "superveckan" över!
En vecka fullspäckad med partiledardebatter. En vecka i början av en växande finnanskris. En vecka för att sätta upp viktiga frågor på dagordningen. En vecka för att vissa upp sitt partis ideologiska särställning.
Men var det verkligen det som vi fick se?
För att ställa frågan ur ett Socialdemokratiskt perspektiv; Lyckades Mona att bevisa att vi inte kommer att föra samma politik som Högeralliansen?

Visserligen så får man väll säga att på vissa punkter så framkom att det finns två alternativ. Ett borgerligt som syftar till att öka klyftor och orättvisor (i syfte att "skapa jobb"), och ett "vänster" som vill värna om det som återstår av välfärdsstaten. I frågor om sjukvård, familjepolitik och "jobben" så lyckades Mona åtminstone utmåla ett alternativ till den borgerliga politiken.
Men ändå fattas det något, något som borde vara självklart för varje Socialdemokratiskt partiordförande, speciellt i en tid då vi ytterligare en gång får se världen sjunka in i en destruktiv, ekonomisk kris.
Vad är det då som fattas?
Kritik emot kapitalismen.

Denna kris är ju kapitalismens kris. Den har orsakats av spekulation och belåning, typiskt kapitalistiska företeelser. Detta har kunnat ske tack vare att det har varit fritt fram för "marknaden" att göra som dom vill, typiskt nyliberala företeelser.
I en sådan situation så skulle man kanske tro att ledaren för ett socialistiskt parti ska ställa sig upp och ge en rejäl kritik till den nuvarande ekonomiska ordningen och kapitalismen som sådan. Så har inte varit fallet.
Inte i någon av debatterna under "superveckan" kunde vi höra hur Mona ens överväger att kritisera kapitalismen. Istället för att påtala att det faktiskt är så att krisen har uppståt tack vare det kapitalistiska systemet, så väljer Mona att fortsätta tala om hur vi ska torka upp skiten efter kapitalisterna. Istället för att föreslå förändringar av själva systemet, mot ett mer demokratiskt, sansat och rättvist system.
Just nu är kapitalismen som ett pokerbord där ingen vinner något (och där dom flesta har gått "all in"). Freidrich Engels beskrev redan 1881, kapitalismen som ett enda stort hasardspel (i artikeln "Nödvändiga och överflödiga samhälssklasser"), och nyare begrep som "Kasinoekonomin" vittnar om kapitalismens tendenser till spekulation och våghalsigt slöseri med resurser. Är det verkligen något att värna om? Är det verkligen en bra grund att bygga upp en välfärdsstat på? Och är det förenligt med "ordning och reda i finanserna", egentligen?

Såklart det inte är så, i själva verket så är ju kritiken emot kapitalismen något centralt för socialdemokratin, utan den så får man ju fråga sig om partiet överhuvudtaget har något existensberättigande? För att citera vårt senaste partiprogram; "Mot detta maktmonopol (kapitalismen, för.anm) sätter socialdemokratin en eknomi styrd av folkliga intressen. Vi strävar efter en ekonmisk ordning där varje människa har rätt och möjlighet att som medborgare, löntagare och konsument påverka produktionens inriktning och fördelning, arbetslivets organisation och arbetslivets villkor.[...] I konflikten mellan kapital och arbete företräder socialdemokratin alltid arbetets intressen. Socialdemokratin är och förblir ett antikapitalistiskt parti, som alltid byggt motkrafter mot kapitalets anspråk på makt över ekonomi och samhälle"
Detta är alltså en text som till och med mittenextremister ställer sig bakom. Varför kan vi då inte höra Mona framföra budskapet om denna demokratisering av ekonomin? Vi kan inte hoppas alltför mycket på Sahlin (och ses ju som en "höger-sosse"), men vi borde åtminstone kräva att hon kritiserar kapitalismen istället för att omfamna den. Och hålla sig till vår antikapitalistiska, ideologiska grund.

Kritiken mot kapitalismen måste komma upp på tapeten igen! Det har inte varit ett ämna i den stora, breda debatten på tjugotalet år.
Någon måste ta initiativet, och det borde vara SSU och Socialdemokratin!

/NiMA

demokrati, Socialdemokraterna, superveckan, kapitalism, ekonomi, partiprogrammet, Mona Sahlin

Rädda oss från mittenextremismen!

2008-10-11T02:40:00.007+02:00

Dom senaste dagarna har det varit en hel del rabalder angående "koalitionen" mellan SAP och Miljöpartiet, där man har "fryst ut" Vänsterpartiet. Mona Sahlin har motiverat beslutet att stänga ute Vänstern med att dom inte ska ha accepterat budgetregler, budgettak och överskottsmål i dom statliga finanserna. Detta har utvecklats till en liten såpopera, och fortsättningen följer, varför jag lämnar den sidan av saken åt sidan.
För i denna lilla såpa så har en hel del kritiska röster höjts emot förslaget. Fackförbund, (S)-bloggare och flera SSU-distrikt har kritiserat partiets agerande i frågan. Detta är mycket bra, men det känns som att många har undvikit att ta in diskussionen på områden som rör vilken ekonomiska politik som vi socialdemokrater verkligen vill föra, och hur vi inom partiet beslutar om denna politik. Rätta mig om jag har fel, men är det inte så att dom flesta gräsrötter inom partiet, och dom flesta medlemmar inom LO-förbunden, skulle vilja se att SAP tar och går "åt vänster"?
Vill vi inte gå bort från nutidens nyliberalism, eller ska vi verkligen rösta bort alliansregeringen för att ersätta den med samma mittenpolitik fast med en lite mer röd-grön nyans? Om problemet med vänstern är att dom vill föra en "dålig" ekonomisk politik, vad är det då för politik som partiledningen säger sig vilja föra?

Problemet är att partiledningarna i åratal har vridit oss högerut. Något som oftast gjorts mer eller mindre ovanför medlemmarnas huvuden. Ibland så har det hetat att vridningen har varit "förnuftigt", ibland så har det sagts att någonting annat skulle vara en "omöjlighet". Men som vi alla vet så finns det ju inte mycket som är "förnuftigt" med en nyliberal eknomisk politik, det kan vi ju konstatera då vi står i ytterligare en av kapitalismens destruktiva kriser. Och nyliberal politik, det är vad partiet har fört på det ekonomiska området dom senaste tjugo åren, det måste vi vara självkritiska nog för att erkänna! Vad är det då som skulle göra det omöjligt med att gå i en annan, socialistisk, riktning i den ekonomiska politiken?
Är partitopparna en samling pessimister, är dom cyniska, rädda eller är dom bara genuint onda?
Mittenextremisterna inom partiet försöker bygga upp en bild av att SAP's ideologi skulle vara någon sorts "realism" med ett (imaginärt) hjärta till vänster och med kompromisserna som ett evigt mantra. Visst, Socialdemokratiska regeringar har kompromissat en hel del under 1900-talets folkhemsbyggande, och ibland har dom t.o.m. satt sig i knät på kapitalismen, det ska inte förnekas. Men det man försöker lura i folk idag, är att dessa kompromisser inte skulle vara pragmatiska produkter av utdragna politiska strider och svåra motsättningar, utan att dom skulle vara en del av den ideologiska grund varpå vårt parti vilar. Inget kunde vara mer fel. Inte bara är det ett arrogant sätt att fly från potentiellt upphettade interndebatter inom vårt parti, det är också ett tecken på att dessa mittenextremister helt ignorerar partiets och arbetarrörelsens historia och ideologiska utveckling genom åren. Helt ignorerar dom stora konflikterna, dom hetaste debatterna, dom hårdaste motsättningarna. Eller är dom bara jävligt dåliga på vår gemensamma historia?

Framförallt så handlar det om den avdemokratiseringen av partiet som har pågått ända sedan 70-talet. Man har gått mer och mer ifrån det folkrörelseideal som byggt upp partiet, mot ett elitistiskt, teknokratiskt karriärparti med proffspolitiker. En gång i tiden så var halva LO representerat i regeringarna sett till yrkena som ministrarna hade varit verksamma inom innan dom hade blivit politiker på heltid. I senaste regeringen hade väll hälften bara haft nått sommarjobb som inte hade varit inom politiken? Nu drar jag saker mot sin spets, och spekulerar dessutom lite grann, men det kan inte förnekas att makten inom SAP har flyttats nerifrån och upp. Samtidigt så har vi sett den "högervridning" som mittenextremisterna är ett uttryck för. Denna högervridning har från utomparlamentariskt håll setts som en ond konspiration i syfte att suga blodet ur arbetarrörelsen. Jag vill inte vara så dogmatisk i min egen analys, men mittenextremisterna har ändock fungerat som en sorts vampyrer som har dränerat SAP på kämparglöd, optimism och vilja att förändra samhället, för att istället lägga en tung väv av pessimism utklädd till realism, stelhet och en självbild som ett parti som ska förvalta ett färdigbyggt samhälle. Och då har jag inte ens nämnt Kjell-Olof Feldt's rent nyliberala avregleringspolitik i slutet på 80-talet (en man som föresten numera syns oftare i nån soffa på TV8 än på ABF-huset), en politik som faktiskt var en av orsakerna till den förra ekonomiska krisen (1990-1993). Så låt oss nu bränna denna tunga väv så att vi kan andas igen! Låt oss ta upp debatten inom partiet igen! Låt det inte bli en stillsam diskussion där vi blir överkörda av partiledning ytterligare en gång! Låt det bli en en våldsam storm, en tyfon som kan dra in över öknar plågade av torka! Låt oss "sätta hårt emot hårt"! För det handlar inte bara om den enskilda frågan om Vänstern ska sitta med i en Socialdemokratiskt regering eller inte. Det handlar om hur demokratiskt vi ska vara som parti, och vilken ideologi som vi egentligen utformar vår politik efter. Vi måste sluta stoppa fingret i vädret, och istället för handen mot hjärtat för att känna efter vad VI känner.
En annan ekonomisk ordning är möjlig! Det är svårt, men möjligt!

ekonomisk politik, demokrati, historia, ideologi, Kjell-Olof Feldt, Mona Sahlin, Socialdemokraterna

Islamofobin Växer

2008-08-04T12:51:00.004+02:00

Islamofobin har idag vuxit enormt. Människor bär på rädsla, människor bär på ilska, människor bär på hat. Det som sägs om muslimer, den bild människor har om islam och muslimer om att det är en religion som könsdiskriminerar, som förtrycker, som endast för med sig hat, kommer självklart föra med sig islamofobi.

Massmedias framställning i västvärlden av islam och muslimer är en enorm orsak till den växande islamofobin. På grund av att massmedian visar islam som terrorister, som könsdiskriminerare kommer detta för med sig en enorm islamofobi.
Ja! givetvis kommer detta påverka massor av muslimer och det de kommer påverkas av är att de inte har lika lätt att komma in arbetsmarkanden, de har väldigt svårt att accepteras i samhället för massor med människor har sätt det vissa muslimer gör och har helt enkelt svårt att acceptera de.

Tydligen är beskrivningen av en terrorist en person med långt grovt svart skägg, bruna ögon, svart hår. Ser man ut på detta sätt stämplas man omedelbart som en terrorist eller fundamentalist. Detta gör man på grund av att det är sådana människor som man idag ser som terrorister, det är dessa människor som man ser som det onda, människor som man ser är bakom dessa konflikter och problematik som råder i vår värld. Men då undrar jag men vad är idéen bakom det långa skägget? Inom Koranen står det att det långa grova skägget är en symbol för människan som inte bryr sig om livet, det är ingen människor som är utseendefixerade, utan det är människor som lever enkelt, som är väldigt troende, som lever för guds ord vilket innebär att de är äkta muslimer, muslimer som endast lever för islam. Jag blir väldigt chockad när jag läser och hör detta för anser man inte en person som bryr sig om sitt utseende, som bryr sig om sitt liv, som bryr sig om sin framtid till en troende människa och då undrar jag varför? En troende person får väl se ut precis som den vill utan att någon skall kommentera detta. Vad har det för betydelse hur en person ser ut det kommer ändå inte förändra personens tro.

Idag är det många muslimer i västvärlden som känner sig trakasserade på grund av att massor med människor kollar snett på de på grund av att de bär slöja eller att de inte kan få jobb på grund av religionens bakgrund. Då inser jag att det verkligen råder en tydlig
islamofobi. Jag kan också förstå deras rädsla, om jag nu inte var muslim och hade hört om islam hur massor med terrorister som dödar oskyldiga människor, så hade jag nog också burit på en rädsla. Det är precis som det gamla goda uttrycket som man dagligen fick höra av sina föräldrar ”prata inte med främlingar” .Detta är precis så det är för människor idag för dem är islam främlingen. Därför menar många muslimer att det förs en propaganda emot muslimer och människor som representerar islam. Jag anser att det
här är väldigt farligt för på grund av detta kommer hat bland massor av muslimer att spridas. När detta sker är det klart att fundamentalisterna stärks för att om västvärlden hatar muslimer så kan fundamentalisterna ha det som deras argument till varför muslimer bör skydda sig och varför dem bör kriga emot västvälden.

Det som hände år 2005 när den danska dagstidningen Jyllandsposten publicerade den muslimiska profeten Mohammed och när vissa av dessa bilder antydde samband mellan islam, terrorism och kvinnoförtryck så väckte det till häftiga protester från muslimiska grupper och länder som hävdade att dessa bilder var kränkande, rasistiska och ett uttryck för islamofobi.
Då frågar jag mig själv varför gjorde de det här? Enligt tidningen var syftet att väcka debatt kring yttrandefrihet. Men då undrar jag om det verkligen var bra att göra det? Tack vare dessa bilder har fundamentalisterna vuxit mer än nånsin på grund av att mer muslimer började stödja de för att för många kom beviset att västvärlden verkligen hatar muslimer att det inte var en lögn och på så sätt gynnade man fundamentalisterna istället för att kämpa emot de så hjälpte man de. Jag kan verkligen konstatera att det de gjorde var helt fel. Det bakomliggande skället var det verkligen att väcka debatt kring yttrandefrihet för det såg man att det ändå inte gick och med tanke på hur oroligt det var just då i vissa muslimiska länder så som Irak med mera så borde de absolut inte ha publicerat bilden. Jag tror man publicerade bilden för viss del på grund av yttrandefriheten men också på grund av att man ville skapa hat, skapa ett islamofobi, skapa ilska, skapa konflikter. De som gjorde detta vet att det är ytterst förbjudet att vissa bilder på Mohammed så visst var det lite på grund av att reta upp muslimer också.

Självfallet stärks rasismen när man ser det som händer i andra länder, ser hur man förtrycker kvinnor, hur man terroriserar massor med länder, hur man måste gå klädd med mera. Vissa
människor som då bor i till exempel Sverige kommer tycka att denna invandrar grupp borde inte få komma hit till Sverige för vem vet va de kommer göra här, förtrycka våra kvinnor, förtycka vårt samhälle eller kanske terrorisera vårt land. Massor med människor kommer helt enkelt bli oroliga vilket är en självklarhet med tanke på vad de har hört om denna religion och om vissa inom denna religion som tar till sig våld så är det en självklarhet att de blir oroliga.
Då kommer många människor att få en lite rasistisk bakgrund på grund av den oro de bär på, rädslan som sveper över de. Vissa av de kanske går så långt att de till och med går med i rasistiska organisationer och de kommer då att kämpa emot invandrare. Den
ökningen vi ser idag av rasister är på grund av dessa saker vi ser idag som mycket har med religion att göra. För mig att Sverigedemokraterna idag växer har mycket med den rädsla människor bär på idag, rädslan som man bär på grund av religion, på grund av det som händer idag i vår värld. Allt detta anser jag är bidragande till det ökade rasistiska samhället vi ser idag. Sverigedemokraterna som bara växer och växer och som till och med kanske kommer in i riksdagen valet år 2010 som många fruktar idag. För kommer de in i riksdagen kan man konstatera att samhället kommer förändras väldigt mycket. Det kommer bli oroligt över hela Sverige, människor kommer börja dela upp sig, landet kommer delas svenskar för sig och invandrare för sig. Inträffar detta kan vi förvänta oss det värsta.

Därför måste regeringen ta ett mycket större ansvar än vad de gör idag. Regeringen måste satsa på att ge en mycket bredare kunskap om islam och denna kunskap för man genom skolor runt om i Sverige både grundskolor och vuxenskolor. Kunskapen om religionen skall framföras på ett sannenligt sätt. För skall vi verkligen kämpa emot Sverigedemokraterna (Sd) så måste stora åtgärder ske idag och dessa är några av dem. Vill verkligen regeringen göra något åt detta så skall de börja ta sitt ansvar på allvar innan det är alltför sent.
För jag vill inte se Sverige som ett rasistiskt land, utan jag vill se Sverige som det land som delar på kultur, religion och jämställdhet.
Låt oss tillsammans kämpa för detta.

Tamim Alamneddine

Några tankar om... klimatet.

2008-06-25T08:10:00.002+02:00

Det har talats om en hel del om klimat, om växthuseffekter, om utsläpp och liknande på sistone (vilket ju ingen har undgått). Det har framförallt börjat att snackats en hel del om dom utsläpp som orsakas av våra kära vänner kossorna. Det har utbrutit någon sorts häxjakt på kossorna som ras.
Detta p.g.a att det har visat sig att en kossa, genom andning och flatulation (prutt), släpper ut lika mycket ”växthusgaser” (ett av alla dessa luddiga begrepp som kastas på oss nuförtiden) på ett år som en genomsnittlig bil har gjort efter 1000 mil. Sammanlagt så ska boskapssektorn släppa ut 18 % av dom mänskliga växthusgasutsläppen per år, och detta ska då vara mer än bilarna, flygplanen och båtarna (transportsektorn) tillsammans.
Dessa fakta leder till att fokus flyttas ytterligare en bit bort från dom verkligt stora bovarna.
För trotts allt så måste man i en sansad klimatdebatt ha några grundläggande ståndpunkter som alla kan skriva under på, nämligen:

1.”Klimatproblemet” är i realiteten slutsatsen av ett antal beräkningar och prognoser för temperaturförändringar på jorden i den närmsta framtiden (ett hundratal år). Slutsatsen är i själva verket en prognos som konstaterar, att om ökningen av växthuseffektens nivåer håller i sig så kommer detta att leda till en höjning av medeltemperaturen, som i sin tur leder till stora förändringar i ekosystem, havsnivåer o.dyl.

2.”Växthuseffekten” är INTE något dåligt eller onaturligt. I själva verket så är effekten en förutsättning för liv på denna planet. Växthuseffekten är namnet på det fenomen som stänger inne värmestrålning från både solen och själva jordklotet. Fenomenet orsakas av att molekyler i atmosfären bildar ett ”tak” som håller inne en del av värmen. Fenomenet definieras av ett antal naturlagar.

3.Utsläpp av ”växthusgaser” är en del av kretsloppet. Dessa existerade innan vi människor gick omkring på jorden, och kommer att finnas kvar då vi människor har dött ut.

4.Problemet är att vi människor, utöver dom naturliga utsläppen, bidrar med en rad ”artificiella”-utsläpp, många av dessa förekom inte före den industriella revolutionen. Detta kallas för ”antropogen påverkan” av vetenskapshennen (genus/PK översättning av ”vetenskapsmännen”) och är alltså alla utsläpp av växthusgaser som är direkt orsakade av ”civilisationen” och det männskliga levernet. Några exempel är transporter, energiproduktion, förädling av naturresurser m.m.

5.Målet med dom förändringar vi måste genomföra är INTE att stoppa ALLA utsläpp. För det första fysiskt omöjligt just p.g.a att utsläppen faktiskt förekommer i det naturliga kretsloppet, för det andra så är även vissa ”antropogena” utsläpp nödvändiga p.g.a diverse faktorer. T.ex. så skulle det bara vara dumt att förbjuda alla sorters eldning med ved.

Detta är ju förstås inte alla grundläggande ståndpunkter man bör enas om, men dom räcker för att bevisa att det är något ruttet med klimatdebatten idag.

För om det är så att det är den ”antropgena påverkan” som är problemet, varför börjar folk plötsligt att tala om att kossorna är ett så pass stort problem?
För även om ”boskapssektorn” står för 18 % av dom antropogena utsläppen, så är den största boven fortfarande energiproduktionen (21,3%). Och tillsammans med transportsektorn (14%), industrin som helhet (16,8%) så får man mer än hälften av dom antropogen utsläppen. Och kossors pruttar är ju en fullständigt naturlig process, och bör således räknas till dom naturliga utsläppen. Och att börja tala om kossor, grisar, hönor och andra djur som om dom vore dom största bovarna (och att veganism är det bästa sättet att ”rädda klimatet”) är bara ytterligare ett sätt att göra klimatfrågan till en liten privat angelägenhet, istället för det stora strukturella problemet det faktiskt är.
Man vill ytterligare passivisera mänskligheten till att tro att lampor, resekalkyler, veggomat (produktionen av sojabönor är ju jättemiljövänlig) och annat kommer att ”rädda” jorden, istället för att få folk att ifrågasätta den rådande ordningen och dom strukturer som upprätthåller och tjänar på ett system som är så våldsamt mot vår planet.

Jag motsätter mig inte att vi alla drar vårt står till stacken, men det är naivt av att tro att vi åstadkommer förändring endast genom att ändra vår konsumtion. Framförallt så verkar det grundläggande budskapet från ”överhetens” sida (företagen, kommersen, media, politikerna) i runda slängar gå ut på att man fortfarande ska kunna konsumera lika mycket som förut, för man behöver bara ”tänka” på vad du köper, så du väljer ”rätt” produkter och är ”klimatsmart”.
Men att vara ”klimatsmart” är inte att köpa den och den lampan eller att ladda upp med ekologiskt i kylen. Nej, att vara klimatsmart handlar om att komma till insikt om orsakerna bakom den globala uppvärmningen, om människans delaktighet i den och om att kunna komma med en analys om hur vi faktiskt ska ta itu med dessa problem. Då kan väll inte bibehållen (eller t.o.m. ökad) konsumtion vara lösningen?
Det ska inte krävas mycket eftertanke för att komma fram till att ”konsumtionssamhället” är en av dom största orsakerna till dom ständigt ökande antropgena utsläppen. Det är allt skit och krims-krams som ska tvingas på oss hela tiden. Det är slit-och-släng-mentaliteten. Det är kulten kring konsumtion och statussymboler kopplade till den. Det är framförallt själva produktionen av allt som vi ska köpa, fast vi egentligen inte behöver det. Där har vi verkliga orsaker till dom antropogena utsläppen, och tunga sådana.
Ja, detta är mycket mycket värre än kossorna någonsin har varit, är eller kommer att vara.
Du bidrar mer till klimatet genom att gå och kolla på ”Sex and the City”-filmen än att käka plankstek till frukost, lunch och middag resten av året!

För att minska den globala uppvärmningen så måste vi börja kämpa för att ändra på systemet i sig. Vi måste strukturera om hela energiproduktionen, hela utvinningen av resurser, hela produktionen. Ja, jag vill påstå att en omstrukturering av det ekonomiska systemet iväg från kapitalismen, i en socialistisk riktning, skulle vara en utmärkt lösning. Den nuvarande ordningen och logiken, både inom ekonomi och politik, är ju en direkt orsak till ett samhälle byggt på konsumtion och ”evig” strävan efter högsta möjliga profit, som i sin tur är en orsakar att dom antropogena utsläppen har galopperat iväg. Förstås så brinner det i knutarna, och det stora och komplicerade projekt som införandet av en socialistisk världsordning är kommer att ta lång tid. Därför så kommer ju många av förändringarna behöva komma innan socialismen, men vi bör i vårt agerande för klimatet också väva in ett ”socialistiskt agerande”. T.ex. så måste vi sossar (och andra socialistiska grupperingar för den delen) inte låta oss bli överkörda av den ”överhet” som jag nämnde tidigare. Det ligger inte i näringslivets intresse att minska konsumtionen, det ligger inte i deras intresse att vara mer sparsamma med resurserna. Detta går emot hela det kapitalistiska systemet och dess underliggande logik. Därför kan vi inte i vårt agerande i klimatfrågorna ta hänsyn till ”kapitalisterna” och deras ”intressen”. Deras intressen är vinstmaximering, profit och alla andra klyschor vi alla har hört så många gånger förut. Dom har redan visat att deras världsordning har lett till denna miljöförstöring, så nu är det dags för ett icke-kapitalistiskt agerande!

Sedan så bör vi förstås också påpeka att det inte är kossornas pruttar som är förödande, det är kolkraftverken, oljekraftverken och alla fabrikers pruttar som förstör vår jord! Och vara progressiva i vårt tankesätt, ”hitta nya lösningar” och allt annat som redan har sagts. Kanske jag bara har sparkat in öppna dörrar med detta lilla inlägg? Men vi måste ställa oss frågan om inte den här klimatproblematiken i själva verket, än en gång, visar oss att detta ständiga begär efter tillväxt varken är hållbart för planeten eller förenligt med en rättvis fördelning av resurser och annat.

Och ja, jag är en socialist som lite opportunistiskt försöker dra nytta av klimatdebatten för ”egen” vinning.
Men jag ser hellre att opportunistiska socialister utnyttjar klimatdebatten för att få till stånd en förändring av samhället i en riktning som skänker rättvisa och jämlikhet åt mänskligheten, än att opportunistiska veganer och kapitalister sumpar hela debatten genom lura i folk att tro att det är våra fyrfotade vänners fel!

/NiMA

P.S. Föresten, lite trivial fakta. ”Carrie” ska i ovannämnda film, enligt uppgifter, byta outfit efter (i genomsnitt) 1,7 minuter, det blir 309 388 outfits på ett år. Att käka plankstek ett skottår som detta blir 1098 stekar på ett år. Vad är mest slösaktigt egentligen?

klimat, växthuseffekten, vetenskap, socialism, kapitalism
miljö, politik

Jonas, du är så söt när du är arg

2008-02-11T17:40:00.000+01:00

Den intellektuellt högtstående socialdemokratiske samhällsdebattören, krönikören, ledarskribenten och bloggaren Jonas Morian har gjort det igen!

Han har riktat skarp och välformulerad kritik mot mig och mina politiska uppfattningar.

Debattvirtuosen Morian har denna gång fastslagigt i en hänförande argumentation, att jag har fel för att jag är ”dum i huvudet!”.

Jadu, att vara socialdemokrat med en annan åsikt en Morian har nog aldrig känts svårare.

Denna gång verkar dock Jonasponken för en gångs skull fattat poängen, han skriver ” Det må vara behjärtansvärt att efterfråga en lite grundligare analys om framförallt unga förortskillars känsla av utanförskap i samhället. Möjligen är det också motiverat att ställa frågan om klasstillhörighetens betydelse för vilka dödsmisshandelsfall som uppmärksammas i medier och samhällsdebatt.” precis Jonas, det är motiverat att ställa dessa frågor och politisera en apolitiserad fråga.

Jonas:

Egentligen hatar jag personangrepp. Egentligen vill jag bara diskutera politik. Men nu blev jag faktiskt ledsen på dig. Om du inte håller med mig, snälla du, debattera, visst var kvick, raljant , ful i din debattstil. Det hör saken till.

Men när din argumentation går ut på att jag är ”dum i huvudet” och hela ditt inlägg syftar till att förlöjliga och förminska mig är det bara pinsamt.

Jag förstår inte varför du känner behovet att kränka min person.

Jag vädjar till dig: om du vill fortsätta diskutera gör det seriöst. Om ditt svar på detta blir ett patetiskt försök att legitimera ditt dåliga uppförande tänker jag inte svara. Då ger jag dig gladeligen det sista ordet, då jag inte ser något värde i löjlig pajkastning. Jag diggar djup och analys. Så puss och kram på dig sötnos!

För er som vill läsa den ledare Jonas kommenterar i sitt inlägg publicerar jag den nedan.

”/…/ Jag kan inte skriva en ledare utan att kommentera stormen kring ett visst blogginlägg. Jag skrev ett väldigt provokativt inlägg på ungmeningredaktionens blogg. ”Lite gatuvåld har väl ingen dött av” var rubriken och jag problematiserade uppståndelsen kring fenomenet gatuvåld den senaste tiden. Helt plötsligt blir gatuvåldet det största samhällsproblemet och vi alla skall engagera oss i frågan, vi skall dock inte engagera oss för fler fritidsgårdar och aktiviteter för unga, vi skall inte aktivera oss mot narkotika- och alkoholbruket bland unga, vi skall inte ifrågasätta varför vi skapat den perverterade formen av människan, mannen. Nä, vi ska vara emot gatuvåld, inte diskutera hur det uppkommer. Ett sådant avståndstagande från våld som sker på gatan är inte politiskt, men det ger privilegierade grupper en god chans att föra ut sina budskap. Borgerliga ledarskribenter börjar skrika efter fler poliser och mer kontroll.

Självklart är poliser i sig inte något dåligt, en kompetent polismakt som gör sitt jobb på ett bra sätt är en förutsättning för en fungerande demokrati. Men vi skall inte behöva hamna i en situation där ett ökat behov av poliser finns. Att kämpa emot våld måste handla om att kämpa för ungas rätt till en meningsfull fritid, mot narkotika och alkohol samt mot genussytemet.

Och hur blev hypen kring gatuvåldet plötsligt så stor? Jo för att en ung person från samhällets privilegierade skikt tragiskt dog efter en misshandel. Det är här vi måste våga vara klarsynta och tala om klass. Det var inte för att händelsen var tragisk (vilket den självklart var) som den blev uppmärksammad, det var för att den avlidne tillhörde överklassen. Vi måste våga se och ifrågasätta detta, klassamhället är skit och klasshatet är vår ideologi.

Den storm av kritik som riktades mot mig på diverse högerinriktade bloggar och i expressens nätupplaga var helt osaklig, ingen ville prata om sakfrågorna, vem som får plats i media och varför, samt bakgrunderna till våldet. Alla ville prata om vilken hemsk organisation SSU är som har företrädare som Anton Bergsmark som ”hånar” ett dödsmisshandelsoffer. Jag har tydligen hånat någon, ingen har dock förklarat för mig på vilket sätt någon blivit hånad.

Såhär i efterhand tycker jag trotts allt det var en bra grej att publicera inlägget. Högern kommer alltid att hata oss, oavsett vad vi skriver på våra bloggar, för att vi vill, till skillnad från dem, skapa ett jämlikt samhälle. Och det blev även en hel del positiva reaktioner på inlägget, i form av kommentarer och reaktioner på andra bloggar. Jag har också lärt mig en del om mediahantering, den hårda vägen. Och vår blogg har nu fler besökare än någonsin.

Men en blogg är bara en blogg. Expressen ringde till mig när typ 170 personer läst inlägget jag skrivit. Vi som är aktivister och har delat ut flygblad, deltagit i demonstrationer och knackat dörr vet att 170 pers inte är någonting. Och vår kamp kommer alltid främst vara på gator och torg där vi möter riktiga människor, inte på internet där vita medelålders medelklassmän sitter och bloggar till varandra och tror att de gör skillnad.

/…/”

Jonas Morian, politik

Dn journalistik i ett nötskal

2007-12-29T19:44:00.000+01:00

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3005&a=727232

Asså, seriöst!?

någon jävla ambition att vara en seriös dagstidning kan man väl ha på DN redaktionen.

Whatdafuck?!

2007-11-26T22:33:00.000+01:00

Jag hörde på nyheterna imorse att svenskarna beräknas spendera en sisådär 60 miljarder på julklappar i år. Alltså, 60 MILJARDER!

Är det bara jag, eller är inte det lite stört?

Ett försök att förvränga verkligheten?

2007-11-09T10:33:00.000+01:00

Efter den senaste tidens debatt kring moderater som vägrar betala skatt, råkar nu finansdepartementet släppa en studie som visar på hur mycket bidragsfusket kostar. Som DN tidigare rapporterat så kostar svartarbetet betydligt mer än bidragsfusket. Lägger man till de kostnader som den ekonomiska brottslighet som man tror att t.ex. krogbranschen ägnar sig åt så är det ännu mer tydligt. Skattefusk kostar samhället mycket mer än bidragsfusk, trotts detta är det bidragsfuskarna vi skall jaga. Alliansen ville tillsätta en fuskminister, istället tillsatte de flera. Varför denna snedvridna debatt då?
Jo, det är ju självklart, skattefusket begås i huvudsak av de mer välbemedlade lagern av samhället. Bidragsfusket begås av de mindre välbemedlade. Det handlar om klass.

skattefusk, moderaterna, klass

Rättvisan har segrat

2007-11-05T17:17:00.000+01:00

Videomix, en videouthyrningskedja i södra Sverige, har efter stridsåtgärder valt att teckna kollektivavtal med handelsanställdas förbund. Det är en konflikt som pågått sedan den 13 september.
Videomix försöker propagera för en mer arbetarfientlig arbetsmarknad i det pressmeddelande man skickar ut "av det skälet att vi anser att vi har nått en överenskommelse, tvärtom, utan för att vi känner oss tvingade, då vi attackerats med metoder som inte på något sätt står i proportion till syftet", skriver man. Ytterligare ett försök från det privata näringslivet att attackera den svenska modellen. Stridsåtgärder för att få fram ett kollektivavtal är alltid proportionerliga. Utan möjlighet till stridsåtgärder faller hela den svenska modellen.
Enligt Sydsvenskan anser sig Videomix inte ovilligt att teckna kollektivavtal. Det är dags för näringslivet och högern att bestämma sig, antingen vill man fortsätta med den goda kompromiss mellan arbete och kapital som kollektivavtalen innebär eller så är man motståndare av den. Det finns inget mellanting, tal om proportionalitet är bara bullshit.

Kollektivavtal, Propotionalitet, Handels, Videomix, Arbetsmarknad

Bloggen är död, eller vänta, den har aldrig levt! Alt. hur urspårad socialdemokratiska partiledningen börjar bli…

2007-10-28T17:41:00.000+01:00

För det flesta av oss är det ingen nyhet hur övervärderat bloggfenomenet faktiskt är. En gång skrev jag ett provocerande inlägg på en blogg, efter att ca 170 människor läst det ringer det en journalist från expressen. 170 personer är ingenting, det vi aktivister, vi som åtskiljliga gånger har knackat dörr, delat ut flygblad eller deltagigt i demonstrationer.

Med det klarlagt säger jag dock inte att vi inom vänstern borde sluta blogga. För det är en speciell grupp som gör övervärderandet av bloggen, journalisterna. Denna grupp av vita medelklassmän ser hur andra vita medelklassmän kommenterar samhället och får för sig at detta är ”folket”. Hela svenska folket bloggar ju. Att ca 20 % av sveriges befolkning ej har tillgång till dator i hemmet glömmer de nog.

Men media har en enorm makt, nu har media bestämt att bloggen är ett viktigt samhälleligt fenomen, det skrivs mer om saker som händer på bloggar som en handfull människor läst än demonstrationer som samlar tusentals. Men detta måste vi inom vänstern utnyttja. Vi måste ta över bloggosfären. Kommentera det ständiga högerbloggandet med bloggsvar på våra bloggar. Så när federley säger att facket har för mycket makt skall inte 5-10 bloggare säga att han har fel, utan 150 – 200. Det är fullt möjligt, det finns fler vänsterbloggare än så. Grejen är att då kommer de inte allt för intelligenta journalisterna se det som att det existerar en folkstorm mot Federley och inte en mot facket. Trotts att det i verkligheten inte existerar en folkstorm mot endera av företeelserna.

Ett annat exempel på journalisternas övervärderingar är facebook. Några vettiga människor startade facebook-gruppen ”stoppa SLs vardagsmord” då de ville stoppa SLs förslag att sluta med tågtrafiken tidigare på vardagar. När gruppen hade nått cirka tusentalet medlemmar började media skriva om det, som om det rådde folkstorm mot förslaget. Att stå på sergels torg och samla tusen underskrifter för en fråga av den typen är knappast svårt, det är ingen större bedrift, det är ingen folkstorm. Men media beskriver det så. Det är bra exempel på hur man om man är lite smart kan lura media, och SL backade också tillslut från förslaget.

Det är därför alla dessa blogginlägg där vi skriver våra egna åsikter inte leder någon vart, antingen skall man se till att skapa snedvriden bild av opinionen, eller så får man vara provokativ. För annars bryr sig ingen.

Det är därför partiet centralt är korkade som skapar sin jävla pingtjänst, partikulära åsikter av kreti och pleti om vafan som helst kommer aldrig leda någonvart, det skall vara organiserat bloggande om det skall vara. Det som partiet inte förstår är att man med denna övervärdering av bloggandet bara ger vita medelklassmän ännu mer utrymme att tolka och förstå verkligheten utifrån deras perspektiv, och hur det kan gynna våra ideologier socialismen och feminismen förstår jag inte. ( Andra bloggar som kommenterarping tjänsten 1, 2, 3 )

Bloggandet är inte något som förändrar demokratin, eller förändrar någonting överhuvudtaget. Mellanskiktets vita män kopplar greppet om tolkningsföreträdet även på nätet. Och paritet borde syssla med oppositionspolitik istället för dessa jävla rådslag, bloggar, konferenser, verksamhetsupptackter och gud vet allt. Alla sådana initiativ skulle antyda att våra stadgereglerande demokratiska institutioner inte är tillräckliga. Nä, Mona, dissa pingtjänsten och rådslagen och berätta för folket om vårt budskap, det som antas på partikongresserna.

Socialdemokraterna, bloggosfären, bloggar, media, journalisters dumhet

Undrar du vad SSU Stockholm har för ståndpunkt i diskussionen som varit?

2007-10-26T14:59:00.000+02:00

Läs det här.

Människovärdet vi fordra tillbaka

2007-10-25T23:39:00.000+02:00

Med anledning av det hätska debatt som uppstått efter publicerandet av mina tidigare blogginlägg har jag nu valt att ta bort dem. Det var aldrig min mening att håna någon eller att förminska den tragiska händelse som mordet på den 16-åriga pojken innebär.

Jag ville skapa debatt, och använde mig därför av hårda ordalag. Jag inser att de inte var särskilt lämpliga i sammanhangen och tar därför bort dem.

Jag tar däremot inte avstånd från det som skulle vara min poäng med inläggen: en kritik mot media och den bild av samhället de visar upp. Alla människor har självklart lika värde, men vems tragedi får plats i media, och hur gör man denna värdering? Varje år mördas i snitt 16 kvinnor i sina hem av närstående män. Det är toppen på en uppsjö av kvinnor som misshandlas av , en del i ett strukturellt förtryck, och varför uppmuntrar inte dagspressen oss att gå ut och demonstrera för deras rättigheter?

Varje dag svälter barn ihjäl på grund av ett orättvist ekonomiskt system. Det finns tillräckligt mycket mat i världen för att mätta alla, men vi i väst gör inte tillräckligt för att fördela det.Varje dag dödas människor i de krig som kapitalismen skapar. Irakkriget är ett aktuellt exempel där USA för att fortsätta med sin oljekonsumtion behövde ta kontroll i ett oljerikt område och säkra sin tillgång. I sammanhang som dessa blir krig en lönsam affär för vissa av de inblandade.

Vi måste hela tiden ställa oss dessa frågor, eftersom media lika lite som någon annan instans i samhället står helt neutrala inför våra samhällstrukturer. Felet är inte att det omskrivna mordet uppmärksammas, felet är att så många andra inte gör det, och på vilket sätt man väljer detta.

Vad gäller citaten i expressens artikel så återger dessa felaktigt vad jag sade till journalisten, min mening var att nyansera det jag tidigare skrivit. Jag försökte förklara för journalisten hur jag anser att media vurmar för de enkla lösningarna, inte skapar en intelektuell debatt. Hur vårt samhälle faktiskt acepterar de våld som används för att uppräthålla förtrycket av halva befolkningen, och acepterar dödandet som sker varje dag i krigen som kapitalismen skapar. Men journalisten förvrängde det jag sagt, det är rena felcitat. Jag kommer aldrig mer våga tala med media.

. .

SSU: Den hetrosexuella kärnfamiljen ett antifeministiskt projekt

2007-08-11T11:15:00.001+02:00

Jag har precis för första gången fått sova ut efter kongressen, kollar media om vad som skrivits, en uppseendeväckande sak är att DN har en ren politisk nyhet, som jag tyvärr inte kan länka i skrivande stund då Dn.se ligger nere, men det handlade om att SSU numera vill aveckla sveriges vapenexport. Politikerbloggen skriver tusen inlägg om wahlbäck grejen, jag lyckades själv missa festen, då jag sov, men vad jag vet så var walhbäck inte så poppis i salen, men så är han ju intelektuellt överstående som han sade till Studio Ett.
Ordförandevalet är väl det som fått mest medieuppmärksamhet. Aftonbladets snälla hyllning av organisationen på ledarsidan var värmande. Monas tal har också fått onödigt mycket publicitet, Wanjas tal var betydligt bättre.
I bloggosfären skriver Jinge om Jytte och är otroligt oinsatt, han verkar tro att der är ordföranden och inte kongressen som fastlägger SSUs politiska program, jag skulle vilja råda jinge att läsa det politiska handlingsprogrammet i sin helhet så fort det är färdigjusterat och tillgängligt för allmänheten. Att vi tagit radikala program om Feminism, ekonomisk demokrati och förespråkar ett nytt pensionsystem kan han då läsa.
Igår vid 11 tiden antog SSU kongressen ett nytt radikalt familjepolitiskt stycke att föra in under Feminism. Detta var något som drevs av oss i SSU Stockholm och nog det som jag personligen tycker är det häftigaste vi fått under kongressveckan. Numera står det att "den hetrosexuella kärnfamiljen är ett antifeministiskt projekt" i SSUs politiska handlingsprogram. Det nya stycket i sin helhet:

”Befria familjen

För SSU är det självklart att kärlek är något var och en själv väljer om och hur man vill manifestera. En familj behöver inte nödvändigtvis vara något man väljer att ingå i på grund av romantisk kärlek, eller som involverar barn. För vissa kan den traditionella kärnfamiljen, , med konstellationen mamma – pappa – barn byggd på en heterosexuell kärleksrelation, vara ett alternativ, medan andra väljer andra former. Oavsett hur man väljer att leva ska det vara ett eget val. För många har valet att leva i en traditionell kärnfamilj inte varit frivilligt, utan snarare en effekt av hur samhällets normer ser ut. Detta har lett till att den traditionella familjen som institution till stor del varit, och fortfarande är, en kvinnofälla. Kvinnor kan av ekonomiska och sociala skäl bindas fast i ett äktenskap som de mår dåligt av. Samtidigt är normen om kärnfamiljen ett mycket tydligt uttryck för heteronormen som råder i samhället då man i ett utgångsläge förutsätter att familjebildning är förbehållet heterosexuella, och när viss acceptans för samkönade familjebildningar uppstår är det begränsat till en mycket snäv ram. Den heterosexuella kärnfamiljen är ett antifeministiskt projekt. SSU kräver att kärnfamiljen som norm krossas.

I familjen läggs grunden för många av de normer som sedan följer oss genom livet och det är därför viktigt att denna arena är så jämställd som möjligt. Det är oacceptabelt att huvudansvaret för barnen ligger på en förälder, mamman. Barn har lika rätt till sina föräldrar och dessa ska ta sitt ansvar i lika stor utsträckning. Den ojämna uppdelning av det oavlönade arbetet i hemmet som sker idag får negativa effekter även utanför hemmet. Kvinnor har lägre lön och sämre anställningar på grund av att arbetsmarknaden ser dem som en ”osäker grupp”, och detta bidrar starkt till kvinnors underordning i samhället. SSU kräver därför att föräldraförsäkringen individualiseras.

• Kärnfamiljen som norm ska krossas.

• Föräldraförsäkringen ska delas lika mellan vårdnadshavarna utan möjlighet att skriva över någon del till den andra.”

SSU, SSU Kongressen, Jytte Guteland, Mona Sahlin, Jinge, Feminism, Hetronorm, Familjepolitik

Kapitulation för kapitalet, tjänstemännen radikalare än arbetarna..?

2007-07-11T10:33:00.000+02:00

Läste i DN något som verkar vara ett förvirrat utalande från LOs ordförande Wanja Lundby Wedin, hon ger i artikelln Svenskt Näringsliv rätt i deras konstanta hävdande att facket har för stor makt. Hon säger att hon är beredd att diskutera konflikträtten.
Det är mycket tråkigt, Wanja kapitulerar för kapitalets mediestrategier. Det lustiga i sammanhanget är att PTKs (Privata Tjänstemanna Kartellen, samverkansorganisation mellan en rad SACO och TCO förbund) ordförande Mari-Ann Krantz är betydligt klarare över konflikträttens självklara position i den svenska modellen "Men konflikträtten behövs för balansen på arbetsmarknaden. Svenskt Näringslivs budskap är mest ett mantra utan substans. Vi tar ansvar och missbrukar inte reglerna. Ska vi diskutera måste de bli tydligare om vad som är problemet".
En av det grundläggande principerna i den svenska modellen är att arbetarna säljer fredsplikt mot shyssta löner och goda arbetsförhållanden. Detta regleras i kollektivavtal, att strejka mellan avtalen är just det vapen som arbetarna besitter för att kunna utveckla och förbättra avtalen.
Och att maktförhållandet mellan facket och arbetsköparna skulle vara snedvridet är inget annat än tom retorik. En lockout skulle svida hårt i de flesta förbunds konfliktkassor.
Konflikträtten skall inte diskuteras med kapitalet. Kapitulera inte Wanja!

Facket, LO, Wanja Lundy-Wedin, Almedalen, Svenskt Näringsliv, PTK

Byrokrati at its best.

2007-06-28T08:37:00.000+02:00

6000 svenskar kan få betala spritskatt i efterskott för alkohol som de har importerat privat för upp till sex år sedan. Skatteverket uppskattar att tiotusentals har importerat sprit de senaste åren, antalet som har skattat för det: fem.

DN skriver att dessa 600 svenskar kan vänta sig ett brev med rubriken "angående alkoholskatt". "I brevet står exakt vad de beställt, från vilket företag, när och hur mycket de ska betala i skatt. Med brevet följer även ett inbetalningskort."

Det är så byråkrati och det är så fint.

Niclas Rönnberg, avdelningschef på Skatteverket i Ludvika säger: Vi vill visa att vi kan hitta dem som köper alkohol på det här viset.

Småaktigt och löjligt tänker någon. Asbra säger jag. Kanske handlar många av de här 6000 fallen om människor som helt enkelt inte tänkt på att skatta för sin sprit, men nog är det ett antal som suttit hemma i stugorna och myst över att lura bolaget. Det här med att smita från diverse skatter är något som människor verkar finna en viss tillfredsställelse i. Varför är det mer okej att stjäla från den gemensamma egendomen än från någons privata? Tar någon din bil blir du skogstokig, men tar någon pengarna till din unges dagis, till vägarna du åker på eller till sjuksyrran som tar emot dig på akuten när du brutit benet så renderar det mest en axelryckning.

Att driva in spritskatt är kanske en symbolhandling, men med en så symboliskt viktig skatt så passar det bra. Heja Skatteverket.

Medborgare tvingas ofrivilligt stödja (M)

2007-06-22T11:14:00.000+02:00

I dagarna försöker pravda DN förvränga sanningen som vanligt, DN skriver dels om arbetarrörelsens inkomster från A-lotteriern a och menar att "spelmonopolet" är det som ger oss stora inkomster. A-lotterierna ger goda inkomster, men något man skall komma ihåg att det står utryckligen på tex kombilotterna att överskottet går till SSU och SAP, de hundratusentals abonenterna gör det kanske inte minst för att stödja en god sak.
Den hetsjakt DN, och resten av högern har fört mot a- lotterierna de senaste åren är inget annat än oseriöst. Inte minst hur man försöker förvränga sin retorik, man talar om ett spelmonopol trotts att något sådant inte existerar, på den svenska spelmarknaden finns dels en statlig och dels en rad folkrörelseägda lotterier(bla. travrörelsen, arbetarrörelsen har egna lotterier). Alla som gått igenom högstadiet borde känna till att en marknad där flera aktörer finns, inte är en monopolmarknad.
Det som istället är intressant är varför moderaterna inte vill redovisa vilka som stödjer dem. Det är inte en helt galen gissning att tänka sig att moderaterna får stöd från det svenska näringslivet. Det finns nog ingen som tror något annat. Samhällsdebatten skapad av högerpopulistiska projekt från timbro och DN riktar in sig på hur hemskt det är att vissa fackförbund stödjer SAP, och hur avskyvärda a-lotterierna är.
Det som skulle vara intressant att gräva i är hur mycket näringslivet stödjer de borgerliga partierna. Hur mycket tvingas jag som konsument och producent av det svenska näringslivets varor betala till moderaterna?

DNs borgeliga pravdajournalistik, DN, A-lotterierna, Moderaterna, SAP

Om någon tyckte att det här med klass var förlegat...

2007-06-12T12:12:00.000+02:00

Så kan man läsa denna artikel i dagens nätupplaga hos DN. LO har gjort sin årliga jämförelse mellan den svenska maktelitens inkomst och den hos en vanlig industriarbetare och kommit fram till att den tidigare kategorins inkomst är ungefär 15 gånger högre än den senare.

De senaste åren har den mer bemedlade av dessa grupper ökat sina löner med ca 7,5 % per år. Mot bakgrund av detta kan man se på vårens avtalsrörelse där man bestämt hävdat att sisådär en dryga 3 % är vad företagens ekonomi mäktar med när det gäller löneökningar. Hyckleri.

Nej, jag tror inte på lika lön för allt arbete, jag tror på lika lön för likvärdigt arbete. Och jag tror att det inte är så stor skillnad mellan dessa olika gruppers arbete som man vill tro. Definitivt inte 15 gångers skillnad. Visst ska man få lite mer lön om man har en högskoleutbildning, men att ha ett arbete som sliter ut ens kropp borde också kvalificera sig för lite mer ersättning. Och att ha ett arbete där man är i en sämre position vad gäller inflytande över sin arbetsplats, sin arbetstid etc. borde snarare rendera mer i ersättning än tvärtom.

LO:s rapport går att läsa här.

Homofobi, same same but different

2007-06-01T10:51:00.001+02:00

Det känns lite som att det här har varit homohatveckan, i alla fall om man ser på vad som återgivits i media. Veckan började med en skrämmande rapportering om en kvinna som blivit huggen i huvudet av en man med en yxa på RFSLs huvudkontor i Stockholm och fortsatte med en närmast skrattretande favorit i repris i anti-homo-svängen där polska barnombudsmannen attackerade teletubbies tinky winky som depraverande och ledande till moraliskt förfall hos barnen (alltså, den lila barnprogramsfiguren som bär på en väska gör ungarna homo).

Idag följer ett gäng svenska välkända och etablerade politiker trenden med Alf Svensson och Thorbjörn Fälldin i spetsen och går ut på DN-debatt under rubriken "Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel” .

I debattartikeln menar man att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion, och att det därför måste förbehållas tvåkönade par. Man uttrycker sig som: "Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion." Man talar om att äktenskapet som en grund för trygghet för barnen, till och med som ett sätt att efterleva barnkonventionen och det hävdas på fullaste allvar att en könsneutral äktenskapsbalk skulle försvåra integrationsarbetet i Sverige. Det blir löjligt redan vid barnkonventionen. Och anledningen till att det blir löjligt är att det är fabricerade, inkonsekventa argument.

Om vi har ett äktenskap för att främja reproduktionen (vilket jag inte tror att man får som svar om man frågar människor varför dom gifter sig), vad gör vi av dom äktenskap som är barnlösa, frivilligt eller ofrivilligt. Hur rimmar äktenskapets stabilitet för barnens uppväxt med att hälften av alla äktenskap slutar i, ofta uppslitande, skiljsmässor? Det behandlar inte artikeln, såklart, därför att det inte är det underliggande huvudargumentet.

Det underliggande huvudargumentet är precis samma som orsaken till varför yxmannen högg, eller varför polska tanten gjorde ett tokigt utspel. Man gör skillnad på människor och människor. I olika utsträckning måhända, men på precis samma sätt. Heteros ska ha andra saker än homos, bara därför att de är heteros. Om det är rätt att leva sitt liv utan att bli våldsförd på, eller att gifta sig med en man älskar, spelar ingen roll, det är samma mekanism som styr.

Antingen så erkänner man att alla människor har lika värde och rätt till jämlik lagstiftning, och då spelar det ingen roll hur gamla anor något har. Eller så säger man helt enkelt att man tycker att homos kan få leva sitt homoliv, men inte ska talla på dom gamla fina heteroanorna. Det går liksom inte att göra både och.

Basta.

Hanne Kjöller ljuger i radio

2007-05-28T22:51:00.000+02:00

En av DNs ledarskribenter Hanne Kjöller hade noll koll när hon kommenterade kommunals avtal i Panelen i P1's "God morgon världen!" i söndags, hon påstod att kommunal skulle höja sina löner med individuell lönesättning och lokala avtal, något som de redan har. Med anledning av detta skickade jag henne följande mail:

Hej hanne!

Eftersom du påvisade uppenbar okunnighet i söndagens "god morgon världen" tänkte jag att det är tvunget att informera dig om att kommunal har individuella löner i kollektivavtalet (och har haft det sedan 1994). I löneavtalet från 2005 står det att läsa i paragraf 1: "Arbetsgivarna har enligt detta avtal fortsatt stort ansvar för lönebildningen. Lönebildning och lönesättning ska bidra till att arbetsgivaren når målen för verksamheten. Lönen ska stimulera till förbättringar av verksamhetens effektivitet, produktivitet och kvalitet. Därför ska lönen vara individuell och differentierad och avspegla uppnådda mål och resultat. Även förutsättningarna för att rekrytera och behålla personal påverkar löne- och anställningsvillkoren."
Jag delar dock inte din synpunkt att detta är något odelat positivt, kommunal har inte lyckats höja sina löner med denna strategi. Men det kan ju vara bra för er borgerliga journalister att åtminstånde känna till fakta och presentera dessa korrekt.
Vill du lära dig mer om kommunals syn på individuella löner kan du kolla på rapporten "Rättvisa och utveckling i jobbet" som antogs av kommunals kongress 2004, den finns att ladda ned på kommunals hemsida. Du nämde att sjuksköterskerna lyckats höja sina löner med hjälp av dessa avtal, vilket inte är helt sant, sjuksköterskerna lyckades höja sina löner i en tid av brist på sjuksköterskor, och deras förhandlingsposition är starkare vid personalbrist än kommunals då utbytbarheten bland sjuksköterskor är betydligt lägre, man behöver en kandidatexamen och en legitmation från socialstyrelsen för att bli anställd som sjuksköterska, något som man inte behöver för att bli vårdbiträde.

Tilläggas kan också att kommunal sluter många lokala avtal utifrån de centrala, där många punkter i de centrala avtalen kan ändras i de lokala.

Jag hoppas jag har lärt dig något!

mvh

/Anton Bergsmark, SSUare och bloggare på http://ungmening.blogspot.com

----
DN, Hanne Kjöller, Kommunal, kollektivavtal, individuell lönesättning

När sex slutar vara sex

2007-05-24T10:03:00.001+02:00

I dagens svenska rättsväsende är det uppenbarligen en merit att vara korkad, eller i alla fall att påstå att man är det. I det uppmärksammade våldtäktsbrottet med "stureplansprofilerna" har nu de två männen friats för grov våldtäkt på en kvinna, trots att tingsrätten skriver i sin dom att kvinnan "i vart fall med visst våld tvingats till samlag". Detta skriver DN om här. Men tyvärr, att vuxna och fullt normalintelligenta människor i tingsrätten gör denna bedömning spelar uppenbarligen ingen roll, för man kan inte vara säker på att männen i fråga har uppfattat kvinnans vilja. Dom fattade inte riktigt.

Enligt utsago har kvinnan skrikit, gråtit och sagt nej. Enligt männen så har hon varit med på det hela. Och visst, det är ju bara hennes ord, som står mot deras och ingen vet ju egentligen vad som hände. Det man vet är dock: kvinnan gjorde polisanmälan mycket snart efter själva händelsen, hon var uppriven och fortfarande mycket berusad. Hon var alltså ännu mer berusad vid själva tillfället. Och männen hade följande sms-växling: "Vi berättar inte det med (nn) för någon. Men fan va Gött det är med förnödering (nn) är vår gängHora och så ska det vara" "tyst som i graven ha ha. ja hon är underbar."

Frågan grundar sig i vem man ska tro på. I det väger rätten in att kvinnan tidigare har haft sex med männen, sex som minsann involverat våldshandlingar och att kvinnan var berusad och inte kunde återge hädelseförloppet helt. Man verkar inte väga in att männen självklart har något att vinna på att hävda sig oskuld, och även sin oförståelse. Eller att ett tillstånd av kraftig berusning också är ett tillstånd av hjälplöshet.

Om jag skulle gå och stjäla min kompis bil, så skulle jag med allra största sannolikhet bli dömd för just stöld, hur mycket jag än hävdar att jag inte förstod att han inte ville att jag skulle ta bilen. Simpel och ofullständig jämförelse kanske, men det ligger något i den. Om de normalbegåvade medlemmarna i tingsrätten kunde se att detta var ett övergrepp, vad hindrade förövarna från att inse detta? Jo, detta bottnar i vårt samhälles syn på kvinnor som tillgängliga för att tillfredsställa mäns sexualitet, och det bottnar i detta faktums totala självklarhet. Det är på grundval av detta som tingsrätten ursäktar männens handlande, för dom hade ju knullat förut, så då måste hon ju vilja knulla nu, eller man kan i alla fall fatta att männen antog detta.

Det bottnar i att vi har en sexualbrottslagstiftning där en kvinna är sexuellt tillgänglig för sin omgivning tills det att hon säger nej. Och då bedöms det i rättens ögon inte efter just det faktum att hon inte velat, utan på hur mycket motstånd hon har gjort (läs: hur många blåmärken hon har på rätt ställen). Män frias också på detta sätt från att ta ansvar för sitt eget handlande, att tänka ett steg längre till vad detta handlande innebär för en annan part, därför att det blir kvinnans ansvar att se till att männen har förstått.

När man talar om sådant här så är det många som hävdar att det är en fråga om attityder, att människor är för gamla, för gubbiga, från fel generation, för unga, för omogna, för hormonstinna etc. etc. för att kunna realisera tanken att ett nej är ett nej när de gör sin bedömning, i rättssalen eller i sovrummet. Jag hävdar att det är fel på systemet. Och då behövs stora systematiska förändringar. Ett steg på en sådan väg borde vara att föra in krav på samtycke i sexualbrottslagen. Med enkla ord, allt före ett ja är ett nej.

Det är ingen snabb lösning på alla problem, men att få ha sin kropp ifred tills man säger att det är okej att någon annan närmar sig borde vi ha kunnat slå fast för länge sedan.

Saknad: den tredje statsmakten

2007-05-22T11:41:00.000+02:00

Efter september förra året är det inte bara regeringen i Sverige som blev sprillans ny, de stora tidningarnas ledarsidor genomgick en makeover de med. Efter glatt ha angripit allt vad sosseregering hette har ledarsidorna snarare vänt sin blick mot fackföreningsrörelsen än att granska den nya moderatledda regeringen med samma lupp. Detta är kanske inte ett så bra betyg för tidningarna, men ändå förståeligt med tanke på att färgen på dem i princip varierar från blå till mörkblå och alltså matchar den nya majoriteten.

Det som dock är än värre är att färgen inte verkar stanna där utan sipprar över till resten av tidningen, ett fenomen som är började breda ut sig tidigare än de nya moderaterna. Svensk media brukar ibland hänvisas till som den tredje statsmakten, ett uttryck lånat från de anglosaxiska länderna och som hänvisar till medias uppgift att granska den första och andra statsmakten, den lagstiftande riksdagen och den verkställande regeringen. Nu verkar det dock som att framförallt de större tidningarna helt har släppt detta perspektiv. När vår statsminister Fredrik Reinfeldt förra veckan var på sitt första statsbesök i USA hos mannen som nog kan kallas väldens mäktigaste politiker, George W Bush, ger sveriges största morgontidning DN sina läsare inte mer än en upprapning av Fredriks och Georges förehavanden.

"George W Bush och Fredrik Reinfeldt trivdes utmärkt tillsammans när de för första gången träffade varandra i Vita huset på tisdagen. De hyllade varandra för gott och starkt ledarskap, inte minst i klimatfrågor."

Så inleds artikeln, gott så, och man börjar nästan hoppas på att den hajpade klimatfrågan ska behandlas på något sätt. Istället får man i resten av artikeln bland annat veta saker som att:

"Vita husets trädgårdar doftade av nyutslagna blommor, fåglar kvittrade och ekorrar sprang mellan gräsmattorna och den numera bilfria Pennsylvania Avenue.

President Bush tog emot i det Ovala rummet som varit amerikanska presidenters arbetsrum sedan 1800. /.../Rummet domineras av en gul nästan heltäckande matta med solstrålar som ritats av presidentens hustru Laura."

Himla spännande. Det som sedan nämns om klimatfrågan är att "det är dags att världen enas och gör något" och att Bush är optimistisk om att minska bensinproduktionen. Inte ett ord om att USA fortfarande vägrar att delta i gemensamma åtgärder som t.ex. kyotoprotokollet och att de subventionerar sina bensinpriser genom höga handelsmurar, eller att statsminister Reinfeldt tycker att det är onödigt att Sverige behåller sin framskjutna position inom miljöarbete och är ett land som går före.

Media ska vara oberoende och de ska vara granskande. Deras uppgift är att visa på att det finns två sidor av saken, inte att glatt följa efter politiker som de gillar med svansen viftandes. Det är nästan så att jag inte vet om man ska skratta eller gråta. Pravdajournalistik någon?

Medlemmar eller inte, det spelar ingen roll

2007-05-17T09:48:00.000+02:00

DN rapporterar om att HRF skall sätta fyra stycken salladsbarer i göteborg i blokad då kedjan "Paprika salladsbar" vägrar teckna kollektivavtal. De berörda salladsbarerna har till den 28 maj att teckna kollektivavtal enligt HRFs tidning Hotelrevyn.
Inget uppseendeväckande i denna händelse, stridsåtgärder mot företag som vägrar teckna kollektivavtal är en grundpelare i den svenska modellen. Det intressanta är hur borgarblaskan DN väljer att vinkla det "Till skillnad från salladsbaren Wild n Fresh har de här barerna anställd personal, sammanlagt ett femtontal personer, och flertalet är medlemmar i Hotell och Restaurang." För det första hade även Wild n Fresh anställd personal, att påstå något annat är bara löjligt.
Att arbetsplatserna i detta fall har medlemmar i HRF är bra, men helt irrelevant vad det gäller fackets rätt att vidta stridsåtgärder eller rätt att kräva kollektivavtal. Alla arbetsplatser där folk arbetar för löner under kollektivavtalsnivån hotar nämligen lönerna för löntagarna. Kollektivavtalet fungerar som en kartell där säljarna på arbetsmarknaden kommer överens om ett lägsta pris för varan arbete. På så viss slipper arbetssäljarna konkurera med pris, alltså det blir ingen lågelönekonkurens om jobben, vilket gynnar alla arbetssäljare då priset på den enda vara de har att sälja, arbete, hålls uppe.

DNs borgerliga pravdajournalistik, DN, Facket, HRF, Arbetsmarknad

Borgarnas utförsäljningshysteri fortsätter

2007-05-16T21:53:00.000+02:00

Vänsterparitet på södermalm har startat en blogg mot de massiva utförsäljningar stadsdelförvaltningen planerar att göra på söder berättade en bekant, som är medlem i den leninisktiska utbrytarsekten, för mig. Finns bland annat lista på allt som kommer säljas.
Utförsäljningshysterin är helt galen och gangnar ingen!

Utförsäljningar, Borgare, Vpk

Moderat valfrihet (eller majoritetens diktatur)

2007-05-11T09:09:00.000+02:00

Surfade in på dn´s hemsida nu på morgonen och läste här att kommunfullmäktige i Täby (home of Fredrik &Filippa) trots massiva protester har beslutat att sälja ut Tibble gymnasium. Eller, för att vara mer exakt, moderaterna i Täby har beslutat detta. De var nämligen de enda som deltog på det extrainsatta fullmäktigemötet, det bojkottades i protest av alla andra partier. Ja, allianskompisarna också.

Bakgrunden till denna walk over är att det inte är någon som vill att Tibblegymnasiet ska privatiseras förutom (m). Vänstrblocket är som man kan förvänta sig skeptiska till att avyttra de sista kommunala alternativ som finns, men även de övriga borgerliga partierna säger nej.

"Moderaterna har inte tagit den här frågan på allvar. Det har gått ideologisk prestige i saken, de har vägrat lyssna på de mycket tunga skäl som väger emot att Tibble blir en friskola, säger Mats Hasselgren (fp). "

De tunga skälen som (Fp) beskriver är dels ekonomiska, men även att 85% av skolans lärare av sagt nej till en privatisering. En överväldigande majoritet av de som arbetar i skolan vill alltså inte "knoppa av" som det så fint kallas. Men det struntar moderaterna i, vilket i sig är lite motsägelsefullt då ett av deras argument för privatiserade arbetsplatser brukar vara att de anställda får mer att säga till om. Nu är det ju så att (m) i Täby har egen majoritet, och därför rent tekniskt är i sin fulla rätt att fatta det här beslutet, men ska man vara krass så är det inte detta politiken är till för. Visst kan beslutsfattare ibland behöva agera avantgarde och gå före opinionen i vissa frågor, och har också gjort det rent historiskt, men då gäller det stora principiella frågor som har ett mycket enigt parlamentariskt stöd. Inte sakfrågor i lokala angelägenheter där alla utom ett parti motsätter sig. Det är bara arrogans och folkförakt.

Valfrihet är de borgerligas ledord, men när det kommer till kritan handlar det om att välja som de tycker är bäst. Att kommunal verksamhet faktiskt kan vara ett alternativ som människor vill ha, kanske ibland till och med behöver, finns inte med på kartan. Varsågod och välj, bara du väljer en friskola.

Bloggosfären sväller över i UM hype

2007-05-10T21:50:00.000+02:00

Ung Mening har fått sin gurustatus utökad, från den skara fans som inom Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt, till hela bloggosfären, ytterligare en blogg har kommenterat mitt inlägg om Centrumkompanietets utförsäljning. Det är ingen mindre än den förre detta UM redaktören Joel Malmqvist.
Malmqvist håller delvis med mig i min kritik av utförsäljningen men menar att jag går för långt när jag hävdar att det är ett hot mot demokratin.
"Dessutom klarlägger Ung Mening-inlägget en orimligt positiv syn på gemensamt ägande. Det var nämligen inte alls så att Fältöversten och Skärholmens centrum var något Atenskt Agora med folklig debatt när staden äde Centrumkompaniet och sossarna satt vid makten i Stockholm/.../ Det Ung Mening borde skriva om är samhällsplaneringen och hur vi bygger vår stad, inte huvudmannaskapet för gallerior som ändå följer en kommersiell logik. Att kommunen äger betyder ingenting i sig."
Det stämmer förvisso att galleriorna var lika inglasade under socialdemokratiskt styre, men jag menar att ägandet i sig är en viktig komponent för att kunna styra samhällsbygget. Marken och fastigheterna ägs nu av privata aktörer, och om staden bestlutar sig för att ändra på något, till exempel riva upp glastaket i skärholmen och skapa det atenska agorat för att använda en utjatad klyshé, så kan man inte längre göra det hur som helst.
Ägande är makt, och så kommer det alltid att vara, och jag kräver att vi efter maktövertagandet 2010 tvångskonfiskerar Centrumkompaniet och jämnar alla gallerior med marken, demokratin är inte nådd förs än Centrumkompaniet läggs över i hela folkets händer!

Stockholm, Ung Mening, Stadsplanering, Ägande

Det våras för UngMenings blogg

2007-05-09T21:05:00.000+02:00

För den intresserade kan jag berätta att bloggen haft 127 unika besök under första dagen. Det är inte dåligt!
En bloggare vid namn Tobias Schelin har också kommentarat mitt inlägg om centrumkompaniet.
"I den socialdemokratiska kommunen har det länge varit normalt att kommunerna ägnar sig åt att bedriva verksamhet utanför deras kärnområden/.../ att förvälta fastigheter där privata aktörer vill bedriva näringsverksamhet. Att skattebetalarna ska tvingas vara med och finansiera sådan verksamhet finner jag oacceptabelt." Skriver han. Om han är medveten om att Centrumkompaniet 2005 gick med 86 miljoner* i vinst vet jag inte... I alla fall så anser jag som socialdemokrat att alla offentliga platser skall ägas gemensammt.

* länk

Centrumkompaniet

Äntligen!!

2007-05-09T12:05:00.001+02:00

Så dödar man demokratin!

2007-05-09T11:19:00.000+02:00

Läste precis i DN att centrumkompaniet skall säljas ut. Att behålla centrumanläggningar i allmän regi är viktigt för demokratin. Centrumkompaniet äger många av de centrum anläggningar som finns i stockholms förorter bland annat skärholmens och högdalens centrum.
En utveckling som skett på senaste är att de byggs allt fler gallerior, det är en demokratisk fara när torgen som de naturliga offentliga mötesplatserna, ersätts med inglasade gallerior där ägaren bestämmer när dörrarna är öppna och vilka som får vara där. När ägaren nu blir privat blir det en ännu värre demokratisk fara.
Stadsplanering är essensiellt för att skapa ett gott samhälle där människor kan utvecklas och trivas. När det politiska inflytandet över utfromandet av stockholms centrumaläggningar helt försvinner och blir privat, kommer det enbart vara marknadens och kommersens behov som får styra.

Centrumkompaniet, stadsplanering, demokrati

Va vad det vi sa?

2007-05-09T10:13:00.000+02:00

Moderåttorna vill öka segreationen genom ännu snävare zonindelning, nu skall månadskortet inte gälla i hela stan längre. Så, då han jag väl kanske först med att blogga på vår nya blogg. yhea!

SL, moderaterna, månadskort